Är det sånt som kallas maskulinum resp femininum?

skulle kalla det för neutrum / reale... femeninum/maksulkinum är ju han hon, en ett är neutrum / relae

Angående ansökningshandlingar, är man osäker på stavningen kanske man borde bemöda sig att "slå upp", lätt annars att misstanken dyker upp, att man inte bemödar sig med andra saker heller.

trodde inte att såna tankar existerade nuförtiden

Du har fel Felix Matte. Verkligheten är att konkurrensen är hårdare än någonsin och språket viktigare än någonsin. Man kan tycka vad man vill,men så är det.

För mig ser det mera ut som maktmissbruk. Jag väljer lättaste sättet att sortera för det är så många ansökningshandlingar, så jag har inte tid, eller?

Att man bara väljer bland de som har att korrekts skriftspråk gör ju urvalet mindre. Alltså har man färre personer att välja mellan när man söker den aktuella yrkeskunskapen som behövs för jobbet. Metoden säkerställer ju inte på något sätt att den mest kompetente får jobbet.

Att bara säga att om de inte bemödar sig till att slå upp så är de lata angående andra ting också är tydligen ett uttalande du gör utifrån ren okunskap. Jag kan tala om för dig att en del dyslektiker slår upp men ser inte skillnaden på orden. När de använder stavningprogram så kan det hända att det slår larm om att det är felstavat, men de kan inte se skillnaden mot förslaget de får.

Ska dessa människor aldrig få något jobb enligt dig. i så fall är det diskriminering. Arbetet de söker kanske inte alls kräver ett korrekt skriftspråk. Sorterar man bort folk med utländska namn, eller sorterar efter kän så finns det lagstifning mot det.

Det måste väl ändå vara skillnad på jobb och jobb!!! Eller....???

Om jag skulle anställa en person för att sköta skriftliga kontakter med kunder skulle jag aldrig titta närmare på någon som formulerat sin ansökan dåligt! Det är inte ett jobb för en dyslektiker.

Om jag skulle anställa en expedit med direkt kundkontakt skulle jag däremot inte bry mig om annat än hur människan beter sig och vilket intryck hon/han ger vid anställningsintervjun!


Mulle

Jag har fått intrycket att det kryllar med nu aktiva i många yrken som verkar ha läs- och skrivsvårigheter, och som klarar sig utmärkt iallafall.

Men jag blev lite bestört över fallet med hon som sökte jobb som sjuksköterska - att hon fick rätt i och ersättning för att hon skulle ha diskriminerats: Sjuksköterska fick upprättelse

Personligen tycker jag det verkar mycket riskabelt med sjuksköterskor som inte är normalt läs- och skrivkunniga.

Jag håller med dig, Posse!
Mulle

Den som kan skriva noter behöver inte vara musikalisk. Den som kan sin grammatik behöver inte vara författare.

Tänk om vi hade krävt av Benny Andersson att han först skulle lära sig att skriva noter innan han komponerade - hade vi inte då kanske gått miste om många musikupplevelser? Eller att författaren Eino Hanski lärde sig stava innan han skrev? Eller att vi hade krävt av en konstnär att kunna avbilda verkligheten fotografiskt innan han/hon fick uttrycka sig?

Hur många nitiska svensklärare har inte dödat skrivglädjen? Hur många elever har inte fått dåligt betyg i musik för att de inte kan sjunga? Eller konstnärliga barn som knäckts för att de inte precis har följt de anvisningar teckningslärare har givit?

SÅÅÅ klokt sagt Däkan......

Påminner mig om den dikt jag skrev i högstadiet som jag fick dåligt betyg på för att jag ändrade ordet "flyter" till "flöt" i sista strofen..men det skulle ju vara så......episoden var förbi.....men inte begrep min lärare det inte...nähä...det var grammatiskt fel.....
....vem vet jag kanske hade varit en STOOOOOR poet idag om det inte vore för henne...

Den som lär sig språkets regelverk känner sig trygg i sin förmåga att behärska språket. En sådan person har ett mindre inre motstånd mot att uttrycka sig offentligt i tal och skrift. Sannolikheten att en sådan person lyckas med att bli författare måtte väl vara större än den som inte har denna säkerhet i språket. Eller?

Dessutom, det finns många sätt som en lärare kan döda skrivarglädjen på. Ett sätt är att inte ge eleverna de redskap de behöver för att kunna skriva en begriplig text. Skrivandet blir mödosamt för den som inte behärskar språket. Gör man eleverna en tjänst genom att låta dom tro att det går att skriva hur som helst?

Jag tror ju att varje hantverkares skicklighet står i direkt relation till hur väl hon eller han behärskar sitt redskap.
Pennan är ett redskap. Det finns exempel på personer som gett ut bra böcker utan att själva kunna skriva. Men då har det antingen anlitats en spökskrivare eller så har boken bearbetats på förlaget.
I Finland har vi åtskilliga exempel på hur barn som växer upp i tvåspråkiga hem får problem för att de varken behärskar svenskan eller finskan.
Många familjer med svenska som hemspråk väljer dessutom att sätta barnen i finsk skola och det förekommer också det motsatta, dvs att finskspråkiga föräldrar väljer svenskspråkiga skolor.
Dessa barn har visserligen lättare att få jobb som kräver goda språkkunskaper men den sista nyansen som krävs för ett perfekt språk, den saknas.
Nu diskuteras det mycket hur man ska kunna undvika detta genom specialinsatser i skolan. Jag är glad över den diskussionen för det är viktigt med den språkliga identiteten.
Inte minst idag då vi alla långsamt håller på att amerikaniseras!
Mulle

..

Precis vad jag har sagt en antal gånger, håller helt med dig.. Visst är det skillnad på jobb.

Är ett korrekts skriftspråk ett kriterie för jobbet så är det ett kriterie precis som att vara engelstalande eller ha god fysik eller vara i en viss ålder eller ett visst kön eller en viss utbildning osv. Inget fel i det.

Men att ALLA som söker ett jobb måste ha ett korrekt skriftspråk och att det skall var urvalsmetoden innebär ju att alla som inte har ett korrekt skriftspråk inte skall få något jobb, oavsett om de har de kvalifikationerna som krävs för att klara av jobbet i övrigt.

För min del är det så att jag tar tusen gånger hellre den kille som kan göra ett fint ensilage än den som kan stava till det.

Nu förstår jag inte riktigt...för några år sedan sökte jag en projektledare till den avdelning jag då var chef för och fick in över femtio ansökningar. Jag skulle aldrig ha haft tid att stämma ett personligt möte med var och en av dem. Var det ruttet av mig, alltså?

När jag läste de där ansökningarna var det ett klart plus om de var klart och tydligt uppställda, alltså om de kunde få fram det viktigaste utan alltför mycket surr. För projektledare måste kunna det i planer, protokoll och andra dokument som de skriver (vår organisation är för liten för att ha sekreterare och assistenter som gör sådant åt dem). Så visst brydde jag mig om hur de skrev, men bara på det sätt som var viktigt för tjänsten - stavning och grammatik struntade jag i. Som flera redan har påpekat: skriftliga språkfel behöver inte tyda på slarvig läggning eller låg bildning, det kan ju t ex vara en dyslektiker eller invandrare och ändå en utmärkt projektledare.
Ännu ett exempel på att sammanhanget avgör, alltså. På ett forum som detta tycker jag att det är rätt ointressant hur man skriver. Ofta utvecklas diskussionerna så fort att det är nästan mer chat än forum. Klart att det blir litet fel ibland då...och Bettson, du har ju ett härligt, målande skriftspråk! Jag glömmer aldrig din skildring av när du kapade ner vinbärsbuskarna.

När det gäller hur folk talar brukar jag inte reta mig på det, har hört så många visdomar på bonnamål och dumheter på latin (bildligt talat) i mina dagar. Och visst är det härligt med dialekter.
Någon anmärkte på att många i Sverige säger vart där det ska vara var nuförtiden. Hm - "ska vara" - ja, enligt rikssvenskan då, och tydligen finlandssvenskan också. Men i stora delar av Norrland är dialekten sådan att man säger vart i stället för var och ännu längre upp t o m vars.
Vart sade man också i Söderhamn, där jag växte upp. Där bildade man även plural med -e i många ord (t ex flicker) och sade även e i ändelser på verb i presens (=nutid), t ex hopper, roper i st f hoppar, ropar.
Fast jag som var inflyttad tog aldrig till mig de sakerna - kanske för att mina föräldrar var lärare och utbildade under en tid när man lade större vikt vid korrekt talspråk i lärarutbildningen.

Det verkar man inte göra nuförtiden och det tycker jag är synd. För medan det är helt okej i Söderhamn att säga sådant som "vart är den" och "jag såg han", så blir det inte lika bra när en lågstadielärare i en invandrartät 08-förort pratar så, vilket flera lärare i min äldsta dotters skola gör. Där finns många invandrarbarn som har ett ganska svagt språk från början och inte är betjänta av att lära sig sådana uttryck, som i deras mun inte alls kommer att låta som någon mysigt genuin dialekt utan bara som ännu en språklig svaghet.

Och så har jag än en gång bevisat att skriva kortfattat inte är min starka sida.
Får jag bara haka på ett tips i ämnet de/den: Om man vill skriva rätt men är osäker och inte orkar fundera över subjekt och objekt, så kan man testa att byta till du/dig och sen från du till de och från dig till dem: "Dom visste vad jag tyckte om dom" -> "Du visste vad jag tyckte om dig" -> "De visste vad jag tyckte om dem".
(Och ja, det kan ändå bli fel i såna fall där man ofta säger dig fastän skriftspråket föreskriver du - "jag är lika gammal som du" - men det är väl ändå småsaker...)

såg idag i "min" matbutik ett recept på hur man kan göra eget vitlöksbröd.... det stod nånting sånt här på affischen: "ringla över vitlöksolja på brödet, stoppa in det i ungen i några minuter..."

Bettson, nu är det inte så enkelt att den som stavar fel till "ensilage"garanterat är bäst på att "ensilera" (heter det så?) Som rekryterare/personalansvarig har man inte någon möjlighet att träffa samtliga sökande, ansökningshandlingarna är de enda urvalskriterier man har. Sån är verkligheten, kan tyckas orättvist, men ett bra språk ger ALLTID fördel.

ja men BERITH... det var ju rätt... har du inte hört talas om förjäsning?

ibland har man den i nedre ugnen i andra fall i ungen........

hmmm... förstod inte det där men är inte säker på att jag vill förstå heller....

Vi tog fram vår matsäck hemma hos en gammal tant, som vi med glupande aptit förtärde

Det är ganska lätt att tramsa till det med syftningsfel eller hur?

Enrummare sökes av ungt skötsamt par, med egen ingång

Åh Herre jössees Berith! Har du fått undra över det här hela den här tiden!

Nåja, det har du säkerligen glömt bort vid det här laget .

Ville bara säga: "Självklart INTE!"
Såg det nu som först. Ditt inlägg hamnade längt ner på en sida, och sedan hann det komma ett nytt inlägg på nästa sida innan jag tittade igen . Sorry!

Äsch då! Bry dej inte om det, jag är inte långsynt av mej.