vad gör det väl om någon bokstav fattas eller kanske hamnar på fel plats... som du säger... huvudsaken att man förstår vad som menas

I Sthlm säger vi mammer o papper och kvinner, gres=gräs, rev=räv.
Jag älskar dialekter!
Så det är ju inte så konstigt att Mona Sahlin säger kvinner. På andra ställen t.ex. säger dem kvinnfolk.

Är det ingen här som läst Fredrik Lindströms underhållande böcker om svenska språket?

Han tar upp just det här med talspråk kontra skriftspråk - att det är ett relativt nypåfunnet påfund att prata som man skriver. Talspråk och skriftspråk har alltid levt sida vid sida och varit ganska olika. Men plötsligt har vi fått för oss att man ska prata som man stavar....

Visst sjutton får man säga både kvinner och papper osv osv. Det är talspråk!!!! Att det är bra att veta hur det stavas är en annan femma.

värsta språket heter den boken eller hur
jättekul läsning

Nu skrev jag om tal inte skrift !!!!!

Är det inte rent av "Dåligaste språket"?

Själv tillhör jag de däringa som har som jobb att skriva. Jag måste alltså kunna uttrycka mig korrekt på ett flertal språk.

Har dock inga som helst problem med att det finns en del — inte minst på detta forum — som har uppenbara skrivsvårigheter. Jag är duktig på att läsa mellan raderna och tycker det vore fruktansvärt om vi förlorade någon pga ex.vis dyslexi. Eller även om det bara är lättja som gör att vederbörande inte skriver riktigt. Jag är ändå intresserad! Även om jag i ärlighetens namn har fått gissa ganska duktigt ibland.

Personligen tycker jag att man skall vara rädd om det skrivna ordet. Att t.ex. skriva hanses eller våran, som jag faktiskt har sett i en begravningsannons, tyder på slarv.
Själv avskydde jag svenska grammatiken i skolan men den gav mig möjlighet att uttrycka mig (mer eller mindre) väl skriftligen. (Fast jag vet knappt vad ett subjekt är.... )
Om jag inte minns alldeles fel säger man t.ex "en elektrisk gasspis" för att den bestämda formen heter gasspisen eller "ett hus" för att det heter det huset. Typ....

Det är du Sollan, det är du!

Något annat som lätt blir när man skriver på ett forum - alla ikoner till trots - är att det blir läsaren själv som tolkar "röst" och "tonläge", och därmed också andemening.

Nu tänker jag på Beriths mening
Blev snopen när jag läste, eftersom jag inte upplevde någon som helst "trots" inom mig, utan snarare en självklarhet.

Är det inte? Så säg?
Är det inte, med lugn självklarhet, mitt eget val VAD jag vill lägga ner min energi på? Utan att det är något mer med det?

Jag kanske har andra saker i mitt liv, som jag finner mer värde och nöje att lägga ner min tid på. Är det inte varje människas rätt att själv välja?

Gör man inte det, blir man snart utbränd. Och att det är sant att man alltid har rumpan bak, hur man än vänder sig, det behöver man väl inget "trots" för att förstå?

Med det menar jag inte, att jag inte kan "bli" en trotsig fjortonåring ibland. Jag går ner till ungefär fyra år mellan varven, rent känlsomässigt , ibland händer det att jag blir två...

Jag tror inte att jag blir mindre än så, inte som jag själv kan bedöma .


Det är väl självklart (!) att man kan begära mer av t.ex. en journalist, än av någon som inte alls är intresserad av att lära sig svensk grammatik, skrivregler och språkriktigheter.

Liksom inte alla vill, orkar och hinner - eller har andra orsaker till att inte ta hand om sina äpplen (vilket också kan reta andra, har jag hört) tar jag för givet att en del människor helt enkelt har annat för sig, än att sätta sig ner och börja plugga och studera svenska.

För mig känns det självklart, att ÄNDÅ "få" prata på ett forum, ÄVEN OM "problemet" inte bottnar i dyslexi.
Rätten att prioritera sin tid, tycker jag gäller ALLA, även om andras prioriteringar inte är så som jag själv skulle välja.


Här pratar vi kanske om lite olika saker? Jag kanske har läst slarvigt, och tolkat in vad jag själv egentligen tänker?
Det är möjligt. Man brukar ju "tala om för andra, vad man behöver höra själv".

Men det finns nog inslag i det här inlägget av två tolkningar.
Den ena gäller hur folk som arbetar med språket på olika vis, använder det slarvigt. Och då kan jag bara hålla med, det gillar inte jag heller.

Sedan tolkar jag in funderingar om "vanligt folks" språkbruk, både här på forumet och i vår omedelbara omgivning. Och det är det senare som jag svarar på. Möjligtvis är det inte ens någon som har sagt något annat... *rodnar en smula*



Vad gäller frågan om när och hur man använder de, dem, och dom, så ... verkar det fortfarande finnas stora oklarheter om det här , och ingen har nappat på mitt förslag att förklara .

Så då gör jag det själv. Nu har jag lust . *odräglig röst, men glimt i ögat*


Hrm, det är ingen lätt sak... *tänker djupt*


Först och främst, det enklaste, är ju att skilja "dom" från "de" och "dem".

"Dom" är talspråk, och används både för "de" och "dem" när man pratar. Det är inget svårt. Pluralform alltså, som betecknar flera.

Sedan kan man även använda "dom" även i skriftspråk om man vill, beroende på sammanhanget som man skriver i. Det är inte helt vattensäkra skott emellan!


Men att skilja "de" och "dem" åt, ja då kommer det svåra.


"Jag tycker om dem"
men
"de tycker om mig".

Inte "dem tycker om mig". Inte heller "jag tycker om de".

"Dem" är alltså en objektsform av "de".

För att förstå det, behöver man kunna subjekt och objekt (rudimentär gramatik, men som infödd brukar man kunna det, utan att behöva veta vad det heter).

Subjekt, ja enkelt uttryckt, kan man kanske säga "första person", t.ex.
Jag går, han går, pojken går, barnen går, gruppen går, familjen går.

Jag, han, pojken, barnen, gruppen och familjen, är subjekt i meningarna.


Jag går till flickan, pojken går till mamman, gruppen går mot hästarna, familjen går ifrån kusinerna.

Flickan, mamman, hästarna, kusinerna, är objekt i meningarna. hästarna och kusinerna skrivs "dem", om man redan vet av sammanhanget vilka det gäller, alltså. T.ex:

Jag tycker inte om kusinerna, så jag går ifrån dem.
Men DE tycker inte heller om MIG. (i denna mening har "de" blivit meningens subjekt)

Enkelt? Eller hur? Lätt som en plätt!

För att förnekla det lite till, skriver jag av ur min bok "Hur ska det heta? - tidens lilla språkriktighetslexikon" :







Lätt som en plätt, eller hur !

/amaira.

Här är en sak som finlandssvenskar aldrig gör fel på men som väldigt många svenskar, åtminstone de senaste åren, börjat säga: "vart bor du?".
Det heter faktiskt "var bor du?"!
Senast hörde jag Gunde i bingolotto säga det...
Antagligen är det så vanligt att säga det att folk inte bryr sig så mycket längre.

Klart som korvspad !

Eller ???

???????


Vart bor du lilla råtta..... har iallafall jag fått lära mig...


har de lurat oss i skolan och på dagis ???
( har aldrig gått där iofs , dagis alltså)

Japp, i så fall har de lurat dig nallen!

Tycker nog att det oftast låter som Vaaa bo du lilla råtta

Alldeles solklart tycker jag....han körde en röd volvo och smällde den...han hamnade på sjukhus p.g.a diabetesen, inte olyckan och bilen bärgades.....det enda jag möjligen funderar på är om det var ett vägräcke, ett träd eller en bergvägg han krockade med...

När vi nu diskuterar språkfel:
Avigsidan har massor av roliga felskrivningar.

Det kan inte hjälpas...
Jag blir väldigt osäker och vågar inte skriva här, när ni skriver att ni blir irriterade av skriv/stav fel....även om jag läser att alla inte tycker så, så räcker det ju att någon retar sig, för att osäkerheten ska komma….
Välmedveten som jag är, att jag skriver mängder med stavfel... Har ingen fin utbildningar heller…

Vist, kan använda Words stavningskontroll, men det tar tid och tja slarvar ibland med det, när jag bara vill skriva något kort….

För jag älskar att skriva dock, och tycker det är jättetrist med språkpoliser som inte fatta hur ledsena/osäkra vi blir, som inte är så duktiga på regler och stavning blir av era påhopp!

Det är samma sak i ” verkligheten” när någon hänger upp sig på uttal eller hur man säger saker, sånt som ni har skrivit om en massa exempel här!
Hör jag sånt, ja då vågar jag inte öppna mun, för att någon språkgroda ska hoppa ut…

Själv har jag väldigt svårt för folk som ”retar” sig på småsaker! För jag tycker det finns betydligt alvarligare/viktigare saker att reta sig på !
En fråga till er som är språkpoliser, vad är det ni vill med det?
För jag förstår er inte….

Bjäbban. Tror inte någon skulle klaga på ditt inlägg, det är ju väldigt bra!! Självklart skall man skriva oavsett om man är språkfena eller inte!
Det handlar väl om att man gör sitt bästa för att folk ska förstå vad man menar?

(Jag irriterar mig på de/dem ibland, visst! Men det är för att det ofta kommer från människor som egentligen kan... )

Oftast tycker jag att det syns ganska tydligt om någon gör sitt bästa eller slarvar - eller medvetet skriver talspråk (vilket kan vara helt ok i rätt sammanhang). Varje person som gör så gott den kan duger! Alltid!

Men texter av folk som uppenbarligen slarvar, blir i längden jobbiga att läsa - och då pratar jag inte om stavfel eller grammatikfel, utan om de personer som skriver en kompakt textmassa av små bokstäver, utan ett enda uppehåll och med nästan bara förkortningar. Jag ger upp direkt, spelar ingen roll om det verkar intressant eller inte

Själv gör jag väl massor av fel, som jag inte själv ser... det gör vi väl alla?

/Jennie
*som använder "Ändra" knappen... ofta...*

Bjäbban!!!!

Du skall inte tro att vi är "språkpoliser" här.....

Det är ganska vanligt att vi alla gör fel..... och något stavningsprogram finns ju inte här.. då måste man först skriva i word (eller annat ordbehandlingsprogram) och kopiera in det.... nej det blir för sterilt och bökigt.

Det är faktiskt ytterst sällan som någon "hackar" på felskrivningar . Men när vi diskuterar i en sådan här tråd måste vi ju få tala om vad vi anser.

Och vi har en hel del "felstavare" här på forumet (inklusive undertecknad) och jag kan faktiskt inte påminna mig om att någon "polis" har bannat mig för mina tangentmisstag..... någon liten gliring när det har blivit ett syftningsfel.... (har jag både givit och tagit emot).... men alltid med "glimten i ögat"....
När det blir oklarheter (och det blir det) tycker jag nog att folk frågar vad man menar. Det är inte alltid lätt att utrycka sig rätt när man inte har kropps-språket, ögonkontakt, tonfall, etc att ta till.

VILL man förstå, så förstår man , iallafall i de allra flesta fallen.

hälningar från

"nyckelfelstrisse"

De där orden är så sanna!
Lägg dem på minnet alla ni/vi här som är dyslektiker eller annars inte är så värst duktiga på t.ex. grammatik och/eller stavning.
Words stavningskontroll använder jag aldrig innan jag skickar mina inlägg, skulle det vara någon som inte fattar vad jag menar så får dom väl fråga!
Jag tycker att det är helt OK att skriva talspråk i ett diskussionsforum, vi snackar ju lixom med varann!

Nej, jag retar mig inte på när folk gör fel, men jag retar mig på det motstånd som ibland finns mot att lära sig rätt. Kan man inte, är det en sak, men vill man inte är det en helt annan sak.
Jag tycker, som någon skrev tidigare, att vi ska vara rädda om språket.

Och Fredrik Lindström ger jag inte mycket för, visst han är kul och skriver en del kloka saker, men många använder honom som norm och mått. Många gånger de senaste åran har jag hört:
-Jo då, så kan vi visst säga för det har FL sagt.
Sedan när blev det hans sak att bestämma hur språket ska utvecklas? För jag håller med honom om att språket ska utvecklas, men det tror jag att det gör alldeles av sig själv. Jag tror att det alltid har funnits en grupp som har försökt bromsa språkutvecklingen, och jag tror också att det måste finnas det, för att det inte ska gå allt för fort.
Självklart får inte regler bli ett hinder för kommunikation, men okunskap får inte heller bli en barriär, omöjlig att överbrygga. Jag tänker på barnen i skolan som säger:
-"Jag vill inte rita människor, för det kan jag inte".
Jag försöker förklara för dem att det är just därför de ska rita människor, för att lära sig.
Man kan inte allt automatiskt, vissa saker måste man träna. Jag vill alltid lära mig mer, om det mesta. Tyvärr har jag så dåligt minne att jag inte kommer i håg så mycket av det....

Jag retar mig på att ordet själv idag används fel och som en synonym för ensam!
Mulle

Tror nog sist och slutligen att många kan bättre än vad de skriver här på forumet. Skriver inte själv direkt nån studentexamenssvenska här heller... Det viktigaste är at mening med texten kommer fram! Blir så besvärligt och tungt om man ska tvingas sitta och tänka på att allting är rätt. Så vill vi väl inte ha det?
Skulle snarare säga att jag lägger märke till fel och inte att jag stör mig så mycket på dem... först då man hört samma fel en sådär 100 gånger börjar perfektionismen leda en till en svag frustration.

Där ser man vad man tolkar texter olika.

Undrar bara.... är hela det här inlägget riktat till mej?

Jag tycker om det svenska språket, men jag tycker också att det är viktigare att det skrivs än hur det skrivs.....
.... när det gäller vanliga Svenssons. De som har det som yrke, borde man kunna vänta sig mer av.

Hm... jag tror nog en del av Sveriges befolkning glömt bort att stockholmska också är en dialekt. Mona Sahlin pratar definitivt stockholmska. Då heter det "kvinner". Inte "jänter", "fruntimmer", "kellingar" eller något från någon annan dialekt. Hade Mona varit skåning och pratat skånska till exempel, tvivlar jag på att hennes uttal blivit kritiserat. Men stockholmska är tydligen OK att ge sig på...

Jag är också väldigt road av språk. Tyvärr märker även jag när det står "fel" i en annars korrekt mening, så jag instämmer fullständigt i "de - dem -dom"-diskussionen. Osäker? Skriv "dom" genomgående - för ingen kommer klaga. Använd "dem" fel - och många störs.

Något som är väldigt störande för min del är särskrivning, när det går så långt att det blir jobbigt att förstå sammanhanget och vilket ord som egentligen avses. Ordbehandlarnas stavningsprogram är otillräckliga, de "fattar" inte ovanligare ordsammansättningar, så där finns inte mycket hjälp. Men för mig är det svårt att läsa, om orden står isär när de inte ska. För jag läser orden som "enheter" eller "bilder". För mig ser ordet "hund" ut på ett visst sätt, det består inte av bokstäverna H U N D i den ordningen, i första hand.

MEN - att inte vara road av språk, att inte riktigt veta hur saker ska skrivas, får ju inte vara ett skäl till att sluta skriva i forum! Däremot kan man ju låta bli de värsta "sms-förkortningarna" och vet man med sig att man ofta särskriver, kan det ju vara bra att kolla en extra gång. För läsarens skull.

Och att skriva lite färre ord. Skärpning till mig själv!

Ja! Den är kanonbra!

Uppföjaren är också spännande, "Världens bästa ord" heter den.

FJUH! Nu har jag äntligen läst alla inlägg
Och jag vill bara säga att det här är en väldigt intressant diskussion och det jag stör mig mest på är utan tvekan SÄRSKRIVNINGAR! Kolla in den här hemsidan http://www.skrivihop.nu/

Det finns en del jätteroliga exempel, kopierar in några av dem.

KYCKLING LEVER - "..han lever, han lever, hurra hurra"
HUGG ORM - Effektivare än att slå den?
SJUK GYMNAST - kan behöva en sjukgymnast.
SKYGG LAPP - skraj same?
"Inte rädd för att visa fram fötterna" - hoppas bara att han tvättade dem innan.

ja.. jag kanske är lättroad

Språket tycks vara ett kärt ämne att diskutera. Beträffande de/dem/dom tycker jag att det varit så att "dom" tagit över men sen har språkpendeln svängt tillbaka till "de/dem" men att många inte riktigt vet hur orden används och därför blir det ofta fel. Håller med om att använd "dom" om du inte VET hur det skall vara.

Möjligen kan "kvinner" vara Stockholmska men att uttala en bokstav som en annan bokstav är enligt min mening felaktigt, inte dialekt.

"Den spanska reven rev en annan rev." Metar dom?

Kommer aldrig att glömma när gamle kungen gick och dog. I radion hörde jag ett par gånger samma dödsruna där någon berättade om hur kungen var i Italien och "grevde"????? Spelade han greve då?

Det ÄR skillnad på papper och pappor.

Drar till med vitsen om stockholmaren på besök på Västkusten och som frågar en fiskare: Har du reker? Reker??? Ja, såna som men eter! Maneter????

Danskan lär vara ett väldigt svårt språk att lära sig beroende på att uttalet inte följer stavningen. Även infödda danskar har problem. Låt oss inte hamna i den sitsen.

Frågan om Mona Sahlin skall tala rikssvenska eller Stockholmska kan diskuteras men jag tycker att man kan kräva av ett statsråd det förra. Gärna en viss dialektal betoning men inga talfel.

Till sist vill jag bara slänga på lite mer ved på språkbrasan. Minns att före enkel konsonant uttalas vokalen lång. Det heter ögla och mögel, inte öggla eller möggel.

Öööögla ... mööööögel... *tränar*

jag har aldrig lärt mig de dem i skolan jag fick veta bara för något år sedan att dom är talspråk! och jag har ingen ting emot att svenskan utvecklas som jag kallar det alla språk utvecklas, fast ok men borde ha en standard svenska så man tne glömmer bort språket för mycket men annars har jag inget emot förkortningar o nya stavningar, vi hade ju senast en om strukturering av stavningen i början av 1900 talet

Verkar vara dags för en sång i dialekt och språkdebatten -såhär till jul passar den ju

Sjung en ny variant forumvänner!!-Författare Meta Andreasson fra grannbyn
Känd åtminstone i Västerbotten
Författaren har publicerat flera diktsamligar på" mål "

Lätt ass fa tern opp e ljus


Melodi -låt oss få tända ett ljus

Lätt ass fa tern opp e ljus
värm opp den mänisch som frus
Den som jer ensam om kwälln
Dem som ha fatt nageltjälln
Den som jett arbetsläjs gå
den som int si nagen ra
lätt ass fa tern opp e ljus
Värm opp den mänich som frus.

Lätt ass fa tern opp en ell
å riktit lägg manken deill
att fa en ändring pa allt
som jer se mört å se kallt
Einnaför förstren å dör
likaväl som utaför
Lätt ass fa tern opp e ljus
för dem som hurves å frus

Lätt ass fa tern opp e ljus
Lys opp vårtenaste hus
Se att den byn där ve bo
kan på en framtid fa tro
Å se vä fa knåra på
Deillas ve ska knåra a
Lätt ass fa tern opp e ljus
Lys opp vårtendaste hus

//E ljus för både däg å mäg//
/E ljus för både däg å mäg//

Härligt Kerstin! Dialekter är kul.

Ledsen Gossen Ruda, men du har faktiskt fel. Ord uttalas ganska sällan som de stavas. För en del ord är faktiskt felstavade. Eller stavade på ett sätt som man trodde att de lät. Hur många ord i detta stycke uttalar du exakt som de stavas? Fonetiskt skulle en stockholmare kanske säga:
"Lessen gåssen ruuda, menn du ha faktiss fel. Ood uttaalas gangska sellann såmm dom staavass. Fuer en del ood e faktiss felstsavadde. Elle staavadde på ett sett såmm man tr(j)odde rom leet."
Hur skulle en skåning säga? Som det stavades?

Uttalar någon orden exakt som de stavas, i något enda språk, på ett enda enhetligt sätt? Vad är det för konstigt språk? Esperanto kanske?

Instämmer Kerstin (tror jag)

Härligt Kerstin!
Tur för er att ni inte hörde mig sjunga alldeles nyss!!!
Maken kom in och tittade så konstigt på mig...

Här tänder vi inte bara ljus


Mæ går på stigom
å leit oss opp öve bakkan,
bort milla åkrom, opp hitat vållom,
der bjällan pingel skvällht
i jænsmässti.

Mæ sir frå höjdom
bort mot åsom,
der kjörsan står milla gålom
bort ditat fjällom vår
der Skuta står
så gnistrenes vit.


Fejen så sjong mæ att’
JAMTLANN DE E LANNE VÅRT!
i tusen år ha mæ hadd'e,
håll'e därför hårt.
Ler ta den friheit
som fedran ein gång at oss ga!
Hen ske mæ læva å minnes allht,
som fedran oss sa!


Vi har ett eget språk som nästan ingen längre kan. Ett språk med tonlöst l, som böjer dativ enligt tysk mall, som saknar s-genetiv. Svenskan utarmas men språk försvinner!

/åsa

Underbart Åsa -förresten var det du som fick igång mej på -sumpväxtråden -
ett fantastiskt språk !Tänk jag tror jag förstod varenda ord ! men eget, det är det , Jämtlänskan
-mae tex , det hade jag inte förstått utan Jämtlands -trädgårdsvänner, sen förr ..
K

Hmm, det är nog vården som fått mig att inse fördelarna med mitt språk.
Har du skött magen? Nej - i fyra dagar till man frågar "Ha´ru skete?".
Då blir det bra Dessutom något som alla borde förstå....

/Åsa

Som sagt var, det viktiga med språket är att förstå varandra.

min morsa o farsa kan snacka jämtländska jag har adlrig lärt mig det morsan ville inte att jag skulle bli mobbad typ, morsan kunde inte svenska när hon började skolan bara jämtländska i fick skit, plus at jag är födöd o bodde i sthlm som liten

Men lär dig! Inte kunde jag heller från början - det var fult att kunna och prata jämska. Men nu när ingen kan blir du ett unikum och en kulturskatt Jag är heller inte förhistorisk, men har insett att det jag har faktiskt är ett språk och att ingen längre kan det.

/Åsa

jag har iaf nästan inget problem att förstå talad / skriven jamska

Böjer dativ ????
S-genetiv ????

...har glömt vad allt betyder jag med...


Men det fungerar ju bra ändå!

Inte behöver man veta vad det heter på "grammatiska" för att kunna använda det rätt. Att läsa mycket böcker ger en god grund för språkanvändning.

Apropå det, Selma Lagerlöf, vår egen nobelpristagare, använde sig för övrigt av dialekt i många (alla?) böcker. Och stavade därefter.

Så här blir det kanske, minns nog mitt underbetyg i tyska


Svens stolar stals - Stolan at´n Sven vortte stölen.
Nu sitter han på soffan - Nu sett a pau soffa.

Jag tror ingen fått nobelpris om det skrivits på jamska....

/Åsa

Fast Selma var nog bättre än de flesta på att skiva korrekt svenska... och skrev dialekt för att det passade hennes böcker

Dialekter är intressanta. Tycker absolut att man skall försöka bevara dem

Absolut, liksom språk över huvud taget, och andra kulturella särdrag och skillnader.

Motsatsen till mångfald är enfald. Och förskräckligt tråkigt.
Dessutom ger en egen kultur, en egen identitet.

Även ett eget språk ger en egen och starkare identitet, och samhörighetskänsla med den enga gruppen, av hanterbar storlek.
Precis som höns, tappar vi greppet om oss själva och tillvaron, om vi förlorar en närmaste omgivning, skild från omvärlden, där vi kan vara trygga.

Även modern "slang" är ju ett uttryck för just det, behovet att särskilja sig från andra, att vara i en grupp där man är hemma: "vi" och "dom".

/amaira.

Ja. Det var liksom min poäng - hon var bättre än de flesta på att skriva och skriver i alla fall inte "korrekt svenska", när det passar in.

Alltså: att det inte är så livsviktigt att alltid skriva riktigt. Så känner man sig osäker på de och dem, är det ingen som protesterar om "dom" används. Ingen ska behöva känna sig hindrad från att skriva på grund av "språkregler", tycker jag.

Appselut!!!
instämmer med föregående talare