Intressant att höra dej berätta Grå

Nej, jag har faktiskt inte försökt ta reda på det än, för jag tycker det känns kymmigt att fråga ifall det är en syster som avlidit. Jag har tänkt att göra det, men vill vänta till rätt tillfälle. Huset brann ned och fick byggas upp på nytt, fast den gången med tegel, det är allt jag vet. Gården byggdes ursprungligen 1928.
Den unga kvinnan kan också ha varit kopplad till en gammal möbel som brunnit upp, jag vet inte. Människan har ju en tendens att älska sina ägodelar och säg att hon hängt med en gammal skänk eller liknande... Jag lovar att tala om när jag fått reda på det.


Jag har varit i vid ett hus en gång där jag var allt annat än välkommen. Det var en ödekåk som var till salu och när vi klev ur bilen intill huset var det ingenting som var konstigt. Solen sken och himlen var blå och luften doftade av sommar.
Vi gick och tittade ett par meter ifrån huset, och det var fortfarande ingenting som var konstigt. Men i samma stund som jag tog ett steg mot huset för att titta in genom fönstren översköljdes vi av en likstank, i klass med ett dött djur. Denna stank följde med oss hela vägen runt huset och tillbaka till bilen, där vi inte kände något alls när vi klev ur och det var så starkt så det hade inte gått att ta miste på.
Den husägaren visste vilken sorts människor han tyckte förtjänade hans ruckel...

Nu har jag sett det också

Jag väljer att ta det som en komplimang. När min pizzabagare frågade mig häromdagen om jag hade bantat, så tog jag det inte som en komplimang.

En sista för tillfället, för jag ska gå och pyssla lite i mitt överbefolkade hem:

En vacker dag i Maj på 80-telet hade jag vuxit upp och blivit en killgalen 15-åring och valde då att bli ihop med skolans nörd. Han var JÄTTESNÄLL (och jag ångrade länge att jag någonsin gjorde slut med honom. Vad bra jag skulle ha haft det idag!) och mamma var överlycklig. Han var ju sååååå rar.
Nu ska det tillläggas att mamma höll oss ungar i ett järngrepp när vi var små, vi fick inte svära, inte vara uppkäftiga, inte vara ute på kvällarna - ingeting. Killen hade precis fått körkort och jag var hos honom en fredagkväll med föresatsen att han skulle skjutsa hem mig, men ve och fasa -vi råkade somna!- och vaknade nästa morgon, klockan 10!
Med darrande stämma ringde jag mamma och bönade och bad att honinteskullevaraargochatthonskulleförlåtamigochviHADEINTEgjortnånting!

Hon var helt tyst i telefonen och jag hukade mig och förberedde mig på en tornado av salvor ur telefonluren. Så sa hon:
"Vänta lite"

Jag satt snopet kvar och väntade att hon skulle komma tillbaka och när hon gjorde det sa hon:
"Var var du någonstans , sa du?"
"Hos Conny" pep jag (Ja, man kunde heta Conny på den tiden)
"... kom du verkligen inte hem igårkväll?" Nu började jag undra om hon fått fnatt totalt och började redogöra för att jag verkligen var hos Conny.

"Vänta lite" sa mamma "Jag hörde att du kom hem igår"
Och så berättade hon att hon gått och lagt sig och efter ett par timmar hört att jag öppnat ytterdörren och klivit in i farstun, öppnat dörren till köket, gått igenom det, öppnat dörren till hallen och gått uppför trappan, med tunga trötta steg. Hon hade hört stegen ända in till mitt rum och hört hur jag lade mig i sängen. Det hon tyckte var konstigt var att hon inte hört bilen eller sett ljusen när jag "kom hem" och att jag inte tände lamporna när jag gick igenom huset. Jag tände ALLTID lampor eftersom jag var så förgjordat mörkrädd. Hon hade varit tvungen att gå upp och kolla att jag verkligen inte låg i sängen när jag ringde.

Jag misstänker att det var samme man som Allert hade mött i trappan 3 år tidigare.

Jätteintressant Grå! Är det någon mer som kan berätta något?

Det låter ju onekligen ganska otäckt, särskilt som de dessutom skrämmer dig.
Hoppas verkligen att du en dag får klarhet i vad de vill förmedla.

Klart det va menat som en komplimang Grå. Jag vill höra meeeeeer!

Jag med, ojojojojoj jag får "ståpäls" jag hade nog tyckt det var lite läbbigt förståss, vilka upplevelser Grå

Hej!
Religion är alltid omöjligt att bevisa. Att tro på andar eller tomtar är också en form av religion. Människan har alltid velat tro på övernaturliga saker. Det förklarar allt som man inte begriper. Det är självklart svårt för många att inse att upplevelser som inte kommer utifrån utan uppstår i hjärnan inte är vad som man normalt kallar verkliga. Hjärnan är ett komplicerat organ som vi tyvärr saknar mycket kunskap om. Vi vet dock att vid retningar av olika delar av hjärnan upplever vi olika fenomen som verkliga. Min kompis hade för ett tag sedan en förtvivlad patient som såg sitt husdjur på bordet i undersökningsrummet. Patienten var helt klar över att det inte var riktigt utan att djuret var hemma. Var det en ande patienten såg eller var det som läkarna ansåg en stroke?
MVH
Jan Lindgren

Så sådant existerar bara som alla begriper?

Denna fråga som tas upp på denna tråd skiljer sig från allt annt personlig som vi tagit upp om oss när det gäller att äta en sorts mat eller dricka nån sorts dryck till den.

Frågan har berört människor väldigt djupt och den sociala och politiska aspekten och konsekvenserna därefter kan orsaka väldiga skador för människor världen runt.

Vi är uppdelade i två stora huvudgrupper. Den ena är de som tror på en eller flera andar och därmed den stora andan. Den andra gruppen är de som inte tror på andlighet beroende på vetenskapliga och världsliga vetanden och svar.

1) Exempel från olika delar av världen och det elände som pågår just nu är till stor del beroende på svaret på denna fråga som kan antingen lägga människans öde i hennes händer eller frånta människan dess rätt till sitt liv och lägga den rätten i händerna på en stor anda, Gud.

2) Är inte insatt i den psykologiska aspekten men religion och dess politiska roll i det kollektiva liv som vi har i världen är nåt som jag kan ta upp med ett gott samvete.

3) Om vi tittar på dessa personer som dyker upp på nån Tvkanal och pratar med ens döda mormor, kan vi ställa oss många frågor som redan ställdes av andra på tråden.

4) Religiösa tankar kan vara privata övertygelser innan de yttras på en sådan sajt. När de yttras blir de automatiskt samhälls regler. För vi ska inte glömma att i alla situationer där en eller flera andra eller den stora är inblandad, är det de andarna som pratar och säger saker. Och de levande måste vara tysta och lyssna och lyda.

Det är inte bara miljön vi lämnar efter oss, utan ett samhälle med regler och övertygelser lämnar vi också efter oss. Hur vill vi ha det för kommande generationer?

Vet inte om jag är ensam om att tycka att det vi pratar om inte är någon religion.

Det som presenteras här, nämligen att tro på andar är religiöst!
Rahmat

JAg tror vi människor måste acceptera att det faktiskt finns saker som vi inte kan förklara. Än iaf. För bara för att inte vetenskapen kan förklara sådant nu så betyder inte det att det inte kan förklaras om 100 år.
För om vetenskapen redan har alla rätt, så behöver vi ju inte forska mer, eller hur?

Visst kan väl en del spöken vara rena hallucinationer, det tvivlar jag inte på. Men jag är helt säker på att andra verkligen har upplevt saker och ting. Hur förklarar man annars att två eller flera personer har upplevt exakt samma spökerier, ibland samtidigt, ibland var för sig?
Jag vet inte om spöken finns eller ej, men jag tror att de gör det.

Kan du förklara detta?
Rahmat

Att jag tror på spöken. Men tro är ju detsamma som inte veta...

Har du mött dem nån gång?
Rahmat

tro som tro tänker jag, vilket är helt ok, alla får tro på det de vill.

Håller mig fortfarande till att jag inte vet vad jag ska tro. Min mamma och min morfar kunde förutsäga saker, morfar drömde sanndrömmar också , men det tror jag beror på ovanligt bra perceptionsförmåga. Mamma kunde också spå i kort och det kan jag med. Hokus pokus ? Ja inte vet jag.

När telefonen ringde kunde mamma säga att nu ringer den och den och ska berätta det och det . Ofta , väldigt ofta stämde det. Mina båda söner har varit med om bilolyckor där bilarna bara blivit skrot men de och deras kompisar har klivit ut helt oskadda. Brukar skoja om att det är min mamma som sitter på en molnkant och dinglar med benen och säger " ni skulle bara våga låta mina barnbarn råka illa ut". Men det är inte bara skoj från min sida för jag VET inte .

Inte för att jag tror att hon verkligen sitter sådär men jag kan " föreställa " mig det för att ha en bild som jag kan förstå. Ibland så dyker någon som gått bort upp i ens tankar liksom från ingenstans kanske frammanade av något som påminner om dem. Det kan nästan kännas som att de vill framföra ett budskap.

Vi bär ju alla med oss de som gått bort , eller hur ? Att man plötsligt tycker sig se eller " höra " saker kan ju vara att något som legat långt bak i bakhuvudet " triggas " igång av någon impuls utifrån , inte vet jag . När man ser och hör helt okända " andar " så kanske det just är något sådant för en själv omedvetet som triggas igång .

Nej, jag håller nog med dej. Religion handlar om att hålla något/någon helig men det kan man väl inte säga att det handlar om här?

Fast både religion och 'andlighet' innebär ju att man tror (eller är övertygad om) på något som i vårt dagliga språk närmast kan beskrivas som "övernaturligt". Jag tycker inte skillnaden är så jättestor, som koncept eller vad man ska säga.

Jag tycker inte alls att religion och tron på andar hänger ihop. Varför skulle det göra det ?

När jag tänker på vad andar skulle kunna vara så tänker jag mer " tekniskt " medan när jag tänker på religion så tänker jag mer på " levnadsregler " som man påstår att någon Gud skapat för att göra det hela mer trovärdigt.

Tror inte på någon Gud eller Satan , ser det hela mer som en kamp mellan gott och ont många gånger.

Jag ser skillnaden som att i en religion så dyrkar man en gud, tillber en gud och har skrifter som talar om hur man ska leva. De andeväsen vi talar om här har ju ingen gudsfunktion i den bemärkelsen. Att det finns en övertygelse är ju förutsättningen för man ska tro på något oavsett det är tomten, ufon, andar eller något annat men det betyder ju inte att det är en religion.

Nej just det Stintan . Men har ju sett på programmet att mediet alltid referar till Gud t ex Gud vare med er osv. Tycker inte detta har ett dugg med Gud att göra.

Det finns säkert religiösa medier som gör den kopplingen men jag gör det inte.

Någon frågade efter fler saker man upplevt. Jag kan berätta om två konstiga saker som hänt mig.

Min farmor i Finland låg på sjukhus okontaktbar sedan hon fått en tumör i hjärnan. Jag tänkte på henne ibland, så där normalt, "undar hur det är med farmor".

En lördag klockan halv två stog jag och diskade. Helt plötsligt hör jag farmors röst i mitt huvud, "xxxx" (båda mina förnamn, hon var den enda som sa mina båda namn) och så kände jag jätteintensivt att hon var närvarande, inte vid mig, utan i mig. Känslan var så stark att jag tappade diskborsten. Så försvann känslan och jag fortsatte att diska och glömde bort hela grejen.

Dagen efter ringde telefonen. Det var pappas fru som sa att något tråkigt hänt. Ja, farmor är död svarade jag. Hon undrade vem som meddelat? Jag svarade att det var farmor. Dagen innan, klockan halv två. "Herregud, hur visste du när hon dog???" Jag visste det då när jag fick samtalet, innan hade jag inte kopplat saken ihop med att farmor skulle ha dött.

Ja, inte vet jag. Hon sa hejdå helt enkelt. Detta kan jag inte förklara på något annat sätt. Jag har aldrig tänkt så intensivt på någon människa, har aldrig känt någon så nära, i synnerhet inte när personen är flera hundra mil bort i ett annat land. Visst kan man förklara det med att jag var orolig över henne. Men varför kände jag henne just i dödsögonblicket och varför hörde jag hennes röst i mitt huvud? I normala fall hör jag inte röster... Förklara det om det går. Man kan heller inte bortförklara detta med att jag halvsov då detta var mitt på blanka dagen och jag diskade.

Andra saken var natten efter en närstående ung person dött. Jag var helt förtvivlad och bara grät och grät och kunde inte sova. Plötsligt kände jag att någon tog min hand, jag vände på huvudet och där var h*n, bara 30 cm från mitt ansikte och tittade på mig med en blick fylld av lugn. Så sa h*n: "Det är okej". Inget mer. Jag blinkade och h*n var borta. Jag kände mig mycket lugnare och somnade så småningom. Detta kan man lättare förklara med "hjärnspöken". Jag sökte tröst i min förtvivlan, så till den grad att min hjärna skapade denna händelse som tröst.
Det kändes visserligen verkligt, och jag tror att det var verkligt, men som sagt, det kan varit framkallat från mig själv. I vilket fall hjälpte det mig i mitt sorgearbete, h*n tyckte det var okej, då var det okej.

Intressant att läsa alla inlägg om andlighet kontra vetenskap/skepticism.
Jag har alltid varit mycket intresserad av både vetenskap och andlighet men varit en skeptiker (trots besök av min döda dotter och trots min egen medialitet, (mest enl.andra, jag är ju som sagt skeptiker, eller jag kanske bör säga VAR skeptiker... )).
Det som fått mig till detta är studier (begränsade men ändå) om kvantfysikens teorier och de senaste rönen inom astronomi, strängteorier m.m. vilka alla verkar visa på att det är fullt möjligt med andra dimensioner och annat som bara för ett fåtal år sedan ansågs som ren gallimatias.
I själva verket är det ren vetenskap som numera fått mig att definitivt tro ! på andevärldens existens.
Sen kanske den inte ser ut som i Det Okändas TV-tolkning, men jag är glad att vetenskaputövarna äntligen öppnat just dörren till det okända (nu menar jag Universum och dess gåtor av vilka vi tydligen endast uppfattar ca 20%) och att det som jag alltid hävdat: Allting är möjligt - bevisa att det är omöjligt! snarare än tvärtom! har blivit en sanning även för dem.
För mig finns det inte längre någon konflikt i att tro på andar och att tro på vetenskapen.
Detta inlägg skulle tyvärr bli för långt om jag skulle gå in på vad Gudsbegreppet innebär för mig men det lutar åt att den primitiva mänskligheten behövde en förklaring på sina upplevelser av andlighet för att senare upptäcka att religion var ett utmärkt styrmedel av massorna....
Så för mig finns det en skillnad mellan andlighet och religiositet...
Tack för ordet. (Jag har inte för avsikt att gå in i en debatt utan kunde bara inte motstå frestelsen att tipsa om kvantfysiken.)

Tycker mej utläsa att det är ni som inte "tror" på det här som blandar in religion? För mej är det två vitt skilda saker som jag sa tidigare, och det är skönt att se att andra också uppfattar det så. Tänker också på det när man ser Mannen som talar med andar på TV, att han "välsignar" publiken eller den han pratar med. Undrar hur det är med dom svenska medierna, i t.ex. Det okända, utgår dom också från religionen?

jag är ganska kritisk när det gäller andar även om jag tror
för jag försöker först komma på alla bortförklaringar för att se om det skulle kunna vara
"naturligt" sen när jag inte ser nått annat så ser jag det som en upplevelse
därför sä räknar jag oftast inte att jag känner en närvaro
det är så ofta som det händer. men ibland känner man en (eller flera) närvaror
så stark att jag själv akcepterar det men jag brukar inte berätta om det för skeptiker
det finns inte nog med "bevis" så att jag skulle må bra av det helt enkelt

Men hur kan du säga att det inte handlar om religion när ett medium välsignar sin publik? Vet du vad en välsignelse innebär?

De flesta medium har en Gudstro. En mycket förvrängd gudstro visserligen, men de ÄR troende.

Om det där skulle vara svar på min fråga så förstår jag inte svaret.

Jag kanske uttryckt mej oklart men jag vet inte riktigt i vilken kategori man ska räkna in mej. Jag tycker det här är oerhört spännande och intressant men jag vet inte vad jag ska tro. Jag önskar verkligen att det är möjligt att få kontakt med de döda och jag suger i mej alla berättelser som en svamp men tror.....jag vet inte. Kanske är det mina egna erfarenheter av sorg när någon nära gått ifrån en som gör att jag inte vill att det ska vara humbug. Några egna upplevelser har jag inte.
Men detsamma som religion - näpp! De var inga gudar när de levde och inte tror jag att de är det nu heller. Bara väldigt saknade.

Det där svaret förstod jag.

Kul att se att det finns några som fattar att det är samma princip man talar om. Med det är det inte sagt att spöken och religion är samma sak, men det är ju samma princip. Det jag tycker är så konstigt är att vissa kan tycka att det är skitlöjligt att tro på en Gud som inte syns men sen kan samma person tro stenhårt på spöken som inte heller syns och sen inte ens kunna inse att det är ungefär samma sak. Det blir en smula löjligt i mina ögon.

Men vad vet du om de flesta mediers gudstro? En del är säkert religiösa också och i USA så slänger väl de flesta ur sig "God bless you" som en hälsningsfras. Nej andarna är inga gudar bara för att man tror att dom finns.

Det är inte så lätt att vara "andetroende".

Man riskerar kritik både från "naturvetare" och "gudstroende".....

Nej, de är sannerligen inga gudar.



Suck.

Men för mej har människorna funnits, och det är deras energi eller närvaro eller vad du vill kalla det som man kan uppleva. Däremot finns det inte nån Gud i min värld.

Det är så jag förstår det också, de som har känt någon beskriver (har vi ju även läst om i denna tråd, väldigt spännande tycker jag hoppas att vi får höra mer) att det är en form av energi en känsla i kroppen och den är nog ganska svår att bevisa för vetenskapen, man kan ju, som jag förstår det inte ta fram det på beställning, inte i de flesta fall iaf.

Och ni tror att dessa andar, denna energi är god?

Ingen aning det får någon annan svara på eftersom jag inte har råkat (tyvärr) ut för detta själv.

Isf hade jag ju vetat, eller hur?
Har varit med om några småsaker, som skulle kunna ha en naturlig förklaring, men som är väldigt märkliga. Fast egentligen tror jag att jag är för rädd för att få vara med om nåt konkret, det sägs ju att de bara visar sig för de som klarar av det.

god och god, jag tror att de/den rör till det i skallen på folk..

Det finns nog både ond och god energi, precis som hos de levande

Så ser jag det också.

Om principen skulle vara att TRO på något så kan den ju i så fall kopplas ihop med vad som helst. Om principen är att tro på något högre väsen så är ju som någon redan sagt de som gått bort inga gudar.

Nejdå alla andar är inte goda, det är ju inte alla människor heller.

En liten fundering. Enligt dom flesta forskare, och faktiskt en del religiösa, så är vi resultatet av en utvecklingskedja från när livet skapades på jorden. Dvs vi har samma ursprung som alla andra levande varelser. Då är frågan om alla djur har en själ eller ande som lever vidare efter döden? Från människor till maskar och vidare till bakterier. Eller är det bara några på vår egen utvecklingslinje? Har schimpanser andar? Om det nu är så att det är bara vi som ståtar med sådant så undrar jag när ni anser att vi begåvades med andar och varför? Det sägs att bara mutationer som för arten framåt som överlever så vad har vi för nytta av en massa andar?

har en kompis vars hund ""gick igen"" eftersom hans grav hade av nån anledning grävts upp

Nu börjar iaf mannen som talar med andar, ska se det, nu ska jag se om han verkligen "luskar" fram saker från dom han talar med