Fast egentligen spelar det ingen roll. Det kommer att gå åt h-vete i alla fall och vem bryr sej nu när vi ska plocka guld. Nu tycker jag att vi utdömer 10 piskrapp var åt alla som känner sej skyldiga och sedan går vi och hämtar våra guldgrävarhackor. Hans falska leende förvandlade plytet till ett förvrängt Monalisasmajl och sedan...

la han sig och sov

..ljudligt drog han andetag efter andetag...blåsuten hördes lång väg. Även Mundebo som var misstänksam av naturen började slappna av och drömde gulddrömmar...snajjk ...snajjk..

Göran öppnade försiktigt ena ögat..alla tycktes sova. Sakta, sakta tog han sin guldhacka och började krypa över betongen bort mot den lilla bäcken. Maud pratade högljutt i sömnen ..."arbete åt alla"..Fredde stämde in i mantrat..det var så väl inövat så de kunde rabbla det i sömnen.

Göran smålog där han kröp fram - nu nådde han lingonriset och..

fram till en liten grop i utkanten av monumentet. Ursinnigt svingade han korpen och en gång under palten öppnade sig. Den vansinniga längtan efter guld gav hans ansikte en särskild lyster: "Ensam med guldet, rik som ett troll". Göran var så upptagen av sina egna tankar att han inte hörde stegen...

som nästan ljudlöst närmade sej.
- Är du också dålig i magen pladdrade Mauds enerverande röst. Hon lyfte upp kjolen och satte sej på huk. Ett ljudligt brakande någonstans strax nedanför ryggen på henne var det enda som kunde överrösta denna alltid så talträngda skata. -TYYYST! skrek Göran. Jag...

har just spanat in en fågel här. Han svingade tyvärr korpen så illa att han träffade Maudan i ändalykten och hennes gälla skrik lockade fram...

Torbjörn Fälldin som ....

tillsammans med en enorm flock med storspovar fått för sej att det var startskottet för häckningstiden som gick. Spovarna fick syn på Mauds stora vita bakdel och strax var slagsmålet igång om bästa häckningsplatsen. Göran som såg sitt tillfälle till flykt...

hade suttit i långbänk och stoppat pipan hela eftermiddagen. "Och vad har vi här då", undrar Torbjörn medan han tittar ner mot Maud. "Han överföll mig, den jäkla grisen", skrek hon och pekade på GP. Nu blev det allmän samling vid pumpen och Mundebo ...

hade tagit med sej hink och spade ifall han skulle börja tycka att det blev långtråkigt.
Bräckkorv, salta pinnar, russin och halsmandlar dukades fram och ett stort fat med...

drömmar. "Drömmar av silver, drömmar av guld" hördes Bosses nasala baryton i den norrländska natten. Vi sover på saken sa Mundis och de andra instämde. Nästa morgon vaknade sällskapet tidigt då....

..........självaste Djungelpartullen marcherade förbi med överste Haithi i spetsen. "...Ett, två, tre jämna steg två tre..." sjöng partullen.

"Vad i hela....???" utropade Maudan, "vad äääär det fråågan om?? Är det filminspelning på gång???"


Mundis muttrade: "Den filjmen äj ju jedan inspelad juuu"

film ... ? fnittrade Maud - oj då så trevligt. Då hördes ett djungelvrål i skogen...MINA BILAJ skrek Mundebo...någon haj tagit min påse med Algjens bilar..ta fast tjuven..jag vill ha min påse tillbaks!

Maud hon bara tänkte på filmen och...

den vackra slingrande ormen Khaa..."En orm kan användas till mycket". Gäöran ilskanr nu till på allvar. Någon måste ju ta ledningen. "Jag tar befälet" hörs från ett buskage i närheten. Kan det vara Fingal Larsson (men han är ju död) eller kan det......

vara han med Lloyden?...

Steve? eller Olof? - Det var något bekant över honom och rösten kände de alla igen, men vem var han. Hur hade han kommit hit? "Nu ska jag berätta allt", började han och

gungade fram och tillbaka i den gamla gungstolen som farfarsfarfarsfars moster hade tillverkat av en självdöd en för några veckor sedan. Han sög förnöjsamt på sin majspipa och sade:

Många många år sen...

Men så somnade han tvärt. Alla ville ju höra vad det var han hade att säga, så de skakade honom och ropade "hallå, vakna!", någon hällde en spann iskallt vatten över honom - inget hjälpte. Precis när de höll på att ge upp...

...nös han. "Vad kallt..

Bill Clinton. "Jag siiter i Bill" skrek Mundebo .."jag vill ha mina bilaj" de kostade 4.75 på Liedl och Mundebo hade alltid räknat på sina utgifter.

Ballonghatten hade åkt på sne´och han var högröd av ilska. "Så oföjskämt att ta mina Ahlgjens bilaj" skrek han. Men nu öppnade Maud truten och...

skickade iväg en rejäl loska.
- Nä nu j-vlar grabbar. Nu ska här grävas! röt hon och kavlade upp ärmarna och lade in en rejäl mullbänk alltmedan hon väste svordomar ur den ena mungipan.
Göran som inte alls tyckte om kroppsarbete låtsades...

göra rent peruken från alla granbarr och myrägg som fastnat när han fajtades med Bosse men...

Maudan tog honom i hampan: "Gräv din fete skitgubbe, gräv din bondlurk annars...

kommer tänderna att yra som en snöstorm i halsen på dej! Och har inte mor din talat med dej om döden innan så lär hon inte ha många sekunder på sej!!
Maudans ursinne fick henne att börja väsa och flämta så till den milda grad att hon fick fullständigt stopp i luftvägarna. Hon blev alldeles blå i trynet och kastade våldsamt huvudet bakåt och

till hennes stora förskräckelse började hon JODDLA! Hela gänget stannade upp och stirrade förfärat på Maud som bara joddlade och joddlade och joddlade...Har kärringen blitt tokig? sa Fingal Nilsson till Fingal Olsson? Det verkar inte bättre sa Fingal Olsson till Fingal Nilsson. Fingal Larsson han sa ingenting...

Och Maud hon joddlade...

Hon var högröd i ansiktet men kunde inte sluta.. när Maud växte upp så fick inte fina flickor visa ilska så hennes mamma lärde henne att varje gång hon blev arg skulle hon joddla istället. Dethär var Mauds lilla hemlighet och ända sedan hon fick sin ärevördiga plats i Sveriges riksdag hade hon levt med fasan att börja joddla i talarstolen. Och nu var hon avslöjad...

Fredde och Göran...

utbytte blickar som sa något i stil med "Nu har vi en hållhake på tanten". Göran väste i örat på Fredrik: "Vi ses upp på höjden om en timme". En timme senare befann sig de två kumpanerna uppe i skogskanten. Nu.....

hoppar vi fallskärm sa Fredde... okej sa Göran o hoppade.... Fredde hade dock bara skojat så det blev som det blev

..Göran som är mycket impulsiv till sin karaktär hade glömt fallskärmen! Nu var han en lyckligt lottad Persson som var begåvad med stötdämpare men ändå...förödelsen var total.

"But Mr Goran " sa Bill " What´s happened to you"? JAG HETER GÖRAN OCH INTE GORAN!!! skrek Göran medans han borstade och borstade..men tallbarren satt som klistrade i ögonbrynen. Peruken hade han tappat i dödshoppet men i stället var hjässan klädd med någon kletig gegga som skiftade i grönt - det växte mossa på flinten!

"Jag är ordförande i Sveaskog" skrek Göran "men om det innebär att jag skall prydas med mossa på huve´då avgår jag omedelbart, så det så"

Maud hade slutat joddla och tittade med förvåning på ordförande Persson....

"Sicken miljövänlig friss" kuttrade hon och såg inte hur fingal Andersson kom smygande ut ur skogsbrynet med en mossrivare i högsta hugg ...

Goran svepte undan Fingal med en häftig armrörelse och kastade sig själv ner på marken. Han började ivrigt riva i vegetationen med sina kloliknande fingrar: "Jag ska ha guldet, ska ha guldet...", flämtade han fram...Fredde och Bill följde hans exempel. När morgonen grydde så....

hade de grävt sig ner till urberget och naglarna var helt nerslitna. Då

såg Fredde något som blänkte intensivt. Det........

måste vara vårt gul, flämtade Göran. Men...något var fel, det blänkande föremålet där ner rörde på sig och plötsligt började det prata!! "Sluta kjafsa i mitt huvud gjabbaj - annajs....

"Kurt Allan Ingemar Mundebo, född 15 oktober 1930 i Långasjö, Kronobergs län vad gör du här nere i berggrunden" undrade Göran med myndig stämma. "Detta är till och med för lågt för att komma från Folkpartiet", fortsatte han. Men vad var det Kurt Allan Ingemar Mundebo höll i handen? Var det....var det....

..en gammal stövel i krokodilskinn från yngre sten åldern??
Nej visst inte! Vilka dumheter! Det var ju en sjörövarkikare!

- Jag visste väl att jag inte hamnat på jätt plats i livet! skrek K A I Mundebo alltmedan dyvatten bildade bubblor ur hans utspärrade näsborrar. Jag äj ju föj f-n en ajkeolog, EN JIKTIG AJKEOLOG!! HUJJAA!!

Göran kom helt av sej och...

"Vad är det här för sentimentalt dravel", undrade Fredde och bankade Ingemar gul men ffa blå. "I min grupp ryms bara hårda grabbar som pallar att se till de ekonomiska realiteterna. Vi ska ha guldet och vi ska....

..köpa vingar för pengarna. Blåvingar!!
- Menar du såna där knattescouter? Småflickscouter? undrade en av The Fingals, som fick en lysten blick i ögonen vid tanken på ungflickskjoltyg (vem det var av dem förtäljer inte historien).
- Nej din imbecille mupp svarade Freddan irriterat. Jag menar ju moderatvingar! Moderat, finns det något vackrare ord??!!

En fnysning hörde bortifrån...

hiet. Det var Goran som trots att han var utmattad och sjöblöt av svett kände sig tvungen att ta debatten. "Här ska inte ske några exesser i mjälla blåvingar, när vi kan följa det politiskt korrekta exempel som Rödluvan visade upp i sin framgångsrika kamp mot den kapitalistiske vargen". "Varg, varg varg", hördes klingga över nejden. Det rytmiska kampropet spred sig som ringar i vattnet. Fredde slängde sig i sjön och.....

och Maud som sovit gott i sitt enkvinnotält i baslägret var på ingång. "Nu kommej hon" sa Mundebo. "Vem kommer" sa Göran. "Hon som tog mina bilaj, jag hittade tompåsen i hennes löjliga tält"

Du och dina löjliga bilaj" sa Göran. "Bilaj"??? sa Mundebo, "va konstigt du pjataj"!!

"Nu jädjaj" sa Göran, du smittaj ju!!

Fredde och Göran hade i all hemlighet bildat en violett allians som manifesterades genom...

de nu ensamma tog över helikoptern som medföljt Herculesplanet. Maud skrek, medan honsamtidigt försökte tugga ur alla bilarna, att de var "mansgrisar" och "piiiiip". Göran och Fredde vinkade lite hånfullt åt henne, när helikoptern steg mot natthimlen. En halvtimme senare landade de vid.....

en majestätisk demonstration, med lila fanor och klingande spel som ekade genom den svenska tallskogen.

Trots allt var det ju

ett historiskt ögonblick. Det nya partiet - Sveriges Socialmoderata Samlade Abetarparti (SS/SA) hade sett dagens ljus. Det fick väl kallas Socialmoderaterna till vardags, eftersom någon påstod att varken SS eller SA var särskilt stunsigt. Hur skulle man nu fördela ledarskapet och vad skulle man göra med Mona. Jo...

vi utnämner henne till VD för det nya nationella parkeringsbolaget "Monapark"! "Då så, sa Göran då blir väl jag den nye partiledaren"? Fredde mulnade väsentligt...hmmm...jag hade liksom tänkt att...och ur de hyllande skarornas jubel hördes en röst som de tyvärr aldrig tilläts glömma.."potatisens vän" klev fram...

Det var självaste Konungen som steg fram och bestämde å' sitt ämbetes kraft att, som följer: De skulle dela på ordförandeskapet ! Varannan vecka skulle Göran bestämma medan Fredde då var opposition och vice versa ... Demokratiskt och bra, men det tyckte inte Alf som började tjafsa om .....

att det var väl bättre att Göran ägnade sej åt prästerskap istället precis så som han hade tänkt innan han råkade snubbla över en partiledarroll. Han var ju en hejare på att låta skattskriva än den ene och än den andre, så det rådde ingen tvekan om att man kunde dra vissa paralleller mellan honom och den heliga skrift.
- Amen....sa Göran
- Då säger vi så, då tar jag din stol här, fortsatte Alf och knuffade bort Göran.

Nu var det dock så att Göran inte alls hade sagt "Amen" utan "Ja men.."i ett försök till protest så i vredesmod tog han nu sin säng och gick...

Maud som satt och fnissade i badtunnan försökte nu med falska löften om samarbete locka Göran till sig ... men de fann båda att sängen var för skrymmande och att det då tarvades utbyggnad av tunnan vilket ej fanns byggnadslov till ... Förresten trodde inte Göran att Anitra skulle samtycka till ett sammangående dem emellan . Och när man talar om trollen ......

så hördes en extremt pipig och genomträngande barnliknade röst: "Göööran, var är du, du skulle ju vara hemma klockan fyra och vem är den där tjocka tanten som flyter omkring i tunnan och varför är hon så lättklädd?" Göran flydde hals över huvud till sin egen bunker i Katrineholmstrakten. Anitra, Maud och Fredde....

satte sej ner i en ring och fattade varandras händer och satt där i 2 veckor som levande bevis på att att alla goda ting åtminstånde inte handlade om de tre.

Det började skymma och storspovens eviga gastande var det enda som bröt tystnaden.
Våra guldgrävarhjältar...

hade inte rört en min på mycket lång tid. Är månne berättelsen slut här....