Håller nog inte riktigt med dig där. Tror nog att det är det som gör debatten ang blandrasavvel och renrasavel så infekterad. Här är en annan beteckning på avel.

Avel, system för planerad befruktning av djur, för att få avkomma med önskade egenskaper.

eller

Avel, urval för att förstärka eller utesluta vissa egenskaper hos avkomman.

Det förekommer tex korsningsavel hos lantbruksdjur, men man håller då en renrasig stam man korsar endast en generation för att få tex bättre tillväxt. Man har alltså ett system med renrasiga djur som korsas till ett visst syfte. Man använder inte korsningsavkomman vidare.

Avel inom tex sällskapdjursområdet är kostsamt. Inom hundsporten så förekommer det väldigt många varianter.

Du har uppfödare som både avlar och föder upp, en hobby som går med förlust.Man meriterar sina tikar på både utställningar och prov, man lusläser nästan hela rasens matrikel för att hitta bästa möjliga hane, man rådgör med avelrådet för att få bästa möjliga hund både för kullen och rasen.Man drar si inte ens en gång för att ta en veckas semester och åka utomlands och para tiken. Man föder upp valpen på bästa sätt och när man lämnat över den till nya hundägaren, så fortsätter man att ge råd och stöd. Många telefonsamtal och minst fyra heldagar för att förmå valpköparna att merietera sina hundar genom tex unghundsprov. Det bruksprovet är nämligen det bästa instrumentet för att föra aveln vidare. Intäkt ca 9500 kr / valp. En sådan uppfödare har en lista med valpköpare innan parningen är gjord och kan välja bästa möjliga hem för sin hund. Devisen för avel skulle kunna jämföras med ordspråket som står i målgången för Wasaloppet. I fäders spår för framtids segrar.

Att jämföra med renrasavel som jag personligen kallar för uppförökning. Man gör minsta möjliga med sin tik innan man tar valpar. Tex bara röntgar enligt hälsoprogrammet. Man väljer första bästa renrasiga hane att para med där den avgörande grejen för parningen är att det är nära att åka. Man vaccinerar, registrerar och ger ett veterinärintyg. Så säljer man valpen och eftersom man inte har en kvalitetesuppfödning så står de ofta där med halva valpkullen osåld, blir desperata och säljer nästa till vem som helst för att bli av med valparna.Kraven på ett gott hem får ofta stryka på foten. Ofta ser man annonser om sk sena återbud med 12-16 veckor gamla valpar som man desperat försöker placera.
Intäkt ca 9500 kr / valp. Denna uppfödare har ofta den bästa ekonomiska vinsten för att han säljer en sämre produkt som kostat mindre att framställa med mindre arbete. Systematiken i parandet och utvärderingen av avkomman saknas och jag skulle definitivt inte kalla detta för avel utan uppfödning/uppförökning av hund. Något som helst försök att få valpköparna att prova och meritera avkomman görs inte för det är för arbetssamt och eftersom man inte bedriver avel så finner man det ointressant med ett sådant utvärderingsinstrument. Man tog ju själv en valpkull utan någon som helst meritering så man ser ingen vits i att försöka få valparna meriterade.

Det förekommer planerad korsningsavel även inom hundområdet. Tyvärr så har utövarna väldigt dåligt klart för sig vilka egenskaper som är arvbara och vilka som inte är det. Det förekommer sk gråwachtlar där man korsar Wachtelhund med Gråhund för att få fram en ställande grishund. Dessa har nästan inga kostnader alls mer än en slant till hanhundägaren och maten till valparna. Av en kull på åtta brukar man få fram två med de egenskaper man eftersträvat de andra sex blir egentligen bara skit. Då är det frågan hur man gör med dessa. Behåller man dom till man ser vilka som har de önskvärda egenskaperna och avlivar resten eller.... prånglar man på valpköpare en avkomma som man inte vet hur den blir (kanske bra eller kanske oanvändbar) till nästan samma pris som en rasren hund 8000 kr. Funnes det ett genomtänkt system och urval, skulle jag kunna kalla detta korsningsavel om det gav resultatet att den dominerande delen av avkomman har de önskvärda egenskaperna och att man inte använder avkomman i avel. Om inte så kallar jag nog även detta uppförkning av hund. Prånglar man ut alla valparna även de odugliga så har man god ekonomisk vinst på försäljningen.

Det finns ju också även blandrasuppfödning av sällskapshundar utan egentligt syfte och mål och det är väl inget fel i det så länge som man är klar över vad man säljer och gör det på ett ansvarsfullt sätt.

Fast...... det är egentligen kanske bara den första och kanske i undantagsfall den tredje som bedriver avel. Dvs man har en systematik för urval och utvärdering av avkomman mot ett bestämmt mål.

Nummer två och nummer fyra oftast också nummer tre bedriver uppfödning men ingen avel.

Det innebär att när de andra säger sig bedriva avel så blir nummer ett minst sagt sur och det har jag faktist viss förståelse för.

Så jag tycker nog att det är viss skillnad och gör att debatten hamnar fel just att man använder fel ord.
De flesta vet faktist inte vad den andra menar.

Fy fan, det finns nog inget jag blir så upprörd över som djurplågeri!!!

Håller nog inte riktigt med dig där. Tror nog att det är det som gör debatten ang blandrasavvel och renrasavel så infekterad. Här är en annan beteckning på avel.

Avel, system för planerad befruktning av djur, för att få avkomma med önskade egenskaper.

eller

Avel, urval för att förstärka eller utesluta vissa egenskaper hos avkomman.

Det förekommer tex korsningsavel hos lantbruksdjur, men man håller då en renrasig stam man korsar endast en generation för att få tex bättre tillväxt. Man har alltså ett system med renrasiga djur som korsas till ett visst syfte. Man använder inte korsningsavkomman vidare.

Avel inom tex sällskapdjursområdet är kostsamt. Inom hundsporten så förekommer det väldigt många varianter.

Du har uppfödare som både avlar och föder upp, en hobby som går med förlust.Man meriterar sina tikar på både utställningar och prov, man lusläser nästan hela rasens matrikel för att hitta bästa möjliga hane, man rådgör med avelrådet för att få bästa möjliga hund både för kullen och rasen.Man drar si inte ens en gång för att ta en veckas semester och åka utomlands och para tiken. Man föder upp valpen på bästa sätt och när man lämnat över den till nya hundägaren, så fortsätter man att ge råd och stöd. Många telefonsamtal och minst fyra heldagar för att förmå valpköparna att merietera sina hundar genom tex unghundsprov. Det bruksprovet är nämligen det bästa instrumentet för att föra aveln vidare. Intäkt ca 9500 kr / valp. En sådan uppfödare har en lista med valpköpare innan parningen är gjord och kan välja bästa möjliga hem för sin hund. Devisen för avel skulle kunna jämföras med ordspråket som står i målgången för Wasaloppet. I fäders spår för framtids segrar.

Att jämföra med renrasavel som jag personligen kallar för uppförökning. Man gör minsta möjliga med sin tik innan man tar valpar. Tex bara röntgar enligt hälsoprogrammet. Man väljer första bästa renrasiga hane att para med där den avgörande grejen för parningen är att det är nära att åka. Man vaccinerar, registrerar och ger ett veterinärintyg. Så säljer man valpen och eftersom man inte har en kvalitetesuppfödning så står de ofta där med halva valpkullen osåld, blir desperata och säljer nästa till vem som helst för att bli av med valparna.Kraven på ett gott hem får ofta stryka på foten. Ofta ser man annonser om sk sena återbud med 12-16 veckor gamla valpar som man desperat försöker placera.
Intäkt ca 9500 kr / valp. Denna uppfödare har ofta den bästa ekonomiska vinsten för att han säljer en sämre produkt som kostat mindre att framställa med mindre arbete. Systematiken i parandet och utvärderingen av avkomman saknas och jag skulle definitivt inte kalla detta för avel utan uppfödning/uppförökning av hund. Något som helst försök att få valpköparna att prova och meritera avkomman görs inte för det är för arbetssamt och eftersom man inte bedriver avel så finner man det ointressant med ett sådant utvärderingsinstrument. Man tog ju själv en valpkull utan någon som helst meritering så man ser ingen vits i att försöka få valparna meriterade.

Det förekommer planerad korsningsavel även inom hundområdet. Tyvärr så har utövarna väldigt dåligt klart för sig vilka egenskaper som är arvbara och vilka som inte är det. Det förekommer sk gråwachtlar där man korsar Wachtelhund med Gråhund för att få fram en ställande grishund. Dessa har nästan inga kostnader alls mer än en slant till hanhundägaren och maten till valparna. Av en kull på åtta brukar man få fram två med de egenskaper man eftersträvat de andra sex blir egentligen bara skit. Då är det frågan hur man gör med dessa. Behåller man dom till man ser vilka som har de önskvärda egenskaperna och avlivar resten eller.... prånglar man på valpköpare en avkomma som man inte vet hur den blir (kanske bra eller kanske oanvändbar) till nästan samma pris som en rasren hund 8000 kr. Funnes det ett genomtänkt system och urval, skulle jag kunna kalla detta korsningsavel om det gav resultatet att den dominerande delen av avkomman har de önskvärda egenskaperna och att man inte använder avkomman i avel. Om inte så kallar jag nog även detta uppförkning av hund. Prånglar man ut alla valparna även de odugliga så har man god ekonomisk vinst på försäljningen.

Det finns ju också även blandrasuppfödning av sällskapshundar utan egentligt syfte och mål och det är väl inget fel i det så länge som man är klar över vad man säljer och gör det på ett ansvarsfullt sätt.

Fast...... det är egentligen kanske bara den första och kanske i undantagsfall den tredje som bedriver avel. Dvs man har en systematik för urval och utvärdering av avkomman mot ett bestämmt mål.

Nummer två och nummer fyra oftast också nummer tre bedriver uppfödning men ingen avel.

Det innebär att när de andra säger sig bedriva avel så blir nummer ett minst sagt sur och det har jag faktist viss förståelse för.

Så jag tycker nog att det är viss skillnad och gör att debatten hamnar fel just att man använder fel ord.
De flesta vet faktist inte vad den andra menar.

Håller nog inte riktigt med dig där. Tror nog att det är det som gör debatten ang blandrasavvel och renrasavel så infekterad. Här är en annan beteckning på avel.

Avel, system för planerad befruktning av djur, för att få avkomma med önskade egenskaper.

Avel, urval för att förstärka eller utesluta vissa egenskaper hos avkomman.

Olika avelsprogram trodde jag det kallades...

Enligt saol betyder avel fortfarande fortplantning, förökande, uppfödande av djur ocg det står onget om att det måste vara "planerad avel". Problem verkar ju snarare vara att renrasavlarna vill byta betydelse för ordet avel och hade det för sig själv. Om det nu är så viktigt med ett eget ord, kan de väl komma på ett lämpligare ord för det de gör istället.

Men jag förstår vad du menar att det lätt blir missförstånd när en diskussion går lite hettare.

Tydligen vill ingen som är för renrasaveln att blandrasavel skall bli bättre och mer planerad, undra varför...

Men, det är väl snarare dom som avlar med icke renrasiga djur som hävdar att det inte är avel ? Så många gånger har jag hört att jag är inte uppfödare och jag sysslar inte med avel, jag tar bara en kull efter min hona. Dom flesta uppfödare brukar hävda att det är avel, kanske inte bra avel, men avel likfullt.

När det gäller att vilja att blandrasaveln ska bli bättre och mer planerad. Jovisst, den dagen det behövs blandrasavel (huskattavel) , jag förstår fortfarande inte riktigt vad vi pratar om när vi säger blandrasavel, avel mellan två rasrena djur utan avelsplan kan jag inte förstå överhuvudtaget, men handlar det om att para två huskatter så kan jag förstå det och tycka det är ok den dagen det inte finns ett överflöd av dom.
På vilket sätt jag tycker det ska göras har jag skrivit i ett inlägg här tidigare.

Men jag tycker fortfarande att blandrasavel är helt okej och skulle inte ha något imot att ta kittekatter på min yngsta tjej vars mamma är en skogskattblandning och pappan okänd, om jag kunde bestämma mig och hittar en trevlig långhårig pojk.

Fast hur ser du på problemet med alla dessa hemlösa katter som finns, har ju läst i nån tråd att du faktiskt jobbar med att hjälpa dom. Är inte risken stor att du ökar på beståndet ?
Jag vet att renrasig uppfödning inte är någon garanti för att katterna inte ska bli hemlösa, det händer där också, men utan tvekan så är ju huskatterna överrepresenterade på katthemmen och i hemlösa kattkolonier.

Fast det tycker jag är bra, att alla är olika och har olika krav. Det ökar mångfalden hos djuren.

Fast Bettson, du söker väl inte bara en nallebjörn utan du vill väl arbeta med hunden (jakt?)? I så fall är det ju knappast konstigt att du "kräver mer" av din hund, jag hoppas verkligen att du hittar vad du söker, läste din andra tråd och du har ju verkligen haft rejält med otur.

Hade man velat ha en bra vallhund hade jag nog tittat på renraser med föräldrar med bra meriter.

Annars och framfört allt när det gäller katter så är det inte skillnaderna lika stora från ras till ras som det är med hundar, även om det är skillnad, så kanske man inte heller är så intresserad av meriter eller att man får just de egenskaperna, som ex kunna valla, jaga, söka mm. Och utseendet är ju inte det viktigaste här i världen så om det blir en långhårig rottweiler liknade hund så är det kanske charmigt.

När det gäller utseende så är den vackraste hund jag träffat en blandning mellan tysk schäfer och rottweiler, den blev en bamse hund som var som en långhårig rottweiler (black&tan), lte schäfer i ansiktet men mkt grövre nos. Riktiga björntassar. Om jag fick en drömhund skulle den se ut som den, och dennes psyke var det inget fel å heller, en av områdets mest väluppfostrade hundar, gick alltid löst och stannande på momangen så fort ägaren gjorde en liten handrörelse. Vackraste pojken jag sett

Idag kom jag att tänka på en anekdot om seriös renrasavel. Under 80-90-talet när jag var som mest aktiv med schäfrar så köpte den välrenommerade hundkännaren och domaren Marianne Fürst-Danielsson och dåvarande schäferhundklubbens ordförande Ove Buchman (numera SKK-ordförande om jag inte missminner mig), in en hane från Tyskland, Wesso von Hünhegrab (reservation för stavningen). Wessos pappa var den mytonspunna Uran vom Wildstiegerlands (Uran var världens vinstrikaste schäfer, en storartad nedärvare, som såldes några år senare till Japan som 8-åring för flera miljoner). Wesso var ursnygg och hade ett rörelseschma som fick alla schäfermänniskor att le drömmande. Eftersom importen av Wesso gick på närmare 500 000 kr så började man matadoravla, vilket var vanligt inom schäferrasen då i alla fall. Det vill säga man parar alla tikar man kan för att få tillbaka de pengar man ligger ute med så snabbt som möjligt. (På den tiden tjänade man i alla fall pengar på att föda upp...) Det gjorde att plötsligt föddes det en otrolig mängd vackra idioter, för en urusel mentalitet på nästan samtliga valpar gav Wesso. I genomsnitt får en schäfer 8 valpar. Många av dem avlivades och Wesso finns inte i så många stamtavlor om letar bakåt idag.
Denna lilla berättelse får åtminstone mig att fundera över i vilken utsträckning man kan planera avel. Jag tycker att det verkar som om man tar det friskaste och bästa man kan hitta och så hoppas man att ungarna blir likadana. Ibland blir de uppenbarligen inte det.
Mvh
Fenja

Det som förtvånar mig när jag läser den här tråden är att det tydligen inte finns några vettiga undersökningar om vilka raskorsningar som ger bra resultat. Är inte korsningsaveln inom hund och katt mer seriös? Att man någon gång träffat en trevlig eller otrevlig hund är inte särskilt relevant.

Hej!
Inavel måste förekomma inom alla djurraser. Det är enda sättet att hitta recessiva negativa gener. (I dag kan man ibland göra en DNAkontroll.) Slår man ut alla avelsdjur vars avkomma visar recessiva sjukdommar så får man bort en massa skräp ur aveln. Det finns extremt hårt inavlade djur vars avkomma är mycket sund och frisk.

Blandrasavel är ibland bra när man vill producera bruksdjur. Dessa djur används normalt inte till avel. Ibland används treraskorsningar där man växlar mellan handjur av tre olika raser. Kan ge bra produktionsresultat. Vid produktion av bruksdjur hos höns används normalt fyra hårt inavlade stammar.

Använder man handjur av hög kvalitet så förbättrar man rasen även om lite sämre hondjur används. Man måste ofta använda lite sämre hondjur när det gäller husdjur som har låg reproduktionshastighet.

Det som förtvånar mig när jag läser den här tråden är att det tydligen inte finns några vettiga undersökningar om vilka raskorsningar som ger bra resultat. Är inte korsningsaveln inom hund och katt mer seriös? Att man någon gång träffat en trevlig eller otrevlig hund är inte särskilt relevant.

Jag har aldrig sysslat med hund och kattavel men självklart kan man inte bara bedöma utseendet på ett djur som ska fungera som familjemedlem. Jag har däremot sysslat lite med islandshästar och där har man i alla tider använt bruksvärdet som det viktigaste kriteriet vid bedömningar vilket innebär både fysiska prestationer och beteende. Det var kanske däremot inte helt lyckat enligt vår tids syn att använda hingsthetsningar som ett urvalskriterium. ( vikingatiden )

När man ställer ut fjäderfä så är det utseendet man bedömer men det är oftast inte djur som anses vara familjemedlemmar så det gör inte så hemskt mycket om lynnet är lite sämre.

Att slumpmässigt korsningsavla kräver ett mycket stort ansvarstagande hos uppfödaren och man måste vara beredd att ta sitt ansvar och vid behov avliva hela kullen.

Självklart vill uppfödaren tjäna pengar. Lägger jag ner tiotusen kronor på en betäckning så hoppas jag att avkomman ska bli så bra att jag kan tjäna några tusen. Ibland kan det vara trevligt att föda upp ett souvernirdjur för eget behov. Vi har två sådana hemma. Döttrar efter en underbar hingst som vi inte brytt oss om att få godkänd. Naturligtvis är de renrasiga och vi tror att fölen kommer att bli underbara ridhästar men knappast några svenska mästare. När det gäller de flesta djurarter så kan man bara få ett vettigt pris på toppdjur, hundar tycks vara ett undantag.
MVH
Jan Lindgren

Men min absolut grundläggande protest mot avel på huskatt är ju det stora antalet hemlösa och dåligt uppfödda som finns, och att det år efter år bara ökar, trots information och idogt arbete på katthemmen och bland andra frivilliga.

Och vill man få ner antalet hemlösa katter så får ALLA dra sitt strå till stacken. Dra ner på raskattaveln och avla INTE fram nya raser.

Det räcker nog inte med godkänd och registrerad huskattavel och för den delen blandrasavel på hundar för att lösa problemen. Det måste nog också till förbud för annan avel än registrerad och godkänd och dit lär vi nog aldrig komma.