Ja, det var inte den sista meningen iaf.

Förstår inte i alla fall....

Stå en bit ifrån då och använda kikare...

Det var ju du som inte förstod malcolm.

Förklara för mig i så fall.

Bry dig inte om dom. De gör sig löjliga i allas ögon med massa nick och inget mer.
Jag tror att de inte ens kan föra ett samtal utan sina nickar, så då blir det att man får se vilka har en hjärna som fungerar eller ekar det av frånvaro av det ? .... .. fuchian...

Vadå föra ett samtal utan sina nickar, vad menar du? Det är (förhoppningsvis) en riktig person bakom varje nick, menar du att alla de sitter hemma som dönickar förutom då de använder Odla för att förmedla sig bakom nicken? Eller vad menar du? Förklara gärna.

Låt det vara, orkar inte mer. Begravde min mor idag och nu sparkar dom (inte du) mig som redan ligger nere. Det räcker för i kväll. .... fuchian...

Säger en som lyckats med konststycket att bli avstängd från forumet. Hur var nicket ? Det förra?

Visst kan cybervänskap leda till något bra.
Jag fick kontakt med en man för ca. 3 år sedan som jag pratade lite med innan vi bestämde oss för att träffas, dom jag brukade prata med här inne på chatten varnade mig och målade upp värsta skräckscenariot, jag var beredd på det värsta.
Den dagen blev den bästa i mitt liv och nu har vi varit gifta i ett år.
I övrigt så håller jag mig helst på min kant och har bara ett fåtal cybervänner.

Det tror jag säkert att man kan få en fullpott. Är glad för dins skull att det har lyckats så bra.

Jag är lyckligt gift sedan nästan 30 år sedan och tackar för varje dag som går att vi kan leva och vara friska.
Min dotter har pratat sig varm om Facebook för kompissar emellan och jag har kontakter över hela skandinavien, men vi har meilat och det har gått bra.

Jag var med i ett forum över ett år sedan och det gällde "det Okända", men först gick det bra, men sedan kom det in personer som skulle bråka av bara .... och jag hoppade av på direkten och den länken lades ner.
Min tanke var att träffa likasinnade och byta info och erfarenhet.

När jag hade gjort 2 olika floppar att köpa växter från nätet blev jag lätt irriterad, men sen i våras fick jag tag i Odla.nu och såg forumet och det har gett både det ena och andra, men mitt intresse är växter och vi gjorde om vår trädgård och fortfarande finns det plats att fylla ut, och växthuset.

Jag har fått goda råd med växterna och skadedjuren och med vissa skriver man mer ofta. Det är den intuitionen som man följer så man kan få med tiden växtvänner. ....fuchian ....

Cybervänskap är väl alldeles utmärkt. Vissa umgås man mer vardagligt med andra mer festligt, skådarmässigt, cybermässigt, sportmässigt, kulturmässigt etc.
Alla relationerna är viktiga.

Jag upplever ibland att en del är så rädda för att vara själva att de måste ha bekräftelse på "vänskapen" lite för ofta. Menar man måste inte ha regler för att man måste höras 1 gång vart 7e dag typ...

Att vara vän är att ta förtroende men framför allt att ge förtroende. Det finns en person i denna tråd som har missbrukat vänskap kraftigt

Ralf.

Det med cypervänner är inte min starka sida och ha en Facebook, som dottern rekommenterar varmt åt mig, men har inte tagit ställning till det hela.
Än så länge funkar meilandet bra och man kan skriva rätt mycket ibland när man ska klargöra saker och ting till en annan person. Men det tycker jag, har funkat väl, och de är inte okända bakom ett nickname, har träffat dom och sen har det fallit in att man har börjat maila pga. avstånd och träffmöjligheter.
Har knypplingskompissar fr. Norge och den jag umgår mest använder Facebook.

Jag skulle inte utsätta mig i den situationen att träffa någon som finns endast "bakom skärmen", men undantag finns och är goda personer.

För mig låter det hela så att jag öppnar min ytterdörr och en hel klunga av okända väller in, nej inte min grej.
Men jag talar bara vad jag känner för det, andra få ha sin åsikt om saken. ....fuchian...

Nej vi har märkt att det inte är din starka sida

Kan förstå det ( obehagligt att bli avslöjad)

Det är väl ungefär det du har gjort här på forumet (öppnat din ytterdörr)

Tror du skulle gilla Facebook faktiskt.

Stintan!
Vet du förresten att du är jo jag och jag är du

Det måste vara ett önsketänkande från din sida
Nej silos jag tycker ärligt att du ska vara glad för den du är. Jag skulle då inte vilja vara någon annan än mig själv. Det vore jäkligt trist om alla vore lika.

Jag bara skojade lite Annars gullig sagt att jag skall vara glad för den jag är!
Och det är bra att vi alla är olika,helt klart!

Ja fast falska människor kan man vara utan.

Det håller jag med om!

Hej xlxl67,

Ja visst, det har jag full förståelse för och önskar att alla ska få den vännen de trivs med i IFL.
Det finns ju många möjligheter att bli Cypervän i något forum som man kan dela åsikter med. Själv brukar jag fatta rätt fort om han/hon bakom skärmen ger mer intresse att utvecklas vidare.

Det finns väl osäkerhet hos andra och det får man respektera. Det bör vara var och ens gemensam beslut att gå vidare med sin vänskap och det räcker för min del att man "känner det på sig" - grej, men jag släpper inte nån nära mig förran personen i fråga har visat sig att kunna acceptera mig.
OK, vänner kan man bli, mest ytligt, men jag har svårt att tro att man kan få ett djupare vänskap, även att jag förnekar inte den möjligheten. .....fuchian ....

Hej Fuchian! Jag börjar med att beklaga sorgen...

Jag är så godtrogen så jag litar på min intuition o kan nog släppa mga mskor "inpå livet".
Sedan så kanske jag inte vill besvära dem med min historia om de inte frågar själva.
Men jag litar på alla jag "gillar" o blir sällan besviken vilket nog beror på att jag inte ställer några krav. Det skall vara fritt o inget styrande. Men som sagt djupare vänskap behövs väl inte alltid tycker jag? Jag har ett par cybervänner inom ett managerspel som jag bara pratar spel med. Mkt trevligt räcker gott! Två jag träffat ute på fältet vid naturskådning har jag bara kontakt med när vi gör utflykter och det är supertrevligt ändå. Jag tror faktiskt man behöver riktiga ytliga vänner också.

Det tar energi att vara supernära varenda människa man skall umgås med.

Det är super att ha "intressekompisar" lite här o där - likt det positiva med jobbet - man kommer ifrån!

Jag har träffat mina allra bästa vänner på nätet och det är minsann ingen ytlig vänskap. Fördjupar en vänskap gör man väl knappast på ett diskussionsforum till allmänhetens beskådan utan det sker mer privat tycker åtminstone jag.

Absolut. De flesta "vänner" man har är ju faktiskt rätt så ytliga bekantskaper.

xlxl67,

Tack för dina ord.

Du är inte godtrogen, du verkar vara mer intuitiv och det märker medmänniskor både gott och ont, men om man nu pratar om olika sorters människor, så för mig är de närmast mig som funnits där sedan ungdommen. Det skapar ett band mellan dessa och när det verkligen gäller, så är just dessa som kommer med tröst och hjälp, en vänlig öra räcker långt.

Jag misste min bästis 2 år sedan, akut hjärtinfarkt, och det blir en tom lucka efter henne, men jag tröstar mig på att hon har det bra.
Mina vänner vilka delar en hel del med mig, har jag haft minst 15 år. Många tror att jag är den spelevink jag är men det är sånt spontant från min sida och de lär sig inte känna mig på djupet, delvis att jag vill inte det, men man kan ha kul ihop, det är viktigt.

Det finns en del människor som fungerar som en damsugare, drar ut ens energi, om man inte är på sin vakt, men oftast blir det inte någon längre tid förran man börjar undvika dessa "energisvampar". vissa är inte ens medvetna, och andra gör det på flit. Då bromsar jag och be om skydd och ljus och jag befinner mig då i en bubbla, skulle man kunna säga. När man litar på sig och på sin bubbla så känns det inte så jobbigt med jobbiga vänner, bara för den lilla stunden.
Innan jag lärde mig denna skyddsgrej, kunde jag vara helt slut och det var inte vad jag ville. Dom som vill utnjyttja mig för egna syften, glider jag ur situationen på detta sätt. ..........fuchian .....

AHA, bubbelknepet mot energisvampar!

Ger man inte ut något alls av sig själv tror jag inte ens cybervänskap kan uppstå. Dom flesta på odla ger ju ut något av sig själv genom bilder, vart dom bor någonstans och ofta byter man frön mm och bekräftar o ger ut sin adress.Det är den totala anonymiteten man skall vara försiktig med.är man "äkta vara" så bjussar man lite på sig själv. Sådär lagom. Det hör liksom till god ton.

Hej gnon49,

Det är ju en given sak att om man bestämmer sig att hålla sig undan, kan man inte heller tänka sig att få/bli vänner.
Det är ens egen intresse om man vill ge ut av sig själv, och när man gör det, så .... vad händer!!!!!
Man blir en hackkyckling i forumet. Jag går inte mera på den grejen, en gång räcker.....

Jag fattar inte tankegången --- ena stunden ska man akta sic för Cypervänner och sedan ska en öppna sitt hem till alla?
Helt obegriplig diskussion när det finns varken början och inget slut.

Om man tänker sig att bli kvar i forumet så undrar man vad handlar det egentligen om? ser inte en buske ögat når. Min tanke har varit att få info och även ge det jag kan, så ser jag på detta forum och då tänker jag på den delen med växter.
Ingen som har en tanke att man inte vill ge sina bilder till ett forum som bara väntar på att få sig ett gott skratt. då får de vänta ................ fuchian .....

Jag håller med dig i det du säger. Tycker det känns lite läskigt med de som är totalt anonyma. Man har som inte en susning om vad det är för slags personer.

Jag har aldrig någonsin sett någon skratta åt bilder i trädgårdsavdelningen. Inte heller i den här avdelningen av forumet om det inte varit medvetet roliga bilder någon lagt ut.

När det gäller att lämna ut om sig själv så beror det förståss på hur och vad man lämnar ut, visar och skriver, hur andra reagerar. På det här forumet har din fantastiska intuition spelat dig ett spratt, eftersom du visat total avsaknad av lyhördhet om vad som är av intresse för andra och lämpligt att lämna ut.

Ingen tvingar dig väl att sitta och spela VIP-person i Småpratsavdelningen om du nu tycker att den avdelningen är så hemsk. Men... jag tror ju att du tycker att det är rätt så underhållande att sitta och gaffla med folk.

Stintan : Det ät inte alla gånger som bilderna uppskattas, inte just det att någon skrattar åt dom eller en själv, men det är inte någon som sätter något värde på dom.
Jag har startat upp flera album mellan varven, men insett att det är ju onödigt att ha dom eftersom jag är en ickeexisterande person ändå, varför ska jag då visa allt som växer här eller alla idiotprojekt vi startar och genomför.
Vid behov lägger jag in en bild om jag har någon fråga angående motivet, i övrigt så är ett album här ganska onödigt, det har jag en bilddagbok till.

Jo, lite så känns det nog...

Ja nu tänkte jag inte på albumen för jag måste nog erkänna att jag väldigt sällan går in och kollar i folks album. Det var mer bilder i trådarna jag tänkte på. Men visst kan man väl uppskatta bilder utan att man kommenterar dom fast jag är nog lite slö själv med att kommentera kan jag erkänna. Men om någon berättar om något de gjort och flera skulle tycka det vore kul att få se en bild men denna någon vägrar så blir man ju fundersam och undrar varför berätta när man inte vill visa.

För övrigt är du ingen ickeexisterande person

Stintan : inte ickeexisterande för dig nä, och resten av gänget vi var med den helgen ;-) ni är underbara allihopa och vi hade skittrevligt

Hej bergvallmo,

Jag känner det läskigt med dessa anonyma "nickar", det skulle vara nån speciell som man kunde byta tankar med och sedan med tiden, kanske, pröva på att träffa personen på ett neutralt mark. Då är man skyddad såpass att man kunde avgöra i lugn och ro om och hur man skulle kunna vara vän/väninna med personen.

Jag förknippar detta mer som en dating-grej, men även en person som brinner för samma intresse, men annars ska man nog hålla sig borta och lära sig att se efter med tiden om man kan växla frön, sticklingar mm. med någon.

Det är inte värt att skaffa sig beskymmer och jag har svårt för dom som jag ser i forumet att ge sig på andra, för där känns det att det kommer aldig bli något med, vill inte ha sånt i mitt liv.

Jag vet inte om jag är bara gammalmodig redan innan jag kommer så långt att jag kommer i pensionsålder, men det har nog sina orsaker att man är försiktig. ....fuchian...

Jag tycker det är lite läskigt med människor som viker ut sig totalt på nätet. Antingen är det fejk, eller är de väldigt naiva.
Jag har nog sagt det förut, jag kan helt enkelt inte förstå hur man kan vara vän med någon man inte vet ett dugg om, s.k. cybervänskap finns inte i min värld. Däremot har jag behållning av att debattera , "slänga käft", men jag har inget förhållande till de olika skribenterna mer än att jag uppfattar en del som intelligenta och roliga , andra som mer eller mindre korkade och inskränkta.

Sen beror det förstås också på hur man definierar vänskap, jag kan beskriva det som ett antal ringar, kärnan är så klart min familj, nästa ring innehåller ett fåtal nära vänner, utanför denna en ring som innehåller mina kompisar, sen kommer en stor ring med ganska ytliga bekanta som jag umgås och har trevligt med. Nu är det ju så att att många har flyttat mellan ringarna, t.ex de som från början fanns i yttersta ringen dvs. ytliga bekantaq har med åren kommit mig närmre och finns kanske nu i ringen nära vänner, motsatsen har också häntn.
Var det någon som förstod något.?
Gita

Hur ska ni ha det?

Först varnar man för folk som inte ger något till forum som skumma typer------

För det andra är de som ger ut sig i forum skumma typer..... ...fuchian...

Slänga käft gör jag när personen ser mig.

Absolut och jag håller med om varenda ord. Sen att man kan få kontakt med någon genom nätet som utvecklas till vänskap Irl är ju inte helt ovanligt.

För mycket och för lite skämmer allt brukar man säga och det stämmer väl in rätt bra här. Det gäller att se var gränserna går men personligen tycker jag det är värre med dom som viker ut sig ohämmat än dom som knäpper rocken.

Precis så är det. Man har sin valmöjlighet att inte ge ut något och att man är försiktig och man litar inte på dem bakom skärmen. Det är nog inte konstigt alls.
Jag är med på Odla pga att jag handlar härifrån och trivs med personalen och beskymmer löses smidigt. det gillar jag och de råd man får, samt att på växtsidan hittar man det mesta svaren utan att behöva ställa dom själv.
Det räcker för min del, vill inte ha "kompissar" efter all skit man läst om på trådarna. ...fuchian...

Skillnaden mellan att vara personlig men inte privat...

Precis: Gärna personligt men inte privat!

Javisst, förstår hur du tänker och det stämmer bra, även på mig.

Jo, nog är det bra att vara försiktig.

Jag måste säga att jag tycker att det är obehagligt också när människor jag inte känner särskilt väl är väldigt privata även i verkliga livet. Jag vill helt enkelt inte veta deras privata hemligheter och tillkortakommande, jag blir faktiskt generad på deras vägnar. Ännu värre tycker jag om människor som hänger ut sina familjemedlemmar till ytliga bekantar. För min del är familjen och den privata sfären oerhört viktig.
Gita

Helt rätt. Själv är jag nog en "stängd bok" på nätet, men inte så stängd att jag inte kan dela med mig t.ex bilder, berättelser eller vad det nu kan vara. Mitt privata kan nog inte vara av intresse för någon. Däremot kanske mitt intresse för trädgården eller naturen i stort. En bild säger ju mer än tusen ord. Så gärna mer bilder, framförallt trädgårdsbilder tack. Även växthusbilder slukar jag med stort intresse. Allt det där lilla som gör odla sevärt.

Jag tror att det är väldigt olika hur personlig man vill vara, vad man känner sig bekväm med. Om man är helt opersonlig så blir man nog lätt lite ointressant. Att bli privat och lämna ut både sig själv och andra, bör man absolut inte göra vare sig på nätet, i yrkeslivet eller i bekantskapskretsen.

Kan bara instämma!
Gita