Tack för många glada skratt i din beskrivning av Dino Vilken underbar hund, fast kan förstå att du inte tycker det alla gånger Ser fram mot nästa kapitel

Härlig vovve!
...och ett väldigt fint och kul skrivet hemma-hos-reportage

Vet ni, han är jätterolig/mysig i måttliga mängder!

Åh, jag blev så rörd av att se bilder från när en valpköpare hämtade sin valp hos "min" uppfödare Korkade mig som inte filmade när vi hämtade Dino!!!!
Men det kändes som att återuppleva allt när jag fick se dessa bilder! Hämtning av valp på Fjällfarmen

Och så säger dom att man inte kan köpa lycka för pengar

Ja tänk, vad en del missar! Även om en valp kan driva en till vansinne ibland, så är det ändå så mycket kärlek och lycka för pengarna!

Coffee var likadan, hon hade helt enkelt bestämt sig för att bilen var pest och ingenting annat.
Hela förra vintern kämpade jag och följde alla råd om att göra åkturen lustfylld, ha spännande mål, låta henne sitta på framsätet, möta husse o.s.v., o.s.v.
Utan resultat, genast hon kom närmare bilen än tio meter blev det tvärstopp och väl inne i bilen lät hon mig förstå att hon ansåg att slutet nu var nära.
Rysligt kul, i synnerhet då valpen så småningom blev ordentligt stor ...
Men nu har allting förändrats och det tack vare en spray jag hittade på apoteket - D.A.P.. Efter ett par resor med den i bilen hoppar hon självmant in då jag öppnar bakluckan. Nu behöver jag inte ens längre använda medlet vilket är bra också med tanke på priset - det är, åtminstone här på Åland, svindyrt.
Men, som sagt, värt alla slantar.
Kanske något att prova på Dino?
Mulle

Har bara hört talas om DAP spray, trodde bara man kunde köpa hos veterinär, men tydligen på apoteket också alltså! Har också hört att det ska kosta åtskilliga hundralappar, men hur mycket kostade det kommer du ihåg det?

Självklart kommer jag ihåg det för det var så hutlöst - 34 euro d.v.s. lite på 300 kronor.
Men eftersom jag hade svårt att ensam få in hunden i bilen blev det här min räddning.
Om du vill kan jag dränka en liten trasa med medlet och packa in den i plast så kan du ju testa. Skicka ett PM med din adress i så fall!
Mulle

Tack! Jättesjysst! PM är skrivet!

Tack Mulle! Välpaketerat måste jag säga! :-)
Idag har jag gnidit in hans filt i bilen och även låtit din trasa ligga i bilen ca en 1/2 timme innan han skulle in i bilen. Åkte en tur in till stan (ca 15 min) tog en promenad där och åkte sedan hem. (han fick sitta i bilen en 10-15 min när jag var in på en affär också) Han kastade sig inte in i bilen direkt efter promenaden men vi får se hur nästa tur blir, för nu har det ju´blivit två resor medans DAP-en fortfarande var "aktiv". Synd att den inte "håller" längre. Har läst att ibland behövs flera omgångar med DAP, för att de ska ändra inställning till bilåkande, så jag får kanske ta och köpa en egen.
Tack även för inbjudan, Mulle. Jag har faktiskt aldrig varit på Åland, även fast vi bor relativt nära båtarna. Har bara inte blivit av. Jag hör av mig om/när vi åker över!

Vill bara berätta att Dino idag fortfarande inte vill in i bilen, men ett framsteg är att när han väl satt där började han tugga på ett ben! Tidigare har han varit så stressad i bilen att han inte velat tugga/äta ens på det godaste godis.
Nu gick det bra så länge bilen var stilla och dörren öppen. Så nu måste jag iväg och köpa sådandär spray så att jag kan spraya fler gånger, för framsteg blev det absolut! Tack Mulle!

Vad bra att det verkar funka.
Man kan ju också göra så att man förknippar bilåkning med nåt kul.
Att han t.ex. bara får sitta inne i bilen en liten stund utan att man kör, och så hittar man på nåt skoj och lite godis under tiden.

Jodå, så har jag hållt på sedan vi fick hem honom, så korta stunder med fri tillgång till korv. Men han har så starkt förknippat bilen med att må dåligt så han vill inte ha något gott. Har även gett honom åksjuketabletter för att han inte ska kräkas. Men det här är det första där jag märkt lite skillnad.

Vilken underbar film, blev faktiskt lite tårögd

Saknaden att inte kunna ha hund eller katt p.g.a. allergi växte lite mer Men vi får vara nöjda med våra grisar även om det inte är riktigt samma sak

Visst blir man rörd av den!? Kanske jag lite extra då det känns precis som när jag var där själv! Så himla roligt att hon tagit med hur hon kommer på vägen (känner förväntan) Och DÄR ÄR DET! Och känslan när Winnie (uppfödaren) lämnar över valpen.... Ja, jösses precis så var det!

Förstår att du saknar att kunna ha, men var glad åt och njut av dina gosegrisar istället!

Det är jag

Men ändå...

Roligt med framsteg, hoppas att utvecklingen håller i sig!

Mulle

Som ni kanske kommer ihåg så har jag varit lite frustrerad över att jag inte har kunnat träna inkallning med lös hund eftersom Dino har varit så mycket halt (och därför inte har fått sprungit lös)
Igår gick vi en timmes promenad i skogen och han var lös hela tiden. Jag kallade in honom med jämna mellanrum och han kom på stört VARJE gång! Jösses vad skönt det kändes. Nu var det utan störning av andra hundar, djur eller folk, i sådana situationer vet jag inte ännu hur han skulle göra, men detta är ändå steg ett!

Dino 8 månader:

Wow så stilig han har blivit....

Jädrar sicken grann kille!!!

Väldigt grann!

Busblicken känner jag igen sedan begynnelsen, dock!

Jag är ju´inte så hemma på hur lapphundarna ska se ut då det är min första, men jag mailade lite bilder till en annan uppfödare (inte Dinos alltså) och han skrev tillbaka att det nog var ett av det snyggaste huvuden han har sett på en lapphund! Så det var ju roligt att han verkar ha rätt utseende iallafall.

Kanon!!
Då ses vi på Stora Stockholm i december

Såklart, du ska ju´vara min handler då!

Ett litet träningstips (appropå svammeltråden).

Håll en godis i handen och håll händerna bakom ryggen. Säg "sitt"
När han sätter sig så håller du godisen framför honom och säger "stå".
Ta gärna ett steg bakåt så han ställer sig.
Om han genast sätter sig igen, eller hoppar på dig så gömmer du godisen bakom ryggen och säger ingenting.
Vänta ut honom och fortsätt vara tyst.
När du fått hans uppmärksamhet igen så börjar du om med "sitt", ta fram godisen och säg "stå".
I början räcker det med att han står en sekund eller två så får han godisen.
Snart fattar han galoppen och du kan kräva att han står längre stunder allt eftersom.

I början struntar du i om han står fint uppställd. Det viktiga är att nöta in kommandot "stå".
Sen när han kan det så kan du börja ställa krav på att du kan räta till hans fötter och ben lite om han ställt sig snett eller konstigt.

En av våra fd grannar hade en svart Lapphund...
Jag har aldrig sett en till som var så vacker som den...
förrän nu när jag ser Dino.

Dina grannar hade nog en Svensk lapphund om den var helsvart. Dino är en Finsk lapphund, men det som skiljer de olika raserna åt är mest att den finska har alla färger tillåtna och den svenska är bara svart. Den finska anses även lite lugnare (vilket jag inte har märkt något av ännu.... ) och har inte lika nära till skall.

Åhhh! Jag smälter, vilken god kramhund!
...och vilka pillemariska ögon!

Så vacker,så ljuvlig vovve!!!

Mulle

Satte in en bild på Dino på ett nytt Finskt lapphunds forum och fick genast ett pm av en uppfödare som tyckte att han var så bra att hon vill tinga en parning på honom om han fortsätter se ut sådär.

Hjälp känner pressen på mig att jag måste börja ställa ut honom, det är ju inte första gången opartiska uppfödare uttalar sig om att han serr så bra ut. Jösses vad nervös jag blir....

Dessutom har han fått för sig att folk är jätteläskiga, framförallt karlar, så han vill inte bli klappad av främmande. Jättebra inför en utställning....

Socialträning på schemat alltså

japp....

Det är ju ganska bra att åka på nån inoff-utställning för att få lite träning.
Och låta alla grannar och bekanta att titta på tänderna och känna lite på kroppen på honom.

Han måste ju vara "startklar" i december

En uppfödare kommer upp i april till "lilla stockholm" och vill gärna se honom då....
Skulle tro att muppen inte är mentalt redo ännu då....

så söt liten en
själv har jag en mops det e härligt med hundar ...

Jamen jösses så söt! jag är ju egentligen svagast för "plattnosade" hundar.

Såå sööt!!

Jamen jösses så söt! jag är ju egentligen svagast för "plattnosade" hundar.




mmm... samma med platt nosade katter är oxå söta är det en boxer du har ?

Tack han är jätte mysig !!

Åååhh, vilken underbart vacker Dino

Jag har haft boxer sedan jag var 5 år, men böt vid någon tillfällig sinnesförvirring till Finsk lapphund

Skojjar bara, Dino är ju´hur söt som helst, och det kommer nog bli en kanon hund av honom som vuxen. Men han har varit en "hand full" nu som valp!

Dino har förekommit en del i rasklubbens tidning. Max (sonen) är djupt imponerad för han tycker att "Dino blir världsberömd i hela Sverige" då! :-) Att det är tack vare att det jag skriver små berättelser om honom och skickar in, vill sonen inte riktigt ta in....

Här kommer det senaste bidraget till tidningen:

Hej, det är jag som är Dino. Fjällfarmens Dino om vi ska vara lite högtidliga.
Nu ska jag berätta om min matte, hon har nämligen så mycket konstigheter för sig…..
Några gånger på sista tiden har hon sagt att vi måste öva för att hon ska ställa ut mig. Ställa ut!? Hon behöver inte ställa ut mig, jag skuttar så glatt ut själv!
I alla fall så brukar hon då sätta på mig kopplet och gå ut på gräsmattan. Hon börjar springa med STORA steg med mig bredvid sig. ”Hum, vad är det hon vill att jag ska göra egentligen? Ah, nu vet jag!!!!! Hon vill busa!!!!” Jag börjar galoppera, hoppa, studsa bita och slita i kopplet allt vad jag kan, för här ska hon få se på bus! Men då säger människan ”nej” och stannar!? Jahapp, när hon stannade på valpkursen betydde det att jag fick en mumsig godis om jag satte mig fint bredvid matte. Sagt och gjort. Men ingen godis? Matte står och säger ”STÅÅÅÅ”. Hum känner igen ordet, vet att hon har lärt mig det någon gång inne på köksgolvet, men vad var det hon ville då?
Efter en stunds funderande beslutar jag mig för att STÅ på bakbenen och puffa på mattes godisficka med framtassarna, för nu vill jag verkligen ha en godis! När allt detta har upprepats ett antal gånger brukar matte sucka och säga ”-Ja, ja, den dagen den sorgen… Vi kommer helt klart skämma ut oss, men vi får väll bjuda på det då….”
Apropå koppel så påstår matte att jag ofta drar i det. Det ställer jag mig mycket frågande till!? Jag har ju´ bara bråttom till nästa härligt doftande fläck. Och lagom till man har fått upp farten mot nästa fläck så tvärvänder människan! Hon säger att jag ska lära mig att jag inte kommer framåt om jag drar i kopplet. Hon kan tvärvända hur många gånger som helst på en promenad, och envis som synden verkar människan vara. Fattar hon inte att våra promenader skulle ta ganska mycket kortare tid om hon inte hela tiden vänder och går åt motsatt håll?
Samma sak när jag får springa lös i skogen. Precis när man har fått upp ett härligt doftande spår tvärvänder människan och går åt ett annat håll, eller också springer hon och gömmer sig. Hon säger att det är jag som ska hålla koll på henne och inte tvärtom. Och det är inte det lättaste med den här matten kan jag lova! Dessutom har människan just fyllt 35 och borde kunna hålla koll på sig själv anser jag.
Ibland är hon arg också. Argast är hon oftast när jag har haft som roligast. Är inte det lite konstigt? Då brukar hon säga konstiga ord som lillhusse säger är fula ord….. Det kan tex vara så att jag har hoppat upp på bordet och ätit upp något smarrigt som ligger där, jag menar om hon går därifrån så betyder väll det att hon inte ska ha mera?
Eller när man har bitit något i småsmåsmå bitar, och spritt ut det över hela huset så det ska finnas roliga saker överallt, ja då kommer dom där orden igen…..Jag förstår mig faktiskt inte riktigt på henne, livet går väll ut på att äta gott och ha roligt!?
Apropå äta. Det finns så mycket godis i skogen! Mmmmmm, luktar gott, smakar mums, går jättebra att rulla sig i! Då kommer konstiga ord ur mattes mun igen… Något som heter ”äckligt” brukar hon säga och att jag borde få bo utomhus istället. Gärna för mig, bara hon också bosätter sig utomhus, för trots allt trivs jag bäst när jag är tillsammans med henne.
Matte påstår att jag är en ögontjänare. Jag brukar t.ex. hoppa upp och ställa mig och bita på lillhusse när han ligger och tittar på tv i soffan. Då ropar den lilla människovalpen nästan alltid på matte, vilken skvallerbytta!!!!! Precis innan matte kommer in i rummet brukar jag snabbt som blixten lägga mig fint i andra änden av soffan, med huvudet på sned, och se oskyldig ut. Men ögontjänare vill jag inte kalla det för, jag är helt enkelt smart nog att slippa få ovett av matte.
Jag är inte så förtjust i att åka bil. Men jag har lärt mig vilken av mattes jackor som är ”gå ut och gå med Dino på hemmaplan” och vilken som är hennes ”åka bil jacka”. Jackan som hon använder på hemmaplan är lysande orange med reflexer så att hon ska synas bra i både mörker och i våra jägare täta skogar, den tycker jag är jätte fin! När hon sätter på sig den hoppar och studsar jag av glädje, springer runt matte och glädje ylar så att hon knappt får på mig kopplet.
Den andra jackan som hon kallar för fin, är bara mörkblå och tråkig och betyder att det ska åkas bil innan något roligt händer. När hon sätter på sig den piper jag iväg och lägger mig så långt bort i huset som möjligt och då har jag massor med hår i öronen så jag hör inte att hon ropar….
På morgonen väcker jag alltid min matte TIDIGT. Matte suckar och mumlar att det faktiskt finns andra i den här familjen som jag kan väcka någon gång i stället för henne. Men det är ju´ henne jag tycker mest om så varför nöja sig med någon annan? Ett bra sätt att få upp henne är att börja trampa runt lite oroligt som om jag är kissnödig, då masar hon sig upp för att släppa ut mig. Men inte vill jag gå ut inte! Jag springer och hämtar mitt ben och leker med det i åtminstone en halv timme innan jag vill gå ut. Man vill ju´ ha sällskap när man leker!
Matte och jag har gått valpkurs under hösten. Tydligen skötte jag mig relativt bra på den för matte var oftast väldigt glad och nöjd när vi åkte därifrån. Nu ska vi börja på något som heter unghunds kurs och det säger matte att jag VERKLIGEN behöver för enligt henne är det ingen vidare ordning på mig nu. (?) Men det blir en annan historia! 

Åh vad fin berättelse från snyggingen Dino.

Vilken underhållande läsning man fick så här på morronkvisten ..tack ! Känner igen mig från mitt tidigare hundliv ... första utställningen då hunden trodde att rundspringet i ringen var en ny lek "fånga mattes örhängen" Usch