han är söt som socker den gode dino!

Underbar berättelse!
Hoppas Dino vill fortsätta att berätta!

ÅÅÅ en sådan underbar historia, hoppas att vi får höra mer

Kände att det var länge sedan jag berättade något om Dinos bravader. Efter en del påtryckningar har jag lovat att fortsätta skriva om honom i rasklubbens tidning "Lapphunden". Här får även ni ta del av senaste berättelsen. Nya kort på honom kommer senare, ska försöka fixa det under dagen. :

Hej! Här har ni mig igen, Fjällfarmens Dino!
I vissa kretsar pratas det om att jag är en tjuv. Nästan som om jag vore kriminell. Framförallt i kretsen runt min familj... Strumpfetisch och huligan brukar också vara ord som nämns när det pratas om mig...
Ok erkännas ska att jag har en viss förkärlek till strumpor. Stora, små, rena, skitiga, prickiga, randiga, enfärgade... Utseendet spelar ingen roll bara det är en STRUMPA! En viktig del i sammanhanget är att det inte ska vara någon av MINA strumpor. Min familj har nämligen gett mig en hel uppsjö av ”tillåtna” strumpor för att stilla mitt behov, men de är inte riktigt lika roliga.
Varje morgon går jag på det matte kallar min ”huliganrunda”. Det innebär att jag tar en tur i husets alla rum för att se om någon på kvällen innan har tagit av sig en strumpa på något lämpligt ställe. Även tvättstugan inspekteras, det kan ibland hända att det går att dra ut en strumpa genom de små nät hålen i tvättkorgen. Det konstiga är att mina människor på något vis har lärt sig att höra när jag har tagit något förbjudet. De säger att jag springer på ett speciellt trippande sätt när jag har något förbjudet i munnen. Dessutom säger matte att det är lite korkat av mig att alltid springa till korgen när jag har något förbjudet i munnen, eftersom jag aldrig ligger i den annars. När någon i min familj ropar: ”Dino, jag hörde det där!” (trippandet och dunsen ned i korgen menar de då) Så är det inget annat att göra än att släppa strumpan, se oskyldig ut och med huvudet på sned försöka förmedla att jag inte har en aning om hur den kunde hamna i min korg.
Under en period när jag var yngre och en mera oerfaren tjuv gav jag mig även på mattes Bh:n. Men jag lärde mig ganska snart att dessa klädesplagg hade en förmåga att fastna runt huvudet på mig, så det var lite svårt att se oskyldig ut när man togs på bar gärning... Så numera är det bara i yttersta nödfall en Bh får duga åt mig.
Till ”huliganrundan” hör också att jag kollar in om det under det senaste dygnet har hamnat något av intresse i de papparskorgar vi har. Matte trodde att hon var smart när hon skaffade papperskorgar med lock på. Hihi, nu är det min tur att kalla henne korkad! Trodde hon verkligen att jag inte skulle lista ut hur man får upp de locken?! Piece of cake! Det säger jag bara!
Jag tror att min lillhusse tycker att det är väldigt bra att jag numera bor här. Dels har vi väldigt roligt tillsammans när vi busar. Lite för roligt tycker matte och husse, för de bryter oftast leken och säger till lillhusse att han inte får jaga upp mig så. Men jag tror även att den lilla människovalpen tycker att jag är bra att skylla på när något försvunnit eller gått sönder... Erkännas ska att det nog oftast är jag som är den skyldige, men det behöver han väll inte tala om!?
Vissa dagar säger matte stolt att jag har ett otroligt föremålsintresse. Andra dagar suckar hon tungt och säger ”-Tänk om du kunde låta saker och ting vara någon gång!” Hon säger att tex glasflaskor och saxar är farliga för mig att bära runt på och hon förundras över att jag inte tvekar att ta upp en nyckelknippa eller något annat som hon aldrig varit med om att hennes tidigare hundar brytt sig om.
Med tanke på mitt föremålsintresse så finns det för mig ett förbjudet rum i huset. Det är lillhusses lekrum. Åh vad jag önskar att jag fick en dag för mig själv i det rummet! Men in dit är det numera en grind.....Aldrig får man ha riktigt roligt.....
När våren kom fick jag däremot uppleva ett nytt rum i vårat hus som jag inte visste existerade. En inglasad altan kallas det. Ett riktigt stort rum där det är stora fönster åt alla håll och flugor som surrar runt bara för att bli jagade av mig! Att jaga flugor kan jag ägna mig åt i timmar, det kittlar så otroligt skönt i munnen när man lyckas få tag i en! Lite förnärmad är jag faktiskt att jag inte fick uppleva den där inglasade altanen förra sommaren när jag var valp. Mina människor påstår att det dels var för varmt därinne förra sommaren och dels hade det inte varit bra om jag skulle ha kissa på mattan därinne. Viket skitsnack säger jag bara! Den mattan hade sugit upp kisset jättebra!!! Då hade jag sluppit att kisset rann ut på mina tassar! Jag kan för mitt liv inte förstå hur mina människor resonerar ibland.
På våren hände det en del märkliga saker här hemma. Något som kallas för Påsk hände. En otroligt ful och läskig tant som satt på en sopkvast sattes upp i köksfönstret, hon fick sig en och annan utskällning kan jag lova! Matte satt dessutom upp en massa färgglada fjädrar i en buske utomhus. Vilket hade varit helt okey för mig om jag bara hade fått smaka på dem. Vilket jag inte fick, och därmed var jag inte helt nöjd med arrangemanget....
Det bästa med våren var att jag fick sällskap ute i trädgården av mina människor. Nja, alltid var det förresten inte så bra, de hade en helt annan koll på vad jag gjorde därute... Matte sa att jag ”själpte till” i trädgården istället för att hjälpa till. Jag försökte bara bita av icke önskvärda grenar och gräva nya rabatter, men matte ansåg att hon ville bestämma var rabatterna skulle vara och vilka grenar och blommor som skulle vara kvar(?!) Det roligaste med trädgården är iallafall att springa runt allt vad man kan med lillhusses gamla plastvattenkanna! Då är det bäst för alla runtomkring att hålla sig stilla, för då går det undan kan jag lova! Nu när jag tänker på det måste jag ge mig ut igen, kanske hörs vi igen! Tjing!

Tack Leia för en underbar berättelse!

Sådan härlig hund förstår att du har fullt upp

Alltid lika roligt att läsa

Helt underbart Leia, du är en duktig skribent, och Dino är nog en bra inspirationskälla

Letade efter din tråd igår...... hur gick det för Dino på utställningen?????
Kul att läsa om hans bravader! Måste erkänna att mycket låter bekant.........
Anki

Tack!
Jag var lite orolig att jag inte fått till det lika bra den här gången som förra, så jag testade den på er innan jag skickar in den till tidningen. Förra gången var det ju´bara en spontan grej att jag skickade in till tidningen, men nu när redaktionen och flera läsare har önskemål om en fortsättning så blir det lixom lite mera "press" på att leverera...
Jag tolkar era svar som om att jag kan skicka in den!

Vi kom aldrig iväg på utställningen.... Hum, det finns mycket att skylla på för att matte inte gillar att gå ut i ringen.... Jag skulle verkligen behöva en handler. Anita har ju´erbjudit hjälp på stora stockholm i december, men jag skulle behöva någon som bor närmare mig som kunde ställa honom åt mig lite då och då.

Tack för underhållningen Klart du kan skicka in den ... du är jätteduktig på att skriva, väntar på nästa avsnitt

Dino igår på sin 1 års dag:

lika ljuvlig fortfarane, men ser lite full i 17 ut

Vilken snygging ser ganska oskyldig ut tycker jag

Åh vad han är fin Leia! Liknar en riktig nallebjörn!

Åhhhhhhh
Man smälter ju.
Skulle också vilja ha en liten men får nöja mig med en vuxen hund(med barnasinnet kvar, en hamster och fyra kaniner.

Han är allt annat än oskyldig, men han är proffs på att se oskyldig ut!

Ensån stilig kille han har blivit, verkligen urgullig.

redan 1 år vad tiden går.....men han är sååååå fin man vill ju bara lägga sig ner och borra in händerna i pälsen och gossa
puss på nosen från mig

............Jaaaa, tummen upp och stora kramen till dig för att du delar med dig av ditt liv Dino! Jag har skrattat mig halvt fördärvad när jag läst om dina bravader ........Taskig "lillhusse" du har som satt upp hinder för dig .

Åhhh sååååå snygg du är ............vore jag inte av människokön skulle jag ta mig en tur förbi dina hemtrakter och lägga in en trevare

Tack Dino!

Nytagna bilder och en nyskriven "Dino berättelse". Ni får som vanligt en förhandstitt innan bidraget skickas in till tidningen! :



Hjälp, panik! Här har ni mig igen, Fjällfarmens Dino. Jag vill berätta om en gång i somras då jag blev utsatt för något otroligt läskigt!!!! Det kom in en människa i vårt hus i UTAN BEN!!!!
Där benen vanligtvis sitter på människor hängde något brokigt rött som fladdrade när människan rörde sig. Morrande, skällande och hukande närmade jag mig försiktigt för att undersöka detta ting som verkade ha ett eget liv där nertill på människan. När jag äntligen vågade fram fladdrade det till och människan skrattade.
Hur kan man skratta när man har ett fladdrande monster på den nedre delen av kroppen?
När detta upprepats ett par gånger märkte jag på matte att hon blev lite sur över att det fladdrade till så fort jag vågade mig ända fram. För då sa hon till människan att hon skulle stå still och sluta skrämma mig, så att jag fick se att en långkjol inte var farlig.
När människan utan ben tillslut gick kliade matte mig och muttrade:
”Ja du, Dino… Jag förstår att du tycker att det är underligt att ha sådant där skit fladdrande runt benen. Och ful var den också!”
Hon kan vara ganska förstående ibland min matte!

Apropå ben, så var matte och jag och gick i något som kallas för elljusspår i början av sommaren. Då mötte vi en tant som tränar på samma gym som matte.
Hon ropade på långt håll ”-Ååååå, vilka fina ben!!!”
Matte som den dagen hade shorts på sig skruvade lite generat på sig och mumlade ”Tack, ja, du vet, det blev ju´ några timmar på gymmet i vintras…”
Tanten skrattade högt och hjärtligt och sa att för all del hade matte snygga ben men att hon förståss menat hundens!
Matte blev om möjligt ännu mer generad för missförståndet, men jag hade förstått hela tiden att det var mina ben tanten tyckte va fina!

En morgon hittade jag ett jättebra hål under staketet. Hålet var så bra att det gick att åla sig under staketet och sedan kunde jag springa lite hur jag ville. Jag bestämde mig för att undersöka vad grannarna höll på med bakom sitt stall. Tydligen höll de på och byggde en ny hundgård till sina hundar. Glatt sprang jag fram för att titta lite närmare. Grannen sa ”Nej men hej Dino kommer du?!” Hon undrade var min matte var och jag försökte tala om att hon hade minsann åkt och jobbat, så det var bara min tråkiga husse hemma vilket innebär att man måste roa sig själv. Grannen sa åt mig att följa med in i stallet och jag svansade glatt med. Men vet ni vad hon gjorde sedan?! Hon satte ett grimskaft som koppel på mig och gick hem med mig!!! Jag som hade det så trevligt. Underbart är tydligen kort… Husse har satt igen hålet under staketet men jag springer varje dag och kikar om det inte händelsevis kan var så att det går att komma ut där.

Bland det roligast jag vet är att jaga fåglar. Lite frustrerande är det dock att jag aldrig får fatt i dem. Jag tycker även om att bara sitta och titta på dem när de flyger högt uppe i luften. Min husse jobbar tydligen med fåglar på ett ställe som heter Arlanda. Det konstiga är att husses fåglar blinkar. Det vet jag för när matte och jag är ute och går när det är mörkt ute brukar hon säga: ”Nu kommer det jobb till husse” när vi ser en sådan där blinkande fågel på himlen. Förra vintern brukade jag morra åt husses blinkande fåglar för jag tyckte inte att det verkade riktigt normalt att flyga runt i luften och blinka, men nu har jag vant mig vid det och nöjer mig med att bara titta.

Matte säger att jag är en sådan hund som vill vara med, men inte vara inpå. Med det menar hon att jag vill vara där familjen är men att jag inte gillar att ligga i knäet och gosa i soffan. Nej usch och fy det tycker jag är alldeles för varmt och trångt. Jag har därför lagt beslag på en egen soffa och resten av familjen får trängas i den andra. Det är skönt med egen ”kupé” tycker jag!
Men det finns undantag. Om någon äter t.ex. äpple eller naturella cashewnötter då sitter jag som klistrad, gärna så nära som möjligt på vem som helst!
Min familj brukar kalla mig äppelkungen eftersom det är bland det godaste jag vet. Men det måste vara söta röda äpplen, sådana där gröna sura kan de behålla för sig själva.
Jag vill inte heller ligga i sängen. En kväll fick matte för sig att jag, trots att jag inte vill det, skulle ligga i sängen. ”-Men snälla Dino jag fryser ju´!!!” sa matte bedjande när jag gång efter gång hoppade ned efter det att matte hade lyft upp mig. ”Dino, det är faktiskt mysigt att ligga i sängen, prova får du se!” lockade hon. Hur mysigt är det att svettas undrar jag då förståss?!
Efter många turer upp och ned från sängen trasslade jag mig förbi den konstiga rullande stolen, med många ben som spretar åt alla håll, som stod inskjuten vid skrivbordet. Väl förbi alla ben rullade jag ihop mig längst inne vid väggen i hopp om att matte inte skulle nå mig. Med en djup suck blängde jag på matte och då äntligen gav hon upp och sa uppgivet: ”- Jaha… jag får väll gå och värma en vetekudde och värma mig på istället….”
Numera piper jag under skrivbordet så fort jag hör matte säga minsta ”brrr, vad kallt det är” för man vet aldrig när hon kan få för sig att lyfta upp mig i sängen igen.

Nej, nu väntar trädgården på att bli inspekterad! Ha´ det gott! /Dino


Idag ville Dino inte titta på matte när hon skulle fota!
[attachment=8478:oktober_2007_015.jpg]
[attachment=8479:oktober_2007_019.jpg]
[attachment=8480:oktober_2007_021.jpg]

Helt underbart Leia! Han är duktig din Dino på att analysera situationer! Tack för dagens goda skratt!
Nu är han inte bara söt utan väldigt stilig också! Bild nummer två är ju bara så ljuvlig!

Underbar historia, gillar den hunden så söt så

Oj vad söt!
Fast jag trodde att det skulle vara en leguan på bilden, för jag hade en sådan som hette Dino...

Du får gärna kalla honom leguan om du vill kärt barn har många namn, du vet!
Ser att du är ganska ny på forumet, välkommen hit!

, Dino, Dino, du är bara för underbar med dina fantastiska analyser av människosläktet. Och så stilig du är . Tack för din underbara historia och välkommern åter med nya härliga betraktelser av ditt liv tillsammans med oss tvåbenta varelser

Vilken underbar vovve!!! Så klok!! hihi

Va kul med ny liten historia från Dino...Han har blivit en sån stilig påg!

Dino hälsar och tackar för komplimangerna!

Skulle ju´vara en bild med också..
[attachment=8605:oktober_2007_036.jpg]

När vi mister Tessi, vill jag ha en så´n!
Är det lapphund?

Japp, Dino är en Finsk lapphund. De finska kan ha alla möjliga färger med eller utan "tan teckning".
Den svenska lapphudnden är bara svart.

Halledudane ett sånt litet gullegryn.

Hur är den rasen? Jag läser allt om hundar ifall jag skulle få möjlighet att kunna ha hund i framtiden.

Pius

De passar som aktiv sällskapshund, men många tävlar även med dem i lydnad och agility. Såhär beskriver min uppfödare (som är lite av en "guru" här i sverige när det gäller rasen):

Temperament
Den är intelligent, glad, arbetsvillig, lättillgänglig och mycket trogen. Den är sin herre lojal i alla situationer. Sinnet präglas dock av mjuka drag, utan att vara vekt. Den är godmodig, utan att vara passiv, eftersom den till naturen är mycket nyfiken. Utmärkande drag är dess följsamhet, ödmjukhet och kärvänlighet!

Den har ett fängslande väsen genom inre egenskaper och en förunderlig nordländsk skönhet genom sina färger och sitt stadiga yttre. Man möts av ett par milda, vänliga ögon och av en nästan barnslig vänlighet och tillgivenhet.


Den finska lapphunden finns i otroligt många olika vackra färger. Ska erkänna att Dino är en av de mest "tråkigt" tecknade jag sett... (förlåt Dino ) Men det blev bara svarta i den kullen jag ville ha ifrån så det fick gå. Han är ju´min lilla äskling ändå!

Några dagsfärska bilder på Dino :
På väg upp i mattes rabatt

Kameljont som man är så blir jag brun i solljus....

Snygging!

Han är så jättemysig! Kram till Dino.

Wilma

Jag blir så "vill ha-sjuk"!
Underbar hund!

Dino önskar Glad Påsk (men tycker inte att det här var en av mattes bättre ide´er... )

Stackare!
Vilka anklagande ögon han har! Bli utklädd till kärring!
(..fast jag tycker han är söt som kärring också! )

Om du tycker att den bilden ser eländig ut, så kolla in den här!

Stackars, stackars lille Dino ... så förnedrande ... tur för matte att du är så himla snäll, men du får väl gå en grävarrunda i rabatten för att avreagera dig .... puss på nosen

Ojoj, om hundar kunde tala.. Fast det gör han ju, vi förstår nog alla vad han tänker

Tiden går och Dino har i dagarna blivit 2 år!
Han har blivit en supertrevlig hund, men tänk vilken rackare han var som valp!

Och fortfarande lika snygg!!!
Grattis på 2-årsdagen
Anki

jäklar vad snygg han är!

världsutställningen nästa?

Ja, han ser faktiskt riktigt bra ut!

Men fortfaranade lite för tunn, han behöver bygga lite massa innan han har en chans mot de äldre hundarna.

Höftledsröntgade honom i veckan med resultat B. Vilket jag är riktigt nöjd med för på denna rasen har c-höfter ökat lavinartat (med över 50% tror jag att det är) sedan den nya avläsningsmetoden har införts.

Han är såååå fin, den snyggingen är du väl stolt att gå ut och gå med Gratta så mycket på två-årsdagen

Han är sååååå stilig!