För tillfället har han fullt sjå med fallfrukten!

Liten blir stor ....

Så här mycket var det kvar av min fina Drottning Viktorias Vilohem när min yngsta hade hittat den.........



Anki

Åh, nu kom jag ju på att jag tänkt fråga dig en sak Anki.
Vi tog en turistbrochyr när vi var på Öland.
Där var jättefina bilder på tibbar.
Var den månne någon av dina hundar som fått posera?

Fina hundar du har Anki! (kikade in i ditt album!)

Men han är ju för fullständigt ljuvlig den där"dåren!
Jag kan inte komma med några råd eftersom jag bara levt med katter..och där brukar det vara så att dom galnaste kattungarna..blir dom goaste vuxna katterna!
Gillar hundar...och dom brukar gilla mej..men jag skulle nog aldrig klara att fostra nån!

Hittade tråden först nu....

Mulle

Jodå, det är ju Oldwolfies Erik ju!! Och han kommer från mig, ja. Fick låna lite kort av henne.

[QUOTE]Fina hundar du har Anki! (kikade in i ditt album!) [QUOTE]

Tack Lilla "dåren" är dum han heller!!

Anki

Sicken charmör

Syrran har strävhårig Finsk Lapphund. (heter det så när hon är korthårig?)

Nej, det finns inga strävhåriga finska lapphundar. Kanske menar du Finsk spets eller Lapsk vallhund?

Jag har blivit senil

Om ett år ska jag köpa valp. Har bestämt mig i helgen när vi var på träningsläger med makens vovve.

Nu skall JAG ha en egen hund.

Härligt
Vad bli det för ras?

Det blir en Wachtel igen. Har varit och kollat på apporteringen som jag höll på med när jag hade min golden för många år sedan.

Wachtelns alla provmoment gör att man har sysselsättning hela året. Jag är så förtjust i odjuret vi har nu. Men maken vill ju hålla träningen för sig själv, även om jag skulle kunna vara mycket bättre än honom på just apportmomentet.

Så nu skall jag ta ett år och förbereda mig. Skall gå på kurser utan hund för att lättare kunna lägga upp en utbildningsplan. Det kan ta tid att hitta den valp jag vill ha också. Jag vill inte ha någon ny förrän nästa sommar eftersom vår nuvarande lilla behöver bli i alla fall två år.

Men jag gläder mig åt det hela i alla fall. Just nu har jag fullt sjå med att vara coach åt maken. Sådana där petitesser som att anmäla sig till prov har han liksom glömt.

Fast de tog ett förstapris med HP i viltspår i helgen i öppen klass. Det var roligt. VI har inte fått protokollet ännu så vi vet inte med hur många poäng men hon var kanonduktig. Ändå så har vi inte gått mer är ungeför femton spår men hon har visat sådan säkerhet i spåret att vi tyckte hon var färdig.

Nu när jag beslutat mig för att köpa en egen hund så känns det äntligen som om sorgen efter hästarna börjar vika undan lite. Det känns så bra att ha tagit beslutet i alla fall.

Nu skall jag gå och välja och vraka, förbereda mig noga och suga på karamellen lite grand.

Mysigt
Planerandet och sökandet är jätteskoj bara det.
Har faktiskt noll koll på apporteringsmomenten för Wachtel.
Är det samma moment som retrieverapportering?

Nej egentligen inte, nivån ligger lägre. Men eftersom de gör många andra ansträngande moment på en dag så är nivån hög nog. Så man behöver lite overkill i utbildningen.

Ett prov kan bestå av att först visa sök vid såtjakt. Provtid en timme.
Så är det släpspår med kanin.
Landapportering med oftast and. Två gömda och en markerad.
Sedan vattenapportering två gömda och en markerad i skott på 70-80m.
Sedan bedöms skottfasthet, förighet osv.

I unghundsklass ersätts det fria söket/såtjakten av hardrev.

Känns som om jag glömt något, för mycket var det. En domare hinner prova max 4 hundar per dag.

Men som sagt. Eftersom det börjar med fysiskt ansträngande moment så är vattenapportering på fågel sist när de börjar bli lite möra i kroppen. Då gäller det att ha lite extra drillning i bagaget för att klara av den nivån.

Mest oroar jag mig för att vår lilla skall apportera änder som väger nästan halva hennes kroppsvikt. Men hon är envis.

Låter som tuffa prov.
I alla fall jämfört med dom lägre klasserna i retreiverproven.
Givetvis är det ju skillnad på elitprov och A-proven.
Lycka till! Hoppas du hittar en fin valp så småningom

Grattis Bettsson!!!! Tror att du kommer gå långt med din blivande hund! (gubben din kommer att bli grön av avunsjuka )

Men jag för står inte varför du skriver att du blivit senil? Hände det något annat i en annan tråd samtidigt som du skrev här eller? (Jag har inte varit hemma på några dagar så jag har inte hängt med vad som hänt här på odla)

Grattis till beslutet!! Tror också ni kommer att bli ett radarpar - du och den nya!!
Anki

JO, valp-perioden var så jobbig så det avskräckte mig från att köpa en ny valp. Ochjag yttryckte någon gång att jag i framtiden nog skulle bli tillräckligt senil för att glömma det

Jo, vi säger också aldrig mer just nu....
Men vi blir nog också senila längre fram skulle jag tro....

Just nu är vi så arga på "muppen" Han biter aldeless för hårt på vår pojke när han blir busig. Nyss högg han honom i armbågen så det började blöda. Han är inte arg, utan så busig att han lixom inte kan stoppa sig själv, det bara slår över i hjärnan på honom verkar det som. Ju´argare man blir på honom desto mer uppjagad blir han.
Bästa sättet att lugna honom är att hålla honom lugnt på rygg tills han slappnar av. Mig har han inte alls det här beteendet mot. Mot Max hela tiden och mot sambon så fort jag går ut (när katten är borta dansar råttorna på bordet eller?)
Hur som helst har ni några tips på hur vi ska få honom att förstå att han biter för hårt?

Sitter nog i kroppsspråket, kanske finns det lite kampvilja också som slår över.

Är det kampvilja så sluta kampas med trasor, pinnar och annat. Det får komma tillbaka senare. Kampar sambon med honom kanske? Jag bara undrar för de flesta män gör ju gärna det. Livliga valpar behöver ingen kamplek alls. De har kamplust så det räcker.

När det gäller Max så är det nog kroppsspråket. Dåren har säkert tagit lite för hårt i Max och han är rädd att det skall göra ont. Så tar han upp armarna över huvudet vilket stimulerar valpen till att hoppa och småleka vilket också kan slå över i kamp. Försök att lära Max att inte dra upp armarna.

Om ni bitleker med honom så sluta med det. BIter han i er så säg lite upphetsat aj, aj , aj och tystna omedelbart när han släpper. Beröm med Lågt(mörkt) tonläge och tala om att han är en fin hund. VIll han bita igen så är det aj, aj aj i lite högre trimmad röst.

Börja sysselsätta skallen. Lägg små¨spår i trädgården med typ skinkbitar och så. GÖr det svårare och svårare. Göm prylar och låt honom använda skallen. Börja gå i koppel och se till att han får göra nya saker han inte varit med om förut. Sånt sliter på en valpskalle.

Och gudarna skall veta att de behäver slitas ut innan man själv är utsliten

Kampa lekar är redan från början förbjudetet hos oss även pinn lekar. Han får leka med pinnar själv, men vi kastar inte åt honom (samma sak med bollar, han får leka själv men vi står inte och kastar åt honom)och vi kampar inte om pinnen.
Vi har nämligen lärt oss av misstagen. vår första valp som vi skaffade för ca 10 år sedan gjorde vi en del sådana misstag med och hon blev både "pinn, boll och kampa idiot" Därför har det varit regler som blev satta redan innan den här hunden kom hem vad det gällde sådana lekar. Släktingar och vänner tycker nog att vi är lite väl hårda som inte låter Max leka som han vill med valpen, men det bryr vi oss inte om. Med denna hunden säger jag även ifrån till utomstående om de börjar med lekar som vi har bestämt inte får förekomma (åtminstonne inte till en början).

Kropps språket tror jag absolut påverkar. Max är ju 6 år, typisk ålder då armar och ben växer mycket. En 6 åring har inte full kontroll på kroppen. Han går lite klampigt och har yviga armrörelser.

Varför han är så ettrig på sambon förstår jag dock inte, för han har absolut inte kampat med honom. Däremot blir han "argare" än jag när dino biter, kanske triggar det hunden?

Verkar vara tidernas tuffing.

Jag har hört talas om att det finns hundar som direkt utmanar dig om du blir arg och i valpens ögon utmanar till strid. Då kan tydligen belöningsmetoden rätt utförd vara till hjälp.

Småfegisar kan också verka som riktiga stridisar med de brukar ge sig fort när de blir tillsagda.

Du gör helt rätt som säger ifrån även till utomstående. Stå på dig. Men om jag vore som dig så skulle jag ta kontakt med en valpkursinstruktör redan nu och ta en liten privatlektion så ni klarar er i väntan på valpkursen.

Det kan vara väl investerade hundralappar. Proffs är proffs och de tar betalt för att de kan och vet mera än vi andra dödliga. De kan ganska lätt bedöma om det är är en verklig stridis du har eller en livlig liten fegis.

Man kan bli verkligt överaskad av vad de säger. OCh du behäver deras kunskap för att välja väg.

Det kan ju lätt gå lite överstyr, så det är jättebra tycker jag att ni försöker stävja det i tid.
Ligger/sitter din son på golvet mycket?
Det tror jag är det första man ska avstyra.
En hund uppfattar lätt att man är på "samma nivå" och det är ju inte bra.

Du kan försöka höja sin sons rang i flocken med dominansätande.
Inget jag testat själv, men jag vet att det funkar för en del.
Går ut på att du gör ordning 2 matskålar när hunden ska äta.
Hunden får sitta på golvet och så får din son äta först. Det kan vara bara lite, det är själva gesten som räknas.
När han är klar låter du honom ställa ner matskålen till valpen.
Den som kontrollerar maten i en flock räknas som ranghög.

Ursäkta avbrottet, det blev kisspaus och lite dataspelande imellan...
Du har nog rätt, för jag kan inte riktigt komma underfund med om han är en fegis eller en tuffing.
På promenaderna är han jätterädd för grannens skällande hundar (som står i hundgård längs vägen) och hästarna i hagen. Men att springa ut på en gungande brygga i hamnen bland motorbåtar som brummar i närheten bekommer honom inte det minsta.
Barnvagnar och soptunnor är också läskiga, men när jag tog fram agility tunneln sprang han rakt in i den och lade sig.
Jag blir inte riktigt klok på honom. Ibland totalt orädd och ibland feg.
Han är jätteduktig i möten med andra hundar, visar helt rätt signaler mot de äldre hundarna. Även mina föräldrars kattunge läste han av när hon fräste backade han, när hon lekfullt slog med tassarna busade han med henne.
Han hälsar fint på främmande människor också. öronen lite bakåt, hela han lite låg och glatt viftande på svansen. Däremot mötte vi en utvecklingsstörd kvinna i hamnen med ledsagare. Henne morrade han och skällde åt och sprang undan när hon ville klappa honom. Ledsagaren däremot var helt ok att hon hälsade på honom.

Men jag måste nog aktivera huvudet lite mer på honom.... Nej nu ska sonen spela data spel igen...

Jisses det har du ju rätt i. Just den grejen har jag inte hört talas om, med det borde ju fungera.

Jag återkommer lite senare nu är det sagoläsning på g. Att jag inte tänkt på det där med maten... Jag är ju själv noga med att Dino ska sitta och titta på mig och vänta på ett varsågod innan han får börja äta.
Max får inte lägga sig på golvet för oss, Dino är på honom direkt då. (jösses, låter som vi är värsta tyrann föräldrarna )

Måste bara visa att de är kompisar också!

Max knycker en snabb kram (titta så han njuter!)


Dino tittar på när Max "kastar macka"


I hamnen i Nolsterbystrand (nära östhammar)

Gosigt

Gosig hund, men ändå gosigare unge

Den blicken kommer flickorna att falla som käglor för när han blir stor

Jag kom på en annan idé idag.
Om man tänker sig en valpkull, så busar ju valparna och biter varandra ganska ordentligt hårt faktiskt.
Den valp som blir biten piper/skriker till den andra slutar bita.
Kanske kan man använda sig av samma metod med din son.
Det är ju aldrig fel att tala med hundar på hundar vis

Vi har redan kört den varianten, fick tips om det av en boxer uppfödare som jag känner lite ytligt. Med blandade resultat, det beror på hur pass uppjagat busig Dino är för stunden om han reagerar på det tjutet.
Tack för alla tips! Skriv gärna fler om ni kommer på något!

Jo, risken finns ju alltid att det får motsatt verkan.
Att "pipet" i stället blir tändvätska för mera bus

Det kanske är så att det är du i egenskap av "arga tiken" måste gå in och helt enkelt lyfta bort valpen.
Fast det gör du väl säkert redan

Jag är den arga tiken personifierad hela tiden!
Allvarligt talat så har jag märkt att när han är som värst busig så triggar det honom bara när man blir ordentligt arg. Jag har provat det mesta känns det som, från att vara ganska hård och härma hundbeteende(tex ta över nacken, lägga på rygg, morra och hålla kvar tills han slappnar av) till mer avledande manövrar som att stoppa in leksaker eller ben i munnen istället, för att avleda och visa vad som är ok att bita i.
Uppfödaren sa när vi hämtade honom att de flesta valpar som kommer tillbaka till uppfödarna är i åldern 3 1/2- 5 månader för det är då de är som jobbigast..... Jösses ska han bli värre än så här tänker vi!
Jag ska erkänna att jag hoppas att han kommer att ha väldigt ont när han byter tänder så att han inte vill bitas då!
Det som känns väldigt frustrerande är att vi har bytt ras bla. pga. att vi ville ha en lugnare hund än en Boxer, Också är han vildare!
Tänker att kanske uppfödaren valde honom till mig just för att jag har vana av Boxer, så hon tänkte att jag därför skulle klara av honom bättre än någon som är helt grön... Vad vet jag? Grundar det bla. på att hon sa vid ett tillfälle att hon tyckte att jag verkade ha "skinn på näsan."

Verkar vara en tuff liten rackare det där
Kan ju vara så att han triggas av din röst.
Man skulle ju kunna testa nån slags "skamvrå"
Om man gör en liten bur av kompostgaller med en filt och en vattenskål.
När han speedar upp för mycket så lyfter du bara in honom dit och går därifrån.
Utan att säga nånting alls.
Sen får han på egen hand lugna ner sig.
När du ser att han är lugn och avslappnad går du dit och pratar med honom och berömmer.
Sen tar du ut honom igen.

Jag har ju jobbarhelg denna helgen, så sambon var hemma med valpen. (Max är bortlejd till mormor och morfar) Sambon provade varianten att så fort han bet honom i fötterna stängde han ut valpen i hallen med ett kompost galler. Valpen hade tok race i hallen varje gång! Bet i kompostgallret, tog fart och försökte forsera det, skällde,bet i saker osv. Men så fort han lugnade sig, satte sig eller lade sig ned lät sambon honom komma in i samma rum som honom igen. Då började Dino om, sambon stängde ut honom igen osv. 8 gånger på 2 timmar! Sambon (som inte alls har samma hundintresse som jag ) var ganska trött på honom när jag kom hem! "Hur f*n ska jag orka med den här dåren i två hela dagar till!!!!!"
Men det kanske är så att han skulle behöva en mindre yta att bli instäng på, för hallen är ganska stor.

Ska kanske tillägga att han är inte uppe i varv hela tiden. Han har ett par timmar på morgonen och ett par timmar på kvällen som han har totalt härdsmälta i hjärnan. Eftermiddagarna sover han mest.

Vilken envis rackare

"He is a handfull" för att tala lite "utrikiska"

Här är ett tips som kanske låter hårt... men det har faktiskt fungerat på mina hundar, när inget annat hjälpt EX. Vi hade en hund som var helt besatt av att gnaga på stols och bordsben m.m. (trots tuggben och andra leksaker) Då fick vi tipset att ha en kedjebit el. nyckelknippa till hands och i samma ögonblick som han skulle till att gnaga - kasta kedjan i baken på honom ... inte jättehårt naturligtvis ... men bara så att han förknippade gnagandet med något obehagligt Fast det gäller att han inte får se att det är du som kastar den ! Efter några sådana "överraskningar" lät han bli stolsbenen, även när vi var borta Vet inte om du vill praktisera det men det var ett tips i alla fall ...

Jag känner igen metoden. Har inte provat den.Vet inte om man ska använda kastkedja (som det kallas) eller skrammelburkar (som är liknande) på valpar?
Men jag har inget emot metoden. Vitsen är ju´inte att det ska göra ont utan det är ju ljudet/överraskningen som är grejen. Håller med dig om att det kanske låter "hårt" för den som inte är insatt, men detta är en metod som t.o.m hundpsykologer tar till när inget annat hjälper.
Bra att du föreslog det, hade inte tänkt på det själv ännu! Fast jag ska nog "spara" lite på metoden för att se om något annat hjälper först.

Jag har ju umgåtts en del med Memea Mohlin, och hon använder den metoden.
Dock INTE med nycklar/kedja och inte på hunden.
Själva vitsen är som du säger överraskningen och obehaget när man gör nåt förbjudet.

Du kan ta 3 burklock och lägga i en ICA-kasse som du sen knyter ihop.
Sen "klongar" du i golvet.
När hunden visar obehag och vänder sig mot dig (vad hände? ) är det viktigt att du ömkar den = förstärker och bekräftar hundens känsla.
"Stackars, stackars dig så hiiiimla hemskt det var. Kom till matte i stället så gör vi nåt skoj"

Memea Mohlin! Jag gillar hennes böcker! Jag har alla, tror jag, om hon inte gett ut någon mer på senare år.

Hon är jäkligt duktig med hundar
Har varit med mycket när hon jobbat med problemhundar.
Mycket lärorikt!

så fin han är! och vilket fint namn!

Det är Max (sonen) som valt namnet. Lite problem bara att det är så likt "Nino" som pappan i grannfamiljen heter!

Hur går det med den lilla pirayan?

Lite bättre faktiskt!
Det var som om ett ljus gick upp för honom förra måndagen. Jag jobbade fredag, lördag, söndag 10 timmars pass, så jag träffade honom knapp de dagarna. Sedan på måndagen tittade han på mig hela tiden precis som om han undrade vad jag ville? Eller också var han orolig att jag skulle försvinna igen, jag vet inte... Men iallafall helt plötsligt gick det att få kontakt med honom, lära in lite ord, faktiskt klappa honom och gosa med honom utan att han bet. (en stund iallafall... )
Han har ett par svängar varje dag han flippar ur men är ändå inte helt okontaktbar som vi upplevde honom första veckorna när han fick sina ryck. Han är bättre mot Micke och Max också, fast Max är det svårt att låta bli att bita på.... Men det kan jag ju´förstå med hans yvigare rörelser. Men som sagt något bättre där med...
Det finns hopp skulle man kunna säga!
Valpkursen börjar nästa onsdag, ska bli spännande att se hur han beter sig då!