Citerar ingen, men har iaf läst alla ni som svarat mej.

Jag inser att jag inte förstår någonting om misshandel och hur det "funkar", av den enkla anledningen att det inte förekommer bland mina systrar eller kompisar eller bekanta eller bekantas bekanta. Skrev som jag skrev utifrån hur jag (inbillar jag mej iaf!) skulle reagera om det gällde min syster.

Skickar ett bravo till er som tagit er ur destruktiva förhållanden, och massor av uppmuntran till andra som fortfarande sitter fast.

Jag var lite spydig i mitt inlägg tidigare men det är en del här som i förtäckta ordalag försökt misstänkliggöra halva mänskligheten, den manliga delen, och redan dömt ex:et för brottet. Fast det är ju inte säkert att det är den nya misstänkta kvinnan heller så vi får se.

Jodå, visst anmäls det och bör självklart anmälas. År 1998 fick vi en nybrottsrubricering "Grov kvinnofridskränkning" och där ingår det systematiska våldet- att bli psykiskt misshandlad är inte på något sätt "mindre värt" än det fysiska våldet däremot så mycket svårare att bevisa.

Skriv dagbok!

Nyss hörde jag på nyheterna att en 31-årig kvinna är efterlyst för att ha något med morden att göra...Hemskt dåd, och mamman till barnen som ännu ej kanske är medveten om att hennes barn är mördade, eftersom hon blev så illa skadad...

Hur kan du vara så säker på det? Att bli misshandlad, psykiskt och/eller fysiskt är ingenting man skryter med. Vist finns de fall där alla runt omkring vet vad som pågår, men det finns även många, många där ingen vet vad som försigår bakom stängda dörrar. Jag hade en granne en gång, världens gladaste människa. Hon visade aldrig att hon skulle må bra, pratade alltid gott om sin man och alla trodde att hennes privatliv var alldeles perfekt. Mannen var mer tystlåten, hälsade dock vänligt varje gång man sågs. Så dog mannen plötsligt och så smånigom började hon berätta hur hon egentligen hade haft det. Fruktansvärda saker. Att hon tillslut berättade berodde på att hon hade så fruktansvärt dåligt samvete över att hon var lycklig över att mannen dött... Hon kände att hon var tvungen att få ur sig allt för att kunna förlika sig med den känslan.

Många kvinnor skäms för att tala om att de blir misshandlade. Är man psykiskt knäckt så kan man tro att det är ens eget fel att man blir misshandlad. Man är inte värd att bli mänskligt behandlad.

Skammen är ännu större hos de män som blir misshandlade av sina fruar , tänk er själva att som man behöva tillstå att frun slår dig!


Har själv blivit slagen av någon för att jag befann mig på fel plats vid fel tidpunkt och det kom en period när jag anklagade mig själv. Funderade på att det måste väl ändå vara så att det var något jag gjort som fick den där killen att ge sig på mig .


Har också sett att man nu letar efter en kvinna som är häktad i sin frånvaro. Det kan alltså vara en kvinna , det behöver inte med automatik vara endast män som utför sådana här dåd.


Varför kantrar nästan alltid sådana här diskussioner över till att anta att det är män som är de stora bovarna ? Är förvånad över att "manshatet " överlevt i så många år. Jag tycker det var något som var aktuellt på 60 - 70 talet och trodde att vi kommit lite längre än så . Vi kvinnor borde kunna nyansera oss lite.

Enkelt, det beror ju på att det oftare är män än kvinnor som utför dåden. Däremot är vi kanske för snabba att döma ibland och det gäller de flesta.

Javisst mamamaggan, - "vi kvinnor borde nyansera oss lite"

Om du kallar kvinnor som berättar om det våld dom utsatts för för "manshatare" vad tycker du då vi skall kalla de som utför våldet?

Gäller förstås båda vägarna oavsett kön.

Manshatare är lite väl starkt tycker jag. Jag erkänner att jag per automatik tänkte att det antagligen var kvinnans make som var skyldig, det är ju erfarenheten som säger det. Jag är dock långt ifrån någon manshatare. Det är ju samma sak när det handlar om våldtäkter, man tänker ju genast på en man och inte en kvinna. Man behöver inte vara någon manshatare för det.

Tufft av dig att våga påstå att det inte pågår nära eller i din bekantskapskrets.
I de lugnaste vatten simmar de fulaste fiskarna heter det ju, och det kan jag instämma i.

Mannen som alltid är vänlig mot sin flickvän/sambo, som ger henne komplimanger
och inte glömmer att tala om hur mycket han älskar henne... din syster/vän...
i andras närvaro ... just han kan vara den värsta sadist inom hemmets väggar.

Jag vet, för jag har mött honom, en aktad medborgare som många såg/fortfarande ser upp till...tyvärr.

Gunilla , ta och lugna ner dig lite !!!!!!

Jag har inte kallat de kvinnor som berättar om hur de blir misshandlade av män för manshatare! Vad har du fått det ifrån ?


Det är sådana kommentarer som du skriver som får mig att efterlysa nyansering.



Vad jag vill ha sagt är att vi ofta generaliserar och då blir det fel. Vad jag efterlyser är som sagt lite nyansering i diskussionen. Våld förekommer från båda könen , visst är det fler män än kvinnor som misshandlar , men att utgå ifrån att det automatiskt måste vara en man känns för mig iaf fel. Kan mycket väl förstå män som blir illa berörda och tycker att vi dömer ut alla män. Det är väl inte så svårt att förstå , hur känner vi kvinnor oss när man enligt oss, säger något nedsättande om kvinnor i allmänhet ?


Alla som blir mishandlade fysiskt eller psykiskt oavsett kön har mina sympatier , inte bara kvinnor alltså , utan alla. Varför skulle jag utesluta männen ?


Edit : stavfel

Som man tycker jag det är på plats att vissa gör avbön här och nu....

Det verkar ju inte vara en man trots allt... och inte pappan....

En liten ursäkt från er ultrafeministrar skulle inte sitta fel...


björn: man, pappa, och ickevålds idkare

Oroa dig inte, jag är lugn men jag vill gärna veta vem du anser vara manshatare?

Om du menar mig får jag väl göra en liten varudeklaration. Hat är för mig ett oerhört starkt ord - kan inte påminna mig att jag någonsin hatat någon människa och inget annat levande heller.

På sin höjd kan jag bli lite irriterad på en del människor ibland - och jag avskyr våld, både mot människor och djur.

Seså - berätta nu vem du menar är manshatare.

Tänk jag har lite svårt att förstå varför män som inte pysslar med sånt här ska bli illa berörda och tycka att man dömer ut alla män. Varför ta åt sig av något som inte rör en själv? Oavsett det gäller män eller kvinnor. Ingen har väl dömt ut alla män och ingen dömer väl heller ut alla kvinnor om det nu visar sig att våldsverkaren denna gång är en kvinna.

I andra sammanhang skulle jag tro att både män och kvinnor är lika goda kålsupare när det gäller att komma med nedsättande kommentarer om både det egna och det andra könet men det behöver faktiskt inte betyda att alla män eller alla kvinnor döms ut.

Kvinnan är gripen... hon stoppade själv polisbil och sa att hon trodde att det var henmne de sökte.
Återstår att se om hon är den skyldiga.

dn.se

Bra sagt! Jag satt själv och undrade samma sak. Inte känner jag att jag behöver försvara kvinnosläktet och påpeka att alla kvinnor inte är mördare. Det vet jag ju att alla vet.

För det första så skrev jag manshatare inom citationstecken , vilket iaf för mig innebär att jag inte menar ordagrant vad som menas med ordet.

För det andra så tycker faktiskt jag att det har varit onyanserat i diskussionen. För mig , som upplevt 60- och 70 -talet med allt vad det innebar av " könskamp " ( observera citationstecknen ) så känns det som att vända tillbaka till till den tiden . Allt var männens fel , ner med alla män!

Visst har vi väl kommit längre i dag , eller hur ?!

Klankar inte ner på någon som har skrivit om sina erfarenheter av misshandlande män !! Ni har varit med om något fruktansvärt !

Men , jag har uppfattat en del av det som skrivits som onyanserat. Man har skrivit om allt elände som män ställer till med och visst , det är fler män än kvinnor som misshandlar , men jag kan som sagt förstå att män i gemen kan känna sig påhoppade.


Varfrö är det en så het potatis att en kvinna skriver om att hon kan förstå att män i gemen kan känna sig påhoppade ? Om jag i stället skrivit om hur jag som kvinna tagit illa vid mig av att en man sagt " höns " om kvinnor , hur hade ni reagerat då? Är det så svårt att sätta sig in i hur det kan kännas för någon annan , i detta fall män ?


Nu har den här tråden , som började med en fruktansvärt tragisk händelse , utvecklats till en tråd där vi inbördes " slåss " . I stället för att hålla på med detta " hårklyveri" kanske vi skulle återgå till det ursprungliga.

Såg nyss barnens morfar på TV ( Efterlyst) . Hur mycket måste inte det ha kostat på att tala om detta ohyggliga inför TV-kameran?

Men blåses inte detta upp lite väl mycket nu, bara för att vissa trodde att mannen som först greps även var skyldig? Var har någon egentligen sagt att alla män är likadana? Höna av en fjäder kallas det.
Jag kan ju lika gärna påstå nu då, att alla ni som tror att den nu gripna kvinnan är skyldig, anser att alla kvinnor är barnamördare.

Sorry!

Varför?

Det var ett svar till mamamaggan men Magdis hann göra ett inlägg emellan.

Vill inte "slåss" med någon.

OK

Angående det här med att "män tar åt sig", ja, man kan verkligen fundera på varför (jag har inga bra svar). Kanske är det samma typ av mekanismer som gör att många ärliga invandrare känner sig utpekade när invandrare och brottslighet diskuteras, kanske är det någon slags motvilja att tillhöra en grupp som man upplever bedöms orättvist. Att en del män beter sig som svin, och misshandlar kvinnor fysiskt, psykiskt, är otrogna eller skiter i sina barn, det är givetvis för jävligt, men de flesta männen är ju inte så. (Och inte heller de flesta kvinnorna, kan man ju tillägga för att vara korrekt)

Våld handlar ofta om att försöka ta tillbaks makt när man känner sig maktlös. Vanligen är det av naturliga skäl så att mannen är den som har störst möjligheter att fysiskt ta sig friheter mot sin partner, dessutom är våld mer socialt accepterat som konfliktlösningsmetod bland män än bland kvinnor vilket gör att en del män har vana att låta nävarna tala om hjärncellerna inte räcker till. För de flesta män är det dock mer eller mindre tabu att slå en kvinna, fast en del män saknar denna spärr (varför kan diskuteras). Men fysiskt våld kan förekomma i alla relationer; man-man, kvinna-man, kvinna-kvinna, förälder-barn (eller omvänt). Men när det gäller psykiskt våld vet jag inte om kvinnor ligger så fasligt långt efter faktiskt. Värst är det dock givetvis när både fysiskt och psykiskt våld kombineras, till ren terror och tortyr.

Jag vet inte hur mina inlägg har upfattats här i tråden, och om du syftar på bland annat mig som ultrafeminist vill jag jättegärna veta om jag gett det intrycket, inte för att tjafsa eller för att bli arg eller något annat liknade skäl, enbart för att jag gärna vill veta det för att i framtiden kunna förhoppningsvis uttrycka mig bättre för att slippa den stämpeln.

Jag har för mig att jag redan förklarat varför jag så klart trodde det var den mannen som var skyldig som häktades.
För det första för att han blev häktad, för att han gjort det han gjort mot kvinnan tidigare och för att statistiken visar att han passar in i profilen på den vanligaste gärningsmannen i sådana här fall.
Jag har inga problem med att be om ursäkt för mitt misstag, så jag gör det härmed.

När jag pratat om missahandlande män har jag pratat om just misshandlande män, inte män i allmänhet.
Jag har även sagt vad jag har för syn på män i allmänhet.

När det gäller punkt tre har Du fel.När det gäller mord på små barn är det vanligare med kvinnliga förövare, oftast är det dock mamman som dödar sina egna barn, oftast en psykiskt sjuk mamma.
Gita

Inte enl .... scb
[attachment=15421:Scb.jpg]

Kan du tala om vilka du anser vara ultrafeminister? Själv har jag inte märkt att någon som kan hänföras till den kategorin skrivit inlägg i den här tråden men vi kanske har olika syn på vad som utmärker en ultrafeminist.

*räcker upp handen*

Ingen ultrafeminist, men likväl en manshatare och jag står för det jag sagt tidigare - den dagen män öppet vänder sig emot ALLA former av människoförnedring- även pornografi, som är så accepterat som "sexhjälpmedel" på bekostnad av olyckliga själar, så kommer jag att ändra åsikt - men först då.
Jag står för vartenda ord jag har skrivit. Vartenda ett.

Japp det är en väldig skillnad på att vara ultrafeminist och att vara "manshatare". Fast Grå du menar väl inte att du hatar precis varenda man (usch finns det inget trevligare ord än hatar hum)? Skulle nog kunna ställa mig i ledet bland "manshatarna" själv förresten men det är ju en tolkningfråga.

Nej, det finns en och annan upplyst individ som faktiskt använder skallen till det den är tillämpad för, men de är inte speciellt många. Det är en den typen av män jag ser som "alfahanar", medan de andra idioterna bara springer omkring och blåser upp sig och inbillar sig att de är det. - påminner lite om tjädertuppar...

Tråkigt att ni har så dåliga erfarenheter av män. Själv har jag mest bara träffat på bra män.

Anma, jag tycker inte alls du har nåt att be om ursäkt för! Vad skulle det vara för? Du har berättat om vad som hände dig, sen att någon tar åt sig för det är inte ditt fel.

Att säga att man är manshatare är ju lite som att säga att man är allergisk mot korv...

Jo men bara falukorv

Jag bad om ursäkt för att jag tog för givet att exet var skyldig då han greps. Jag baserade det på hur det brukar vara.
Självklart ber jag inte om ursäkt för varken vad jag varit med om eller att jag berättat om det, flera borde göra samma sak.
Men polisen har ju gjort samma misstag förr, han som mördade sina fostersystrar råkade ju en av tjejernas sambo riktigt illa ut, satt häktad länge för mordet och han var oskyldig. Den gången var jag inte alls lika tävrsäker på att rätt man var tagen, det kom ju inte fram någonting i deras bakgrund som skulle ha pekat på honom som gärningsman, som det faktiskt gjort i detta fallet.
Tack alla ni som gjort tummen upp för mig för att jag berättat.

Mina tankar går till mamman där på sjukhuset. Så hemskt.

Jag trodde samma som du och jag tänker iaf inte be om ursäkt för det. Jag trodde du tog åt dig av "manshatar och ultrafeminist"-kritiken och att det var därför du bad om ursäkt. Det tyckte jag inte du skulle behöva göra.

Nä, bad inte om ursäkt för det, men tog väl åt mig ifall någon tror att jag är manshatare eller ultrafeminist, kallar man mig något av det inför mina IRL vänner får dom sig ett riktigt .

Än så länge har jag inte fått svar på om någon här sett mig som manshatare och/eller ultrafeminsit baserat på mina inlägg i denna tråd, så lite nyfiken är jag ju om just jag menas. Det går bra att säga det i PM också så slipper denna tråd börja handla om personliga åsikter om enskilda odlamedlemmar.

Förstår inte vad du har för referensramar, vilka tidigare erfarenheter eller nuvarande umgänge du har som kan framkalla en sån gravt nedvärderande och generaliserande åsikt om män, lever du bland en skock vildar som släpar hem kvinnan i håret eller?
Att alla sjyssta män inte går ut och demonstrerar sin åsikt betyder inte att de är odjur eller på något sätt försvarar mansvåld mot kvinnor. Jag är övertygad om att de allra flesta män föraktar män som misshandlar/utnyttjar kvinnor, de kanske inte står på barrikaderna och skriker ut det, men de flesta blir nog lika förbannade som du blir...

Anma, jag uppfattar dig som en mycket klok och ödmjuk person och inget i dina inlägg har något med feminism eller manshat att göra.

Betr. feminism så är vi alla fria människor och har rätt att vara anhängare av vilken -ism som helst.

Se det som det är - ett försök att tysta lite uppkäftiga tjejer - det dyker alltid upp och tyvärr fungerar receptet också, det blir obehagligt och debatten övergår i anfall och försvar medan sakfrågan försvinner.

Ha en god och glad påsk!!

Jag tror att sakfrågan var att två barn mördats och mamman ligger på sjukhus.

Riktigt obehaglig att läsa om det-. Hoppas att den som gjort det ( den 31 åriga kvinna sitter inlåst nu ) inte kan gömma sig bakom "psykisk ohälsa" utan blir inlåst på livstid. Eller kan någon vara frisk och ta en annans liv? Dags för haverikommission ?

Kan bara gratulera dig till att du inte alls förstår min syn på saken.
Lev väl.

"Jag har så låga tankar om män och har haft i många år så jag kan inte diskutera i denna tråd"
" Om mannen kunde utrustas med hjärna istället för k*k hade världen sett väldigt annorlund ut mot vad den gör idag"
Ovan ett par citat från dina tidigare inlägg.

Snälla Du, vad har du egentligen råkat ut för, vad har fått dig att bli så onyanserat hatisk mot halva mänskligheten?
Du gör ju ett jättetankefel när du inte kan se män som individer, som människor. Den absoluta majoritet är vanliga, hyggliga människor. Visst finns det ett och annat kräk, men nog är andelen kvinnliga kräk lika stor som andelen män.
Du kan inte generalisera efter dina personliga erfarenheter, det blir helt enkelt fel.
Gita

Egna erfarenheter... visst - jag har sett vad män går för när de tror att ingen ser eller bryr sig. Verkligheten är inte så vacker som ni vill framställa den.
Med tanke på att nästan alla känner minst en kvinna som blivit misshandlad antingen fysiskt eller psykiskt - själv känner jag nio stycken - så kan man också tänka att varje misshandlad kvinna ofta har känt mer än en man. Väldigt många människor känner också till minst ett barn som blivit offer för pedofili eller incest, av manliga förövare. Lägg till att pornografibruk i allt våldsammare former har blivit ett accepterat sexhjälpmedel, utan en tanke på att både kvinnor och män som medverkar i filmerna mår så psykiskt jävla kass så de inte vet vart de ska ta vägen.
Män som använder sig av pornografi, som faktiskt är det stora flertalet i samhället - inte enbart gamla ungkarlar som inte vet hur en kvinna ser ut i verkligheten urskuldrar sig med att de behöver utlopp "för de är inte mer än män".
Pornografi existerar för att män anser sig äga rätten att använda det.
Lägg också till alla män som tycker att det är fullständigt självklart att vara otrogen vare sig de får sex hemma eller inte, har själv haft flertalet gifta arbetskollegor som haft fru och barn hemma och springer och flåsar mig i öronen att "de bara måste ha mig".
*äcklad*
Sedan kan du toppa med majoriteten män som inte tål kvinnor som är starkare och grövre i käften än vad de är, som inte personifierar bilden av den väna kvinnan som vackert böjer sig för mannens önskemål om lite mindre framtoning och som inte tycker att kvinnor ska tjäna lika mycket som de gör - såvida det inte gäller något annat yrke än deras eget, eller någon annan arbetsplats än deras egen.
Tillsist kan du lägga till varje tillfälle man läser om män som har våldtagit, mördat, misshandlat, rövat bort kvinnor och barn. Dessa artiklar höjer jag inte ens på ögonbrynet åt längre - det händer varje dag, överallt.

Dessa åsikter som jag har - som jag öppet erkänner att de är låga tankar om män - har gjort att männen i mitt liv nästan har muterat till vingbeprydda fjäderfän som har flugit och farit ut genom ytterdörren fortare än de har kunnat säga "bmw", för jag tar verkligen ingen skit från någon inbillat dominant, slötänkt idiot som tror att han verbalt ska kunna trycka ner mig i tofflorna, men det har också hjälpt mig att sortera ut och leta efter en man som faktiskt står upp emot det som jag beskrivit ovan - och jag ska säga dig att tills den dagen han ramlade in genom dörren här hade jag fullständigt förlorat hoppet om att det skulle finnas män som faktiskt tänker på något annat än sig själva. Tack vare honom har jag kunnat omvärdera den tanken, men han är också en mycket, mycket unik själ.

Vet inte vad jag ska säga... Bara Känner igen så mycket tyvärr... Så jag får tårar i ögonen.

Grå

Har en väninna som är intresserad av fallet av yrkesmässiga skäl har visat mig den misstänkta kvinnans sida på facebook. Jag fick tårar i ögonen, det är så otäckt och sorgligt allting...

Så menade jag absolut inte om nu nån trodde det.

Ska kanske förklara mej så inte andra tror att jag gjorde den jämförelsen för att vara lustig.

Att säga att man är manshatare är lite som att säga att man är allergisk mot korv. Det vill säga - det kan man inte vara.

Däremot kan man hata mannens sätt att vara, till exempel, eller att göra nåt på ett visst sätt. Hans sätt att parkera bilen - eller klämma kaviartuben - eller sjunga i duschen - eller hans sätt att anmärka på dej när du sjunger i duschen - eller hans ovilja att hjälpa till hemma - eller hans val av TV-program - eller sättet att smacka när han äter chips - eller ovanan att svära över grannens barn - eller hund! - eller att gå in med skita skor - eller att han tar några öl för mycket varje helg - eller hans sätt att vara stöddig och spydig hela tiden - eller hans föraktfulla min så fort han tittar på dej - eller att han ger dej en knytnäve när det du gör inte passar honom....

Finns hur mycket som helst att hata hos någon annan, men att säga att man är manshatare är som att säga att man är allergisk mot korv.