Knappast vad det har visat sig göra eller? Däremot verkar det som att "hjälpsamma kvinnor" tycker mycket om att andra kvinnor har det resonemanget eftersom det hjälper till att förhärliga dem själva i de "bra männens" ögon.

Ungefär som du har uppvisat här och nu.

Den dagen män öppet sätter sig emot alla former av människoförnedring - även pornografi, och slutar ursäkta sig med att "de inte är mer än män" och att det ligger i "pojkars natur" att slåss - då kommer jag att ändra åsikt.

Men som jag sa tidigare i tråden , jag erkänner att jag har så fruktansvärt låga tankar om män, så jag KAN inte diskutera objektivt i denna tråd. Så jag ska försöka hålla fingrarna borta härifrån från och med nu.

Undrar lite bara hur mannen som högg ihjäl kvinnan för att hon gjorde motstånd när han försökte våldta henne fungerar. Men det kanske ligger i "pojkars natur" att göra så...?

Det kan jag hålla med dig om, tyvärr finns det (mig veterligen) ingen fungerande medicin eller bot mot den typen av sociopati för det är väl det det handlar om. Det enda som hjälper är att låsa in dem så att de inte kan göra mer skada. Terapi har ju, enligt BRÅ iaf, visat sig vara högst otillräckligt. Bara några få procent har verkligen slutat med kvinnofridsbrotten. Kanske dags att sluta dalta med våra brottslingar?

Edit: Stavfel

Vore nog bra om du kunde göra det .....

Många män som misshandlar sina partners fysiskt och inte minst psykiskt lider av karaktärsstörningarna (som inte definieras som psykisk sjukdom) Narcissism och/eller olika grader av Psykopati, dessa män är ofta välutbildade, har hög social status, ledande positioner i arbetslivet och syns på ytan vara otroligt framgångsrika. De är vidare nästan alltid otroligt charmerande och grandiosa, att bli uppvaktad av en sån man är överväldigande och något långt utöver det mesta. Om en sådan man t ex blir lämnad av sin partner så sätter det igång en intensiv och ytterst beräknande och strategisk process i att i första hand vinna tillbaka kvinnan, i hans värld finns inte att bli lämnad på det sättet. Om hans ihärdiga och otroligt extravaganta försök att locka tillbaka henne misslyckas så måste han hämnas, hur han hämnas kan se olika ut och kan innehålla fysiskt våld men nästan alltid så innebär det att kvinnan blir förföljd, kontrollerad, trakasserad, stalkad kallar man det.

Det finns kunskap om det här inom polisen men jag vet inte om man gör eller har möjlighet att göra tillräckligt för att skydda kvinnor som utsätts...

Nu har jag antytt att det bara skulle vara män som har denna störning, givetvis finns det kvinnor som har den också men det är mindre vanligt, alternativt uppdagas sällan, att det skulle resultera i en situation som denna.

Det här är ju bara en del av alla de fall av kvinnovåld/förtryck som förekommer årligen men de finns absolut, både fler och kanske där man allra minst tror.

Bra att du lyfter fram dessa "charmerande" narcissistiska män, som nog är både vanligare och ffa lättare att dras till än "knäppgökarna"

Nu använde jag iofs termen knäppgök om alla som misshandlar, sen kan man ju diskutera hur mentalt frisk en "stalker" är. Jag tycker det verkar sinnessjukt att bete sig så när det tar slut, istället för att acceptera och gå vidare.

Visst är det sjukt, men Narcissism och Psykopati definieras inte som en bahandlingsbar psykisk sjukdom utan som en karaktärsstörning. Om man lyckas få en person med denna störning att inse att hon har den så kan psykoterapi hjälpa den personen att i bästa fall känna igen och försöka ändra sitt beteende.

Sociopati räknas väl till den typen av störningar också?

Förr använde man den termen, nu används termerna Narcissism och Psykopati för det mesta, gränserna för var det ena börjar och det andra tar vid är också svåra att dra...

Ah, ok för så vitt jag vet är den klassiska beskrivningen annars att psykopaten är samvetslös och utan förmåga att anpassa sig till samhället medan sociopaten är precis lika samvetslös fast med förmågan att imitera och smälta in för att få fortsätta med sin gärning. Är osäker på om det iaf förr ansågs att psykopaten förstod att hans gärningar var brottsliga, sociopaten förstår det absolut däremot och är duktig på att dölja vad han gör varesig det rör sig om massmord eller kvinnomisshandel.

Tittar för mycket på Discoverys dokumentärer om "De mest ondskefulla människorna" (minns inte det korrekta namnet, nått med Evil), dvs amerikanska mördare, sadister och psykfall, en psykolog försöker reda ut vad som fått de olika individerna att begå sina brott. Ohyggliga, otäcka människor med fasansfulla brott i bagaget och de flesta verkar mest stolta, nöjda eller belåtna på ett eller annat vis..!!!

Det är helt fel att en psykopat inte skulle kunna anpassa sig till samhället, det finns många många riktigt framgångsrika personer inom den kategorin men det finns också de som är kriminella. Ordet psykopat används ju flitigt i litteratur och tv för att beteckna en person som är en samvetslös mördare, därför förknippas det ju nästan uteslutande med riktiga "psykfall" trots att det i verkligheten kan vara din egen chef..

Vad gjorde du för att hjälpa din syster??

Ok. För tidigare, om jag nu inte läst fel, så särskiljde de på diagnoserna efter bland annat det kriteriet (att kunna smälta in). Annars beskrevs sociopat/psykopat väldigt lika, båda i avsaknad av samvete, båda anser sig förmer än alla andra osv. Så det är väl logiskt att det kan röra sig om samma störning, antar jag. Psykiatrin är ju ingen exakt vetenskap, den utvecklas och förbättras hela tiden (tack och lov).

Fast om den psykopat anser sig vara bättre än alla andra, hur ska man då nå fram med ett budskap som egentligen innebär att "du är sjuk och behöver hjälp" (som av honom/henne kan tolkas som att du är knäpp?) när det i psykopatens värld är en underlägsen individ som kommer med det påståendet? För alla andra är ju underlägsna psykopaten? Finns det ens några fall där en äkta psykopat blivit botad på riktigt?

Edit: Stavfel

Det är ju det som är det stora problemet, hur man får en psykopat att förstå att spelreglerna i livet gäller även honom, även om han konceptuellt kan förstå det så känner han det ju inte. Det går inte att bota, det är en personlighetsstörning, men det går att med psykoterapi få honom att känna igen och i bästa fall förändra sitt beteendemönster, men som sagt det gäller att få honom med till psykoterapeuten också.....

Ja, redan att få dit psykopaten lär nog vara mer än de flesta mäktar med.

Och vad värre är, hur identifierar man en psykopat innan personen ställt till med en massa skada? Eller går inte det..?

Tänk om det är mamman som är den skylldiga till att dödat sinna barn, det har ju hänt förut.

Kan ju hända, men har hon sedan knivhuggit sig jälv?

Min sambo blev så illa berörd av det han hörde om Arboga att han ringde mig från jobbet och sa att han älskar mig...

Han har blivit lite känsligare sen vi fick våran son för 5 månader sedan och han mådde verkligen dåligt av det som hänt... Stackaren! Självklart tycker jag oxå att det är fruktansvärt....

Ja, pappan/före detta maken är ju nu släppt av polisen, eftersom han hade ett hållbart alebi.
Tycker att den här tråden bekräftar en del fördommar mot män, eftersom alla verkar ta för givet att före detta maken är förövaren.
Gita

Väl talat!

Erkänner, tog det för givet då pappan blev anhållen, mer baserad på statsktik dock än på mina eventuella fördomar mot män.
Själv ser jag inte män som några odjur, de allra flesta är bra karlar. Trots mina tidigare erfarenheter i livet. Jag skulle aldrig döma ett helt manssläkte utifrån vad några gör.

Däremot tycker jag att det är bra att våldet mot kvinnorna uppmärksammas, att det forskas i orsaker och skälen till att många kvinnor stannar. Sammhället måste bli bättre på att skydda kvinnorna som hotas och förföljs. Då, över 15 år sedan fick jag ingen som helst hjälp från polisen, de kom inte när jag ringde och sa att han är på väg och ska komma in genom rutan. "Ring igen om han dyker upp".... Jag stannade inte för att vänta och se, när jag återvände hem var en ruta krossad. Det fanns inga bevis för att det var mannen i fråga som gjort det, jag tror inte han än i dag vet att jag försökte få hjälp från polisen.
Så ska det defenitivt inte vara.

Jag gjorde allt jag förmådde för att hjälpa båda mina systrar.
Det som var viktigast, var att få henne att inse att hon inte alls var så usel som maken påstod.
Ingjuta mod i henne, lyssna, lyssna och lyssna och prata, prata, prata och alltid påminna henne om
sitt tidigare liv, där hon inte alls var en liten råttskit som skulle trampas på.

Jag tror att varje trampad kvinna behöver många nära/vänner som aldrig ger upp...
som alltid talar om för henne att hon duger som hon är och att hon inte alls behöver ta emot all skit.

Hon har rätt att tugga maten som hon gör!
Hon har rätt att andas som hon gör!
Hon har rätt att prata som hon gör!
Hon har rätt att hosta och nysa som hon gör!
Hon ska veta att hon inte gör fel som svarar och pratar i telefon med sina syskon...
och hon har rätt att be maken lägga på luren där han avlyssnar samtalet i ett annat rum!

Raddan kan bli lång, men jag stannar här.

Är det så konstigt? - jag kan hålla med om att det inte ALLTID är mannen, men det är ju tyvärr betydligt vanligare att män begår den typen av brott än kvinnor.

Sen tycker jag inte heller att man skall dra alla män över en kam - (självklart inte eftersom jag själv är man) men ibland när jag läser om allt våld i samhället - börjar jag undra vart vi är på väg.

Det "skylls" en del på alkohol och att gärningsmannen var påverkad. Skulle det vara en förmildrande omständighet? jag tycker snarare att det är en försvårande sådan! Om man inte kan hantera sitt beteende med alkohol i kroppen måste man väl ta sitt ansvar och låta bli att dricka helt och hållet?

Precis min åsikt!

Måste fortsätta lite till:

Min personliga åsikt är att folk som tar till våld för att lösa en konflikt / problem saknar tillräcklig mental kapacitet att diskutera fram en lösning på problemet. Om personen ifråga då har större fysisk styrka än motparten och saknar normala spärrar, då finns risken att det går överstyr...

Men som sagt - det är min personliga åsikt

Hoppas det inte var jag som försökte skylla på alkohol som en förmildrande omständighet det var inte min mening utan snarare en möjlig orsak till misshandel eftersom förståndet avtrubbas. Själv dricker jag aldrig sprit.

Beträffande det aktuella fallet så är mannen släppt pga ett alibi och att övrig bevisning saknas, han är dock fortfarande inte avförd ur utredningen. Om mamman så småningom vaknar upp kanske vi får reda på vem som gjort vad, tills dess får alla privatspanare ligga lågt. Mot honom talar flera fall av hot och misshandel så det klart att han blivit misstänkt.

Beträffande anklagelserna mot mig om att ha fördomar är det väldigt tyst och det är kanske bäst så. Den som ropar högst om fördomar brukar ofta vara den som har mest fördomar själv. Självkritik är bra att ha.

Kanske är har du rätt, men jag hoppas att du inte har det i mitt fall. I vilket fall har jag läst ditt fösta inlägg i denna tråd och har analyserat orsaken till min ankalgelse. Vad som fick mig att reagera och läsa resten av ditt inlägg med intrycket att du är fördomsfull är meningen "Det finns kvinnor som behandlar sina män som skit och blir mördade för det". (Inget direktcitat, har tagit ur minnet.) Och jag såg rött. Sen är det sättet du uttryckte dig där jag läste in en hel massa som möjligen inte finns där. En massa förmildande bland annat.

Så fruktansvärt sorgligt att nån måste leva så.... Men jag undrar över en sak!

Varför såg ni helt enkelt inte till att hon kom bort från det hemmet istället för att lyssna och prata?? Om ni visste vad hon gick igenom borde ni ju sett till att det blev ett slut på helvetet!!

Om nån av mina systrar skulle vara i den situationen skulle mannen få se på annat!

Netha!.....dethär var ett av de klokaste och mest insiktsfulla inlägg jag läst här på forumet!!!

Önskar att varje utsatt kvinna skulle ha en Netha vid sin sida!!...då skulle världen bli en smula bättre!

När jag läser den här tråden slås jag av något och det är att diskussionen förs utifrån våra " fattningsförmågor " . Man försöker komma på vad som utlöst något sådant här utifrån hur vi ser på det. Nu är det väl så att vårat tankesätt skiljer sig markant från den som utfört dådet.

Vi kan aldrig veta vad som rör sig i en annan människas hjärna inte ens om den personen försöker förklara hur den ser på saker och ting. Man kan visa sin avsky för någon som tycker att det är OK att misshandla fysiskt eller psykiskt men jag tror aldrig att vi verkligen kan förstå varför. Finns nog lika många orsaker till det som det finns våldsverkare.

Hur man ska komma åt problemet är svårt att svara på tycker jag eftersom vi då måste förstå varför. Jag tror , som flera andra , att vi måste börja med att inpränta i barnen att man inte använder våld men kan vi nå dem vi vill nå? Barn som växer upp under , för oss , onormala föhållanden finns det överallt. Hur når vi dem ?

OBS! Det här är på intet sätt ett " försvar " för dem som begår sådana här brott utan bara en reflektion .

Jag uttryckte mig kanske lite luddigt, inte ovanligt tyvärr, men det fanns två varianter i sammanhanget, en omskrivning skulle kanske låta så här: Vid bråk mellan makar blir det ofta så att antingen vinner mannen eller så förlorar kvinnan.

Vore alla "normalt" funtade så skulle det knappast finnas kvinnomisshandel. Men nu står det ju knappast skrivet i pannan på dom som misshandlar psyksikt och fysiskt att "jag är en kvinnomisshandlare". Har man en sådan personlighetsstörning så undrar jag om det hjälper med att uppfostra barnen till att våld är förkastligt. Vem uppfostrar förresten barnen till att tycka våld är ok.

Jag har själv under många år levt i ett väldigt destruktivt förhållande dock med minimalt med våld men desto mer psykisk terror. Tyvärr hade jag ingen Netha i min omgivning. Idag kan jag inte fatta själv varför jag inte lämnade tidigare och det har tagit mig ett antal år att bli hel igen.

Kanske borde man uppfostra flickor så att dom redan från början lär sig att "inte ta någon skit", att dom är värdefulla och inte ska låta sig trampas på. Att dom aldrig ska acceptera att andra brukar våld mot dem varken fysiskt eller psykiskt och att om dom någongång skulle råka ut för något dylikt så ska dom omedelbart lämna förhållandet. Lättare sagt än gjort såklart eftersom kärleken gör en blind. Och tyvärr har inte alla kvinnor den styrkan.

Stintan - vad du är modig!! Hoppas fler vågar berätta, det hjälper när man upptäcker att jag är långt ifrån ensam.

Det du berättar om Stintan - de psykiska övergreppen - upplevs av kvinnor som det allra värsta, mycket värre än sönderslagna trumhinnor och brutna revben. Man bryts successivt ner och reduceras till en människa som tappat allt värde.

Tekniken är mycket effektiv, växlande mellan våld och kärlek. Samma terror metoder som ibland använts mot krigsfångar - ingen människa klarar av det. Förvirrade människor är lättare att manipulera...

Vägen tillbaka är lång och jag hoppas innerligt att du kommit ut ur detta starkare än någonsin och kom ihåg - det beror inte på dig - du har ingen skuld i detta.

Önskar dig allt gott i livet!

//Gunilla

Håller med dig faktiskt!
trots att jag tycker som ni andra att rättsliga fall borde vi inte ta upp per Internet(pga rättssäkerheten och avsaknaden av den misstänkte) tycker jag att ni gick och tänkte som övriga i samhället,nämligen att börja med kvinnans närmaste krets som är i detta fallet hennes man.

Tycker att diskussionen kan vara könsneutral. Förra året grepps en kvinna i Götborgs skärgårg för hon hade slängt sin sambo i havet. Detta sätt att avklara brott riktar sig inte mot männen, tvärtom den går och letar i den avlidnes närmaste krets.

Gunilla!



Till Berith vill jag säga ... Det är lättare sagt än gjort ... tyvärr.


.

Jag skulle som syster aldrig "nöja" mej med att prata med min syster om jag visste att hon levde i ett förhållande med våld och trakasserier istället för att hjälpa henne därifrån!!

Sorry, men om det gällde mej skulle jag inte vilja ha en "Netha" vid min sida, jag skulle vilja ha en som verkligen tog tag i saken eftersom jag så tydligt inte kunde det själv.

---------
Netha, synd att du inte kunde göra mer för henne. Det måste känts förjäkligt att veta att hon var fast där. Och som jag sa förut, om det gällde min syster hade jag aldrig låtit dagarna bara gå...

Berith- det Netha berättar om har jag varit utsatt för oxå, å jag kan säja att i mitt fall hade ingen kunnat få mej att lämna eländet, just för att jag var så "nergraderad" av mitt x. det är svårt att förklara detta för någon som inte varit utsatt för det. idag ser jag ju hur vansinnigt det var och det var tack vare allt stöd jag fick från mina närmaste som jag småningom kunde ta mej ur det, det och något vi tagit upp i en annan tråd, nämligen den om totemdjur. kan tillägga att idag tar jag inte skit av någon

I detta fall handlade det inte om fysiskt våld, utan psykisk terror/våld.
Jag lovar att det finns många som ´håller med om att det är lättare sagt än gjort.

Varför tror du att så många kvinnor stannar i dåliga förhållanden...
jo det är för att "nedbrytningen" sker sakta under lång tid och till sist tror de att
det är så här det ska vara.
Många stannar fast de blir slagna/misshandlade ... det är ännu svårare att förstå
... men likväl sker det varje dag någonstans i vårt land

Det är lätt att sitta i sitt "lugna bo" och tro att man kan gå in till sin syster och bära ut henne från sitt hem...
men så funkar det inte i det verkliga livet. Inte ens som dotter el son kan du göra det om kvinnan inte insett
att det bästa för henne är att bryta upp.
Jag har precis som du, sagt att om det gällde någon av mina systrar så skulle jag direkt se till att få bort henne och också
ge mannen en smocka som han aldrig skulle glömma.
Men, som sagt ... det är lätt "i teorin"



Jag är nöjd med vad jag kunde hjälpa henne med, vi var flera som stöttade/peppade henne
och hon är mycket tacksam för vårt stöd, som blev hennes räddning.



Ser att du skrivit medan jag satt och skrev mitt inlägg.
Så skönt att höra att du tagit dig ur eländet och nu är starkare.

Stintan du frågade vem som uppfostrar sina barn att tycka att våld är OK. Jo men visst finns de . Det är det jag menar när jag skriver om att vi bedömer utifrån våra värderingar .

När man läser om varför en del blir våldsamma så sägs det ibland att de själva blivit utsatta för våld eller sett t ex sin pappa fysikt eller psykiskt misshandla mamma. De kan också ha fått med sig värderingar hemifrån som säger att vissa kön/typer av människor är " mindre värda " och att man så att säga har " rätt " att " misshandla " dem.

Vill om igen påpeka att jag inte på något sätt vill bortförklara eller försvara dem som misshandlar utan bara peka på att vi utgår hela tiden från hur vi själva är när vi bedömer sådana här händelser. Det går liksom inte att förstå varför just därför att vi inte har det synsätt som de har. Vad det sedan beror på kan vi ju inte veta .

Om man nu vill komma åt problemet så måste man försöka påverka barnen för att få en gemensam värdegrund = att inte varken fysiskt eller psykiskt misshandla varandra. Tror inte vi kommer åt hela problemet men en del iaf. Frågan är som sagt var bara hur vi når dem som behöver vårt stöd bäst.

NY misstänkt för morden: en 31-årig kvinna.

Berit - jag förstår ditt resonemang, det är nog så alla anhöriga skulle vilja göra. Dessvärre är det inte praktiskt genomförbart, man kan inte tvinga en vuxen människa med våld. Att med tvång försöka agera i en sådan här situation får sannolikt motsatt effekt -du blir fienden och kittet som håller de tu samman blir starkare. Den man vill hjälpa skulle kanske gå förlorad för alltid.

Det som Netha har gjort är att hon visat respekt för sin syster, att hon tålmodigt varit en motkraft mot den hjärntvätt som hennes syster var utsatt för och att hon väntat in henne tills hon själv var redo..att hon inte krävt någon motprestation för allt det stöd hon gett och att hon inte övergett henne.

Tack vare det kom systern loss och och är idag tacksam för det stöd hon fått.

Sååå...en Netha är vad alla borde ha vid sin sida.

Till de kvinnor som läser här och lever i destruktiva relationer vill jag säga, ta hjälp av era anhöriga eller sök upp närmaste kvinnojour!

Ja du Berith hade du varit min syster och agerat som du säjer så hade jag nog sagt upp bekantskapen tyvärr men det är så det fungerar. Som drabbad måste man själv vilja och på något sätt finna styrka att ta sig loss. Och jag tror att man som drabbad förtränger och förminskar problemen inför andra i det längsta. Det går inte att tvinga någon ur ett förhållande.

Av utländsk härkomst också. Men kan detta stämma, det är ju alltid män som misshandlar och mördar kvinnor och barn?

Jaså är det? Då har jag fattat fel.

När man ser till statisktiken över mord i sverige är det inte så konstigt att man har förutfattade meningar.

1. De flesta mord på kvinnor begås av en man som har eller har haft en nära relation till kvinnan.

2. De allra flesta mord oavsett kön begås av en person som är bekant med den mördade.

3. De allra flesta mord på barn begås av en man.

Nej, så är inte fallet, verkligheten är mer komplicerad än så.

Nej man kan inte tvinga nån ur ett förhållande, vare sig det rör sig om en fysisk eller psykisk misshandel, hon anmäler och tar tillbaka anmälan, varför.... första tanken hos kvinnnan måste ju vara att "-nu jäklar får det vara nog", sen kommer mannen med stark ånger och rosor och bortförklaringar som får kvinnan att kapitulera. Och kvinnan tänker "-det här är inte misshandel, jag har bara varit lite dum", alltså är jag per definition inte misshandlad, kvinnan tar på sig skulden och tycker att hon själv på något har del i det hela genom sitt uppförande, sin klädsel, sin verbala förmåga eller vad det nu kan vara. Vilket givetvis är helt fel, hon har en sjuk man...

Att anmäla psykisk misshandel är det väl knappast någon som gör om det ens går, jag vet inte.

Jag kan inte lagen, men det kanske går under "kränkande behandling" eller liknande. Men jag är också tvivlande till att nån anmäler det.

Johodå det går visst, har själv gjort det