Inget dödsfall, alla är med. Fast några surar för att de har burarrest. Flyttat är det, men klart? Nja, det ser ut som kriget.

Nu är det tungt. Om en timme måste jag åka och ta bort två av gerbilerna.
Maja är jättedålig och hennes make Algol har aldrig riktigt återhämtat sig heller, så de får fortsätta sin kärleksresa tillsammans till de andra i råtthimlen.

Styrka Meriona, styrka!

Men vad hände? Klarade dom inte flytten?

Men va!... Så plötsligt? Vad hemskt! De slipper ju sakna varandra på så sätt, men för dig blir det sorgligt, du hann ju knappt lära känna dem ordentligt. Skickar tröstekramar:

Jodå flytten klarade de galant. Men de återhämtade sig aldrig helt och hållet sedan de var sjuka och det sista dygnet har Maja blivit akutdålig, haft jobbigt att andas och samlat på sig vätska i buken, med andra ord helt säkert hjärtsvikt. Och eftersom Algol varit lite skruttig ända sedan han kom så kändes det bara som djurplågeri att göra honom till änkling dessutom. Nu är de tillsammans som alltid.





Tyvärr hann jag lära känna de här små rackarna riktigt bra eftersom jag medicinerade dem ett par veckor två gånger per dag och då ingår gullande. De var jättemysiga och så söta ihop. Jag tror att de myser ihop nu också, fast utan plågor.

Så tårarna har allt trillat idag också, även om det inte blir begravning. Av olika anledningar blir det kremering den här gången.

Men inget ont som inte har nåt gott med sig, nu är det Ulla och Qnuts tur att få den stora härliga gallerburen. Som sonen sa i morse: Vi har iallafall gett dem ett bra liv den här tiden hos oss, det får du tänka på mamma.

Fanns ju inte mycket att välja på, ansvarsfull som vanligt men ändå sorgligt och jobbigt för dig


Men det var väl bra. Fast du är ledsen nu hade du i alla fall förmånen att lära känna dem.


Klok son! Och visst är det så att ni har gett dem ett bra liv.

Tack det var gulligt sagt. Ikväll ska jag till min rara faster som har tre påsar gnag till mig. Det är inte alla 91-åringar som samlar kartonger till råttor med liv och lust. Man får vara glad över sånt.

Skickar massor av styrkekramar och tröst och faktiskt gråter jag lite med dig

tack Ninnisky! Faktiskt är det märkligt hur så pyttesmå djur kan orsaka så mycket glädje och sorg.

Meriona, jag fällde också en liten tår över dina gnagare Men som din kloke son sa, oj så bra de fick det sin sista tid. Och att du är så ansvarsfull att du ger dem ett värdigt avslut.

Som bonus har jag två påsar i bilen åt dig, en från mig, en från mamma

Ps.. Jag minns att en vän ringde lite olämpligt när jag satt och storbölade när Molly var dålig (fast sedan levde hon fem år till) och jag pep "hur kan man bli så ledsen över 750 gram??" (Molly var en liten dam).

De båda har inte bott med dig så länge, men ändå känns det säkert som om ni levt ihop ett bra tag.
Husdjuren griper liksom tag i en bit av hjärtat, nästan meddetsamma de flyttar in.

Tänk på din sons ord och försök njuta av de små rackarna som finns kvar !

Jag känner igen det där, jag kunde inte heller fatta hur undulaterna kunde få hjärtat att värka så fast de själva var mindre än hjärtat. För att inte tala om min tama ladusvala som jag fortfarande saknar efter alla dessa år

Som med så mycket annat, det är inte storleken som är det avgörande......
Så tråkigt med dina små!!

Så gulliga ni är.

Igår kväll fick Ulla och Qnut flytta in i den stora buren som nu blev ledig. De verkar jättenöjda.

Va bra! Och när du nu snart har flyttat klart kommer vi att kräva bildbevis!!

Jajamen, ska försöka hitta kameran först bara.

Längst ner i en flyttkartong? Eller har du kollat i frysen?

Hihi nä jag hittade den idag, den låg i en tygkasse.

Binki
I brist på egna bilder så får ni njuta av allas idol. En på miljonen-gerbilen Binki!

Oj, vad duktig den är! ...och söt!

Du får börja att sätta upp hinder innan matskålen, så blir dina kanske också stjärnor!

Nej. Tro mig, Binki är en på miljonen, det GÅR inte att få gerbiler att göra sånt här. Ungefär lika fantastiskt som att få hundar att skjuta med pistol.

Vilken fart!! Och vad många olika hinder efter varandra den klarar, fantastiskt! Måste verkligen ha varit ett geni. Men har du testat att klickerträna dem? Det kanske är någon av dina som klarar ett hinder eller så.

HIhi, nej klicker tror jag inte funkar, men... nå vem vet. En del gerbiler är smartare än andra, så är det bara. Hur många timmar fick man inte sitta uppe innan FINA lockades in i buren? Har fortfarande kvar röret med texen FINAS FIL som jag skrev en natt när klockan började närma sig 03 och hon forfarande vägrade låta sig luras.

Underbar film! Vad är det som gör henne så unik?

Ja du xl, det vet jag inte faktiskt. Men naturligtvis tycker hon/han att det är kul. Annars hade hon/han gjort som mina, lekt Godzilla.

Idag fyller Ferdinand 1 år -GRATTIS!
Igår fyllde Ebbe, Elvis och Enar 1 år.
Det är kalas nästan jämt.

Grattis alla småttingar !

Grattis alla fyra!

Grattis! [attachment=65318:Gebtorte.gif]

De tackar er allihop! idag fick de en stor kasse gnag från Wilmer och en från en annan kompis, det var bra. För de hopvikta vykorten de fått som nödgnag har inte så lång livslängd.

Dum fråga, vad gnager de på i naturen egentligen?

De får slita avsevärt mer för att få i sig föda nog till överlevnad, så det löser sig liksom av sig självt.

Menar du att ingen matar Gerbilerna med fröer, majs, ärtor, mandelflarn i naturen???? Stackars krakar

Tur de inte bor i samma världsdel som marsvin, då hade nog det varit gerbilernas stapelföda.

Men varför kan man inte ge dem det som är mer naturligt för dem?

Du menar frön och fruktämnen? Men det gör man. Det är däremot svårt att efterlikna naturen i sättet det serveras. Man gömmer i spånet osv, det är väl så nära man kan komma.

Jag tänkte det som sliper tänderna på dem naturligt.

Det är nog svårt att åstadkomma tyvärr. Att göra maten mer oåtkomlig då eftersom de normalt måste gnaga av rötter och hundratals strån för att nå ett frö i varannat osv, nä det gör sig nog inte.

Jaha okej, så det är mer vägen till maten än själva maten som sliter på tänderna, då är jag med.

Odla lite skog hemma, blomsteäng? Är det verkligen omöjligt Jag har nu börjat trimma mina kollegor att slänga i rätt kasse på jobbet De tycker nog att det är lite knäppt, men de fogar sig...

Gulledej, Wilmer! Just nu är tillochmed nödgnaget på upphällningen.

Men ikväll blir det fest, 20 st ägg-kräcker är inköpta och ska portioneras ut till de små liven.

Sådär, förutom ägg-fest har här varit flyttkalas idag. Det börjar kyla på ute och kallraset från köksfläkten gör sig gällande. Så idag har Ebbe & ELvis och Chili-mannen fått flytta in till de andra i vardagsrummet.


Nu får de se till att fixa detta med kyligheten, för det är trevligt att kunna äta vid matsalsbordet ibland.

Inte alla gerbiler som får äta vid matsalsbordet!

Hihi nej det är såklart bara de allra finaste.

NÖDGNAG igen?? Jisses.. Ska vi åka till jobbet i helgen alltså de är dåliga på att äta köpemat bara tyvärr, så det finns inte så mycket att ta av!

Sluta vara så hempysslig Wilmer och köp varsin Dafgårds till middag varje dag!
Här är bläigt så det förslår. Igår var jag hemma snabbt för att byta om till firmakalaset, hittade blodig Gösta. Kvartetten har alltså varit i storbråk igen, Qåre hade igenmurat öga och medan jag var hemma var det storstirr mellan Gösta och Ferdinand. Tur att jag ens åkte hem emellan som jag inte hade tänkt alltså. Fick tryckt ner alla 4 i en transportbox så nu får de sitta där och ha tråkigt nån vecka igen.
Idag har iallafall skråmorna läkt hyfsat på Gösta. Qåres öga är okej igen och allt utan några medikamenter behövt användas. De sover i hög nu alla fyra, så det är ett gott tecken. Dumma pojkar!
Och vad mina arbetskamrater tyckte igår när jag susade hem från grannbyn och tillbaka för kolla till bebisarna mellan golfen och maten, det skiter jag i.