Gos

Den svarta gerbilen Pepsi fick vi avliva på hans 2-årsdag tyvärr.


Chili

Hans kompis Chili fyllde två år 1/11 och ville ha nya kompisar.


Goskillar.jpg

Vi hämtade dessa två bebisar i Stockholm, de är födda den 3 oktober.


Elvis.jpg

Elvis och hans bror.....


Ebbe.jpg

Ebbe är brorsöner till Pepsi som gick bort.


E&E.jpg

De är så små att det inte är klokt. Det framgår inte av de här bilderna, men nu när de sitter ihop med Chili så ser man verkligen skillnad mellan vuxen och bebis. Och Chili är en sån snäll extrapappa/mentor, han månar verkligen om de små och lär dem att bygga bra bon osv. De små är lite sprättiga ännu, men nu när de har fått några dagars anpassning så kan vi börja vänja dem mer vid hantering.

Visst är de väl söta? Alla tre alltså. Vem behöver en man i sitt liv när man har gerbiler?

Jag ber om ursäkt om bilderna blev stora, jag är dålig på att hantera albumbilder och har inte tid att fixa. Och jag ska försöka ta bilder på dem alla tre tillsammans, det kommer så småning om.

Så söta

De tackar och bockar. Mamsen tycker såklart att de är sötast i världen.

Oh, kors i all sin dar så söta de små är! Klart att de är sötast i världen.......

Äntligen! Tack!

Så fiiina! Alla tre!

väldigt vackra och såss söta djur

äntligen!!! Puttisar!!

Vilka små raringar
Mvh
Fenja

Vilka små sötnosar!

Ja, det var det sötaste!

Olle

sötnosaaaar!

Hur funkar det rent praktiskt att ha sådana små gosbollar? Har dom en stor bur? Om jag skulle ha djur i bur så skulle jag nog känna att en stooooor bur var ett måste, för små burar känns lite otrevligt. Men en stor bur med mycket plats och saker att göra...
Hur länge lever dom? Får dom komma ut ur buren någon gång? (under uppsikt såklart!) Jag är bara allmänt nyfiken... så sööööötaaaa!

Gosbollar, det var ett bra ord!

Just nu har de avancerat till en Miniduna-bur (typ 55*40 cm). När de små vuxit till sig ytterligare kommer de att få flytta till en Gabber-bur (typ 70*45 cm). Men varje utökande av revir utgör en oerhörd stress för flockledaren, så man bör vara försiktig, då just byte till större revir kan orsaka bråk med dödlig utgång. Så skynda långsamt är det som gäller. Så småningom ska de få flytta tillbaka till den vanliga buren som är ännu större (80*50 cm och dessutom inredningsbar i 1½-plan).

Chili föredrar att springa på golvet som han är van vid, men det går ju inte nu, han måste hålla sig hos bebisarna. En liten stund skulle vara möjligt att han kunde vara ifrån dem utan att det blir bråk när han kommer tillbaka, någon kvart eller så, men då blir han bara stressad för att han inte fått springa klart, så det är faktiskt bättre att han inte får vara ute alls. Normalt har våra gerbiler vardagsrumsgolvet att vistas på all tid vi är hemma, dvs från 17 på eftermiddagen till 07 på morgonen. 10 timmars springande varje dag räcker för de flesta.

Fast de springer ju inte 10 timmar i sträck förstås, gerbil-livet är uppdelat i 4-timmars intervall (på ett ungefär, bebisarna har kortare intervall). 4 timmar sova och 4 timmar vaken och så börjar det om igen.

Om någon/några veckor bör bebisarna vuxit på sig så att de kan få prova på att springa med fabror Chili i badkaret. Det är en lagom början att upptäcka en värld av den storleken för såna småttingar. Men samma stress blir det ju där som med burbyte, så det är inte så att man kan släppa dem på en lekyta och tro att allt bara är roligt för dem. Så funkar det inte med djur som har så extrem revirinstinkt. Men har de väl markerat in reviret/vardagsrummet så är det inga problem, då är det bara att kuta järnet. Människors fötter doftmarkeras ofta också. De kissar ju inte när de markerar, utan använder sin doftkörtel på den goa magen.

Phu, nu får det vara slut på pedagogiska timmen. Jag tog nya bilder igår, men har inte sett hur de blev.

Edit: Oj, räknade fel, det blir inte 10 timmar, det blir 14.

Men milda Matilda, vilka gulliga små gryn!

Tack för dom fina bilderna, som vi äntligen har tjatat fram!

Äntligen en gerbiltråd! Såå söta de är! Ser fram emot bilder med alla tre där man kan jämföra storleken.

Så bra du förklarar, vi är ju tyvärr många som är helt okunniga när det gäller gerbiler och det är så roligt att lära sig mer om dem. Undrar om du är ensam på hela odla om att ha gerbiler eller om någon mer dyker upp och berättar om sina?

springa i badkaret, weeee!

så söta !!!

Storåliten

Skillnad ja, det är det verkligen. Kolla här Chili och den lille Ebbe. Och Elvis är ännu mindre. De flesta bilderna jag tog igår blev dåliga, det är svårt att ta med makro när objekten inte sitter still.
Man ska dessutom tänka på att de är nästan en vecka äldre än när de kom, de har redan vuxit jättemycket, eftersom en vecka i gerbilungdomars liv är många år i jämförelse med våra! De föds utan päls, döva och blinda och kan bara ta sig framåt genom att kravla. Efter en vecka börjar de få päls, efter tre veckor öppnar de ögon och öron, vi fick våra när de var 5 veckor och när de är 6 veckor börjar de bli könsmogna. Så det går undan i gerbilvärlden.

Hanarna brukar vara väldigt bra pappor och hjälpa honorna med skötseln av ungarna. Att bättre på boet, hämta mat, leta rätt på bortsprunga ungar och värma dem osv osv. En djurvärldens gentleman helt enkelt. Det är nog alla såna egenskaper som gör att man blir så fast för dem.

Intressant! Än är det ju stor skillnad i storlek på dem, men inte så länge till då. Kul att de har förstått jämställdhet också!

Olle

Ja visst är det Olle, det måste ju tyda på att det är intelligenta djur eller hur?

Det blir förmodligen lite tjatigt om jag säger det hade jag ingen aaning om varje gång du berättar nåt, men detta hade jag ingen aaaning om! Rätt ovanligt hos däggdjur.
Söt bild!

Ojojoj så söta o jag borde väl skämmas som alltid läst vad som stått under din signatur...trodde hela tiden att gerbil var en blomma

Jag tror inte de uppskattar om man vattnar dem.

Äntligen Oj så söta de små snuttisarna är. Så bra att du lyckades med att fånga dem lite grand.

Blommor nu fick jag mig ett gott skratt.

Hihihi en blomma! Har faktiskt varit med om att de på veterinärstationens växel velat ha gerbil till en sorts ödla, så blomma är ju bättre ändå!

Och jag HAR faktiskt försökt vattna en gerbil, eller rättare sagt, hon försökte vattna sig själv. På den tiden fick de springa fritt i hela lägenheten så när jag stod och diskade så rasslade världens snabbaste Fina (den makalöst mest intelligenta gerbilen vi haft hittills) upp för byxbenen, tog ett halv steg på diskbänken och halkade med huvudet före i diskvattnet. Att hitta den stackaren under allt skum kunde varit svårt, men det gick nog på instinkt, jag grabbade henne ganska så direkt, virade in henne i en handduk och försökte torka henne så gott det gick. De blir ju avkylda så snabbt och kan få lunginflammation! Men när hon inte ville bli torkad längre så fick hon gå ner på golvet. Hon sprang direkt till badrummet och satte sig under elementet. Hon VAR smart! Visade sig bland annat i att hon vägrade bli inplockad i buren när det inte passade henne, jag minns en natt när jag låg och grinade på golvet av utmattning, klockan hade blivit framåt tre, men inte skulle hon låta sig luras inte! Jag har till och med kvar ett papprör (de är oemotståndliga, påminner väl om gångarna de gräver i det fria) som jag skrev FINAS FIL på den natten, för att jag tänkte det skulle locka in henne. Men nä då, det tog nån timme till innan jag fick fatt på henne.

Hjälp vad otäckt! Vilken tur att det gick bra.

Japp. Det är såna incidenter som gjort att de numera får husera enbart på vardagsrumsgolvet. Det var Fina som klättrade upp i julgranen också och bet av sladden till belysningen. Men inte hände det nåt med henne inte, men när jag gick dit och kollade varför det blev svart så var ju jag inte lika smart. Jag tog i båda avknipsade ändrana och fick mig en stöt så att håret reste sig.

Sluta skrämmas nu, jag ska ju sova snart!!

Hihihi då ska jag inte ta det där med episoden när grannens katt kom in.

Den natten minns jag av någon anledning, du kanske beklagade dig dagen efter eller så var det sms kontakt under tiden.

Det är möjligt fast det kommer jag inte ihåg hur det var. Men det var ju Fina som försökte döda Molly Marsvin också. Ettrig tjej! Helt i min smak. Fast det var ju tur att du lyckades rädda Molly då.

Kanske tur att det var hemma och inte på någon utställning hon blev diskad.

Olle

Jag har bara varit med på utställning en gång och det var både första och sista. Det var en lång och seg dag för både människor och djur, dessutom är jag övertygad att småbarnen som deltog inte hade avmaskat sina djur alls eller åtminstone inte särskilt noga. Jag vet iallafall att mina djur är de snyggaste.

Tre i nöten

Jag tyckte de små blev lite skygga när huset kom in i buren så nu har jag tagit bort det åtminstone tillfälligt. Kokosnöten blev istället ett kärt tillhåll, alla tre sover där även om det ser ruskigt trångt ut.

Så sött att sova i en kokosnöt

Åååh Det kanske var dumt att tjata om en gerbiltråd. Nu blir man väl tvungen att skaffa gerbiler också bara för att de är så söta. Jag tar tillbaka allt jag har sagt. Du får inte visa fler söta bilder och du får bara berätta om nackdelar, missöden osv.


Nu är det morgon, nu får du berätta.

Finns det hjärterum så....

Så himla gulliga dom är!

Verkligen jätteroligt att se att det går så bra med de nya småttingarna!

Alla tre är väldigt söta men Ebbe med sina små vita fläckar. Hur kan man motstå.....
Så mysigt de har i kokosnöten.

Tack Biggan och Skruttis. Ja de är mammas små älsklingar. Egentligen vill man inte gå och jobba alls, bara sitta och titta på dem.

Men Myo, gerbiler ska nog inte bo hos dig. De ska ha minst 20 grader varmt.

Apropå påhälsningen av grannens katt så har det hänt två gånger. Första gången var när de målade om huset förra gången (inte i somras), då spatserade grannens feta katt helt sonika in genom köksfönstret, han promenerade väl på byggställningen. Eftersom råttisarna var ute och kutade (den gången tamråttor och de fick vara i hela lägenheten) så fick jag ju häva mig över den stackars katten och hugga tag i nackskinn och svansrot och helt sonika hiva ut honom genom fönstret igen. Som tur var studsade han på fönsterrutan så att han inte ramlade hela vägen ner till marken (bor på vån 2), utan hamnade fint på byggställningen igen och kunde lite chockad promenera vidare. Han kom aldrig in den vägen mer iallafall, och det var ju avsikten.

När grannens andra katt kom in var det lite mer dramatiskt, men det tar vi nästa gång.

Under tiden kanske Wilmer kan berätta om när Fina gerbil försökte ha ihjäl Molly marsvin?

Du får väl ta mammaledigt ett tag!

Tack gärna! Ett år eller 10.

Vad goa de ser ut när de tränger ihop sig i kokosnöten!

Olle

Söta fina gosisar

För 1½ år sedan höll jag på att bli med råtta. Har en väninna som föder upp råttor, hon har en råtthanne som inte gillar andra råttor, bara människor. Men eftersom jag hade en stor macho-katt då som inte var rädd för någonting, så...
Nu vägrar guben min att vi skulle skaffa råttor. Fjantiigt, eller hur? Han som haft hamstrar och dansmöss...*suck*

Gerbiler har han säkert ingenting emot, E-H!

Har inte vetat så mycket om gerbiler tidigare och förstår först nu vad jag missat! Massor helt enkelt....det är så roligt att läsa om dom och sedan se alla de söta bilderna underbart!

Följer fortsättningen med stort intresse

Hej Meriona!
Kul att se att det finns gerbils i olika färger. När jag hade gerbils på 70-talet så var de vildfärgade. Jag fick mina från ett lab som använde dem som försöksdjur. Gerbils är den trevligaste gnagarart jag haft dessutom så luktar de inte. Oerhört charmiga djur.
MVH
Jan Lindgren

Nämen Jan! Vad härligt att du haft gerbiler så tidigt, du måste var en riktig föregångare! Jag köpte min första 1990, och redan det var tidigt, det fanns ingen information att få nånstans om hur man skulle sköta dem, man fick experimentera. Ingen förening fanns som man kände till iallafall, inga böcker, inte nåt internet att söka på, djuraffären visste ingenting och veterinärerna ännu mindre. Helt fantastiskt att höra att du haft dem så tidigt! Jag har bara haft en enda viltfärgad (agouti) men jag måste erkänna att jag tycker att det är den allra vackraste färgen! Hade du hanar eller honor?

För er andra: Det var först på femtiotalet som gerbiler hamnade i fångenskap, det var några amerikanska forskare som samlade in nåt dussin för att ha till studier och djurförsök. Men det visade sig att de där små liven var så trevliga att ha att göra med så att de började avla på dem istället och sälja som sällskap. Och det sägs att det är från dessa individer som alla domesticerade gerbiler härstammar idag.

Meriones Unguiculatus heter den mongoliska gerbilen på latin, det betyder på ett ungefär "Liten krigare med klor". Och det stämmer ju ganska bra, de är ena jäklar på att försvara sig, även mot större motståndare. Och nu fick ni återigen en påminnelse om varför jag heter Meriona. :)

Hej Meriona!
På min tid hette de ökenråttor. Det tog flera år innan jag hittade bilder i en amerikansk djurtidning och fick kännedom om namnet namnet gerbil. Jag upplevde aldrig att det var några som helst problem med skötseln. De förökade sig snällt och jag sålde många. Förmodligen fick jag lite information från min släkting som insåg att det var ett intressant djur för mig. Labbet i Lund födde upp ökenråttor. Ökenråttorna var ju enormt mycket bättre husdjur än hamstrar. Lätta att para och fungerar utmärkt i grupp. Hamstrar är solitära. Ska man skaffa något litet husdjur till familjen så är gerbils ett bra alternativ.
Jag ska kanske tillägga att jag hade en zooaffär på den tiden. Ett kul jobb för någon som är djur- och växttokig.
MVH
Jan Lindgren

Det förstår jag, det är nog ett drömyrke för många. Fast om jag hade haft zooaffär hade jag aldrig kunnat sälja ett enda djur. Hur skulle jag kunna lita på att köparna var snälla mot dem. Det hade blivit lite fullt överallt gissar jag.

Och ökenråttor tycker jag är ett helt okej namn fortfarande, vi säger råttisarna eller råttorna om våra. Men ökenmöss ser man ibland, det tycker jag känns lite fel.

Hej!
Tama gerbils och hamstrar härstammar från ett mycket litet antal föräldradjur. Det visar att inavel kanske inte alltid är ett så stort problem. Kan vara bra att tänka på i vargdebatten.
MVH
Jan Lindgren

Det är sant, men sedan har ju både gerbiler och hamstrar tillåtits att blir tillräckligt många för att den genetiska variationen ska uppstå igen. Inte bara 220 individer liksom. Usch jag blir bara arg, nu talar vi om nåt annat.