| |
Full version: Krisgrupper
CITAT (Betty @ 12-11-2007, 13:50)  Nej rent fysiskt är det ju så: Har vi mist våra familjer så har vi - min kommer inte tillbaka för att jag ber.
Och vitsen med bönen är inte borta för att man inte får ett fysiskt resultat av den, om jag bett och därmed känt mig tröstad och känt mig trygg i att "någon högre makt" hört min bön så räcker det en bit i sorgearbetet för min del.  Förstår hur du menar och kanske också tänker, även om det där med böner är främmande för mej. Kan nog hålla med Ruda där lite, så tror jag också att det funkar. 
CITAT (Berith @ 12-11-2007, 14:01) Förstår hur du menar och kanske också tänker, även om det där med böner är främmande för mej. Kan nog hålla med Ruda där lite, så tror jag också att det funkar. Det är väl därför det heter att man tror och inte att man vet.
Ska kanske tillägga att jag är varken medlem i nån kyrka eller aktiv utövare av religion. Men jag ber till "nån högre makt" ibland och då kallar jag den makten för Gud. 
CITAT (Gillan @ 12-11-2007, 13:59) ---
Och inte skulle jag bry mig om vem som ev skull komma till min tröst så länge jag får den tröst eller hjälp jag beehöver. Förlåt Gillan, men det tror jag faktiskt att du skulle. Spelar ingen roll att du/ni säger att det inte skulle göra det, för nånstans hos er också skulle någon vara fel person. Precis som jag känner att en präst skulle vara totalfel och bara göra saken värre, så finns säkert nån som du inte vill ha där. Och jag vet inte hur jag skulle reagera eller göra i en svår situation. Men säkert det du säger, vara förtvivlad och behöva tröst och framför allt hjälp. Och om det drabbar min familj så blir det ju att vi måste stötta och hjälpa varandra.
CITAT (Berith @ 12-11-2007, 14:27) Och jag vet inte hur jag skulle reagera eller göra i en svår situation. Men säkert det du säger, vara förtvivlad och behöva tröst och framför allt hjälp. Och om det drabbar min familj så blir det ju att vi måste stötta och hjälpa varandra. Jag har fått känslan att du Berith har varit förskonad från plötsliga svåra tragedier och kriser i ditt liv, min känsla verkar vara rätt? Skönt för dig i sånafall, även om man lär sig mycket av eländet.
CITAT (Anma @ 12-11-2007, 14:30) Jag har fått känslan att du Berith har varit förskonad från plötsliga svåra tragedier och kriser i ditt liv, min känsla verkar vara rätt? Skönt för dig i sånafall, även om man lär sig mycket av eländet. Jaa från som du säger plötsliga svåra tragedier och kriser, men såklart har jag också upplevt fruktansvärda sjukdomar och död och sorger och bedrövelser. Men inte plötsliga, kanske det som gör skillnaden? Jag har inte bara plötsligt befunnit mej i kaoset, utan har fått vänja mej vid allt och med den "styrkan" jag har i mej själv fått arbeta mej framåt.
Lars-Olof Arvids
12-11-2007, 14:50
CITAT (Anma @ 12-11-2007, 13:57) Som vanligt, kan jag bara tala för mig själv... Det värsta nästan är att undvika, bättre att göra fel än inte alls, om din omtanke och empati är genunin och inte något påklistrat för att få veta så mycket som möjligt, vi människor har ju en konstig förmåga att vilja snoka och ha reda på allt om tragedier (det är därför sådana dokumentärer är så poppis). Själv är jag sådan också, läser böcker och ser på varje dokumentär jag kan hitta om stora och små tragedier, senast igår om den fallande mannen vid 9/11. Hur ska man då göra då? Hör av dig, ring eller besök. Kräv inte att få prata, men lyssna om det finns behov av att prata. Se till att de drabbade får mat i magen, det brukar glömmas bort... Om du ringer, fråga om den drabbade vill prata, om inte, acceptera det! Säg att de är välkomna att höra av sig när som helst om de behöver prata. Om du inte hör något på ett par dagar, ring igen! Ofta orkar man inte ringa fast man säger att man ska... Samtidigt känner man sig bortglömd om ingen hör av sig.... Så konstigt kan det vara! Säg aldrig att du förstår om du inte varit med om samma sak själv! För då förstår du faktiskt inte. Anklaga inte den drabbade för att vara konstig, tänka fel, osv... Konstiga tankar är helt normala i en kris! Ofta behöver man faktsikt inte säga någonting, ge en kram och säg att du tänker på den/dem. Det räcker. När det gått ett tag, tänk på att för dig är händelsen avlägsen, men inte för den drabbade. Det tar lång tid innan behovet av stöd är över... Tycker du att det är jobbigt med samma tjat efter 4 månader, stå ut, det går över! Men försök ändå få den sörjande med på saker efter ett tag om denne blivit apatisk. Ut och äta eller bara en promenad. Som sagt, detta är mina tankar, ingen regelbok! Tack Anma, det låter så riktigt det du skriver. Att lyssna om det finns behov, men inte kräva att få prata. Jag ska erkänna att jag har ganska svårt att prata om sådant som är jobbigt, men lyssna kan jag alltid göra. Säkert är det också viktigt att hålla ut och försöka få med den sörjande på något roligt. Jag är alltså kristen och känner en stor tröst i att be till en gud som lyssnar. Jag tror inte att han tar bort allt som är jobbigt, men däremot att han hjälper mig igenom svårigheterna i livet. Att veta att någon ber för mig i en jobbig situation är en stor trygghet. Inte bara andligt, utan då vet jag också att någon tänker på mig och bryr sig. Inte bara "lite lagom" utan på ett djupare plan. Det är alltså hur jag känner det. Ni andra får tro vad ni vill och söka stöd där det passar er. Olle
malin72
12-11-2007, 16:47
jaha ännu en trams tråd som jag inte skulle kommentera men nä nu gör jag det!!! i det jag sitter i nu så är det kanske inte rätt läga att ens kommentera men....jag tar emot händer som kommer till mig nu och skulle inte klara mig utan dom och ja jag skulle nog behöva en lite stöttning av dom som är lugna och är vana vid kriser..
att behöva hjälp i kris det är naturligt, var man finner den det beror på...kanske tom den man absolut inte tänkt sig finns där och man får en hand..så vem som det är det spelar kanske inte någon roll
men jag blir så trött på att höra när man trycker ner på prästerna, jag håller inte med dom i allt men jag sorterar....
att dom har ett lugn som man behöver i en riktig kris tycker jag inte ens att man behöver fundera över för så är det!!
man kan skrika och slåss och vara hur som men dom har ett lugn och kan finnas där även om man inte är troende 
när man talar om troende och präster så ligger gamalt sätt kvar i mångas tänkande....som att dom inte är vanliga människor, klart att dom kan ge en ett ro som kanske man inte finner på andra ställen.....
kan ju säga en sak- vi har haft under många år en präst i församlingen som nu flyttat, men han har varit så snäll att han kom tex till mina morföräldrars begravningar 
men nu till det viktiga prästens dotter gick i min klass och vet ni hon är lesbisk och lever med en kvinna och är fortfarande en del av hans familj!!!!!
så nog finns det dom som är mänskliga alltid,
ja jag är döpt så jag är med i kyrkan, nej jag är inte med på annat sätt än på begravningar och underbara bröllop...men jo jag kan gå in i kapellet bara för att finna ro......
|Birgitta|
12-11-2007, 16:55
*raderat*
CITAT (malin72 @ 12-11-2007, 16:47) jaha ännu en trams tråd som jag inte skulle kommentera men nä nu gör jag det!!! --- Synd att du tycker att vi tramsar här. Ser inte att ditt inlägg är något annorlunda än våra?
CITAT (|Birgitta| @ 12-11-2007, 16:55) Kan man ens veta hur man kommer reagera i en krissituation om man aldrig upplevt nån?  Nej, det kan man inte. Man kan tro att man vet, men man har faktiskt inte en aning. Jag tillexempel som var det mest oorganiserade som fanns i hela släkten organiserade hela begravningen. Detta blev bara så. Jag hade ett behov att göra det, medan de i släkten som normalt är världsbäst på att organisera alla möjliga tillställningar inte hade orken att göra det.
CITAT (|Birgitta| @ 12-11-2007, 16:55) Kan man ens veta hur man kommer reagera i en krissituation om man aldrig upplevt nån? Nej, det tror jag inte. Som jag skrev flera sidor tillbaka; jag har ingen aning om hur jag skulle reagera i en riktig krissituation. Jag kanske skulle bli tokig eller våldsam eller helt apatisk... Jag har ingen aning. Men jag är ganska säker på att jag efteråt skulle uppskatta all den hjälp jag förhoppningsvis fick mitt i den akuta krisen. Tror knappast jag skulle bry mig om ifall det var prästen Bosse eller hårfrisörskan Ellen som hjälpte mig.
CITAT (Berith @ 12-11-2007, 17:03) Synd att du tycker att vi tramsar här. Ser inte att ditt inlägg är något annorlunda än våra? Och du har svårt att läsa mellan raderna? Vill inte utveckla detta offentligt i tråden, men är du intresserad av att veta vad jag menar så kan du skicka mig ett PM.
CITAT (Anma @ 12-11-2007, 17:08) Och du har svårt att läsa mellan raderna? Vill inte utveckla detta offentligt i tråden, men är du intresserad av att veta vad jag menar så kan du skicka mig ett PM. Jag tar gärna mellanradstexten här, tack. 
CITAT (Berith @ 12-11-2007, 17:12) Jag tar gärna mellanradstexten här, tack. Ja, men då får det vara.
CITAT (Anma @ 12-11-2007, 17:13) Ja, men då får det vara. Jaha...
Hinner bara skriva lite kort: Präster har gedigen utbildning i själavård vilket är en stor fördel när man tar hand om folk i kris. Dessutom har de utbildning i krishantering. Utöver det har de flesta präster utbildat sig vidare via kurser med POSOM (psykiskt och socialt omhändertagande vid olyckor eller katastrofer)
Jan Lindgren
12-11-2007, 17:48
Hej!
Det är väl underbart att de troende finner stöd i att be. Låt dem vara lyckliga med det så länge de inte stör oss andra. Själv har jag vuxit ifrån det där att se upp till en allseende förälder. Det är naturligt för ett litet barn att se upp till föräldrar men när man råkar ut för något hemskt så är det nog naturligt att bli lite infantil och önska att ens allmäktiga föräldrar var där och hjälpte till. Människans barnsliga sinnelag ger kreativitet och nyfikenhet men också en saknad efter föräldrar. De flesta inser att föräldrarna inte räcker till och då är man tvungen att uppfinna en. Präster är säkert ett bra stöd för de troende men låt oss andra slippa religion i ett svårt ögonblick. Det finns andra kunniga människor.
MVH
Jan Lindgren
CITAT (Jan Lindgren @ 12-11-2007, 17:48) Hej!
Det är väl underbart att de troende finner stöd i att be. Låt dem vara lyckliga med det så länge de inte stör oss andra. Själv har jag vuxit ifrån det där att se upp till en allseende förälder. Det är naturligt för ett litet barn att se upp till föräldrar men när man råkar ut för något hemskt så är det nog naturligt att bli lite infantil och önska att ens allmäktiga föräldrar var där och hjälpte till. Människans barnsliga sinnelag ger kreativitet och nyfikenhet men också en saknad efter föräldrar. De flesta inser att föräldrarna inte räcker till och då är man tvungen att uppfinna en. Präster är säkert ett bra stöd för de troende men låt oss andra slippa religion i ett svårt ögonblick. Det finns andra kunniga människor.
MVH
Jan Lindgren Vilken fin och sympatisk dumförklaring av oss troende 
CITAT (Tezzla @ 12-11-2007, 18:24) Vilken fin och sympatisk dumförklaring av oss troende Fast jag inte räknas till "de troende" så håller jag absolut med dej! Var och en måste väl få tro och tycka som man vill utan att för den skull bli förolämpade av sådana som tydligen tror sej veta bäst! Låt var och en få "vara salig i sin tro" är ett klokskap som vi kanske ska tänka på. Visa lite människorespekt för tusan!! 
CITAT (Jan Lindgren @ 12-11-2007, 17:48) Präster är säkert ett bra stöd för de troende men låt oss andra slippa religion i ett svårt ögonblick. Det finns andra kunniga människor.
MVH
Jan Lindgren Hur många gånger ska jag och flera andra här behöva förklara att själavård från en präst i ett krisläge inte inbegriper religion såvida de drabbade inte uttryckligen ber om det? Undra vem det är som är dum här egentligen.
malin72
12-11-2007, 18:44
Berith! det jag menar med trams är att varför kan man inte bara tycka att alla har sin rätt att känna som dom vill, kan man inte lyssna in hur andra känner utan att peka med fingret! hur jag eller du eller andra känner och anser måste ju alla ha sin rätt till....
Att du inte vill ha en präst där....jaha ok då så men det fanns ju dom som ville....jaha så bra att vi alla inte känner och tycker lika men varför ifråga sätta???? Nu menar jag inte dig Bertih utan i allmänhet!
det som känns bra för mig behöver ju inte vara bra för andra!!!!!
men en sak är väl ganska säker att vi alla behöver bli tröstade och stärkta ibland och som jag ser det så spelar det ju ingen roll vart ifrån.
myskmadra
12-11-2007, 22:17
Jag tror nog att präster gjort och gör mycket tokigt, men utifrån hur den här tråden utvecklats verkar det som om präster mestadels via sitt yrke är de mest olämpliga att ta hand om folk! Verkar vara mera "tro" än "vetande"!  Det är inte min erfarenhet - lika sann som någon anns -. ibland, gissar jag, tror jag mycket av misstron mot kyrkan och kyrkans folk sitter kvar sen erfarenheter från förr. Samt vissa prästers unkna syn på kvinnor och homosexualitet. Och vissa tossiga frikyrkoförsamlingar. Men det finns mycket annat, och många bra präster och diakoner. Det är skillnad nuförtiden, eller har jag tur som bor i Stockholm och kan gå till Allhelgonakyrkan med Olle Carlsson http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/existe...ikel_231921.svdeller var som jag känner mig hemma. Känner jag mig inte hemma så går jag. Jag får mycket kraft och livsmod via det kristna "goda"arvet och möjligheten till en tro och livsmening. Kriser kommer och går, det stora är att stå ut med bristen på kontroll! Kunna stå ut, kanske släppa och ta emot det som livet ger- de människomöten livet ger tillfälle till. Ja, nu är det jag som surrar på. Sån´t här kan jag diskutera i oändlighet. Go kväll!/ Myskmadra ps För mer vetande, kolla mitt tidigare tips; www.krisberedskapsmyndigheten.se ds
Vissa i denna tråd tycker alltså att man ska skicka ut krisgrupper bestående av mjölkbudet och kassörskan på ICA. Vad ska man med läkare, psykologer och präster till i såna sammanhang, vad har de för utbildning i krishantering?? Kan det verkligen stämma att det finns folk här som tycker så? Jag tror jag skrattar ihjäl mig.
herkules
13-11-2007, 11:33
CITAT (Magdis @ 13-11-2007, 11:28) /../
Jag tror jag skrattar ihjäl mig. vad du än gör så skratta inte ihjäl dig - risken finns ju att det kommer hem en präst till er då.  i övrigt så håller jag med om det du skriver - det finns en anledning till varför krisgrupper oftast består av präster, diakoner, församlingspedagoger, psykologer, socialpedagoger, beteendevetare osv.
Jag tror att jag har kommit på en sak, vet inte om nån här har påpekat det tidigare, iså fall ber jag om ursäkt för att jag har missat det.
Vem som helst får inte gå utbildning i krishantering, det gäller bara vissa yrken. Så långt har jag inte tänkt förut, det var en tanke som slog mej just nu bara.
Jag trodde i min enfald att vilken person som helst kunde gå en sån utbildning, men så är det kanske inte. *sitter här som en fågelholk* Kan det vara så enkelt?
Och jag som varit så påstridig och tyckt att andra också kunde vara lämpliga som krishanterare och så får dom inte. Om det är så illa så ber jag hurmångasomhelsttusen gånger om ursäkt för att jag klampat runt här. Jag trodde att det hölls kurser i krishantering, punkt slut. Och att man kunde anmäla sej och få en fantastisk utbildning för att kunna ställa upp och hjälpa till där man bäst behövdes.
(Här skulle jag haft en passande glagubbe men jag hittade ingen som ser ut som jag just nu...)
Ett litet tänk till... Det kommer nog att bli flera tänk, nu när det liksom lossnade.
Arbetet som jag tänker mej ingår i en krisgruppspersonals syssla skulle ju "vem som helst" kunna göra men jag kanske har fel här också. Hjälpa till att kontakta tex myndigheter och ambassader, dela ut filtar, se till att ingen fryser, ingen är hungrig, att alla har det dom behöver just då. Kanske skjutsa till sjukhus, eller andra samlingsplatser. Fixa fram telefonnummer eller kontaktpersoner för olika frågor. En massa såna "enkla" saker men som blir svåra för den drabbade.
Jag har inte förstått, förstår jag nu.
Ska jag berätta en sanning till? Det är "vanliga människor" som inte i vanliga fall tror på Gud som gärna tar till religion när de ska försöka trösta en människa i sorg. De vet inte riktigt vad de ska säga så de tar till "men han har det säkert mycket bättre där han är nu" m.m.
CITAT (Magdis @ 13-11-2007, 12:30) Ska jag berätta en sanning till? Det är "vanliga människor" som inte i vanliga fall tror på Gud som gärna tar till religion när de ska försöka trösta en människa i sorg. De vet inte riktigt vad de ska säga så de tar till "men han har det säkert mycket bättre där han är nu" m.m. Ajajaj... Det är precis sånt som jag reagerar på. Om nån sa så till mej om det hade hänt nån i min familj nåt, att den personen "har det säkert bättre nu" så skulle jag bli väldigt väldigt ledsen. För mina barn och min man är glada och lyckliga nu, vad det exakt beror på vet jag inte. Kanske på att dom lever med varandra, och mej? Sorry Magdis men en sån kommentar kan göra saken värre.
Elisabeth-Västkustkolonisten
13-11-2007, 12:48
CITAT (Magdis @ 13-11-2007, 12:30) Ska jag berätta en sanning till? Det är "vanliga människor" som inte i vanliga fall tror på Gud som gärna tar till religion när de ska försöka trösta en människa i sorg. De vet inte riktigt vad de ska säga så de tar till "men han har det säkert mycket bättre där han är nu" m.m. precis så är det. Jag fattar inte hur man kan vara så hatiskt till präster. Undrar bara hur dessa skulle reagera när dom verkligen behöver hjälp. Skulle dom avstå från hjälpen bara för att den kommer från kyrkan?
Piccante
13-11-2007, 12:51
CITAT (Berith @ 13-11-2007, 12:21) Ett litet tänk till... Det kommer nog att bli flera tänk, nu när det liksom lossnade.
Arbetet som jag tänker mej ingår i en krisgruppspersonals syssla skulle ju "vem som helst" kunna göra men jag kanske har fel här också. Hjälpa till att kontakta tex myndigheter och ambassader, dela ut filtar, se till att ingen fryser, ingen är hungrig, att alla har det dom behöver just då. Kanske skjutsa till sjukhus, eller andra samlingsplatser. Fixa fram telefonnummer eller kontaktpersoner för olika frågor. En massa såna "enkla" saker men som blir svåra för den drabbade.
Jag har inte förstått, förstår jag nu. Brukar inte frivilligorganisationer som typ Röda korset bistå med dom sysslorna vid större olyckor/ katastrofer?
CITAT (Markus_H @ 13-11-2007, 12:51) Brukar inte frivilligorganisationer som typ Röda korset bistå med dom sysslorna vid större olyckor/ katastrofer? Jo
Piccante
13-11-2007, 12:58
CITAT (Elisabeth-Västkustkolonisten @ 13-11-2007, 12:48) precis så är det.
Jag fattar inte hur man kan vara så hatiskt till präster. Undrar bara hur dessa skulle reagera när dom verkligen behöver hjälp. Skulle dom avstå från hjälpen bara för att den kommer från kyrkan? Jo men om kyrkan aldrig har förmedlat något positivt budskap förut, vill man då höra från prästen att; han har det bättre där han är nu i en svår situation! Jag vet inte om jag skulle må bättre av att möta en person som varje söndag står och mässar att vi ska ha dåligt samvete och visa ånger över att Jesus dog för 2000 år sedan. Eftersom de brukar förklara allt som händer med att det antingen beror på att gud har en plan med det eller att det är pga våra synder så skänker det mig ingen tröst. Då kan man ju lika gärna säga rakt ut att det är mitt egna fel att jag var med i en olycka. Jag vill inte träffa en präst för att få höra vilken dålig människa jag är.
Men alltså, vad HAR vissa av er för syn på präster?  Tror ni på allvar att när ni sitter där i chock och kanske har förlorat era nära anhöriga att prästerna skulle sätta igång och döma er och predika?
CITAT (Berith @ 13-11-2007, 12:46) Ajajaj... Det är precis sånt som jag reagerar på. Om nån sa så till mej om det hade hänt nån i min familj nåt, att den personen "har det säkert bättre nu" så skulle jag bli väldigt väldigt ledsen. För mina barn och min man är glada och lyckliga nu, vad det exakt beror på vet jag inte. Kanske på att dom lever med varandra, och mej? Sorry Magdis men en sån kommentar kan göra saken värre. Just såna kommentarer skulle jag nästan vilja påstå att fler präster än "oreligiösa" undviker. Prästerna är medvetna om att alla människor har sin egen privata tro, och den behöver inte innefatta nån gud alls. Själv fick vi jättebra stöd av kyrkan och framförallt prästen när min morfar dog förra sommaren. Min son var då 3½ år och vi visste inte riktigt hur vi skulle förbereda honom på begravningen. Just prästen gav oss rådet att berätta så mycket som möjligt, framförallt fakta, och svara på frågor utifrån vad vi trodde, inte nödvändigtvis vad den kristna tron säger. Sen går det inte att komma ifrån att vi har världens bästa präst, som vi dessutom umgås lite med privat. Civilt åker han cheva och spelar rock n´roll
CITAT (Markus_H @ 13-11-2007, 12:58) Jo men om kyrkan aldrig har förmedlat något positivt budskap förut, vill man då höra från prästen att; han har det bättre där han är nu i en svår situation!
Jag vet inte om jag skulle må bättre av att möta en person som varje söndag står och mässar att vi ska ha dåligt samvete och visa ånger över att Jesus dog för 2000 år sedan. Eftersom de brukar förklara allt som händer med att det antingen beror på att gud har en plan med det eller att det är pga våra synder så skänker det mig ingen tröst. Då kan man ju lika gärna säga rakt ut att det är mitt egna fel att jag var med i en olycka. Jag vill inte träffa en präst för att få höra vilken dålig människa jag är. Har du varit med om att en nära anhörig fört en lång och plågsam död, kanske av sjukdom? Det har jag och vet därför också att det kan vara sant att h*n har det bättre där h*n är nu var det än må vara. Självklart är det inget man säger i alla situationer men ibland är det faktisk sant. Och hur vet du vad prästen "mässar om" numera om du aldrig går dit? Vi lever inte på 1800-talet längre. Och du....tänk om det faktiskt var just du som var vållande till olyckan då. Då vore det ju ingen osanning heller! 
CITAT (Berith @ 13-11-2007, 12:46) Ajajaj... Det är precis sånt som jag reagerar på. Om nån sa så till mej om det hade hänt nån i min familj nåt, att den personen "har det säkert bättre nu" så skulle jag bli väldigt väldigt ledsen. För mina barn och min man är glada och lyckliga nu, vad det exakt beror på vet jag inte. Kanske på att dom lever med varandra, och mej? Sorry Magdis men en sån kommentar kan göra saken värre. Jamen fattade ni inte att jag menade att sånt säger inte ett proffs? Det är ert mjölkbud som skulle kunna försöka trösta er på det viset. Trodde ni att jag menade att man borde säga så? Läs i så fall mitt inlägg en gång till tack. CITAT (Tosan @ 13-11-2007, 13:11) Sen går det inte att komma ifrån att vi har världens bästa präst, som vi dessutom umgås lite med privat. Civilt åker han cheva och spelar rock n´roll Då vet jag vem du menar! En nära vän till oss.
CITAT (Magdis @ 13-11-2007, 13:25) Jamen fattade ni inte att jag menade att sånt säger inte ett proffs? Det är ert mjölkbud som skulle kunna försöka trösta er på det viset. Trodde ni att jag menade att man borde säga så? Läs i så fall mitt inlägg en gång till tack. För mig var det glasklart vad du menade, Magdis Men mycket handlar nog om vad man vill förstå, vad man vill höra på...
CITAT (Tezzla @ 13-11-2007, 13:27) För mig var det glasklart vad du menade, Magdis Men mycket handlar nog om vad man vill förstå, vad man vill höra på... Det tror jag också Tezzla. O det är ingen nyhet för mig att vissa vill tolka allt jag säger negativt utan att ens läsa.
Jag har har varit på ett par begravningar där den avlidne har gått bort under mycket tragiska omständigheter. Den avlidne har dessutom i båda fallen varit mycket ung. Inte någon av de gångerna har prästen sagt ett enda ord om att h*n har det bättre nu, eller att det var " Guds mening" eller nåt liknande. Istället har prästen sagt saker som; Det som hänt är väldigt tragiskt och vad det skulle vara för mening med detta, det kan vi inte förstå och det gör ont, men vi får försöka stötta varandra i denna svåra stund. Helt enkelt sådant som vi behöver höra när det är som värst. Och detta har ändå varit under begravningscermonin, när prästen faktiskt utövar sitt "yrke". Vad jag, skam till säges, har mer ont av, är en del andra religioner som verkligen försöker "pracka på" mig sin gudstro. Tex Jehovas vittnen, som jag har haft påhälsning av x antal ggr. Och eftersom jag inte kan vara tyst, så blev jag heller inte av med dem förrän jag sa till på skarpen att jag inte ville veta av dem  Och jag är absolut inte religiös i den bemärkelsen att jag tror på nån specifik "Gud". Men visst, jag är religiös på mitt eget sätt. Jag tror på människan och hennes inneboende förmåga att klara av att vara just människa. Sen finns det vissa budskap i "bibeln" som jag tror benhårt på. Vem som än sa dem från början, "Gud", Jesus eller nån annan människa som hade nåt vettigt att säga. Ps! Förstog också verkligen vad du ville ha sagt Magdis.
Piccante
13-11-2007, 13:31
CITAT (Cacki @ 13-11-2007, 13:16) Har du varit med om att en nära anhörig fört en lång och plågsam död, kanske av sjukdom? Det har jag och vet därför också att det kan vara sant att h*n har det bättre där h*n är nu var det än må vara. Självklart är det inget man säger i alla situationer men ibland är det faktisk sant. Och hur vet du vad prästen "mässar om" numera om du aldrig går dit? Vi lever inte på 1800-talet längre. Och du....tänk om det faktiskt var just du som var vållande till olyckan då. Då vore det ju ingen osanning heller! Jag har varit med om nära anhöriga som har drabbats av långa plågsamma sjukdomar ja. jag vet iofs inte vad präster mässar om "nu mera" eftersom jag inte har besökt en gudstjänst sedan 1993-94 någon gång när jag läste. Men åtminstone då befann sig de flesta präster kvar på 1800-talet och gör nog det än är jag rädd för... Jag tycker att jag har varit med på allt för många begravningar där man har tagit illa vid sig av prästernas fördömanden.
Gossen Ruda
13-11-2007, 13:34
Jag kan hålla med om vad alla säger när dom försvarar prästerna, förhoppningsvis stämmer det också. Men jag skulle ändå föredra en person som har krishantering som sin huvuduppgift och inte en som har religionen som sådan. Vad ni än säger och skriver så finns alltid en gnagande misstanke kvar förutom då att många har en direkt negativ tidigare erfarenhet av präster.
CITAT (Magdis @ 13-11-2007, 13:26) Jamen fattade ni inte att jag menade att sånt säger inte ett proffs? Det är ert mjölkbud som skulle kunna försöka trösta er på det viset. Trodde ni att jag menade att man borde säga så? Läs i så fall mitt inlägg en gång till tack. Då vet jag vem du menar! En nära vän till oss. Jo, jag förstod att du skulle förstå vem jag menade
lena:-)
13-11-2007, 13:59
En liten fundering. är det inte så att de som jobbar med krishantering dessutom måste innefattas av tystnadsplikten? Tystnadsplikt har ju alla inom sjukvård, socialtjänst samt präster. Är man lekman måste man ju ha det inskrivet innan man ger sig ut i kris....eller vad?
CITAT (lena:-) @ 13-11-2007, 13:59) En liten fundering. är det inte så att de som jobbar med krishantering dessutom måste innefattas av tystnadsplikten? Tystnadsplikt har ju alla inom sjukvård, socialtjänst samt präster. Är man lekman måste man ju ha det inskrivet innan man ger sig ut i kris....eller vad? Jag tror du har rätt. JAg har läst reglerna för den kris- o katastrofgrupp som finns på min arbetsplats och där står att tystnadsplikt råder för den som ingår i gruppen. För övrigt vad angår krisgrupper: det är ju ett relativt modernt fenomen med offentlig krishantering. Den minnesgode erinrar sig "premiären". På 80-talet inträffade en svår bussolycka i en tunnel i Norge. Flera svenska skolbarn omkom eller blev svårt skadade. De svenska myndigheterna blev väldigt imponerade av de norska myndigheterna som väldigt snabbt kallade in en krisgrupp, något man inte hade hört talas om i Sverige tidigare. Det var efter den olyckan som man startade arbetet med att skapa krisgrupper som ett komplement till katastrofhantering.
Hur många i den här tråden känner en präst, alltså privat? Hur många umgås med präster och känner till hur de arbetar och utbildar sig? Det måste vara de flesta efter så många har så bestämda åsikter om hur "präster är". På ungefär samma sätt som det är lätt att "veta" hur väktare "är" eller som förr då man minsann "visste" hur "hotentotterna" och "zigenarna" var minsann...
Lite mer kött på benen bakom påståendena om hur prästerskapet "är" vore på sin plats, hur "vet" ni att de "är" på ett visst sätt? Eller är det bara sånt "man vet"?
Den enda jag känner inte behöver svara, så där lite spontant, är Magdis.
Piccante
13-11-2007, 15:12
Umgås både med präster (fd granne) och romer, gör inte skillnad på folk och folk.
CITAT (herkules @ 13-11-2007, 11:33) vad du än gör så skratta inte ihjäl dig - risken finns ju att det kommer hem en präst till er då. Det gör det ju varje dag ändå...   (förlåt Magdis, jag kunde inte låta bli... )
CITAT (Anma @ 13-11-2007, 15:41) Det gör det ju varje dag ändå... (förlåt Magdis, jag kunde inte låta bli... ) Hihi, ja nog tänkte jag samma tanke jag med. 
CITAT (Magdis @ 13-11-2007, 12:30) Ska jag berätta en sanning till? Det är "vanliga människor" som inte i vanliga fall tror på Gud som gärna tar till religion när de ska försöka trösta en människa i sorg. De vet inte riktigt vad de ska säga så de tar till "men han har det säkert mycket bättre där han är nu" m.m. Ber Magdis om ursäkt, jag missade ett inte i ditt inlägg. Jag läste "---i vanliga fall tror på Gud som gärna tar till religion när de ska försöka trösta en människa i sorg. De vet inte riktigt vad de ska säga så de tar till "men han har det säkert mycket bättre där han är nu" m.m." Antar att jag blir så ivrig så jag läser fortare än nödvändigt. 
CITAT (Berith @ 13-11-2007, 16:00) Antar att jag blir så ivrig så jag läser fortare än nödvändigt.
Detta är en "enklare" version av forumet. För att se forumet med formatering och bilder kan du klicka här.
|
|
 |
|
|
