Jag har läst några sidor i tråden (har inte varit inloggad på några dagar)
Vet inte om jag ska ta det på allvar. Vet man överhuvud taget betydelsen av ordet "kris" om man föreslår att mjölkbudet ska fixa krishanteringen för anhöriga vars barn tagit sitt liv t.ex.
Självklart måste i grunden finnas annan gedigen utbildning som grund för utbildning av krisgrupper.



Jag är inte troende men tycker i alla fall att Farbrorns inlägg är mycket bra och sant.
Bara för att en präst pratar med en människa i kris så behöver hon/han inte prata om gud och tro.
Det gör dom nog inte heller. Har själv pratat med en präst i en krissituation och han pratade om helt andra saker.

"Vet man överhuvud taget betydelsen av ordet "kris" om man föreslår att mjölkbudet ska fixa krishanteringen för anhöriga vars barn tagit sitt liv t.ex."

Det var precis sånt jag tänkte på tidigare idag, då när jag trodde att pengen trillade ner. Sen hoppade den upp en bit igen, när jag inte hittade något belägg för mina funderingar.

Krisgrupper kanske inte får innehålla vilka personer som helst! Ett mjölkbud som du föreslår kanske helt enkelt inte får utbilda sej i krisfrågor? Det kanske bara är förbehållt vissa yrkesgrupper?

Ett mjölkbud (finns det sådana) som är utbildad i krishantering ställer ju inte upp som mjölkbud i krissituation utan som just det han/hon är utbildad för, dvs krishantering.

Sen måste jag faktiskt hålla med Farbro Blå när det gäller kyrkans insatser, jag är som jag nämnt tidigare inte troende, men jag och min familj har haft enormt stöd av vår församlingspräst i en stor sorg.
En anledning till att jag fortfarande är med i svenska kyrkan är just insatserna när något svårt händer, samt att hela vår kultur och rättsväsen bygger på kristendomen.
Gita

Rättsväsendet bygger på kristendommen?? Intressant med tanke på att kristendommen ej var påhittad när rättsväsendet började utvecklas.

Hur menar du nu?
Svea rikes lag bygger på 1734 års lag (men endast en begränsad del av gamla lagen finns kvar) och den gamla lagen skrevs ner av Gustav Cronhielm, född 18 juli 1664 i Stockholm, död där 3 juni 1737, svensk greve, ämbetsman och kanslipresident. Han är mest känd för 1734 års lag, vars tillblivelse han dels översåg till innehållet, dels till stora delar formgav litterärt; denna lag beröms ännu för dess stil och språk. (google, wikipedia, runeberg.org)

Djävligt kort enkel rättshistoria: vårt rättssystem kommer från Romarriket. Det är enlig deras principer som vårt system är indelat och lagar stiftas.

Dessa lagstiftare hade ingen särskild kyrka att glutta på och om dom hade så skulle den ha hållits utanför.

Bara en parantes, Västgötalagen kom ca 1220.

Skulle ha hållits utanför, var det ja. Om nu verkligen kommunikationerna var så täta mellan norden och romarriket på den tiden så att deras lagar spred sig hit, så tror jag ändå inte lagstiftarna var befriade från religösa influenser. Sen att det i deras fall var en polyteistisk religion som idag inte längre har särskilt många anhängare (om ens några) och saknar relevans i vårt moderna samhälle, det är en annan sak.

Fast den kopplingen tycker jag är väldigt svag eftersom lagarna omformulerades kraftigt av gubben jag nämde innan. Det är den lagen som är intressant för oss idag och den har inga kopplingar till Romarriket. Men ganska mycket kopplingar till kristendomen.

Västgötalagen predateras av kristendomen med bara några hundra år f ö, men religionen ser faktiskt ut att ha varit först på spelplanen.

Jag har en undran när vi ändå pratar om religion och då kommit in på hur man umgås med de som inte tänker som en själv.
Jag har inga problem att umgås med varken troende eller icke troende. Det säger inte så mycket om man är det ena eller andra utan det är hur man är som person. Jag vill inte umgås med elaka människor, som baktalar eller för sin egen vinnings skull "kör över" andra. Finns inget som säger att man är snäll för att man är troende eler vice versa.
Men vad jag funderar på är om jag som troende skulle kunna dela mitt liv med en man som inte är troende......
Visst han skulle kunna vara snäll (empatisk, omtänksam mm) men hur ser ni på saken????

Kan en troende och en icke troende dela sitt liv tillsammans.

Vill tillägga att detta också gäller politiska ställningstagande.

Jo, det går säkert, men det är nog inte lätt. Jag tror man får ge varann bra mycket svängrum i ett sånt förhållande. Det handlar ju till stora delar om livsstil. Själv skulle jag nog ha svårt att dela livet med nån som inte delar mitt intresse för bilar, tex hade mitt ex väldigt svårt att förstå varför pingsten var så helig för mig, det var ju likadant varje år: åka raggarbil å dricka öl, på samma ställe med samma människor.
Visst finns det par där den ene har en livsstil och den andre en annan, men det verkar inte vara helt friktionsfritt alla gånger. En religiös karl skulle nog ha väldigt svårt att stå ut med mig

Tja, jag menar inte att jag springer till kyrkan och åka ragarbil skulle jag mycket väl kunna göra...har varit med i en motorcykelklubb innan i min undom mycket roligt man har haft där......
Tänker nog snarare på livet efter och kyrkbröllop.......varför gifter man sig om man inte lovar det inför Gud ...ekonomiskt så finnj ju rättigheterna där ändå......ett papper......

Jag gifte mig inte för att lova Gud. Jag gifte mig för att lova min man... och för att vi ville och vill leva hela livet tillsammans. Sen skriver man inte vattentäta papper mellan sig har man inte så många rättigheter som sambo. Det är stor skillnad på sambolagen och äktenskapslagen.

Det finns ju religiösa raggare åxå, tex en präst och en pingstpastor som jag känner till, även om den senare inte har bil längre, men han lånade sin gamla för några år sen Så det i sig behöver ju inte vara några bekymmer.
Snarare menar jag att om den ene är kristen och vill gå i kyrkan varje söndag och har mer eller mindre kyrkan som livsstil, så kan det va svårt att få ihop det om den andre inte är det minsta intresserad.
Likadant med raggare och ickeraggare, den som inte är intresserad begriper kanske inte varför man absolut vill ta ett lån och köpa en dyr bil för att ha kul med, putsa på och ha som livsstil. Jag tror det krävs rätt mycket tolerans i ett förhållande om man drar åt olika håll.

Sen gifta sig kan man ju göra både kyrligt och borgerligt, man behöver inte vara kristen för en kyrkvigsel (men med i sv. kyrkan) och man kan gifta sig borgerligt även om man är kristen.

Hej!
Är det inte så att de flesta i det här forumet har mycket toleranta partners.Jag har en mycket förstående hustru som kan acceptera att jag ibland lägger ner hela min årslön på trädgård. Det fungerar också att vi båda har helt olika åsikter om religion. I en krissituation skulle hon godta en präst vilket jag inte skulle göra. Vi har klarat att vara tillsammans i 46 år. Det går alltså utmärkt att umgås och vara vän med folk av olika sexuell läggning, olika religioner, olika raser, olika kön, olika intressen eller olika syn på ekologisk odling. Jag har ibland lite problem att umgås med intoleranta så där får jag bättra mig.
MVH
Jan Lindgren

Jo det har du nog rätt i. Kan inte va lätt att leva ihop med oss odlaiter heller Och 46 år tillsammans är verkligen inte fy skam, inte särskilt många som klarar det idag oavsett.

Intressant läsning här, själv är jag kristen och hade tidigare en arbetskompis som var ateist, vi hade jätteintressanta samtal ibland. Det vore förfärligt att bara umgås med dem som tyckte som en själv , det är väl med dem som tycker annorlunda som man kan utvecklas och lära sig mer .
Det är nog lättare i ett förhållande om man har någotsånär samma livsåskådning, men klart att det går bra ändå, men kanske man får ha lite extra mycket respekt för den andre och dens åsikter mm.

Hälsningar Inglan

Det hörde jag av en bekant, betydligt tuffare än brandmän, psykologer och läkare får i krishantering.

och när får de den utbildningen då??? undrar än? om präster är bättre än psykologer så skulle kanske präster jobba på sjukhusen istället för psykologer då...

Markus, psykologer jobbar faktiskt också med andra saker än bara krishantering. Krishantering är en väldigt liten del av deras arbete. Psykologers huvudsysselsättning är att hjälpa psykiskt sjuka och deprimerade människor. Inte att ta hand om människor i kris.

Tillägg. När vår familj drabbades kunde psykvården ta emot om ca 2 veckor. Prästen samma kväll.

Tillägg 2. Jag är inte kristen, går bara i kyrkan om jag måste (begravningar och bröllop ev något dop). Tror inte på bibeln. Är inte med i kyrkan. Ändå anser jag att präster i ett kristeam, vid stora händelser där många drabbas likväl som små där en familj drabbas är jättebra.
Borde däremot kanske ha dåligt samvete för att nyttja prästen då jag inte ens är med i kyrkan. Så. Nu behöver man inte påpeka detta. Är medveten om det.

Ber så mycket om ursäkt att jag svarade på en fråga som inte höll sig till trådskaparens ämne.

Men tänk om det faktiskt är så att präster (och andra troende människor med tjänst i kyrkan/samfunden) är lämpade för just krishantering eftersom det går ihop med deras yrke och kallelse! Det vill säga att vara "en herde för hjorden" och bära de svaga under armarna. Jag kan inte tänka mig en bättre kombination faktiskt.

det kan ju vara en av orsakerna att det oftast är präster som har krishanteringen. att dom har tid nu, inte sen

Härligt!

raderat

Fantastiskt! Kom ihåg att uppskatta det bara (fast det tror jag nog du gör) Det är inte alltid så lätt att ta hand om sina anhöriga, hur mycket man än älskar dem. En bukett till alla som orkar!

raderat

Tosan... kanske du kan ta bort citatet så får vi bort mina inlägg
som pga svar till annan i tråden... kom att handla om annat än ursprungsfrågan i tråden.

Men fy på interflora, så säger man inte!
Det hade väl varit värre om du ville skicka blommor till nån annan karl än din egen väl?

Ehh...kan det vara under den 5-åriga högskoleutbildningen månntro?

...

Ja det förstår jag det, skulle nog bli rätt ordentligt förolämpad...

Det gör du rätt i, det var väl någon som inte ville få sålt. Det kan väl inte vara helt ovanligt att det skickas blommor till egna adressen. Själv har jag fått hem blommor när jag gick hemma en tid, av min man som bodde (och bor) på samma adress! Sånt blir man väldigt glad för!

Det var väl en fördomsfull blomsterhandlare som tyckte att skickar man till sin egen adress måste det ju vara till kvinnan i huset... Inte kan väl hon skicka till honom heller! Skulle också bytt blomsterhandlare om jag råkat ut för samma sak.

Det känns något förvirrande att i denna tråd som handlar om krisgrupper, helt plötsligt läsa om relationer och blomsterbud Är det ett medvetet försök att sabba tråden, som jag tycker verkar seriös eller

Det tror jag inte att det är medvetet. Inte från min sida iallafall. Men det är ju så att trådar lever sitt eget liv, i synnerhet långa trådar. Men man kan ju alltid själv styra tillbaka till ursprunget, fast jag tycker nog att samtalet börjat gå i cirklar, har inte kommit så många nya infallsvinklar på ämnet på senare tid.

Nåja, så plötsligt var det ändå inte... Innan blombudet så avhandlades även svensk lagstiftning och personliga assistenters arbetsuppgifter bl.a. Tror inte alls att det handlar om att försöka sabba tråden - det är ju inte på något sätt ovanligt att trådar drar åt alla möjliga håll under diskussionens gång. Skulle vilja påstå att det är högst vanligt på diskussionsforum. Vill någon återknyta till ursprungsdiskussionen så är det ju inget som hindrar det. Man kan inte kräva/förvänta sig att alla deltagare i en tråd ska hålla sig till ämnet bara för att man själv önskar det. Här finns svängrum

Du har rätt och jag ber om ursäkt, defenitivt inget försök att sabba någon tråd, men det är väl bara så att ibland flyger både tankar och fingrar över tangenter...

Tänkte på det här med lokal, visst borde det ha betydelse att det faktiskt finns en kyrka i snart sagt varje liten by och oftast församlingshem också, som oftast står oanvända under veckorna. När något tragiskt händer så vill många stilla sig lite, tända ljus, eller prata med andra som känner lika. Då är kyrkan ingen dum plats, det står liksom färdigt med ljus och liknande... Och en präst eller diakon som kan prata med den som vill kanske.
Vet att när min unga släkting hastigt avslutade sitt liv, så var det många bla kompisar till honom som sökte sig till kyrkan...
Vi är nog i sådana situationer lite i behov av ritualer och så.

MVH Inglan

Ber så mycket om ursäkt att jag funderade vidare på Beriths resonemang. Hon sa att hon skulle ha svårt att umgås med troende. Tänkte vidare om hur det då går med relationer där partners tänker olika. Det påverkar ju också krishantering. Ska frun gå till prästen och mannen till mjölkbudet.
Sen angående blommor så var det bara svar på min fråga angående detta. Tycker inte alls att tråden spårat ur.
Hoppas du förstår detta och inte tror att ngn skulle fördärva tråden.

Så sant skrivet, det kan bli väldigt fel när amatörer leker proffs.

Jag ber om ursäkt för att det uppfattas som sabotage. Olika ämnen väcker ofta olika frågor som kan grena ut sig hur som helst. I det här fallet handlade det om att skicka blommor för att visa uppskattning till en make i ett äktenskap där den ene är kristen och den andre inte.

Tror alla som är involverade i en krisgrupp får skriva under sekretessen.
Även elektrikern och vägverket

Ställer du samma fråga om psykologen? "När får han den utbildningen då?"
Och du präster jobbar på sjukhusen, på ALLA avd medans psykologen bara jobbar på psykavdelningen.
Finns inte ett sjukhus i det här landet som inte har en präst knuten till sig på ett eller annat sätt.
Dom jobbar från neontalavd till den psykosomatiska. 0-100 år, minst

Pratade med mannen igår om det här, att jag undrar över vilka som ingår i en krisgrupp. Då berättade han att Kent Kompis är medlem, och han är "vanlig" jobbare på fabrik.

Vem vet, jag kanske hittar snart vilka som får och kan vara med i krisgrupper.


PS.... Kent Kompis heter nåt annat i verkligheten.

Må hända att han är en vanlig jobbare på fabrik, men har nog något annat i ryggsäcken också för att platsa i en krisgrupp.
Jag är också med i krisgruppen här där jag bor, för att jag har varit och i viss mån fortfarande är anhörigstödjare.
Man utbildas då under flera tillfällen i Röda korset.

Ja det finns ju lite olika sorters krisgrupper. På Holmen Paper där min pappa jobbar finns det en krisgrupp t.ex. Det händer ju olyckor där med jämna mellanrum. Pappa är med i den krisgruppen p.g.a att han är en av cheferna på bruket. Han har säkert gått en massa utbildningar för den sakens skull också men jag har inte möjlighet att fråga honom just nu.

Suck. Pratade med mannen igen, och nu säger han att Kent Kompis bara är med i krisgruppen på sitt jobb. Naturligtvis.

Kunde han väl kläckt ur sej igår. Det blev nästan svärordsstämning här nyss. Tänk... honom valde jag för över 35 år sen, trots att vi knappt var könsmogna. Och ingen av oss är med i kyrkan.

Det har påstås flera gånger att vårt rättsväsende kommer från kristendomen. Inget kan vara mera felaktigt.

I västvärlden finns det två rättsystem kan man enkelt säga. Det anglosaxiska och det romerska. Vi har det romerska systemet i Sverige

Demokrati
Om vi tar det från början som bestämdes princip att varje medborgare hade en röst i Grekland.
Det kallades demokrati (Demos betyder folket och Kraetin betyder styrelse på grekiska) Nu undantog man vissa medborgare så som tex kvinnor, barn o slavar. När Demokratin föddes? Ca 4000 år sen.

Romarriket
I Romarriket fortsatte man med demokratin efter att ha prövat diktatur men utvidgade demokratin med lagar och domstolar. Ja detta gjorde man säkert på andra håll också
Men i Romarriket blev det i alla fall att :
*Folket väljer vilka som får styra
*Dom som styr stiftar lagar.
*Dom som dömer efter lagarna.
Avsikten var att det ej skulle vara samma person som både skriver och dömer och att dessa personer skulle verka oberoende av varandra.

Denna princip har vi Sverige
*Folket väljer en riksdag
*Riksdag och regering skriver lagar o förordningar
*Domstolar o domaren dömer och skall ej låta sig styras av andra än lagtexterna.

Denna princip att domarna ej ska låta sig påverkas av andra gick så långt att domare inte umgicks med medborgare alls. Ett exempel är Pierre de Fermat som var domare i Frankrike på 1600-talet. Han satt hemma mellan sina arbetsplikter och höll sig borta från allt umgänge. För att ha något att göra lekte han med siffror och bokstäver och skrev matematiska formler. Han hade så mkt tid över att han blev en av våra matematiska pionjärer och många av oss har nog hört talas om Fermats sats.

Den minnesgode svenske vet väl att politiker ville avsätta Justitiekanslern Göran Lambertz (titel för övrigt från Romarriket!) men det går ej för han har en sån funktion i vårt system att han ej ska gå att sätta av utan vidare. Likaså minns ni säkert att Maud Olofsson nyligen utryckte sitt missnöje över ett domslut och då var andra personer framme och sade till henne att så får hon som minister inte säga. Det kallas ministerstyre.

Motsatsen
Ja det finns väl gott om samhällen där en person utser sig själv som ledare, själv skriver lagar och dömer själv. En del har dessutom påstått att de har gjort det i guds namn.

Kristendomens påverkan
Kristendomens påverkan på rättssystemet är minimal. Strukturella finns det ingen påverkan alls bland annat därför att kristendomen ej fanns eller ej var särskilt välutvecklad när Romariket drog upp sina riktlinjer. Den kristen person som påverkar rättsfilosofin men ej själva systemen är väl teologen och filosofen Thomas av Aquino.

Angående demokrati, jag tror att man kanske tänker så långt tillbaka som till Mose och 10 Guds bud. Men då är det ju judendom och inte kristendom vi pratar om. En del av budorden där är ju faktiskt även nu olagligt som att döda och stjäla. Medan tex att begå äktenskapsbrott och ljuga inte är olagligt men av många ansett som fel.
Kristendomen har ju sina rötter i judendomen, så om någon säger att vårt rättsväsende vilar på kristendomen så kanske de egentligen menar judendomen. En tanke jag hade bara...

Inglan

Psykologer är ju till skillnad från präster legitimerade och får inte arbeta utan att dels ha genomgått en 5årig utbildning sedan tror jag de även gör någon form av AT-tjänst innan de blir legitimerade? Jag tvivlar inte på att psykologen läser psykologi, det är ju deras huvudämne och det som de är experter på!
Jag länkade tidigare i tråden till en kursplan för prästutbildningen och vad de erbjöd på den högskolan så var prästens huvudämne hör och häpnad teologi! själavård var en tillvalskurs vad jag förstod. Krishantering fanns inte som ämne alls. Därmed tycker jag att min undran är välgrundad.

Präster har en form av AT-tjänst de också, de får jobba som pastorsadjunkt ett år (minst) sen kan de söka tjänst som komminister. Dessutom räcker det inte med att plugga i 5 år och ta examen, innan de prästvigs av biskopen måste de dessutom godkännas av en kommitté. Då kan man få nobben om man t.ex. avslöjas med att ha fel intentioner till att bli präst eller om man på annat sätt inte anses som lämplig.