Tumhållning för Korvis! Hon är hos rätt matte och husse i allafall, ni är underbara båda två, Wilmer!

Liten Korv har piggat på sig rejält under kvällen i går och i dag. Nu matar jag med critical care trots att hon äter själv för säkerhets skull. Hon har glada ögon igen och njuter fulla drag av att få kuta på golvet emellanåt. Buren full med bajs. Kör nattmatning så magen ska få jobba även de timmarna. Har hittat ett hö-foder som hon gillar, ska se om det finns att få tag på så ska jag köpa (fick provpåse på Gbg horse). Något godis kan hon väl få nu när hon inte får äta grönskaer lilla loppan..

Husse klippte timotejfrökolvar i går när jag var borta, de slinker ner som bara den. Nu ska vi ha lite golvtid, där ingår knaper i hö-säcken (pappsäck full med hö) och när hon tröttnar på att äta får hon kuta runt lite i rummet. Mat finns strategiskt utlagd givetvis så hon inte ska undgå att bli sugen... Vi kämpar på alla tre!

Sista försöket, ja, inte för jag vill det, jag skulle kämpa i evighet, men när de inte hittar något fel så kan vi inte åka in varje vecka, det är inte sjysst mot henne heller. Husse är arbetslös så ekonomin är inte strålande heller och nu har försäkringen slagit i taket. Snabbt gjort då vi alltid får åka in kvällstid (jobbar ju på dagarna, ser inte hur hon mår då...). Tyvärr! Men TUR att de är försäkrade, jag älskar Svealand!!!!!

Korvis, lilla pluttan. Jag tyckte att det var nyss vi hämtade henne i obydgen hos uppfödaren. Hon är en kämpe, hon fixar detta också!

Jag kommer att hålla tummar och tår tills hon blir riktigt frisk och kry
Wilmer, det är så härligt att läsa dina "rapporter" om hur de små mår

Man blir ju lite sugen att skaffa marsvin igen, det har jag inte haft sedan ungdomsåren Gillar deras små sljud och skrik och pipanden och det härliga ljudet när de mumsar på nåt gott och rumsterar runt Jag hade tre tjejer, från början var de två men vi såg inte att den ena var dräktig när vi köpte dem. En morgon så var de plötsligt tre

Ser du Wilmer,så länge jag inte håller tummarna...

Kan kanske hjälpa dig att söka efter hö-fodret istället,älskar att leta på nätet...
Läste ditt svar angående Blå Stjärnan.
Man skall tydligen inte lita på hörsägen...

I Skåne har vi Fågelkliniken och Cecilia var vänlig och tittade på foton som jag tog på den halta Kajan
som jag länge hade utanför fönstret.

"På bilderna ser det ut som om benbrottet har läkt av men lite felaktigt
vilket ger en utseende och rörelsestörning på det benet.Detta kommer
inte att försvinna med tiden. Om det är en bra avläkning och benet läker
av korrekt syns det oftast inget utifrån"


http://www.fagelkliniken.se/

Flera marsvinägare kan vittna om god omsorg,proffsigt service,diagnoser och operationer.
Kanske finns det även någon med raka motsatta uppfattningen...

Låter bra Flemming!

Alltså, de ÄR bra på smådjur, det är jag helt säker på, men just Bo har varit nonchig några gånger och då även med polarns marsvin. Det där med djur och barn är inte lätt, de som inte kan tala.. Jag beundrar och dyrkar de veterinärer som bryr sig om alla djur under ett kilo!! Eller två kanske jag ska säga.


Nu sitter jag på golvet med en Indra som kutar runt med ett nöjt uttryck i marsvinsansiktet. Har flera matställen där hon stannar till och knaprar, favoriten är sopsäcken (papp) fylld med gott hö... Ja, det blir nerkissat och nerbajsat, men vad gör det när det stimulerar till ätning Hon blir långsamt piggare, nu stödmatar jag ÄNDÅ så att magen håller igång, och äter själv, ja, det gör hon ändå. Hon verkar må bra med skutt och krumbukter, emellanåt ligger hon burrad i buren, men hon måste ju få sova hon också. Marsvin är ju av naturen storslappare - men även storätare, så hon får inte sova så länge innan jag petar igång henne...

Lite märkligt att dom/han inte kollade tänderna för det är tydligen väldigt vanligt att dom växer snett med massor av problem som följd.

Nåväl,det viktigaste är att korvis blir bra och ni har hittat en pålitlig veterinär.

"Marsvin är ju av naturen storslappare - men även storätare, så hon får inte sova så länge innan jag petar igång henne"
Är hon inte utmattad av sina sjukdomar och behöver vila lite extra ?
Läste att dom äter 80% av dygnet men lite vila eller hon kanske får tillräckligt ändå ?

Yess ! Yess ! Yess !

Jo, hon är säkert utmattad, därför äter hon inte av sig själv på nätterna tex. när ingen påminner henne... Problemet med tex. marsvin är att de lägger av och dör, så man måste truga dem. Däremellan får hon vara ifred.

Hon är tokepigg när hon får vara på golvet, men tar hon en paus och sover i hösäcken får hon givetvis det (en stund). I kväll har hon inte vilat en sekund, jag blir matt av att hålla koll på var hon är. Hon är ju normalt vårt livliga, modiga och nyfikna marsvin, så hon surrar runt i hella rummet i raketfart och nosar omkring. Hon har flera ställen med olika hö-knaper som hon stannar till och äter ifrån (försöker göra det naturligt och spännande...). Hoppas det håller i sig nu bara

Tänderna har de kollat på MINA marsvin varje gång jag varit där, tack och lov. Kompisens kommentar var; de kanske har lärt sig något..

Jag minns så väl när du satt uppe på nätterna och höll Molly vid liv!

Ja, jisses hur överlevde hon??? Vilken järnvilja hon måste haft trots allt. Hon hade aptiten kvar på något sätt, hon åt liiite bara jag blandade det hackade höet med gurksaft, morotspure, melonsaft etc. Ja, så som du sa, varannan timme dygnet runt. Eller hur ofta det nu var. Hon åt bäst på natten, så jag anpassade mig efter det. Då var jag arbetslös kan tilläggas. När hon väl började äta levde hon ytterligare fem år efter sin dödsdom! För den som inte vet; Molly var född med fel tandställning så tänderna slipades inte korrekt (kindtänderna) vilket jag givetvis inte visste. Vid två års ålder tacklade hon av och slutade äta, vid röntgen upptäcktes bettfelet och att tänderna var så långa att de börjat växa neråt i roten och käkbenet hade kulor nedåt under varje tand. Om hon inte började äta hö, bara hö, så att tänderna slipades var det bara att avliva henne eftersom tänderna vilken stund som helst skulle spränga sig igenom käkbenet och då är det som veterinären sa, godnatt marsvin (gud vad hemsk det var). Resten av livet åt hon bara grenar och hö(gräs), samt varje kväll en tesked morotspure med vitaminer som kompensation för att hon aldrig mer fick äta grönsaker. Hon vägde aldrig mer än 750 gram, men hon var pigg och glad hela resten av livet.


Korvis är på golvet och joggar, hon mår sakta men säkert bättre... Fina bajshögar i buren! Peppar peppar...

Korvis äger!

(Wilmer, tur att Molly kom till dig! Tack!)

Tack själv Meriona för förtroendet!

Läser men håller fortfarande inte några tummar,vilket verkar vara bra...

Vår älskade Korvis har fått vandra till de evigt fyllda gurkängarna. Vi tyckte inte hon skulle få kämpa mer när veterinärerna inte kunde hitta felet. Huset är oändligt tyst och tomt efter vår busigaste och pratsamaste familjemedlem. Det gör ont....


korvis i hängmattan.jpg

Oändligt saknad....

Älskade Korvis kunde iallafall inte haft bättre husse och matte, allt det ni ändå gjort för henne hade nog ingen annat gjort! Och går det inte så går det inte, då är det humanast att göra som ni gjort, låta henne somna in och gå vidare. Tröstekram!

Tack... Hon fick ligga på filten jag fick av dig som hon förälskat sig i, med huvudet i min famn och husse som klappade medans hon somnade in. Husse höll en gurka framför näsan så hon skulle somna tryggt... Jag försökte prata lugnande med henne hela tiden och berättade givetvis hur fin och tapper hon var... Och om alla gurkor och allt gräs hon skulle kunna äta. Och alla hon skulle få träfffa i marsvinshimlen.

Bebisen kommer aldrig få träffa Korvis som pratat så mycket med den i magen, men de fick i allafall prata med varandra... Tänka tt få växa i en mage vaggad av Korvis småprat vilken start på livet

Snyft!
Det kommer att bli en bra bebis!
Och Korvis fick ett värdigt avsked. Jag skulle inte klarat att vara med.

Det gjorde inte vi heller... Jag vet inte vilken överjordisk styrka som fick oss att bita ihop och göra det för henne. Kärlek, oändlig kärlek var det nog. Men att se henne sakta sluta andas... Och bli slapp... Och inte själv bli tokig. Ja, jag vet inte. Jag ska inte ha djur

Jodå, visst ska du det! Utan djur är man fattig. Så länge man gör sitt bästa för att få dem att må bra så. Mer kan man inte göra.

Nej.... Men det gör så fruktansvärt ont!!!!!

Isa är ensam i buren.. Hon vill nog ha en liten tös som sällskap............


Tack Lokan!

Lilla pussmunnen ...

Tänker på dig Wilmer !
"Sorgen är priset för kärleken"

Nu fick du mig att bli ledsen fast jag inte ens kände Korvis, så vackert och kärleksfullt skriver du om henne. Skickar en massa tröstekramar

usch så trist!

Men så sorgligt Wilmer!
Jag tycker också att det var ett bra beslut ni tog även om det är hemskt. Ni gjorde ju verkligen allt ni kunde för att få henne frisk igen. När man då ser att det inte går längre, att lilla pyret inte mår bra, då är det bättre att avsluta.

Många tröstekramar blir det......

Tack ni också för goa ord. Huset är så tomt och tyst.... Ingen liten korv att skopa upp och pussa godmorgon för att bättra på humöret Högst upp på min önskelista, veterinärer med megakunskap om små djur.

Så saknad...

gosnos.jpg

Pussenosen...

Börjar med att beklaga Korvis bortgång men vad hände,senaste uppdateringen innehöll bara goda nyheter ?

Vila i frid finaste Korvis