Fullt så illa är det nu inte, omkring 40 000 kr tror jag att man hamnar vilket innebär en skattesats på 50 % och då har jag ändå använt mig av en låg lön som exempel, sen tillkommer ju moms och en del olika punktskatter på den del som blir kvar för konsumtion. Jag vidhåller att skatten på arbete är orimligt hög och då speciellt på låga löner (detta trots jobbskatteavdrag). Sen när det gäller arbetsgivaravgiften så är det arbetsgivaren som betalar in men arbetstagaren som måste arbeta ihop, eller hur.?
Gita


Så du tycker att vi har världens bästa skola, vård och omsorg? Att vi har världens högsta skatter är ju bara fakta.
Gita

Ordklyveri kanske, men själva ordet Solidaritet står väl för en frivillig handling eller känsla och inte något som är tvingande?
Gita

Om befolkningen i fria val röstar för solidaritet så är det väl frivilligt...
Det kallas för demokrati...

Och när tre vargar och ett lamm röstar om middagen är det också demokrati.

Har jag sagt det? Vi har inte tillräckligt höga skatter för att vara världsbäst. Vi har också en regering som satsar på fel saker. Dessutom har vi alldeles för generösa avdragsregler.

Nu tycker jag att du blandar ihop begreppen. Det du kallar för demokrati är naturligtvis riktigt, det är det som bestämms i fria val.
Solidaritet är något helt annat, mera känslomässigt, inget man kan rösta om i val.
Gita

Visst kan man rösta om ett solidariskt system. Det var ju det jag svarade på från början..

Tycker inte att ditt resonomang stämmer. Vi har ju redan världens högsta skatter, världens dyraste skola, världens dyraste sjukvård m.m. och ändå är vi inte bäst. Vad säger att det skulle bli bätre med ännu högre skatter? Kan det inte vara så att vi redan passerat den punkt där skattehöjningar får motsatt verkan?
Redan idag går ju mer än hälften av vad en medel/låginkomsttagare arbetar ihop i skatt. vad du tycker du är en lämplig nivå? 60,70 eller 80 %?
Gita

men tydligen inte om man är moderat

Nej, jag tycker inte det. Att jag accepterar demokratiska beslut behöver inte alls innebära att jag känner solidaritet med vissa grupper eller företeelser.Vem eller vilka jag solidariserar mig med är ett personligt val.
Gita

Vad pratar vi nu? Med arbetsgivarögon eller utifrån individen som "arbetar ihop"?

Ja såklart det har blivit dyrare med all privatisering där vinsterna inte går till investeringar utan till ägarnas fickor. Har vi redan passerat gränsen så betydet det ju att alliansen inte förvaltar skattemedlen på rätt sätt.

Om du tror att solidaritet har något med partipolitik att göra är du alldeles fel ute. Man kan aldrig tvinga någon att känna solidaritet oberoende av styrelsesätt eftersom det är en personlig känsla/handling.

Ett bra exempel är väl Rut-avdraget som ju tillkommit genom demokratiska beslut, det tycks ju vara väldigt många här som inte kan känna solidaritet med de hårt arbetande småbarnsföräldrar vars liv blivit lite lättare tack var just detta avdrag.
Gita

Tyvärr kan man inte bygga ett samhälle uteslutande på personliga val..

Tror du har fel där. Hade statskassan flödat över så tror jag inte att någon sagt så mycket men så länge de som bäst skulle behöva hjälpen inte är de som får den så protesterar vi. Då hamnar hjälpen hos fel personer.

Fel igen.....det är ju nästan alltid så att de privata alternativen håller högre kvalitet till lägre kostnader.Det ligger ju i sakens natur, för självklart sätter man inte sina barn i en skola eller väljer en vårdinrättning som inte håller måttet.

Sen har ju också valfriheten ett värde i sig. Numera kan man faktiskt t.ex. välja skola till sina barn även om man inte har en massa pengar, något man alltid har kunnat göra förutsatt att man har tillräckligt mycket pengar att välja bostad på rätt ställe.
Gita


Det jag menade var att man inte kan tvinga fram solidaritet med demokratiska beslut. För även Rut-avdraget har ju tillkommit på demokratisk väg.

Nu vet jag att väldigt många med mig vill ha just detta avdrag men det var inte det jag försökte få fram i denna debatt.
Gita

Jag undrar vem som är fel ute jag men jag är inte ett dugg förvånad över din syn, egoism är väl solidaritetens motsats.

Det hade varit mer solidariskt med Rutavdragen om de bara gick till dom som verkligen skulle behöva det istället för till dom som har råd att betala vad det kostar själva.

Ur Wikipedia:
Solidaritet (av latinets solidum, hela summan, kapitalet) innebär för kollektiv att gemensamt ta ansvar för något, inbördes gemenskap, att i egenskap av del av en grupp verka hänsynsfullt utan egenintresse för denna grupps bästa.
Som politisk term fundamental för socialismen, se till exempel solidarisk lönepolitik. Ej att förväxla med lojalitet, då etymologin för "solidaritet" anger en ekonomisk aspekt.

Men det har jag väl inte på något sätt hävdat. Däremot vidhåller jag, att acceptera/respektera demokratiska beslut inte har ett dugg med solidaritet att göra. Ingen annan än jag själv kan bestämma vem/vilka jag skall känna mig solidarisk med.
Gita

Fast nu talar vi om helt olika saker, Rut-avdragen var bara ett exempel på att man inte kan tvinga fram solidarietet genom demokratiska beslut. För det var väl ett demokratiskt beslut eller hur?

Precis som jag svarade Cacki så vet jag att många med mig vill ha just detta avdrag, men att det inte var det jag ville föra fram i den här debatten utan just som jag upprepat flera gånger att jag ville visa på att man inte kan tvinga fram solidaritet, varken genom politiska/demokratiska beslut,lagstiftning eller på något annat sätt.

Sen kan jag väl tycka att första meningen i ditt inlägg ovan var helt onödig, förutom att du missuppfattat mina inlägg så visar det ju inte på någon större tolerans mot åsikter/synpunkter som inte till punkt och prickar stämmer med dina egna.
Gita

Jag tillhör dem som arbetar ihop, om det nu gör någon skillnad.
Gita

Okej, jag bara frågade, men eftersom jag har för mej att du tidigare har talat om att ni har eget företag (om jag inte missminner mej fullständigt. Ursäkta i så fall!) så färgar ju det naturligtvis dina åsikter också.

Det går faktiskt bra för Borg just nu!
http://www.dn.se/nyheter/politik/fyra-part...riksdagssparren

Gita

ja precis vad jag menade, länder som lever på oljepengar och spel.
du gör dig dum.


bara maria beroendecentral har plockat ut en aktievinst på 86 miljoner kronor under en sexårsperiod.
skattepengar som borde gått till det samhället skriker efter - vård till sjuka.



synovates mätning är den som hittills har haft de mest missvisande siffrorna av alla mätningar/undersökningar

Du mins kanske rätt, åtminstone delvis, jag har varit egen företagare under 20 år men är nu sedan sju år tillbaka i tiden anställd.
Hur som helst är det väl en självklarhet att arbetstagaren måste arbeta ihop till arbetsgivaravgiften eller som man också kan kalla det löneskatten.Det finns väl inga företag (inom det privata näringslivet) som har anställda som inte drar in sina egna kostnader och helst lite till
Gita

Demokratiska beslut är en sak och solidaritet en annan. Självklart kan man inte tvinga fram solidarietet genom att besluta om något osolidariskt. Det är ju det man beslutar om som har med solidaritet att göra inte att det är fattat i demokratisk ordning. En solidarisk fördelning kan ju ingen komma och säga att den inte är solidarisk.

Och så var vi där igen! Du bestämmer väl inte vad jag får skriva och inte eller vad jag får tycka om det andra skriver. Jag tycker faktiskt att det är du som missförstår och andra får gärna ha andra åsikter än jag så där har du fel.

Så sant, så sant. Sådana företag skulle naturligtvis med rätta slås ut. Men så länge ett företag går runt och att även företagsägaren kan leva av det h*n och andra arbetar ihop så borde h*n väl vara nöjd. Den rena vinsten däremot, borde väl inte vara en självklarhet att den ska tillfalla enbart företagaren. H*n har ju inte slitit ensam menar jag. Det känns faktiskt som om vissa här på Odla tycker det.
Så det borde gnällas lite mindre från företagarhåll om hur mycket av "mitt" arbete beskattas. Låt de anställda tala för sej själv istället, allt annat är ju som sagt ren vinst som plockas ut på andras arbete. Visst vinsten som plockas in på produkten/tjänsten är en sak, men arbetskraft kostar och måste naturligtvis också få göra det, med tanke på vad arbetsgivaravgiften är ämnad för.

Men det är ju det jag hävdat hela tiden, solidaritet är ett personligt begrepp/känsla/handling som inte kan tvingas fram genom politiska beslut. Det finns ju många som tycker att t.ex Rut-avdraget är solidariskt med dem som behöver hjälp medan andra inte tycker så.

Och visst självklart får du skriva och tycka vad du vill, men visst är det lite onödigt och högst osakligt att tillvita mig vissa egenskaper i en debatt som behandlar begreppen demokrati kontra solidaritet. Och tycker du att det är OK att kalla mig egoistisk så är det ju faktiskt precis lika OK att jag kallar dig intolerant, eller hur?
Gita

För min del har jag aldrig påstått att företag/företagare beskattas hårdare än andra. För så är det inte, men många företagare, speciellt bland de minsta företagaen, jobbar väldigt många fler timmar per vecka än en vanlig anställd. Det jag däremot hävdar jär att skatten på arbete (där ingår arbetsgivaravgiften) är orimligt hög, och speciellt när det gäller de mest lågavlönade. Kanske skulle de första 200 000 kronorna/år vare skattebefriade för det är väl den summan som behövs per person för att kunna leva något så när drägligt.
Gita

Bara det går tillbaka till den lågavlönade anställde så och inte ätas upp av RUT-avdrag och annat. Men den här regeringen gör ju allt att pengarna ska hamna i fickorna på dem som redan är tillräckligt rika.
Fast visst håller jag med dej om att fr.a relativt nystartade små företag förmodligen skulle vara ganska behjälpta av en sådan ordning, men se då kommer de redan etablerade och vinstdrivande "företagarbrorsorna" och försöker åka snålskjuts så att dom kan roffa åt sej så mycket de kan själva. Var finns solidariteten med varann bland företagarna själva??

Du har fortfarande inte förstått att solidaritet inte är ett personligt begrepp/känsla/handling i politiken eller vill inte förstå. Fattar man beslut om något som bara gynnar en del av befolkningen medan andra blir utan så är det inte solidariskt.

Speciellt inte om det är de som verkligen bäst skulle behöva gynnas lite som blir utan....

Privat eller offentligt? Spelar ingen roll så länge dom konkurrerar på lika villkor. Jag väljer ju det som jag tycker är bäst för mig. Vinst eller inte har ingen betydelse så länge skattemedlen fördelas enligt fastslagna regler. Kostnaderna för samhället ökar ju inte genom privatisering. Ofta är det väl kund/elevunderlaget som styr vad staten bidrager med. Den aktör som inte håller måttet kommer att slås ut. Det offentliga kommer alltid att finnas men bevisligen förbättras inte det offentliga genom högre skatter utan behöver konkurrens av privata aktörer. Hade det offentliga generarat vinster som det privata, hade det privata inte kunnat etablera sig. Välfärden byggs på skatteintäkter men också hur dessa skatteintäkter förvaltas. Inga skattehöjningar i världen hjälper mot en ineffektiv o penninghungrande offentlig sektor.

Nu menade jag iofs att det där med de 200 000 första kronorna skattebefriade skulle gälla vanliga och alla anställda men kanske skulle det vara bra även om företag slapp skatta för de 200 000 första kronorna av vinsten.
När det gäller företag och solidaritet med varandra så kan det väl ofta vara lite si och så, men det ligger väl i sakens natur, ofta så konkurrerar ju företagen om kunder och avsättning för sina produkter och tjänster.
Gita
P.s När det gäller Rut-avdragen så genererar de ju större skattintäkter än kostnader så det "äter ju inte upp" någonting. Fast en del kanske tycker det är bättre att öststatstjejer kommer hit och städar svart, för det är det som händer när man måste arbete 4-5 timmar för att betala i timmes städning. D.s

Fortfarande; vad som kan kallas solidariskt är inget givet begrepp. Det är inte givet att det som du tycker är solidaritet är det även för alla andra. Det finns faktiskt många olika värderingar/ utgångspunkter och synsätt och med vem/vilka man känner solidaritet är nog väldigt olika från person till person.
Gita
P.s Sen är det ju inte så att "lika till alla" alltid är det mest rättvisa, det kan ju faktiskt vara så att vissa grupper förtjänar lite mer än andra D.s

Jo i politiken är det ett givet begrepp. Som politisk term är solidaritet fundamental för socialismen och anger en ekonomisk aspekt.


... eller snarare att vissa grupper behöver mer än andra!

Och hur definierar du solidaritet om jag får fråga. Socialismen måhända har sin egen definition, men den är knappast giltig för alla ens inom politiken. Alla är inte socialister och inte heller har socialismen monopol på begreppet solidaritet.
Gita

Fast i förlängningen tror jag att vi kommer att bita oss rejält i svansen om vi tänker så. I alla fall vi "svenssons" som inte har ett väldigt överskott i egna kassakistan. Från början var det ju själva tanken med att lägga sådan verksamhet under en offentliga sektor utan vinstintresse som drivkraft. Man ville ju värna om seriositeten och kvalitén.
Nu vet jag ju inte vad du arbetar med, men som anställd i offentliga sektorn (sjukvården) så märker man ju dagligen av vilka utmärkta kontrollsystem vi står under och hur snabbt vi nås av nya förändrade riktlinjer när det väl gäller. Förutom att kommunikationen går trögare mellan privatägda verksamheter och de statliga kontrollorgan vi har har, dessutom står de ju under ett helt annat regelverk än det offentliga vad det gäller insynen i verksamheten.
Vad det gäller t.ex våra suveräna "LEX-lagar" så fungerar ju inte ens dessa i det privatägda som det ser ut idag. Ingen har väl missat hur anställda hotats med uppsägning t.ex om man anmäler vanvård eller ev. går ut och berättar om det via media?

Fast nu har ju faktiskt de flesta i media uppmärksammade fallen om vanvård handlat om sjuk/äldrevård inom den offentliga sektorn.
Med flera valmöjligheter har man ju möjlighet att välja bort det som är mindre bra, eller hur?
Gita

Det där var förra veckans nyheter.

Har du något senare att komma med?
Gita

Jag tror och tycker mig märka att tron på den starka staten som skall ta hand om medborgarna från vaggan till gaven håller på att försvinna. Människor födda på 70-talet och senare har helt andra värderingar och önskemål. Man har en starkare tro på sig själva och vill ha mer eget ansvar, frihet och valmöjligheter. Har jag fel?
Gita

Det är nog en sanning med modifikation. Jag tror att det är bra att hålla ögonen öppna även för "de mindre allvarliga bristerna" bland de privata vårdföretagen som numera har poppat upp. Om man läser i de mer lokala tidningarna som finns så är det ofta(-st) de privata vårdföretagen som får mest på pälsen, både var det gäller personalpolitik och brister i vården. Man bör nog lyssna på de drabbade (personal, brukare samt anhöriga) med egna erfarenheter innan man bildar sej en egen uppfattning. Innan kommunerna började lägga ut t.ex åldringsvården på entrepenad så var det inte lika mycket skriverier i media om sådant här. Alltihop verkar ha börjat då av någon anledning och vi kanske inte ska blunda hur länge som helst för denna varningssignal. Bättre att mota olle i grind innan det blir för sent.

Ja, många har lärt sig att kräva stor valfrihet. Men när det går snett, då är man snabb att kräva att "samhället" ska ställa upp.

Ja inte är det då synonymt med att man ger dem som redan har det gott ställt ännu mer på de mindre bemedlades bekostnad.

ja det har du.
unga vuxna och ungdomar vill också ha ett välfärdssamhälle värt namnet, de är inte ett dugg imponerade av osolidariskt beteende, rovgirig mentalitet och slit och släng, de tror inte att livet går ut på att köpa sig fri.
att betala skatt och välja politiker som förvaltar skattepengarna på bästa sätt för landets medborgare är att ta ansvar.

Det låter som att vi får behålla Anders Borg ett bra tag framöver med andra ord.
Gita

ja, det får vi väl hoppas!

hur menar du nu? tar han hand om alla sveriges medborgare på bästa sätt?
tror du bara tänker på dig själv.

Ja, jag tror också att trenden börjar vända nu. Den generation som Gita nämner är den som "glömt"/inte haft föräldrar som kommer ihåg sitt eget ursprung och därför heller inte upplyst sina barn. Föräldrar som har varit alltför upptagna med att "förverkliga" sej själva och rusat blint uppför sina karriärsstegar. Det finns onekligen ett glapp med människor som inte vill minnas vilken politisk inriktning det var som ledde dem till den välfärd de själva nu får njuta av.
Nya generationen är dom som har fått känna på nackdelarna med levnadssättet som föräldrarna fört och det verkar faktiskt som att dom vill ha till en förändring. Det ger i alla fall mej hopp om ett bättre samhälle så småningom.

<sup>I alliansens budgetförhandlingar får Kristdemokraterna (KD) inte igenom sin hjärtefråga om sänkt skatt för pensionärer nästa år, erfar SVT:s Rapport. Partiledaren Göran Hägglunds pressekreterare Martin Kits bekräftar uppgiften för TT:

– Vi får konstatera att vi har kommit i ett läge i förhandlingarna där vi är ensamma mot tre.

KD-linjen har varit att en skattesänkning för pensionärer är viktigare än Moderaternas förslag om sänkt restaurangmoms.</sup>





så - de gamla får betala (än en gång) för att friska och arbetsföra människor ska kunna unna sig ...