Hihi - det där låter som råd för blivande lärare Har koll på den eleven /de eleverna som som anslår tonen i klassrummet så tar de andra efter.....

Ligger mycket i det du skriver merlin 68

Det här är en ganska lång artikel men jag hoppas att du Motti (och alla andra Cesar Millan-anhängare) tar dig tid att läsa den.

http://www.dogma.nu/artiklar/den-missuppfattade-dominansen

Ytterligare en intressant artikel angående Millans halsband som han använder på alla hundar inkl. sina egna.

http://www.dogma.nu/artiklar/farligt-halsband

Oj vad jag önskar att Motti och andra likasinnade orkar läsa det som står i länkarna. Tack för dom Monica

Det fanns mycket annat bra att läsa på den sidan också!

Du vet inget om mej så tyst på dej!!!

du tycker att det är ok att vara hårdhänt gentemot djur " de tål det" säger du. alltså är du ingen djurvän.

Mycket intressant och klokt!

Apropå det Per Jensen skrev om det han kallar "kontrollör-rollen" - det jag kallar "ordningsman". Jag har haft mellan 4-7 hundar samtidigt dom senaste 30 åren men aldrig tidigare haft en så tydlig ordningsman i flocken som jag har nu. Det är kul att se hur hon arbetar. Det är den yngsta av hundarna och i princip från 5-6 månaders ålder har hon agerat när något hänt i flocken. Ställer sig t.ex. 2 av gammeltanterna och stirrar på varandra och vill mäta sig lite så kommer hon bums och kliver in mellan dom och bara föser den ena av dom bort åt det håller där det finns mest plats. Säger jag till någon av dom att t.ex. låta bli något, springer hon genast dit och nofsar till lite i skägget för att poängtera vad jag sa. (Eftersom dom är många använder jag alltid namn i alla lägen så alla vet vad dom heter och vad dom andra heter också.) Det är över huvud taget mycket intressant och kul att studera flockbeteendet i en hundflock - även om det inte är så stor och väldrillad som CMs....

Du vet inte ens hur mycket en hund tål så prata inte om sånt du inte vet! Däremot så kan vi prata om psykiskt lidande för där gör det nog mer ont än en kick i baken! Jag vill inte vara din ovän men jag har rätt att tycka! Eller hur?
Att göra illa ett djur blir aldrig rätt! Vi är djur och om nån slår dej så glömmer du aldrig det! Om hundarna kunde så skulle dom nog bita halsen av den där killen, men det kan dom inte för dom har mer respekt i sin naturliga hjärna än vad en människa har. man kan inte försvara sig om man är kopplad eller bär munkorg heller! det finns nog ingen hund i hela världen som skulle vilja bo hos en människa? Dom älskar oss inte som vi älskar dom!
Mina fina katter är faktiskt fria individer, dom är här för att jag är snäll mot dom. Det är vad jag tror och tänker med min "aphjärna" ha ha....

Ja det där är kul och det behöver inte ens vara en hundflock. Förra hunden var precis en sån "ordningsman" med mina katter. Så fort dom gjorde nåt hon hon inte tyckte dom skulle göra, som t.ex. vara uppe på köksbordet så var hon där och sa åt dom att gå ner. Likaså gick hon emellan om dom nån gång mopsade sig mot varandra. Men det fanns inte tillstymmelse till dominans i den hunden utan bara en vilja att visa när något var fel.

Du skulle ha kunnat vara en flock ledare Stintan för du har det där som inte många har, raka ärliga puckar!
Jag är en känslomäniska som tycker för mycket och berörs väldigt lätt, jag är den som ställer upp då det kniper.Varför vet jag inte, jag bara är sån. I en flock skulle jag nog vara medlaren som inte springer runt med skvaller och håller på med intriger.
Egentligen är vi ju en flock med vissa rangordningar här på Odla!

Denna nuvarande hund som jag har, har varit väldigt lyhört redan som valp och har ett gott sinne, så det finns inga som helst beskymmer att möta andras hundar, om de är kopplade.
Hon vet också att hon tillhör i vår "flock" under fåglarna och det har inte hänt det minsta mellan dom. Trots att hunden var som valp glad i att slicka över näbben på den dåvande gojan, så lärde hon sig att det räcker om hon håller sin tunga i styr under tiden som gojorna hälsar på henne med ett smack på nosen (inget bett, men ett tydligt pussljud)......

Det har varit denna hundens uppgift att leta upp gojor om de är ur buren och på sina äventyr. Det räckte endast att be hunden markera var (namnet på gojan) den befann sig och då ställde hon sig rakt upp över fågeln som skämdes mellan hundens ben ...... det var sedan att plocka upp fågeln och allt var gott.....
Det dröjer nog inte längre nu innan hon få flytta till sitt "hundhimmel" till de gojorna vi förlorat under tiden. Jag hade ju dotterns fåglar hos mig rätt så mycket innan hon flyttade till Oslo.

Livet utan djur är nog inget liv als ---- så mycket ger de tillbaka under dagarna ......

Har sett en del av de program som ni tar upp och det är inte alltid så roligt att titta på........ det finns både och .....

Nu är jag ju inget djur så flockledare låter bara konstigt. Det är inte ett ord som jag vill använda.

Men!? Om du inte är ett djur vad är du då Stintan? När slutade vi vara djur?

Men du är ju bra på att ta hand om de vilsna själar som figurerar i forumet ...... kanske det är din uppgift?

Om du menade mej så är jag väldigt vilsen! Jag kan nog upplevas som smått galen ibland men jag brukar skylla på att jag har blivit överklok! Ha ha ha... Jag kanske tänker för mycket, men därför gillar jag sånna här "smarta" disskusioner!

Det är iallafall kul att jag kan roa någon

Ha ha...! Du roar i alla fall mej ugglemor för du verkar smart! Stintan vet (hoppas jag) vad jag tycker om henne. Däremot så är det väldigt synd om mej för ingen tycker om mej! Fast jag är så snygg!

Kanske du har massor av hemliga beundrare fast nu är det lite väl mycke OT tycker jag.

[quote name='*Stintan*' date='24-02-2012, 16:04' post='1520698']
Kanske du har massor av hemliga beundrare fast nu är det lite väl mycke OT tycker jag.
[/quote
Ja så är det nog!
Blev utskälld av en viss person via PM, stackarn! Man kan dö av en hjärtinfarkt om man blir så upprörd!

Nu tycker jag det har blivit en diskution i inbördes beundran istället för att diskutera det som tråden var till för nämligen Cesar Milan och hans metoder att fostra hundar

Läste du länkarna som Monica i Nässjö la in på föregående sida? Om inte så gör det!

Du kanske skulle kunna vara så vänlig att lägga in den före jag hittar inte den !

Varsågod Motti!

Etologiprofessorns artikel är nonsens, han motsäger sig själv överallt. Han avskriver en studie från 1922 baserat på en studie från 1963; det är alldeles sant att många äldre studier har svagheter, särskilt inom etologin där forskarna ofta projicerat sina politiska åsikter på djuren, men 1963 är också en äldre studie. Han säger att dominans hos människor är annorlunda än hos djur, för hos människa är det att breda ut sig genom att vara aggressiv, hos djur är det att subdominanta undviker konflikt - men det är samma sak, bara omformulerat. Han säger att hundar och människor inte konkurrerar om mat, men det är ju precis vad som händer när man försöker ta ett tuggben från en hund.

(Varför morrar en hund man försöker ta ifrån ett tuggben? För att den är rädd för dig, eller för att den försöker varna dig att den tänker slåss för att behålla tuggbenet?)

Han avslutar med att säga att "bestraffningar och tillrättavisningar är moment som riskerar att förstöra förtroendet", men säger i nästa andetag att de kan vara del av "hur man dresserar sin hund effektivt med bibehållet förtroende". Ridå.

Halsbandsartikeln är mycket vederhäftigare, men lider av ett stort problem: den lyckas inte visa att det finns någon risk med halsbandet. Jag har ingen som helst uppfattning om det här kopplet, men om hundar "löper risk för skador och smärtor via nerverna i nacke- och halsregion" borde det gå att påvisa. Halsbandet har sålts i tusentals exemplar under flera år, det borde finnas gott om fall vid det här laget, man borde inte behöva basera sig på teoretiska spekulationer.

En trygg hund som känner tillit varken morrar eller slåss om man tar tuggbenet eller matskålen ifrån den så där har han helt rätt! Min hund kommer med tuggbenet till mig och vill helst att jag ska hålla i ena änden av benet medan hon tuggar på den andra (bara som exempel).
Varför vissa hundar morrar varnande (ja det hör ihop) beror just på hunden inte känner tillit, saknar förtroende, för sin ägare.

Man skapar inte förtroende genom bestraffningar och tillrättavisningar alltså har han även rätt när han säger "bestraffningar och tillrättavisningar är moment som riskerar att förstöra förtroendet". Man måste skilja på dressyr och uppfostran/lydnad. Det är möjligt att man kan använda någon form av bestraffning och tillrättavisning vid dressyr men då ska man nog vara väldigt kunnig och påläst så man vet vad man gör.

Beträffande halsband överhuvutaget så är hals- och nackskador vanligare än man tror hos hundar. Ryck i koppel kan ge kotförskjutningar, muskelspänningar och obotliga nervskador.

Anders Hallgren skriver följande: "Förutom den direkta (direkt påverkan på nerver) och indirekta (muskler som trycker på nerver) som speciellt strypande halsband kan medföra, har jag under åren sett en annan vanlig företeelse. Hundar spänner musklerna runt halsen när halsbanden kommer på. Det här gäller framför allt om hundarna drar i kopplet eller om de ofta blir ryckta i kopplet.
När musklerna spänns släpper de inte igenom blodet lika lätt. Spända muskler hindrar ju blodflödet. När sådant sker hos människor uppstår vad man kallar spänningshuvudvärk. Enligt flera veterinärer jag talat med torde exakt samma sak kunna vara fallet med hundar. Dessutom har jag och andra gång på gång kunnat visa hur problembeteenden kan minska eller helt försvinna hos hundar genom massage på nacken. Det har då varit hundar som haft spända muskler där."

Letar febrilt efter en länk jag sett där veterinärer uttalat sig om nacksador på hundar men hittar den inte just nu.

Angående morrande hundar när man tar bort mat. Jag vet inte hur det egentligen ligger till men jag tror att det handlar om dominans. En dominant hund låter inte någon i lägre rang ta maten i från den. En gång i tiden tog jag över en två år gammal rottweiler. Hon var en fin och duktig hund, inget problemhund alls. Första veckan hon var hos mig gav jag henne ett tuggben. Efter en stund skulle jag ta den ifrån henne. Hon morrade. Jag sa ett tydligt nej, och tog benet i alla fall. Sen fick hon benet och jag tog det igen. Vi höll på så fram och tillbaka, det var bara första gången hon morrade. Sen visste hon att jag hade all rätt i hela världen att ta ifrån henne maten precis när jag ville.

När jag har haft fler än en hund har jag aldrig någonsin låtit dem bråka om maten eller ben. Om de börjat gruffas har jag gått emellan direkt och bestämt vem som ska ha maten. Olika hundar varje gång. Nu kan de dela matskål utan problem. Båda äter så fint ihop.
De har heller aldrig någonsin fått bråka med varandra. Jag har alltid gått emellan direkt.

Nu har jag inte sett programmen om den omtalade CM, men när det gäller ditt sätt att uppfostra din valp så gjorde du helt rätt, det är ju precis så en tik uppfostrar sina valpar. Likaså är att vända ner en hund på rygg och lugnt hålla fast ett utmärkt sätt att fastställa rangordningen utan att på minsta sätt skada hunden. En hund som utmanar husse/matte om att stå högst i rang är ju i allra högsta grad en problemhund.
Gita

Precis min uppfattning.

Men jag fattar verkligen inte varför jag inte lyckas helt med att få bukt med hans beteende vad det gäller hundmöten. Helt hundra trygg kan han ju uppenbarligen inte vara med mig i de lägena.

Motti måhända har fel i sak men det ursäktar inte meningslösa elakheter som repliken ovan.
Gita

Jag har samma problem med min för övrigt hyfsat väluppfostrade hund, men jag uppfattar det inte som att han är otrygg utan mera att han hoppar och skäller av glädje och vill leka, fast det kan ju de man möter inte veta.
Jag brukar kommendera honom att sitta och sen berömma överdrivet mycket om han sitter stilla. Det hjälper ett tag, men nästa dag är det ju samma elände igen. Så jag vet inte hur man skall komma till rätta med detta.
Gita

Min hund hoppar inte av glädje. Han vill skydda och attackera, möjligen inte visa sig svag. Men när jag släppt honom (hänt några gånger att jag tappat kopplet, länge sen nu) har han rusat framåt mot den andra hunden, för att sedan bromsa in och till slut gå fram försiktigt med låg svansföring för att hälsa. De gånger det hänt har den andra hunden varit en snäll och vänlig själ, de har hälsat så fint och problemet borta.
Min hund skäller aldrig på hundar han känner. Då viftar han bara lojt på svansen och är inte alls ivrig att hälsa ens närmare. Möts vi så att de hamnar i närheten så nosar han bara lite på den andre och återgår till dikeskanterna. Det är bara okända hundar som han beter sig illa med. De flesta hundar här är ju okända för honom, deras mattar och hussar vågar inte låta deras hundar hälsa på den rabiata galningen som finns i min ända av kopplet. Fullt förstårligt för sig, för han ser verkligen ut för att vara färdig och mörda vid dessa tillfällen.

varför öht hålla på med tramset 'ta ifrån hunden benet/maten'
man ger väl ett ben för att hunden ska ha det?
om olyckan är framme och benet fastnar i halsen vänder man upp o ned på hunden eller tar sig i ilfart till närmsta veterinär.

Nej Anma det handlade inte om dominans utan om bristande tillit/förtroende i den situationen. Du fick genom ditt agerande hunden att förstå att den kunde lita på dig. Det har inget med dominans att göra. Hundar gör det som lönar sig, Det är därför belöning är bättre än bestraffning/tillrättavisning. Belöningen din hund fick vara att du gav tillbaka benet och kanske berömde du också. Genom att lära/visa hundarna att man fixar situationen åt dom får man dom att känna förtroende så att dom inte själva behöver ta strid varken mot andra hundar eller mot ägaren. Saknar hunden tillit så testar den sig fram och gör det som lönar sig. Kanske hade det tidigare lönat sig för din hund att gruffa om maten och att morra när någon skulle ta benet.

Som sagt, jag vet inte vilken teori är rätt. Men det du säger här är ju att min hund har inget förtroende för mig vad det gäller möten med andra hundar (han känner att han måste ta ansvaret och gör det på ett felaktigt sätt, felaktigt i mina ögon alltså) medan han har fullt förtroende för mig vad det gäller mat, när jag ber honom flytta sig från soffan för att jag ska sitta där (han flyttar sig genast utan att ens tänka på att morra eller försvara sin plats), när jag kallar på honom (förutom när han jagar för då är han blockerad) med flera situationer.
För mig blir det konstigt att han har förtroende för mig oftast men inte alltid. I för sig blir det konstigt också att han känner sig ranghög i vissa situationer och inte i andra. Då tänker jag ranghög som dominant.
Skulle vara intressant hur det egentligen ligger till. Vilken dröm om min hund kunde tala om det för mig!

Det är ett bra sätt att lära den att det är OK att ta saker ifrån den. Ibland behöver man göra det, särkilt när det gäller valpar. Med det menar jag inte att man ska hålla på och plocka av hunden benet i tid och otid och även här gäller belöning när den gör rätt.



Skvallerträning med belöning! Jag la in en länk tidigare där du kan läsa om det.

För det första, att brotta ner en hund på sidan och hålla kvar den är det bästa sättet att knäcka en hund, den kommer aldrig mer att lita helt fast på dig. Googla på alfarullning så finns det hur mycket som helst att läsa om hur förkastligt det är.

Ni som har problem med hundmöten, pröva att göra er själva mer intressanta än den mötande hunden. Det kan man göra med godis- extra gott, leksaker, få den att utföra trix etc, etc. Och jag hävdar envist att en hund aldrig försöker att stiga i rang över människan, om den har problembeteenden så beror det bara på bristande träning eller möjligtvis att den har en fysisk skada.

Det enda sättet för mig att bli intressant nog är att vara den som skvallrar om den andra hunden, det har jag skrivit om tidigare i tråden. Hittills i alla fall. Tro mig, jag har provat det mesta.

Nej på promenaderna har du kontaktproblem, det är något annat. En hund kan ju inte veta hur den ska bete sig i alla situationer automatiskt bara för att den känner förtroende. Din hund visar ju bara detta beteende när du går och funderar på annat än hunden. Inte när du är fokuserad så du hinner agera före honom. Då blir det du visar inkonsekvent och hunden vet inte vad som är rätt och fel. Jag skulle önska att du och andra slutar att använda ord som ranghög och dominans och inter ens tänker i dom banorna för det är inte fråga om det.

Har du provat att gå en kurs i allmänlydnad? Det är jättenyttigt och jättekul, både för dig och hunden.

Nu har jag själv googlat på alfarullning och jag hittade en rapport från ett amerikanskt forskarlag om resultaten vid olika träningsmetoder. Mycket tänkvärt trots att undersökningen bara omfattade 140 hundar men det ger i alla fall en fingervisning om vad som är effektivast.

http://www.glanna.se/Hundsidan/hundar_beteendeproblem.html

skrev inte du tidigare att du är ointresserad/ouppmärksam när ni är ute och promenerar? när du ska ta ifrån din hund ben/mat eller vill ha plats i soffan är du inte ouppmärksam.
DÄR har du problemet och det är ditt, inte hundens.

jaja, det kanske är bra om man någon gång skulle behöva ta ifrån dem vad det nu är de har i munnen, men att blanda in rang o dominans o hejåhå i ett jäkla ben, hallååååååååå, det ÄR EN HUUUUUUND, de brukar inte bita dem som föder dem. i sånt fall är det fel i skallen på hunden och den bör avlivas.

Jag har aldrig påstått att problemet är hundens! Läs mina inlägg i tråden så ser du.

Finns massor med hundar som skiter i allt som kommer i deras väg hur ouppmärksammade deras mattar/hussar än är. Är det beroende på hundens personlighet hur intresserad den är av sin omvärld eller är det något annat?

Det kan också bero på att hunden inte får tillräcklig mental stimulans och därför tar ut sin överskottsenergi vid hundmöten. Nu vill jag absolut inte säga att det är så i ditt fall men hur mycket aktiverar du din hund, utöver promenader, per dag?

nä, jag menade inte att du skrivit att det var hundens problem, jag vill bara peka på det.
självklart har hundar olika personligheter så det gäller att lära känna sin egen hund.

Det är svårt att aktivera en greyhoundhjärna. Han vill inte söka, inte träna sitt (hans kropp är inte ens byggt för att sitta)ligg/lydnad, ointresserad av att belönas med godis, inte spåra, ja vad finns kvar? Jaga med ögonen, men det beteendet är inget jag uppmuntrar. Jag släpper honom lös oftast en gång om dagen, då får han rejsa av sig tills han är helst slut. Sen vill han mest bara ligga nära. Apport tycker han är roligt, i en minut. Sen släpper han pinnen och drar på en rejsrunda igen.
Förmodligen har jag helt enkelt inte hittat vad han tycker är roligt, förutom att springa runt i stora cirklar. Men jag har försökt. I åtta år har jag försökt.

http://sv.m.wikipedia.org/wiki/Lure_coursing

Oj, jag håller med, det var en svår nöt att knäcka. Men han måste ju äta, låt honom jobba för maten. Lägg det i mjölk- eller äggkartonger som han måste bita upp. När det blir för lätt kan du t.ex lägga kartongerna högt med ett snöre om så han måste dra ner dem. Och apropå godis, du kanske inte har hittat det rätta bara. Min tik blir alldeles salig av leverpastej på tub, bara att köra in tuben i munnen och trycka till. Hoppas du kommer på knepet till slut.

Det där skulla han tycka var sjukt roligt. Närmaste ställe jag kunde hitta är 7 mil bort, vad jag kunde hitta med en snabb googling. Däremot har han någon gång fått jaga plastpåse efter bilen när han var ung, men så sa någon att han kan kanske utveckla ett behov att jaga bilar så då slutade vi med det.
Sen så har han ju jagat en och annan stackars hare i sina dagar... Och rådjur.