Jag har på ett annat forum följt en väldigt intressant diskussion om det här med klass och klasskillnader. Socialgrupp 1,2,3 eller arbetarklass, medelklass och överklass.

Om jag börjar med mig själv så är jag född och uppvuxen på en ganska stor gård med en hel del anställda.Gården har gått i arv på min pappas sida i rakt nedstigande led sedan mitten på 1500-talet.
Min mamma var född i fattigaste arbetarklass men skaffade sig en akademisk utbildning som hon dock aldrig använde sig av, dvs. hon arbetade aldrig utanför hemmet.
Jag själv har en dubbel högskoleutbildning, jag är gift med en civilingenjör .Jag arbetar inom det privata näringslivet som projektledare/ lobbyist m.m. Vi är medelinkomsttagare eller något över, vi bor i en stor gammal funkisvilla i en mindre f.d. bruksort. Våra barn har högskoleutbildning och bra, hyfsat välbetalda jobb.
Så visst kan man väl säga att jag/vi är ganska typisk medelklass? Eller?

Vad placerar ni er själva? Vad tycker ni om begreppen socialgrupper eller klasser som sådana?
Kan man bli överklass om man inte är född till det? Fungerar det man bruka kalla klassresor?
Ja, frågorna är många och det vore kul/intressant att få ta del av era synpunkter.
Gita

Spegel, spegel på väggen där, säg mig vem...?

Du kanske tycker att frågan är ointressant? Eller kanske du tycker att det är en icke-fråga, dvs. att sådant som olika klasser inte finns, att vi har ett klasslöst samhälle?
Eller är det bara så att du inte vill/kan diskutera med mig för du har ju fortfarande inte talat om hur du tycker att man skall åtgärda arbetslösheten.
Gita

Jag har precis kommit hem från ett besök i Indien, så kom inte och snacka inte om klasser och klassskillnader. Det är bara dem som anser sig tillhöra "gräddan" som gör det. Du är bara fjuttig i din strävan att vara lite förmer än andra. Beskriv ditt intellekt istället, så jag kan få en chans klassa dig...för det är väl meningen med ditt inlägg

Hade kunnat vara en intressant tråd att följa men tydligen ska det börja ältas här också om saker som det tjafsas om i en annan tråd också. Det här är ju trots allt en ny tråd och ett helt annat ämne, så please Gita....

Lobbyist...är det inte ett "finare" ord för mutkolv?

Synd på en så intressant tråd

Är det viktigt för dig att tillhöra en klass eller socialgrupp? Skulle det vara ett mått på bra, bättre eller bäst människa?
Jag gillar inte klasstänket men tyvärr ökar ju klyftorna i samhället igen vilket är ett problem för alla utom för moderaterna.

Gör det enkla självtestet:

Vill du helst åka på:
A) Överklass-safari för att få se rika människor i villor på riktigt.
B) Förorts-safari för att få slänga smulor till bidragstagarna som sitter på bänkar o är passiva när de gömmer sig för arbetslinjen.

Svarar du: A så är du arbetarklass, B du är överklass, svarar både A & B = du har ingen större erfarenhet av någon av dessa grupper och är medelklass.

Inte ett dugg viktigt för mig som person men nog så intressant som samhällsfenomen. Vad definierar de olika klasserna? Är det nivån på utbildningen? Är det inkomsten? Finaste bilen? Statusfyllt yrke? Eller är det något annat som t.ex. nedärvd bildning och traditioner.?
Gita


Saken har diskuterats på ett annat forum, flera hundra intressanta inlägg där man redogjorde för sina synpunkter utan att hacka på person. Men tyvärr jag dummade mig när jag glömde bort att det här är "odla- småprat" och här är en seriös debatt inte möjlig.
Gita

Jag har också besökt Indien, flera gånger t.o.m. men var i all världen har det med olika socialgrupper i Sverige att göra? Så förstår jag dig rätt om att du tycker att man inte skall tala om sådant som klasskillnader i Sverige?
Har vi nått fram till det klasslösa samhället? Nå, då skulle det kanske inte vara något att tala om.


Synd f.ö att du inte kan diskutera någonting som helst utan att vara elak och kalla mig( eller för den delen andra vars åsikter inte faller dig i smaken) det ena eller andra nedsättande epitetet.Det förstör mycket!
Gita

Mormor och morfar var statare.
Farmor och farfar var lanthandlare, mäklare samt revisor.Ja mest farfar då.

Själv gick jag ut gymnasiet med 0,75 i medel.

Själv är jag inspärrad bakom samma taggtråd sen snart 20år tillbaks, släpps ut kvällar och helger.

Klassar mig själv som idiot och arbetarklass.

Tråden kan va nog så intressant tycker jag.

Om man hellre vill åka på riktig safari och kolla på djur och natur då, vad är man då?

Klassindelning är förlegat och hör till svunnen tid. Det är bara något som människor med hybris hittat på i syfte att försöka trycka ner och ge andra människor mindervärdeskomplex. En övervintrad uråldrig härskarteknik som vissa försöker hålla liv i och som vi idag borde kunna se likheter i med t.ex rasism.
Idag vet väl varenda kotte att vi alla föds med rumpan bar och att vi anatomiskt är uppbyggda på ungefäramma sätt. Ingen är ett dugg "bättre" än den andre. Skillnaden är väl att vissa är födda med silversked i munnen, andra inte, men det säger inte ett dugg om personens egentliga kvalitéer för det.

För mej existerar bara två sorters människor. Skitstövlar och vanligt hyvens folk som har vett på att uppföra sej respektfullt och empatiskt mot sina medmänniskor.

Jag tycker att ordet"klass" klingar illa i sådana här sammanhang och måste man nu dela in folk i olika grupper skulle jag mycket hellre använda begrepp som upplevd levnadsstandard.

Tycker inte att det är viktigt med klassificering!

Kommer från Jordbrukar släktet! Morfar och mormor var var statare för att sedan bli Arrendatorer!

Farfar var Storbondeson och Farmor ja det vet vi inte så mycket om!

Far har varit Bonde och Plit! Mor jobbat som Butikskassörska!

Jag jobbar med det som känns kul och bra för stunden! Är inte någon studiemänniska!

Är rätt nöjd med livet utan att vara högskolebildad!

2 av mina barn jobbar med Bilar! Den ena som Plåtslagare och den andra som Lackerare! Bra jobb där det finns framtid utan Högskoleutbildning! Bilar kommer alltid att behöva bådas kunskap!
Den 3:e är Barnskötare utan jobb!

Skogsmulle

Det var ju du som frågade och eftersom du redogjorde för din situation undrade jag om det var viktigt. Eftersom jag inte gillar att klassificera människor avstår jag från att definiera.

Intressant fråga.


(har klippt lite)
Visst Kan man bli överklass även om man inte är född där.
På samma sätt som man kan hamna bland arbetarklassen, även om man är född överklass.
(Perngar har en tendens att kunna rymma.)

Klassresor fungerar åt båda håll, men jag tror du menar, "från botten och upp"

Hänger upp mig lite på uttrycket "arbetarklass" då alla klasser får arbeta för sitt uppehäller, på ett eller annat sätt.

Är därför inte helt förtjust i, att indela folk i olika klasser.

Rågångarna är inte så självklara längre.

Min farfars mor var liktvätterska på Kouvola järnvägsknut under kriget. Undra vad det gör mig?

Till en person som heter Anma på Odla.

tycker inte heller om klasstänkandet,det tillhör en förlegad tid då samhället var uppdelat på klasser och där murarna mellan dem var höga.
föredrar bättre socialgrupp där det ekonomiska utfallet bestämmer var du hamnar,inte bakgrund eller utbildning.där är det dessutom lättare att flytta sig mellan grupperna,på gott och ont.
det är ju trots allt så att oavsett bakgrund kan det gå illa i livet likaväl som om du är ambitiös och tillvaratar chanserna som kommer du har möjlighet till ett hyfsat,tom gott liv.
sedan är det givetvis en fråga vad som den enskilde individen betecknar som gott.
en del nöjer sig med lite och är förnöjda medan andra aldrig får nog. ulf

Word.

Och jag har två släktingar som blivit halshuggna och brända som häxor. Undra vad det gör mig"?

En förfader till mig var greve och därmed överklass men han knivmördade Danmarks konung så glorian fick sig väll en liten törn

Jag vet inte riktigt vad du grundar dina åsikter på, men i min värld har vi olika förutsättningar beroende på vilka familjer vi föds i, vilka aktieportföljer vi äger, vilka bolag vi styr osv. Jag själv, som är född i en vanlig arbetarfamilj, har inte ärvt något inflytande, men jag vet att andra gör det. Är man född "Wallenberg", "Gyllenhammar" eller "Bernadotte" så har man andra förutsättningar än om man är född "Johansson". Om du kallar det "klass" eller "social grupp" gör ingen skillnad.

Maken har en del framstående personer i sin släkt som bl a blivit adlade, suttit i vetenskapsakademien, erhållit Vasaorden och någon donerade sitt palats till staten. Inte tycker jag att han är finare än mig för den skull, jag som har mina bonderötter i Dalarnas mylla så långt tillbaka man kan se. Den som man är här och nu är det som räknas, fina anor är inga garantier för att man är en genuint fin person.

Jag är fullkomligt enig i detta.

Fast det är kanske inte vad som är "en fin person" som man i allmänhet syftar på när man pratar om olika klasser eller socialgrupper. Skitstövlar finns säkerligen inom alla grupper, adel så väl som arbetare.
Gita

Jo det är så jag uppfattar samhället också men jag tror inte att det är bara pengar som styr. Man kan nog ha stort inflytande, vara välkommen i de "fina" kretsarna utan pengar men med hjälp av sitt namn eller familjehistoria.
Gita

Fast då kommer ju "silverskeden" in i bilden och enligt dej så har ju alla människor samma chans att "komma någon vart" här i livet bara man vill. Det haltar betänkligt....
Eller ska man kanske kalla "den fina klassen" för klassen som tar sej fram med hjälp av handikapp precis som i golf?

Så du tycker att vi verkligen lever i ett klasslöst samhälle där familj och bakgrund inte spelar någon roll?
Har vi verkligen uppnått fullständig jämlikhet?
Tänk, jag tror eller är övertygad om att vi har väldigt olika förutsättningar redan från födseln. Om du inte gillar begreppen klass eller socialgrupp får du väl hitta på några andra beteckningar för en företeelse försvinner inte bara för att man inte gillar den .
Gita

Så sant men det gäller ju att fortsätta kämpa för jämlikheten också, eller hur? (Läs gärna i "Borgtråden" också för där har jag skrivit lite om dina motsägelsefulla åsikter...)

Redigerat: Jösses, ursäkta Gita! Jag har hoppat mellan trådarna och fick för mej att jag skrev det där med allas lika chanser här i livet i den andra tråden. Ursäkta igen!

Fast du blandar ju ihop olika saker, det finns väl inget som säger att man inte kan ta eget ansvar för sitt liv även om man kommer från en "lägre" socialgrupp". Det är ju så att alla är inte lika oberoende av bakgrund, det jag hävdar och tror på är att det skall löna sig att vara duktig, att anstränga sig lite extra. Den som gör ett bra jobb skall ha mer betalt än den som gör ett mindre bra jobb.
Jag tycker t.ex. inte att lika lön för lika jobb(samma yrke) alltid är rättvist däremot skall det självfallet vara lika lön för likvärdiga prestationer.
Gita

Om jag ska använda klasstermen så skulle jag inte kalla dig medelklass med den beskrivningen, snarare övre medelklass i så fall.

Men det är som sagt förlegat definitionsmässigt att se till ekonomi och arv. Mer relevant att nu gruppera människor utifrån deras förmåga att hävda sig socialt, baserat på utbildning och arbetsförmåga. Men den klassningen är nog bara gångbar och fruktbar till att politiskt belysa skillnader i samhället för att kunna arbeta för att minska glappen.

Tillhör själv en lycklig skara med bra utbildning, bra arbetsförmåga, hävdar mig bra socialt men mycket taskig ekonomisk situation.

Intressant fråga men finns dessa klassbegrepp längre?
Far var arbetare/elektriker men på mors sida var det naturakademiker.
Läraryrket o akademikeryrket skilde ut sig som lite finare på den tiden.

Har själv 80 poäng i högskolan men kan absolut inte se mig som akademiker med den tidens mått.

Vilka socialgrupper ser du idag? Mkt intressant att höra från dig som verkligen är uppväxt i "arbetar/akademikersamhället".

Jag skulle nog klassificera dig som borgelig...
Inte medelklass....

Vi kanske borde införa en skala för människor, ungefär som kennelklubben har, där "Best in Race" och "Best in Show" snor priset, tack vare arvsanlag - och mutade domare. Vi får kanske döpa om jycken till "von Karo"...eller "af Pudel" om vi ställer ut honom.
Att klassa människor är att fördöma människor - har man dom intentionerna, så bör man dra sig tillbaka från allt socialt umgänge. Då är man tillbaka till de år då Valmansförbundet regerade, med antal röster efter hur mycket man hade på banken, eller hur många hektar man hade ärvt/ägde. Valmansförbundet ändrade sedan namn till Högerpartiet, som sedan blev Moderaterna, men har kvar samma ideal verkar det som.

Det där med klass samhället är för mig och många andra en förgången tid ! dags att släppa dom utrycken .Om du håller på att dela in dig i klasser så är det ju att föringra dig själv och andra .Vi lever i nya tider nu !

Jag tycker att de största skillnaderna mellan klasserna är vilket inflytande man har. Inte exakt vilken kunskap eller lön man har. Jag känner massor av s k arbetarklass eller social grupp 3 som har en kunskapsnivå vida överlägsen de som tillhör socialgrupp 2, 1 eller s k medelklass. Men de saknar inflytande över jobben, industrin, ekonomin, arbetslösheten osv.

Makten över samhällsekonomin tillfaller inte direkt arbetare eller socialgrupp 3. Inte ens medelklassens har mer än ett begränsat inflytande, även om de själva tror något annat.

Frågan kvarstår alltså, vilka har den positionen att de kan besluta om sådant som påverkar samhällsekonomin, jobben, arbetslösheten osv? Det krävs i alla fall en hel del aktier och styrelseposter för att få den positionen som jag ser det.

Ansvar för sitt liv kan man ta på många sätt och livet består inte bara av att göra yrkeskarriär och samla pengar och statusprylar på hög. Jag tror att det finns många människor som strävar efter balans i livet och för de allra flesta så betyder nog fortfarande familjen mer än karriärsklättringen.

Sedan tycker jag att du gör det för enkelt för dej i ditt resonemang. Hur tänker du vad det gäller alla (jo, vi är många medborgare i den sitsen....betalar skatt till välfärden gör vi snällt också) som råkat ut för sjukdom, arbetsskador, olycksfall mm mm, som faktiskt inte kan prestera lika mycket längre hur mycket man än skulle vilja?
Ska vi sättas på undantag och bara låtsas att vi inte finns?
Fast hur går det då med "arbetslinjen", där alla efter sin förmåga ska sitt strå till stacken? Halkar man ändå efter och hamnar i en lägre division där arbetstiden inte ens räcker till för att uppfylla allt det som andra som jobbar full tid har möjlighet till, hur ska man då kunna öka motivationen hos alla oss att jobba trots att man har fullt upp med att ta ansvar för sin kropp och sina krämpor?

Innan jag själv blev sjuk var jag en som presterade mycket och jag låg bland dom som toppade lönemässigt men sedan har det bara gått neråt. Detta motiveras med att jag aldrig kan få mer än medel eftersom jag jobbar så lite och inte kan ansvara för en massa projekt längre. Vet du, med mina fjuttiga 25% så är det nästan så att jag förlorar på att fortsätta jobba. Med tanke på att dessutom sjukersättningen grundar sej på årsinkomst så borde jag kanske inte varit så envis med att vilja fortsätta jobba, det hade kanske varit bättre att lämna skutan "med flaggan i topp"och både fått en bättre livskvalitét och haft större möjligheter att kunna ägna mej åt sådant jag verkligen vill innan det är för sent....fast så kan jag ju inte tänka för då är jag ju bara en oansvarig latmask i vissas ögon.....

Man kan ju inte belasta dom som har framgång i livet ! skulle det vara fel att lyckas i livet ? i dag har alla möjligheter att nå framgång det är bara ditt eget psyke som bestämer vad du vill med ditt liv och du sätter själv gränser ! Finns många handikappade som överbevisat oss andra att allt är möjligt om man ger sig fan på det !Att sitta och tycka synde om sig själv är inget bra det ger ingen energi till att ta tag i saker och ting ! Man är sin egen lyckas smed om man vill

Har verkligen alla den möjligheten idag tycker du?

Absolut !

Det där var väl ändå jävligt lågt! Vad vet du om vilka möjligheter andra har?

Jag vet en hel del om det ! vill man något väldigt mycket så är inget omöjligt ! att skylla på klasstilhörighet är ingen ursäkt finns hur många som helst från alla skikt i samhället som jobbat sig upp i livet !frågan är väl hur mycket man vill !

Tror inte det handlar om att vilja. I skolan är det tydligt att barn från familjer med studievana oftare väljer studieförberedande gymnasieprogram, påbörjar högre studier och kommer tjäna mer. Barn från familjer som har ingen studietradition och/ eller en sämre socioekonomisk situation ger ofta upp ambitionerna om att sträva efter något redan på högstadiet...
I den bästa av världar vore det lika enkelt för alla men de som behöver mer stöd för att komma över sina hinder och sedan våga gå längre än vad någon gjort innan i familjen. Men de glöms tyvärr ofta bort.

Vistt finns det stora skillnader i livsvillkor och levnadsformer i Sverige idag. Det är ett faktum och inget värdeomdöme. Samtidigt bygger dagens samhälle allt mer på individualism och konsumism. Vi är alltså mindre benägna att se oss själva som del i ett kollektiv eller en historisk gemenskap. Möjligheterna för 150 år sen att radikalt förändra/förbättra sin livssituation var mycket begränsade. Men de var större för 75 år sen än de är idag. Om klasstillhörighet knappast är något som framhålls idag, så är kontaktnät allt viktigare. Det kan gälla människor med samma etniska bakgrund som hjälper varandra till jobb. Men det kan också handla om att man placerar sina barn på Lundsberg och därefter på Handels i Stockholm eller på lantmästarutbildning på Alnarp. Någon mer tydlig gemenskap bland "arbetare" är svår att skönja idag, men den förnämsta "överklassen" håller verkligen ihop.

När jag själv blickar bakåt i min släkt hittar jag fyra generationer tillbaks torpare och småbönder både på mor och fars sida. Men när min farfars farfar lyckades bli klockare följde präster, ingenjörer, skollärare och apotekare i hans fotspår. Min morfarsfar var entrepenör och min morfar hantverkare och köpman. Själv känner jag mig som typisk akademisk medelklass. Jag har utpräglade akademiska intressen, men ekonomiskt lever jag inte bättre än min granne som är snickare.

Om man ändå ska tala om klasskillnader i Sverige, så handlar det väl idag om de som har en någorlunda stabil plattform på arbetsmarknaden och de som inte har det. Arbetslösheten är ett gissel och speciellt oroväckande är att en grupp ungdomar troligen aldrig etablerar sig i arbetslivet.






edit: stavfel

Jag tillhör Gud och är barn till Gud i första hand.

Okej, men då kanske jag får fråga varför du själv gav upp din yrkeskarriär i förtid? Du kan väl lika lite "rida" på din mans framgång som att någon annan skulle identifiera t.ex sin fars framgångar som sin egen?
Ska man tolka det som att du är lat och saknar ambitioner här i livet...en looser helt enkelt som bara parasiterar på din man??
Med ditt resonemang så borde du själv inse att så länge någon som saknar armar kan måla tavlor med fötterna eller munnen så kan du fortsätta klippa hår. Eller också kanske du borde sluta förvänta dej att andra ska prestera så mycket mer än du själv någonsin gjort.

Ursäkta en privat fråga, men vad gjorde du för att lyckas?
Förutom att gifta dig till fint hus med sjötomt menar jag.



Jag vet att mitt inlägg är lågt. Men jag är fruktansvärt trött på att höra att alla är sin egen lyckans smed.
Jag vet hur lätt det är att trilla ner och bli utan möjligheter.
Jag hade ett bra jobb med en årslön på närmare 400.000 kr. Men vad hjälpte det när jag blev påkörd och icke arbetsför.
I tio år var mina chanser att lyckas här i livet minimala.

Det finns de som föds utan chanser.
De finns de som lyckas trots att de inte har samma chanser.
Men att säga att alla har samma chanser är ett hån!
Att gifta sig till rikedom är inte att lyckas själv.


Jag vet att en årslön på 400.000 inte är jättemärkvärdig (jag vet att det också för många är sjukt mycket pengar), att den inte var det ens för 10 år sedan då min olycka hände, men fören person från arbetarklass som slutade skolan efter nian och började sin yrkeskarriär som städare och fabriksarbetare så kan det nog anses ganska bra jobbat.

En fråga till Cacki och Anma!

Tänk om Motti älskar att vara hemmafru?
Att vara hemmafru och ta hand om barn,hemmet och allt som hör till är en ENORM lycka och jag hade gärna varit hemmafru om jag hade kunnat!

Varför skulle vi människor bara så att säga lyckas med yrken och utbildningar etc...?




Här osar det avundsjuka!?