Är vi verkligen alla beroende av varandra? Nämn en enda person som skulle påverkas av att jag försvann, exempelvis? Vissa personer har stor påverkan på sin omgivning, de flesta har det inte. Det finns ständigt andra som kan ta vid när någon försvinner.

Din närmaste familj skulle påverkas om du försvann. Kanske inte ekonomiskt, mer än indirekt men ändå.
Men du pratar egentligen om en helt annan sak än vad jag gör.

Äntligen någon från "andra sidan"(?) som kan inse problematiken! Tack för det. Nu kan man börja diskutera problemlösningar, för den kommunala skolan har problem. Men det kanske är en annan tråd...

Spelar nog inte så stor roll, den här trådens ämne egentligen är Juholt-effektens vara eller ickevara.

Ja, jag vill påstå att vi alla är beroende av varandra. Hur skulle det gå om alla tänkte att "jag är oviktig"?

Alla är ju med och bygger ett samhälle, arbetar och betalar skatt osv. Alla behövs och har en funktion att fylla, även du Huggorm.




Hehehe...ja, det är inte lätt att hålla sig till ämnet alla gånger.

Men detta är också en känslig fråga. Min lösning är att skicka iväg stökiga elever till specialklasser, så kan de härja med varandra där. Visserligen sjunker deras chanser att lyckas ytterligare lite, men alla vanliga elever får det åtminstone lättare då. Det blir helt enkelt inte bra att blanda exempelvis barn med ADHD som har ett ständigt behov av att höras i en vanlig klass.


Det är en vacker tanke, men jag har ingen fuktion att fylla i det här samhället, jag är överflödig. Jag tillför i princip inget, och samhället skulle klara sig precis lika bra utan mig. Och jag är inte ensam om det.

Jag tror att det handlar om resurser. Mindre klasser och högre lärartäthet. Satsa mer pengar på skolan och mindre pengar på något annat (militären?). Låt den kommunala skolan bli mer flexibel, alla människor fungerar inte på samma sätt. Det är ju alldeles för förenklat förstås. Men i stora drag. (Jag vågar inte skriva mer för då åker jag väl på moppe för att jag totalt har lämnat ämnet)

Vacker tanke eller inte - ingen är överflödig. Alla är lika mycket värda och har lika stor rätt att få finnas. Hur skulle världen se ut annars? Hur många tyranner och despoter har inte försvarat sina handlingar med "den starkes rätt", "överflödiga människor", "lägre stående raser" osv?

Naturligtvis har alla samma rätt att finnas, men det betyder inte att alla är nödvändiga. Radera Fredik Reinfeldt och du får märkbara konsekvenser för nästan alla i landet. Radera mig, och 99,99999% av befolkningen skulle inte ens märka att jag försvann.

Var jag tvungen att välja att radera dig eller FR skulle jag välja den sistnämnde.

Nä, förlåt mig alla ni som är känsliga.

Att ett lands invånare har en hög utbildningsnivå och en jämn inkomstfördelning gynnar landet generellt rent utvecklingsmässigt. Kanske lite på sidan av vad jag egentligen vill säga: att alla små pusselbitar är viktiga för det slutgiltiga resultatet.

Se på Indien t.ex. där ett enstaka människoliv inte betyder speciellt mycket. Hur är deras sociala och ekonomiska standard?

Det finns nog många, som skulle vilja efterträda Fredrik. Den mest kännbara förlusten skulle drabba hans närmaste familj. Inte svenska folket, ekonomin eller EU.

Men du Huggorm, vad vore världen utan dig? Trist och tråkig, framförallt här på Odlas forum. Här skulle förlusten av dig bli märkbar. Jag skulle sakna dig väldigt mycket. Alla människor påverkar någon på ett eller annat sätt. Och alla människor lämnar ett tomrum efter sig, när de försvinner. Ett tomrum, som är svårt att fylla med annat innehåll.








Edit: stavfel

alla människor behövs, till och med du huggis!

Fast ingen är oersättlig, varken du, jag eller Fredrik Reinfeldt. Skillnaden är väl snarare att somliga är lite lättare att ersätta än andra.
Gita

Tänk jag tror du har fel Gita. Såklart vi är oersättliga, åtminstone tills vi blivit klonade. Fråga din man eller dina barn om det går att ersätta dig.

Men ni vägrar ju förstå. För samhällets fortlevnad är ingen av oss oersättlig, och de flesta är inte ens speciellt värdefulla. Det är som en myrstack, det produceras ständigt nya individer som tar vid där den förre faller ifrån. Och det går i princip automatiskt, det märks oftast inte ens när någon försvinner, det bara fylls på med en ny, likvärdig individ.

Jo, jag förstår hur du menar. Men se det inte så snävt. Tänk på tsunamin eller Estoniakatastrofen. Visst gick livet vidare och visst "fylldes" det på med människor så småningom, men tänk vad mycket sorg och saknad som katastroferna innebar. Om man talar i rent krassa ekonomiska termer måste det har kostat samhället enorma summor i form av sjukskrivningar, specialchartrade plan till Thailand, psykologihjälp m.m. m.m.

Intressant filosofisk fråga är det ju onekligen...men jag hävdar fortfarande att:

"No man is an Island" - John Donne

Helt krasst, i världshistorien, så är det väl så men vi lever faktiskt här och nu. Kanske ska man räkna över generationer hur "stort märke för eftervärden" man sätter.

I yrkeslivet tror jag att man överskattar sej själv om man öht. går och inbillar sej att man är så "oersättlig". Om ett företag gör sej så sårbart att det står och faller med en enda person, utan att man har sett till att det alltid finns någon som kan hoppa in om det skulle krisa, ja, då har man skött sitt företag dåligt. Det behöver ju inte ens handla om att man dör. Det räcker ju med att man skulle råka bli sjuk i saå fall. (Nu talar jag inte om korttidssjukdomar, bör kanske tilläggas)

Hur värdefull man är beror helt och hållet på hur ens medmänniskor uppfattar en, inte efter prestation. Man får själv bestämma om vilken människa man vill vara och hur man vill att människor ska minnas en. Går man över lik för sin egen vinnings skull så lär man i alla fall inte ha särskilt många som kommer att sakna en.

En partiledare, hur bra eller dålig h*n än är, sätter ofta en prägel på vanliga människors vardagsliv. Mona t.ex har satt sin prägel såtillvida att partiet nu omprövar sin politik, vilket påverkar samhället. Socialdemokratins tidigare politik är nu historia tack vare två valförluster i rad. Så även en svag partiledare kan påverka utan egen förskyllan.

Kon Fu Tse (Konfucius) sade redan för länge sedan: "-Så viktig är du, som det märke du lämnar efter dig, när du dragit upp din hand ur en bringare med vatten".
Men man kan inte dikutera hur viktig varje individ är för ett samhälle. Hade alla försvunnit så hade samhället också försvunnit - det viktiga är ju att vi finns där som individer i en grupp, och hjälps åt att bygga det samhälle vi skall trivas i. Att det sedan finns olika teorier om hur det samhället skall se ut, ja det är en annan fråga. Då är vi tillbaka vid "pudelns kärna" - Juholt vs Reinfeldt...

"Blåjeans. Kanske en liten blå kofta. Rosa topp. Håret uppsatt i hästsvans. Och gärna ett par pärlörhängen, som Mickan i Solsidan.
”Den looken funkar. Den är väldigt, väldigt gångbar”, säger Wilhelmina Wachtmeister. Hon är personalchef på Nannyakuten, ett företag som hyr ut barnvaktshjälp till bättre bemedlade.
Kundkretsen är övre medelklass, överklass och adel, som Wachtmeister beskriver det i ett reportage i Svenska Dagbladet i veckan.
För att personalen riktigt ska smälta in hålls kurser, så att överklassens tjänstefolk ska förstå hur de förväntas bete sig.

Jag vet precis när jag slutade titta på Solsidan, succéserien på TV4. Det var i avsnittet när Mickan bjuder sin polska städerska på middag. Vidrigheten i den scenen var inte att Mickan föreslår att Dusanka ska åka på semester till Bahamas, trots att hon vet vad hon tjänar. Vidrigheten var hur tydligt det blev att Mickan tycker att Dusanka är en helt annan sort. Eftersom jag tillhör den ironiska generationen fattade jag att det var meningen att jag ska skratta ironiskt. Men det gick inte.

I Sverige ökar klyftorna mellan människor. Hundratusentals barn lever i fattigdom. Arbetskraftsinvandrade utnyttjas skamlöst för timlöner på 6 till 7 kronor. Samtidigt kryllar det av nya tusenlapparna i fickorna på de med de högsta lönerna.
Moderaterna har vunnit två val på att inte i ord utmana den svenska välfärdsmodellen, vars kärna är jämlikhet.
Samtidigt är själva fundamentet i moderaternas politiska idé ökad ojämlikhet. Inte genom direkta attacker på skolan eller vården, utan genom att steg för steg öka inkomstskillnaderna. Hittills har det skett genom att sabotera a-kassan och sänkta skatter. Jobbskatteavdrag för de som tjänar mycket. Sänkta anställningskostnader för lågbetalda tjänstejobb genom ett generöst RUT-avdrag. Resultatet: Solsidans ekonomiska styrka ökar, den ekonomiska tryggheten för de utan jobb undergrävs, samtidigt som nya vanor och beteenden etableras.
Det är inget fel med städjobb, eller att betala för att få städat. Men en samhällsmodell vars syfte systematiskt är att öka andelen som lever på Skuggsidan och gynna dem på Solsidan bör kallas vid sitt rätta namn. Klassamhälle, till exempel.

Nu kommer nästa steg, som är avgörande. Anders Borg sa i veckan i klartext det han hittills förnekat. Lägstalönerna ska ner. Nyanställda i kommuner och landsting tjänar för mycket, tycker han. Ingångslönerna är 16 070 kronor.
”Om jämlikhet inte är möjlig, då rustar sig medborgarna för ojämlikhet i sin vardag”, sa Håkan Juholt i sitt installationstal. Det är det som händer nu.
Samtidigt instruerar propagandaminister Per Schlingmann opolitiska tjänstemän i regeringskansliet hur de ska beskriva ”bilden av Sverige som ett reformland” och ”den svenska individualismen”.
Det Schlingmann försöker sälja är idén om att alla kan bli vinnare i ett system som bygger på ojämlikhet. Problemet är att det inte stämmer.
I USA håller den amerikanska drömmen nere fattiga människor i ett individuellt helvete. Lögnen om att alla kan lyckas sitter så djupt att gemensamma lösningar inte blir ett alternativ. I verkligheten är klassresor ovanliga i det förlovade landet. Inte för att skatterna är för höga, utan för att tillgången till vård, utbildning, kulturellt kapital och självkänsla är så ojämnt fördelade.
Det är svårt att ta politisk strid om människors drömmar. Stödet för RUT-avdraget är stort, trots att det utnyttjas av ett litet fåtal med höga inkomster. Kanske för att det för många blivit en del av idén om ett bättre liv, som en bättre bostad, mer tid för familjen eller möjlighet att resa. Att avskaffa det har troligen blivit en politisk omöjlighet. Och borgerligheten kan nog inte tänka sig något bättre än att reducera diskussionen om ett framväxande två tredjedelssamhälle till att handla om RUT-avdrag. Men frågan är större än så.

Anders Borg drömmer om ett låglöneproletariat som ska hålla nere arbetslösheten och inflationen. Han ser individer, utan andra drivkrafter än pengar. Vad hans samhälle gör med människans drömmar, självkänsla och faktiska möjligheter struntar han i.
Socialdemokratins kamp har handlat om frihet. Genom utbildning, många möjligheter, öppna dörrar. Genom anständiga löner och rättigheter på jobbet, inte bara som garant för en okej levnadsnivå, utan för själva människovärdet. Det ska gå att välja en annan väg än att slava hos överklassen, det ska inte krävas pärlörhängen eller hästsvans för att få ett jobb. För att det är förnedrande, för att det är ofrihet. För att människan inte är en vara.
Det sägs att barn på dagis har börjat leka Solsidan. Man undrar hur många som anmäler sig för rollen som städerskan Dusanka. Inte så många, skulle jag tro. Och knappast Anders Borgs barn."
Dagens ledare av Karin Pettersson i Aftonbladet
Aftonbladet:En nanny går genom Sverige
Så bra skrivet och beskriver hur det ser ut i dagens Sverige och åt vilket håll vi är på väg!
Människor har reducerats till handelsvaror, som helst ska tiga och vara tacksamma för det lilla de "får". Allt handlar om pengar och det framställs ungefär som att pengar är allt. Och pengar gör naturligvis skillnad, men enbart pengar gör ingen lycklig. Och hur lycklig blir man på någon annans bekostnad?
Ett samhälle där klyftorna ökar ger otrygga männsikor! Det blir otryggt både för dem som inget har och för dem som har allt.
Valfrihet är bra! Men valfrihet för bara ett fåtal på bekostnad av dem som inget val har är förödande för samhället i stort.

Blomstertanten! "Det var förbanne mej det bästa jag har hört (läst) på länge!!"

ett litet citat från "Karl-Bertil Jonssons julafton.

Blomstertanten!

Suveränt! Tack!

Tack o lov har vi allmänna val. Skulle alliansen gå för långt åt höger förlorar dom makten förr eller senare. Socialdemokratin gick lite för långt åt vänster i sin iver att återfå regeringsmakten och det sket sig. Nu formar dom en ny politik fördömmer den gamla. Att locka tillbaka väljare betyder att politiken måste förändras. Hur socialdemokratin skall utforma politiken inför framtiden återstår att se. Sjukförsäkringen o A-kassa är områden där dom lätt kan slå alliansen, men sedan blir det värre. Sverige är ju starkare än på länge.

Jo, bidragsfrågorna är ju det enda S kan konkurrera med så de får väll satsa på det

...och jämställdhet, icke att förglömma!

BRA SKRIVET, BLOMSTERTANTEN!!!

Jämställdhet för andra ja, men inte inom det egna partiet

Ingen kedja är starkare än dess svagaste länk!

Rom byggdes inte på en dag! En sak är i alla fall säkert, sossarna leder med hästlängder i jämställdhets frågan. Alliansen klarar ju inte ens att tänka tanken utan att darra av skräck.

Tyvärr Blomstertanten, det är nog inte så att Anders Borg drömmer utan snarare att han är en skicklig omvärldsanalytiker. Sverige är ingen isolerad liten ö utan en väldigt, väldigt liten del av den globala marknad vi har att konkurrera med, vill vi på sikt behålla en del av dagens välfärd kan vi inte sätta reglerna själva utan vi måste anpassa oss till den verklighet som råder. Att vi kommer att bli tvungna att sänka nivåerna i välfärdssystemet är jag helt övertygande om, detta oberoende av politisk färg på regeringsinnehavet. Enligt det lilla jag sett av Waidelich tycks han i stort sett dela Borgs insikter, sen får vi inte glömma att vi som medlemmar i EU har accepterat grundprincipen "fri rörlighet för varor, tjänster och kapital" inom unionen.
Att som Juholt säger sig vilja "backa bandet" är både en omöjlighet samt högst sannolikt lika med politiskt självmord.

Det här med barnvakternas pärlörhängen, klädsel, språk m.m. kan kanske tyckas löjligt, fast egentligen är det inget annat än vad varje företag som med framgång vill sälja en vara eller tjänst måste göra, dvs anpassa utbudet till målgruppen.
Gita
Tillägg. Att anpassa utbudet till målgruppen gäller nog även inom politik om man vill nå framgång. Och en majoritet av svenskarna tycks vilja ha både RUT- och jobbavdrag samt möjlighet att välja bl.a. skolor och vårdgivare, så.........

Alliansen gav en kolsvart afrikan en ministerpost, det vågade inte sossarna under sina 60+ år av regerande

Ni skriver ju själva att tiderna förändras. När jag var liten var det inte ofta man såg några mörkhyade människor öht i Sverige. Jämställdhet handlar inte bara om hudfärg. Titta i rätt backspegel istället och håll ögonen på vad som finns där istället för det som inte finns...

Det är bara nys att vi måste sänka nivåerna i välfärdssystemet. Det som krävs för att behålla nivåerna är en rättvis och solidarisk politik. Hur tusan kan man påstå något annat och samtidigt läsa i media om dessa VD:ar inom olika företag som får miljoner i lön, avgångsvederlag och pension. Hur mycket j-a pengar behöver en människa egentligen för att klara sig??? Vi ska ju alla dö, eller som man sjunger "du kan ingenting ta med dig dit du går".

Om inte vi själva sätter reglerna, vem ska då göra det? Borde inte vi försöka påverka omvärlden, i stället för att enbart anpassa oss efter alla andra!?!?
När allt pekar på att vi får ett sämre samhälle, med ökad otrygghet och större motsättningar om klyftorna ökar.

Och jag tycker definitivt inte att det där med barnvakternas pärlörhängen mm är ett dugg löjligt! Var och när ska vi dra gränsen? Ska man till exempel tvinga städerskan som går hem till kunderna och städar att vara iklädd kort svart klänning och vitt litet förkläde för att det är det målgruppen vill ha? Eller anpassa utbudet till målgruppen om några önskar sig en naken städerska?

Jag kan inte för mitt liv begripa hur det faktum att man ökar klyftorna, och vill öka dom ännu mera, kan göra att vi får en stabil ekonomi!
Jag kan inte för mitt liv begripa hur en återgång till gamla tider, där arbetaren får stå med mössan i hand och bocka och tacka för att han/hon får jobba för småpengar kan göra att vi får ett bättre samhälle!
Jag kan inte för mitt liv begripa hur folk blir friskare för att man försämrar sjukförsäkringen!
Jag kan inte för mitt liv begripa hur arbetslösheten kan minska om man försämrar A-kassan!
Jag kan inte för mitt liv begripa hur vi ska få ett bättre Sverige när vi ökar ojämlikheten!

Jag kan helt enkelt inte begripa!

Jag håller med till 100%.

Men jag tror att det kommer en backlash snart. Alliansen kommer inte att kunna fortsätta försämra för vanligt folk och kalla det för valfrihet och global anpassning och gudvetallt vad de hasplar ur sig, förr eller senare slår det tillbaka. Jag är övertygad om att majoriteten av Sveriges befolkning vill ha en väl fungerande välfärd med vård, omsorg och skola. Man kommer så småningom att inse att Alliansen inte är det nya arbetarpartiet för vanligt folk utan kejsarens nya kläder.

Det enda Alliansen har bevisat är att man kan komma långt på tomma ord om man har en bra PR-konsult.

Jag känner mig således ganska lugn och förtröstansfull inför framtiden trots att jag blir upprörd.

Den dagen gräset är grönare på andra sidan skall jag hoppa över staketet. Om det inte är konstbevattnat inför valet förstås.

Inte alls säkert att det grönare gräset är bättre! Eller godare!

Visst vill vi det, men man kan väll hålla det på en rimlig nivå, det skall vara en hjälp i vardagslivet, inte vad livet kretsar kring

Vad menar du med "kretsar kring"?

Det verkar ju vara det enda här i livet som har någon betydelse för vissa

Ledsen att tvingas upplysa dig om nåt som de flesta vet vid det här laget.
A-kassa och sjukförsäkring är inga bidrag!

Måste vara väldigt trögfattad men jag fattar fortfarande vad det är som har så stor betydelse för vissa.

Jag förstår inte vad du menar. Vad är en rimlig nivå? Är välfärden mer än en hjälp i vardagslivet nu? På vilket sätt? Kan du inte utveckla ditt resonemag?

Många frågor...

välfärd åt varenda medborgare borde ha betydelse för ALLA människor, det är väl vad vi strävar efter, att alla ska ha det lika bra?

Men du kan väl inte på allvar tro att ett hundratal extremt välavlönade företagsledare har någon som helst betydelse De är alldeles för få för att det skall bli särskilt mycket pengar, dessutom så är ju svenska företagsledare lågt avlönade internationellt sett.
Självklart måste vi, liksom resten av västvärlden, sänka nivåerna i våra välfärdssystem. För du tror väl ändå inte att indier, kineser med fleraavstår från sin del av kakan hur länge som helst.
Gita

På viket sätt påverkas Indien och Kina av att Sverige har en dräglig sjukförsäkring?
Är det för att försörja dessa kineser och indier som man kämpar för att ha en god ekonomi i landet? Förklara gärna för att jag fattar inte sambandet.

Ursäkta mig, men är du inte ganska naiv. Sverige är ett litet land, ca 1 promille av jordens befolkning är svenskar och vi är helt beroende av vår export och tyvärr har vi väl ingenting som omvärlden absolut behöver ( som t.ex. gas eller olja) Vad vi möjligen skulle kunna konkurrerar med är spetsteknologi/ knowhow. För alla inser väl att Sverige inte kan konkurrera med länder som t.ex. Kina och Indien när det gäller varuproduktion, dessutom finns ju inte särskilt mycket produktion kvar i svenslk ägo. Tyvärr håller vi på att tappa även när det gäller "knowhow" , mycket beroende på att vi satsat på en skola som inte tillåter en elit att växa fram, samt en så snäv lönespridning och ett skattesystem som inte håller kvar/ uppmuntrar dem som skulle kunna skapa förutsättningar för en god välfärd. För som sagt för en god fördelningspolitik måste det finnas goda förutsätningar för att ta fram något att fördela. Och det är väl på den punkten sossarnas politik inte riktigt hänger ihop.
Nu tror jag iofs inte att det spelar så stor roll om sossarna eller alliansen regerar, vi kommer att bli tvungen att sänka våra nivåer oavsett,även om jag tror att alliansen gör en mer riktig omvärldsbedömning.

Sen var det någon som i ett tidigare inlägg ansåg att vi skall sätta våra egna regler oberoende av omvärlden, till det kan jag bara säga "gonatt"
Gita

Gita forsätter att upprepa samma saker, men ingen förklaring kommer (eller i alla fall väldigt sällan).
Kan det vara så att hon inte själv förstår vad hon menar, utan bara upprepar nåt hon hört?

Att som Anders Borg påstå att de som jobbar inom kommunen har för höga ingångslöner, samtidigt som 3 sparkade Vattenfallschefer får fallskärmar på 90 miljoner visar tydligt att det är skillnad på folk och folk!
"När finanschefen Hans-Jürgen Meyer fick gå i mars förra året hade även han en guldkantad fallskärm. Han hade arbetat för Vattenfall i två år och kunde kvittera ut 38 miljoner kronor i avgångsvederlag. På fickan hade han också 7,5 miljoner kronor i lön och 6,7 miljoner kronor i bonus."
Aftonbladet:Vattenfallchefer fick
90 miljoner
Så handskas regeringen med statens finanser!