Det mest skonsamma är inte att bara låta det rinna ut i sanden. Det kanske är enklaste vägen för dig , men definitivt inte för den andra. Bättre att vara ärlig och säga som det är ! Det är bättre för både dig och honom !

Jag fanns med här som skrikande singel under förra året MEN sen stod hon där en dag och fångade mitt hjärta fullständigt.
Nu har vi köpt hus så snart får jag sätta ner spaden i den trädgården....

grattis

Varför gör det så ont när nåt tar slut?

Att det gör ont när det tar slut tyder ju bara på att man haft äkta känslor och varit engagerad, det GÖR ont

Man behöver bara en minut för att fatta tycke för någon.
en timme för att bli kär,
en dag för att börja älska någon,
men det behövs ett helt liv för att glömma.

Jösses, vad det gick snabbt
Jätte stort GRATTIS till din nyfunna kärlek och till er väg genom livet

Aanderss..... börja på en ridskola

Hej Vindspel!
Kul att höra av dig, länge sen sist.
Anders

Önskar jag kunde svara på det... Jag har en extrem separationsångest som gör allt så mycket svårare. För att göra slut på mitt förra förhållande behövde jag ett halvår för att ladda upp innan jag kunde säga de avgörande orden. Det är inte lätt att avsluta ett sex år långt förhållande när man fortfarande älskar varandra men verkligen inte har någon framtid tillsammans...

Nån som kan säga vilken dejtingsite som e bäst?

Jag är singel sedan 4 år tillbaka, innan dess var jag tillsammans med en & samma karl i 19 år, och det gjorde himla ont när det tog slut och det gör fortfarande ont ibland när jag tänker på det. Just nu känner jag mig livrädd för att ens tänka tanken att gå in i ett nytt förhållande men samtidigt vill jag ju inte vara helt ensam i resten av mitt liv. Fast o andra sidan är det så himla skönt att få bo själv och att få rå om sig själv och ingen andra hälft att tänka på.. Men vem vet, rätt som det är så dyker det upp ngn ny snäll och go karl som man faller pladask för, man ska ju aldrig säga aldrig.

Det där känner jag igen. Har varit singel i 8 år nu bortsett från några korta historier som inte gett så mycket. Börjar bli rädd att jag aldrig kommer att kunna släppa in någon i mitt liv igen. Jag trivs ju så bra som det är - men visst är det ensamt... Och jag vill ju absolut inte ge mig in i något bara för att slippa ensamheten.

Det är bekvämt att vara singel! Känner ibland som du Helen, att jag aldrig kommer att kunna släppa in nåt i mitt liv.
Men trist i längden liksom.

Håller också med Ralf och HelenJ.
Saknar ibland det där vardagssnacket vid middagen.
Och det är ofta lättare att komma igång med saker o ting om man är två.
Jag skulle väldigt gärna vilja komma igång med min renovering här hemma, men fyy vad trögt det går.
Men jag har svårt att tänka mig att jag skulle bli sambo igen med någon.
Möjligtvis då flytta ihop med min allra bästa vän
De förhållande jag har haft efter min separation 1993 har varit särboförhållande.
Ett varade i 7 år och funkade jättebra.

Ja, ska det bli nåt får det nog bli särbo - det blir nog problem om nån ska komma och möblera om i mitt hus och min trädgård för att få plats med sitt. Men jag skulle gärna vilja ha någon att njuta av prakten tillsammans med - och någon att diskutera med, och varför inte gräva och snickra ihop med, byta växter med etc.... Och kramas!

Jag har testat några dejtingsajter, men antingen får man idiotsvar eller också verkar de desperata och lämnar ut numret direkt utan att ens presentera sig först - "ring - jag väntar!". Och de man själv blir lite intresserad av svarar aldrig - kanske är det trädgården som skrämmer bort dem?

Så var finns alla trevliga, trädgårdsfrälsta killar som inte absolut måste flytta ihop direkt? Tills jag hittar nån sån fortsätter jag nog som singel

här men du är 8-9 år äldre än mig

Kärlekens dörr är svår att öppna och svår att stänga.

Kärlekens nöjen vara bara ett ögonblick, men dess plågor följer en livet ut.

Det är ganska skönt att vara singel....men visst ibland vill man ha någon nära också...

Vet inte vad jag e längre...

Grattis!

grattis

Vad är ni för ena taskmörtar!! Att ett förhållande håller på att gå åt pipsvängen, är det något att gratulera?

Näääe, en och en åsså en känns mer på sin plats! Fast nu kom jag på det! Ralf och aanderss: blev ni glada åt att Kajsa kanske är "ledig" igen?

jag läste de som att hon inte var singel

Missuppfattade nu det hela då! :s

Nu fick du mig att känna mig gammal

så gammal är du väll inte men du är nog ung i sinnet

aanderss: ålder betyder föga egentligen; det viktiga är att vara på ungefär samma mentala nivå och att vara på ungefär "samma ställe" i livet. Dvs, en 25-årig 4-barnsmamma som varit gift två gånger kan mycket väl vara "för gammal" för dig. Eller inte. Det beror helt på. Samtidigt kan en 10 år äldre kvinna vara mycket "yngre". Ålder är nästan helt irrelevant bara man har ungefär samma referensramar (om man anser det viktigt) samt att ålder såklart inverkar på förmågan att få barn - mest hos kvinnor men även hos män. Huruvida detta är viktigt går inte att kategoriskt säga. Tänk om man träffar drömpersonen, och så skiljer det "5 år för mycket" i ålder, det är ju då bara trams att ta hänsyn till åldern. Man vet aldrig vad som händer några år framåt i tiden, det kan ju även vara så att den yngre går bort först pga sjukdom eller olycka, att tänka på en massa framtida "om" som kanske aldrig inträffar, och på så sätt avsäga sig chansen till ett förhållande redan i starten, det är nog inte konstruktivt.

jag håller med dig men många man träffar vill ju inte vara för gammla eller för unga

Eva-Helene e min "ridderska" i skinande rustning...

Ibland hamnar man ju i såna där knepiga tillstånd i förhållandet bara.. man tycker himla mycket om varandra fast finns en del grejjer man måste arbeta sig igenom, jämkas etc..

E luuuugnt... Tar det med ro.. En dag i taget..

ja man måste ta en dag i taget

Jag hoppas det




Mycket bra sagt, Pirum!

åldern har egentligen ingen betydelse men många är allt för åldersfixerade tycker jag

ålder har inget med pssionerad kärlek att göra.....

Hej, här är jag igen. Ska bli singel, tyvärr Har inte längre någon lust att vara tillsammans med någon som anser sig vara singel. Det tog mig ett tag att komma på att förhållandet bör avslutas. Upptäckte att han är en opålitlig lögnare, mot mig och framförallt mot andra kvinnor.

Man kanske skulle försöka träffa en veterinärtjej till hösten

Gör det! Då kan ni skaffa ett helt menageri tillsammans!
Jag håller mig till chaufförer verkar det som....

Se upp för de som kör långtrad! Inte många där som håller sig till en kvinna, verkar det som...............

Buss då? Eller dom som har kört både och? Taxiförare, dom litar jag inte mycket på!

Dom är som sjömän var förr, en hustru i varje hamn

Det handlar om att de kör så långt att de inte sover hemma. De som kommer hem dagligen är väl som karlar är mest i det fallet, dvs det finns bde trogna och otrogna.

En av mina farbröder och en av hans söner körde långtradare. Båda var/är trogna sina fruar, så man ska inte dra alla över en kam....

Naturligtvis finns det undantag! Men hur kan du vara alldeles säker på de du nämner, allt kommer ju inte fram? Och jag sa inte "alla", jag sa att det är vanligt. Snälla du, jag vill bara inte att du ska bli bränd en gång till!

Hej!

Har för första gången "halkat" in i denna tråd. Har inte sett den tidigare och har bara läst de två sista sidorna nu. (-Ja, jag ska väl läsa resten oxå...)

Läste att det var dags för sep för dig, Eva-Helene. -Jobbigt! Även om man har "kommit på saker" som du skriver, och om man tycker att personen man ska separera ifrån, är en skitstövel så sviiider det i en själv, trots allt.
Kan det bero på att man känner att det är jobbigt att hitta någon annan...? Man vill ju gärna vara två... Att man måste börja om från början...? (Det tror jag... i alla fall i många fall)

Blev dock lite full i skratt ang "alla" chaufförer...
Dras du till dom, eller...?

Tips! Hitta en "skördar-chaufför" eller en "skotar-chaufför" vettja... En "riktig skogskarl"...
Inbillar mig att dom är "rekordelig" och kunnig i det mesta. (samt naturmänniskor...) Snäll och omtänksam är dom också, iallafall dom jag känner..... Finns naturligtvis undantag även där...

Ja, "bua" mig, om ni känner för det, det kan jag ta....
Det var bara en spontan tanke...
Sussie.

Lilla Birka, jag blev inte stött eller nåt sånt, det var litegrann med glimten i ögat som jag skrev sådär. Hittade bara inte nån lämplig smiley....åsså ringde en trevlig herre just som jag hade skrivit klart blev väl lite distraherad! Och tack! för omtanken
Sussie, jo visst kändes det bittert! Hade iof haft mina misstankar i flera månader - när jag såg sanningen "svart på vitt" blev jag både f******ad och sårad! Men var missnöjd - minst sagt - med hur han behandlade mig rent allmänt den sista tiden och det har gjort att jag har kunnat lämna det bakom mig. "Skräp kastar man bort" som en gammal dam sa till mig en gång!
Och, jo det verkar som att chaffisar dras till mig

Rätta tag, Eva-Helene! Skräp kastar man bort! Lycka till med ev. ny riddare!

-Jaaa! -Det var bra! -Det ska jag lägga på minnet!!!
Typiskt gamla tanter/damer att komma med så underfundiga uttryck!!! Dom är bäst!!!

Singel och singel!?

Singel kan man vara på olika sätt!

Man kan vara singel för att man inte är gift/sambo/särbo eller fästfolk, eller man kan vara singel för den man bor ihop med är ute och roar sig och och tycker att parten stör.


Har inte något imot att han är ute och rorar sig ensam , MEN just det att jag STÖR om jag skulle följa med.
Och rent konkret säjer att han inte vill ha med mig, gör mig ledsen. Jag får roa mig också, men inte på samma ställe! Får inte ens åka med i bilen.


Tyvärr kommer tårarna, och det gör inte saken bättre.

Det jag nu brottas med är: Hur skall jag låta bli att gråta, när jag blir ledsen? "Gråtmild" eller vad det heter har jag blivit på senare år.

Hur skall jag tänka, hjärnan har ju sina tankebanor., för att reagera mer positivt?

Detta är min hemlighet! och nu skall jag ta mig en promenad.

Men snälla nå´n! Varför fortsätter du med honom?

Varför?

Ja, det är frågan.

Det där är den ena sidan, men det finns en annan sida också.

[quote name='Violmormor' date='12-07-2008, 00:25' post='868087']
Varför?

Ja, det är frågan.

Det där är den ena sidan, men det finns en annan sida också.




Ja, Violmormor, det finns alltid en "annan" sida.... ...och den bestämmer man själv...

Innan jag gjorde slag i saken och bestämde mig för min första separation 1991, så sa min mamma:
-Du ska veta det, Susanne, att även solen har sina mörka fläckar och "vi bestämmer själva vad vi vill bli utsatta för.... -ingen annan gör det åt oss..."

Jag förstod nog inte exakt just då, vad hon menade.... men det gör jag nu...

Frågan är om det positiva "övervinner" det negativa i ditt fall?
I ett förhålland borde 90% vara positivt. 10% kan få vara negativt och där sätter vi själva våra gränser för vad vi accepterar...

-Men, -man ska ALDRIG behöva känna sig ledsen/sårad/illa behandlad/utlämnad för vad den andra gör/inte gör.
Att man däremot känner en "viss irritation" är en annan sak...

Jag tror att om jag skulle befinna mig i din situation så skulle jag känna mig sååå ledsen och sååå ensam, att en ensam ensamhet skulle vara betydligt enklare att leva i....
(tror jag i alla fall...)

Önskar Dig all Lycka, kära Violmormor!