Men det är ju regeringen som bestämt lagar och paragrafer! Det är regering och riksdag som skickar signalerna till försäkringskassan att vara hårdare.
Inte ska tjänstemän bestämma om och när de vill hålla sig till regler eller inte!!!!
Även om man ibland önskar att sunt förnuft skulle råda, men hur blir det då? Risken för godtyckligt fattade beslut ökar då!
Inte vill jag att risken ska finnas att jag särbehandlas i negativ bemärkelse, alltså är jag beredd att avstå från chansen att jag särbehandlas possitivt !

Det är alltid handläggaren som bestämmer utfallet i slutändan inte regeringen och så är det i regel i sammanhang. Regeringen styr inte över tex domar i brottsmål utan det är domstolen i fråga som får sköta tolkningen av de lagar som finns och även där kan det skilja sig från person till person om en åtalad får skyddstillsyn eller fyra år i fängelse.

Fast att se människor som hjälplösa offer som inte ens är kapabla till egna val tycker jag är att i allra högsta grad är att nedvärdera och förminska dem. Nästan alla har faktiskt möjlighet att göra egna val, att påverka sin egen situation, i större eller mindre grad. Visst ingen väljer ju att bli sjuk eller handikappad, däremot kan man välja hur man hanterar en uppkommen situation. Här i tråden nämndes någon som behandlades med dialys och jag kan berätta om en god vän som sedan ett par år måste genomgå detta. Han använder tiden på sjukhuset till att arbeta dvs, planera, skriva rapporter, gå igenom mail m.m. Detta är hans val och hans sätt att hantera sin sjukdom, och han skulle må väldigt mycket sämre av att bli behandlad som ett hjälplöst offer.
Jag föredrar att se till mina medmänniskors inneboende kraft och förmåga att hantera sina liv istället för att tycka synd om dem.
Gita

Svårt för t.ex en svetsare att ta med sej jobbet till sjukan. Alla är inte "pappersvändare"...

Vilken nivå tycker du är rimlig vad det gäller grundtryggheten du pratade om tidigare?

Jag har aldrig sett vare mig själv eller någon annan som ett hjälplöst offer för omständigheterna, du är väldigt onyanserad i din syn på människor. Men att se omgivningen i svart och vitt brukar vara ett sätt att öka förståelsen av en komplicerad verklighet, det man inte förstår måste man förenkla så det blir begripligt.

Världen är inte svart och vitt eller rätt eller fel utan som Kajsa Warg sa "Man tager vad man haver...." skämt åsido så finns det givetvis en idealvärld där allt fungerar men i den världen finns tex ingen budget eller vresiga handläggare.

där finns heller ingen reinfeldt som i sin egen bok skriver "De som lever på bidrag eller är ovilliga att acceptera erbjudna arbeten skall göra detta väl medvetna om att det kan leda till att ingen standard garanteras. Vi vill inte se ett samhälle där människor svälter, men i övrigt skall inga standardkrav skattefinansieras"
boken DET SOVANDE FOLKET finns fö att läsa/tanka HÄR

Självklart ska man inte kunna bara tacka nej till jobb hur som hellst för även om det låter hemskt men i dagsläget kan man inte alltid förvänta sig att det ska dyka upp jobb i hembygden och så har det ju egentligen alltid varit sedan "Jobb" uppfanns på bred front när industraliseringen började en gång i tiden.

PS jag ber så mycket om ursäkt för min krokiga stavning ibland men min snabbskrivning är inte vad den brukar vara(för tillfället) efter en hjärnskakning.

Länk till superkalkonen:
http://www.alliansfrittsverige.nu/2009/03/...et-sovande.html

Hur har jag kunnat missa detta mästerverk!

Vi kanske skulle skramla ihop till en nyupplaga..

Jag är på!

En sådan här pekoral får ju inte missas av den breda allmänheten.
Hysteriskt överpretentiösa politiker som får uppenbarelser (villfarelser) i maktens rus är alltid komiskt!

Men klarar man av hälsoskäl inte av att arbeta som t.ex. svetsare såfinns det en massa andta jobb man kanske klarar. Det är nog ytterst få idag, friska såväl som sjuka som kan vara säkra på att ha samma jobb livet ut.
Jag tycker att dagens sätt att fokusera på kvarvarande arbetsförmåga, att se vad någon kan göra istället för vad denne inte kan göra är helt rätt. Sen förnekar jag inte att ett fåtal gränsfall kan hamna fel, men för det stora flertalet människor är det positivt att fokusera på förmåga istället för oförmåga
Gital.

Ja du, i den bästa av världar. Du tänker visst inte på hur det ser ut på arbetsmarknaden idag. Vilken arbetsgivare väljer att anställa en som är sjuk, när det finns massor av friska människor som går arbetslösa, och som inget hellre vill än att få ett jobb? Det gäller ju att göra verklighet av dina visioner också.

Jag anar att du inte har speciellt mycket empati till övers för människor som har problem med hälsan, så det är väl ingen idé att gå i diskussion om hur det är att vara sjuk och hur olika det kan se ut för olika individer med samma diagnos. Har du själv varit allvarligt sjuk någon gång? Det handlar faktiskt inte om hur det känns i kroppen efter en veckas förkylning, men av din lättvindighet att döma så kan man nästan tro att det är det du tror. Sjukdom sliter oavsett diagnos. Det som kanske inte skulle vara några större problem för en frisk människa, kan vara oerhört komplicerat och energikrävande för någon som är sjuk. Ibland kan faktiskt bästa lösningen vara att man stannar där man är, även om man, som i mitt fall, inte klarar mer än 25%.

Dessutom Gita, så verkar du ha fördomar om att sjuka människor är lata människor. Det kanske kan vara nyttigt för dej att veta, att varje minskad % i arbetsförmåga känns som ett personligt nederlag och tar ganska styggt på självkänslan. Det är inte alls roligt att inte kunna "spela i samma division" längre...

Bra skrivet Cacki! ....efterfrågan på arbetskraft med diverse krämpor är inte särskilt stor som bekant.

häftet är vidrigt, speciellt om man tänker på att den som skrivit smörjan är statsminister i sverige - huvva!

Varför undviker du min fråga?
Upprepar den för tredje gången.
Vilken nivå tycker du är rimlig vad det gäller grundtryggheten?

Det löser man genom att ta bort minimumnivåerna för lönerna. Då blir det i stället den som ger mest arbetskraft för kostnaden som anställs, och då konkurrerar alla på samma villkor. Som det är nu kostar varje arbetare i princip lika mycket, och då blir det bara de mest högpresterande som får jobben.

Vill företag anställa görd om det oavsett löneanspråk. Det är kompetensen, inte lönen, som avgör. Att betala bra lön är en förutsättning för att få bra o motiverad personal. Och det vet arbetsgivarna. Vi har ett sverige som går på högvarv just nu. Arbetslösheten sjunker som en gråsten, statsfinanserna är i mycket bra skick och företagen
anställer för fullt. Då är lönen inte det viktigaste. Det tar fack o arbetgivarorganistionerna hand om. Allt löser sig, framtiden ser ju ljus ut för gamla Svedala.

för alla som inte är gamla och sjuka menar du?

Har man ålder inne har man pension, som tidigare. Är man inte långtidssjukskriven med risk för utförsäkring så har man ju sin sjukersättning, som tidigare.

Jag gillar ändå inte tendensen i samhället.

Man hjälper alltid den svagaste länken.

Det går aldrig att få 100% prestation av alla medborgare men det förstår tyvärr inte eliten som bestämmer.

De långtidssjukskrivna då? Och de som haft tillfällig sjukersättning?

om man är långtidssjukskriven med risk för utförsäkring då? vad löser sig för de människorna nu när det ser så ljust ut för sverige?
tvärtom, jag tycker det ser mörkt ut - mörkt, kallt och väldigt omänskligt, det är liksom inte det samhället vi här i sverige är vana vid, här har vi ju tidigare, av medmänsklighet och bara för att det ska vara så, tagit hand om människor som av ena eller andra anledningen inte orkar längre, de har inte behövt stå utanför och tittat på.
nu är det så.
vi kanske skulle hjälpas åt och ge dem det där ljuset.

En rimlig nivå bör väl täcka mat, kläder och boende av normal enkel standard, inte villaboende , utlandsresor båtar fritidshus m.m.. Vill man vara säker på att kunna unna sig lyx utöver det nödvändiga under livets alla skeden bör man täcka upp med egna privata försäkringar. En annan lösning borde vara att göra de olika inkomstbortfallsförsäkringarna individuella dvs. att utfallet blir i förhållande till inbetald premie.
Gita
För övrigt undviker jag inte alls din fråga, har bara inte sett den tidigare, ursäkta!

Ja, där måste regeringen göra om, och göra rätt.Är man kronisk sjuk skall man inte bli utförsäkrad. Aldrig någonsin.

Angående din lösning med inkomstbortfallsförsäkringar.
Det har ju fungerat så att ju mer du tjänar ju mer får du skatta och ju mer får du i sjuklön om du blir sjuk, till ett visst tak visserligen, men ändå.
Regeringen vill ju göra A-kassan obligatorisk. Varför då ta bort en sjukkassa som via skatten faktiskt är obligatorisk?

Och vid privata sjukförsäkringar, du blir sjuk och behöver dialys och behandlingen gör dig supertrött så att du faktiskt inte orkar någonting, men FKs regelverk ser ut på ett sådant sätt att dialysbehov inte är något skäl till sjukpenning efter det första året, för något papper någonstans måste du ju klara av att vända trots att du får dialys 4 timmar per dag varannan dag. Du har ju alla de andra timmarna kvar.
Denna privata sjukförsäkring, har de egna regelverk, eller ska de rätta sig efter FKs regelverk angående sjukdom?
Hur mycket är den värt om den går efter FKs regler? Inget alls säger jag!
Om den har sina egna regelverk, då måste den täcka HELA din inkomstbortfall, inte bara den delen som sjukpenningen inte täcker.
Hur mycket tycker du att en sådan försäkring i så fall är värd att betala för i månaden? För att täcka hela inkmomstbortfallet för dig måste den ju kosta åtminstone ett antal tusen i månaden. Eller mer. Då kanske du måste flytta från ditt stora hus och sälja fritidshuset för att ha råd med försäkringen.
En försäkring som du kanske aldrig behöver nyttja.

Och hur ska de som har en inkomst på 12000:-/mån före skatt ha råd med en sådan försäkring?
Kom nu inte att påstå att alla har möjlighet att skaffa sig ett arbete med högre lön, för det är inte sant och det vet du lika mycket som jag.
Vem skulle skura de offentliga toaletterna om man inte var tvungen? Alla kan inte bli konstvetare eller filmstjärnor eller vad det nu kan vara.
Den som inte begriper det är rent ut sagt korkad på riktigt. Och det har inget med valfrihet att göra. Det har med samhällstrukturen att göra.


En annan sak. En båt kostar lite i inköp. Har man en från sjuttiotalet kostar den bara några tusenlappar. Ska man sälja den om man blir sjuk, fast den inte kostar att ha? Ett ärvt fritidshus som inte kostar mer än några hundralappar/mån i genomsnitt, ska man sälja den också för att få rätt till lägsta ersättning? Eller hur tänker du? Om man köpt sig en billig bostadsrätt som kostar hälften av vad en likvärdig hyresrätt gör i månaden och som dessutom är mindre än socialstyrelsens rekommendationer för vad som är rimligt för en familj i en viss storlek att bo i, ska den också säljas? Så att man kan sätta sig i en hyresrätt i ett sämre område och högre månadskostnad? För att straffas extra för att man är sjuk?

Och om man sedan lyckats spara ihop pengar, eller för all del, haft en privat försäkring som löst ut vid sjukdom med en engångssumma, som man lyckats spara på och unnar sig en weekendresa då och då med billigast möjliga utgifter, ska man straffas för det? Man kanske ska leva på de pengar som är till för att täcka inkomstförlusten istället? Ja, då är ju den privata försäkringen inte till för det du anser att den är till för.
Rent hypotetiskt alltså, hur tycker du att man ska göra i sådana fall?

Förklara som om jag var 3 år gammal, för jag har väldigt svårt att förstå ditt resonemang.

Edit: redigerat stavfel.

Bara såå bra skrivet!!

Förresten Gita.

När man drabbats av arbetsskada utfaller en försäkring, Livränta kallas det. Den gör så att man inte får inkomstbortfall.
Men dessa nya regler FK har gör så att de som lyckats få en arbetsskada godkänt på FK, och det ska gudarna veta, det är och har aldrig varit lätt, de flesta förlorar nu sin livränta och kommer således att ramla ner på lägstanivå på sjukpenning, om de nu ens lyckas få fortsatt sjukpenning över huvud taget.
Det är rätt och riktigt eller?

Förr var man skyddad om ens arbete gav dig en sjukdom eller skada som gjorde dig arbetsoförmögen, det är man inte längre.

Jag har varit sjukskriven ett tag nu och om några månader kan min chef ge mig sparken och jag kommer att bli utförsäkrad från försäkringskassan. Jag inser att jag faktiskt får skylla mig själv som inte tecknat massa egna försäkringar tidigare men det är ju lite för sent nu. Till mitt försvar kan jag ju skylla på att jag inte har ett berg av skulder och massa blancolån i alla fall.

Så om några månader får jag ta ut skilsmässa och flytta till ett enklare boende. En etta med kokvrå räcker gott och väl om man är ensam. Har jag lite tur får jag kanske tag på ett boende med balkong eller uteplats, fast det kanske är för lyxigt? Huset vi bott i 20 år får väl maken ta hand om bäst han kan, han är i alla fall frisk och orkar arbeta.

Växthuset blir tungt att lämna men det får väl gå det med. Jag vill ju inte ligga samhället till last efter att ha arbetat i 30 år. Bor bredvid ett berg med en brant som heter Ättestupan. Så löste man problemet förr med sjuka och gamla personer, undrar om vi inte är på väg ditåt igen!?

Nämen, det där skulle du ha sett till att ordna med tidigare. Skyll dig själv för att du blivit sjuk. Inte fan ska du belasta mina surt betalda skattepengar med sånt trams! Fattaruväl! Dessutom finns säkert nåt jobb nånstans som du kan göra, du kan väl öppna dörren till Mc Donaldsgästerna hela dagarna? Eller halva åtminstone. Se på det som är friskt! Här kan du sitta och skriva inlägg, då kan du ju inte va sjuk! Jävla simulant.
Du skulle gift dig rikt, varför ha en gubbe som inte kan försörja dig?!? Skyll dig själv!
Idiot.
Okejrå, du kan väl få så du slipper svälta, men bo på gatan , det kan du göra. Som Reinfeldt skrev i sin bok: ”Vi vill inte se ett samhälle där människor svälter, men i övrigt ska inga standardkrav skattefinansieras.” (sid. 112)





Ni fattar väl, hoppas jag?

(Kram, du har mina fulla sympatier)


Fler citat från boken, det fetmarkerade är mina tankar:

”Svenskarna är mentalt handikappade och indoktrinerade att tro att politiker kan skapa och garantera välfärd.” (sid. 52)
Politiker som du är mentalt handikappade.

”I moderaternas värld är det främst politiskt beslutsfattande som begränsar människan. Slutsatsen blir därför lätt att bara allt politiskt beslutsfattande försvinner så blir människan helt befriad och inga problem kvarstår.” (sid. 59)
Ge dig själv sparken då ! Du är ett stort problem, du säger det ju själv!

”Välfärdsstaten är en omöjlig konstruktion.” (sid. 111)
Ett Sverige utan välfärd är ett u-land.

”Politiker skapar inga resurser och kan därför inte heller ställa ut löften om resursernas fördelning.” (sid. 111)
Vad skapar politiken då? Skit?

Ååå, skulle ju gift mig rikt. En bilmekaniker tjänar inte tillräckligt för att försörja mig och mina lyxlaster. Frön, plantor och jord. Men det finns nog ingen som vill ha mig nu när jag är i så kass skick så det är försent. Öppna dörren på McDonalds låter kul, det orkar jag nog. I alla fall halva dagarna.

Ja den politiker är inte född som inte gjort plumpa uttalande under sin karriär. Som väl är så brukar dom ju mogna under resans gång och bli mer moderata i sitt synsätt. Få en mer nyanserad syn som bara åren kan ge.
Ideologin måste ju anpassas till verkligheten, inte tvärtom.

Jo kanske är det så, men det var ingen pojkkvalster som skrev det där häftet, det var en man på 28 år som suttit två år i riksdagen.

Har en kompis som är sjukskriven sedan många år, har alla intyg från läkare m.fl. att hon inte är arbetsför och borde få sjukersättning, men hennes fk-handläggare har upptäckt att hon har en blogg som hon skriver i dagligen. Handläggaren vill nu skicka henne till arbetsförmedlingen för kan hon blogga så kan hon nog jobba några timmar.....

Vad var det jag sa om knäppa handläggare;-) Förvisso att det finns de som tjänar miljoner på sina bloggar om året men att lyckas är lite svårt.

Jo, visserligen men inte på den bloggen - där står bara om böcker hon läst, hundtokigheter och lite om hennes höns och blommor....

om det ändå bara hade varit tal om plumpa uttalanden eller dåligt skriva böcker ....

Jag har kurat och funderat på det där med privata försäkringar. Om staten endast ska se till att man har mat för dagen ingen ska ju svälta, så som Reinfeldt uttrycker det, alltså inte ens ett bord eller hem, bara mat för dagen. Det går inte att försäkra sig mot det ödet i livets alla skeenden, I alla fall inte om man är född i en fattig familj. Men just det ja, det handlar om val. Då måste man från början välja rätt föräldrar.

Tillbaka till min tanke då. Du går ut gymnasiet och bestämmer dig för att blir läkare. Du pluggar på högskolan och har så klart måste du ta studielån, för staten bidrar ju inte med något när du är student. Femtonhundra i månaden då, kanske, men det räcker inte till ett boende. Möjligen till mat om man lever på havregrynsgröt och nudlar. Hemma hos mamma och pappa kan man inte bo, för de dog i en bilolycka samma år som du gick ut gymnasiet. Övrig släkt finns inte heller.
Jaja, men livet leker ju, du ska bli läkare, specialist är det tänkt, med hög lön. En lön som du kommer att kunna betala tillbaka dina studieskulder på i ett nafs. Och leva fett och dö med fet bankkonto är det tänkt. Den med mest pengar när man dör vinner, sen ska man hinna spendera också under livstiden.
Men sånt där med försäkringar, det finns det inga pengar till, inte nu under studietiden. Lånet försöker du ju hålla så lågt som möjligt. Förutom hemförsäkring, för det känns som att det är viktigt, även om man bor i ett litet studentrum för 3000:-/mån.

Efter 7 års studier på högskolan är du klar att utexamineras. Du har fått världens bästa jobb som du börjar på dagen efter studenten är det meningen. MEN då börjar huvudvärken. Du får en sån fruktansvärd huvudvärk som kommer dagligen och håller i sig i genomsnitt 10 timmar om dagen. Du blir helt förlamad av smärtan och all den kunskap du lärt dig under studietiden är bortkastad, dels för att du inte klarar att bota dig själv och dels för att du inte kan arbeta som läkare med den huvudvärken. Faktum är att du inte kan arbeta alls.


Vad händer? Staten ställer inte upp på mer än till mat. Uteliggarlivet hägrar. Du har inget äger inget och inte ens hemförsäkringen hjälper.

Detta var ett exempel bara taget ur luften.
Har du valt att ditt liv skulle bli på det viset? Ja, enligt det moderata sättet att se på människor så ja, ditt val dina bekymmer. Skyll dig själv för att du inte valde försäkring framför mat.

Sen ska du ju dessutom teckna försäkring i rätt tid dvs. du ska ha varit försäkrad minst 1 år innan skadan/sjukdomen inträffar för att få ut någon ersättning.
Jag blev akut livshotande sjuk och genomgick en stor operation men det var tre månader för tidigt för att få någon ersättning från min försäkring (det gäller ersättning för särskilda diagnoser) och nu kan jag inte få nån när jag fått en ny dissektion , det är nu 6 månader för tidigt efersom det ska gå minst 2 år innan man kan få en ny ersättning.
Nu har jag ju inte fått nån ersättning för den första dissektionen men det spelar ingen roll.
Jag vill med detta säga att man skall vara väldigt förutseende och teckna försäkringar tidigt i livet och dessutom se till att dom täcker de mest oförutsedda händelser som man kan tänka sig och inte bara vanliga åkommor vilket kan vara svårt när man är fullt frisk.

Jo, så är det ju så klart. Sen ska man även se till att man får sina diagnoser i rätt tid också. Nu har ju villkoren ändrats så att en diagnos maken har fick han ett par år för tidigt och en annan ett år för sent för att få ersättning. Utöver det har han en feldiagnos som inte ger någon ersättning alls.
Ja, det är mycket med det där.



Det är ju lätt för en 60+ och sitta och säga att det är bara att skaffa försäkringar. En sån person har ju verkat klara sig så pass i livet att man fått ihop både till förhoppningsvis bra försäkring utan konstiga villkor och förutseende nog ett fett sparkonto att nalla av efter pensionen.
Undrar om det varit samma förutsättningar om livet gjort omvändning i 25 års ålder och tagit bort arbetsförmågan då?
Eller vad säger du Gita? Hade du samma förutsättningar i den åldern som du har idag?

Pressmeddelande
Vädjan till riksdagsledamöter i Allianspartierna: Följ ert samvete i sjukförsäkringsfrågan!

Bra!

Extra tänkvärt ur presset:
"Felet sitter inte i detaljer eller i att enstaka individer har kommit i kläm, som regeringen gör gällande. Felet sitter i själva systemet, som grundar sig på tron att så gott som alla sjuka klarar någon form av arbete."

Enligt Försäkringskassan är hon frisk - trots att hennes läkare flera gånger intygat att hon lider av kraftig smärta efter en svår bilolycka.

Alltså, jag vet att jag tjatar. Men det skiter jag i.
Jag ska tjata hål i huvudet på alla som orkar lyssna. De som skulle behöva orka blundar, till den dagen de själva drabbas.
Det finns inga privata försäkringar som tryggar mot utförsäkring. Problemet ligger inte i att ersättningarna är för låga, problemet sitter i att sjuka människor inte får sina sjukdomar godkända av FK.

Och anledningen till det är att försäkringskassan inte längre litar på läkarintyg eftersom dom skrivits ut lite hur som helst tidigare

Skitsnack!!!!!!

En preson som har varit på 5 olika oberoende utredningar och alla säger samma sak, ej arbetsförmåga, ev 25%. Den blir utförsäkrad. Ändå.

Så det är för att dessa inteyg och utredningar ljuger?!?!?!?!?!?!??!?!?!?!??!

Kanske. Officiellt sett. Vi får väll se vad wikileaks avslöjar så småningom.

Såg du mitt tillägg?!
Wikilekas kan dra fram vad skit som herlst, jag pratar om riktiga människor med riktiga utredningar.

Inte just den här personens, men de sista trettio åren har det skrivit ut många, många obefogade läkarintyg


Ja, efter att du skrev det