jag har länkat till den flera gånger i tråden, men det är jättebra att flera gör det. TACK!
Har man inte facebook kan man läsa mer här. http://resurs.ning.com/events

Detta är politiskt obundet, alla kan drabbas av sjukdom, sosse som moderat, rik som fattig.
Alla som tycker att dagens sjukförsäkringssystem är fel bör komma med och visa det 25 april.

Apropå barnfattigdom. Barnfattigdomen har de senaste 3 åren ökat i Örebro. Örebro län placerar sig på tredje plats, bara Skåne och Södermanlands län har högre andel fattiga barn.
Över tolv procent av barnen i vårt län lever i fattigdom.
Barnfattigdom hög i Örebro

Jag dog inatt

Det jag kan säga om det är att jag vet minst en till som räddats till livet efter liknande beslut där utförsäkring var spiken i kistan.


Man undrar ju hur många som lyckas och hur många som går med dessa tankar efter utförsäkring.
Det är inte ett värdigt liv att behöva gå till Soc som sjuk.

Nej, det är det inte. Våra välfärdssystem krackelerar alltmer, en sjukförsäkring skall aldrig ersättas med försörjningsstöd.

Det har heller aldrig varit avsikten med försörjningsstöd, ursprungligen inrättades socialbidraget för att hjälpa människor över kortare perioder av inkomstbortfall. Det har aldrig någonsin varit tänkt som ett långvarigt bidrag att leva på(och är inte konstruerat så) och oavsett hur mycket man propagerat för att det är en rättighet så finns ändå känslan kvar av att man kommer med mössan i hand och tvingas visa upp sitt misslyckande.

Att leva på försörjningsstöd under en kortare period fungerar kanske hyfsat om man inte har privata skulder/avbetalningar men under en längre period blir det oerhört svårt. Saker slits, madrasser behöver bytas ut, ungarna växer ur sina cyklar och skidor och som tidigare inlägg här visar har vi en utbredd barnfattigdom. Att leva på försörjningsstöd under längre perioder är ren och skär fattigdom. Man kan naturligtvis hänvisa till en fattigdom i länder där människor svälter ihjäl men det är inte relevant i sammanhanget eftersom vi alla relaterar till det omgivande samhället. Genom konsumism signalerar vi vår status och position.

Jag gissar att barnfattigdomen som avses i undersökningen handlar just om människor som är och har varit långtidsberoende av försörjningsstöd. Därför är det märkligt när Reinfeldt skall bemöta detta och säger att man nu skall komma med några "träffsäkra fördelningspolitiska reformer" ja, han uttrycker det så. Man skall öka barnbidragets flerbarnstillägg och även den särskilda barndelen i bostadsbidraget.

Vet inte Reinfeldt eller hans rådgivare att barnfamiljer som lever på försörjningsstöd inte får en endaste krona mer av en sådan reform eftersom det räknas som inkomst och försörjningsstödet minskar med motsvarande kronor?

När fler och fler blir långtidsberoende av försörjningsstöd är det inte bara sjuka, arbetslösa som drabbas. Ekonomin är kommunicerande kärl och kommunernas ekonomi drabbas hårt av ökande kostnader för försörjningsstöd. Skolan och äldreomsorgen brukar vara de största posterna i kommunernas budget och av någon outgrundlig märklig anledning brukar politikerna vilja skära i verksamheter med stor budget ...kanske hoppas man att det blir mera osynligt då men det är nog en villfarelse.

Min poäng är i alla fall att vi alla drabbas när försörjningsstödet äter upp mer och mer av den kommunala sektorn, vi har inte ens råd att hålla med en hyfsad snöröjning!

UNT

"Henrik är runt 60 år och har så ont i ryggen att han under intervjun bara kan sitta på stolen korta stunder. Ibland måste han ställa sig upp och ta stöd mot väggen, sedan sätter smärtorna in igen och han övergår till att halvligga i stolen. Så där håller han på.

Henrik har varit sjukskriven sedan 2002. Han har genomgått en rad utredningar, bland annat fem veckor på Akademiska sjukhusets smärtklinik.

I augusti 2010 skrev hans läkare till Försäkringskassan:
”Finns inget mer medicinskt
eller utredningsmässigt att
tillgå. Livslånga besvär.”

Men Försäkringskassan hänvisar till en utredning från 2007 där man visserligen kom fram till att hans arbetsförmåga var nedsatt med 100 procent men att han med rehabilitering kunde jobba minst 25 procent.
– Den utredningen gjordes på 15 minuter, kommenterar Henrik.

Att den läkare som behandlat Henrik i sju år i ett färskt intyg skriver att det ”medicinskt finns inget mer att tillgå”, hjälper inte utan han har blivit utförsäkrad av Försäkringskassan. Det har medfört att hans ersättningar sänkts från 11 500 till 5 800 kronor efter skatt. Hans månadshyra är på 5 100 kronor och han tar nu av sina besparingar.
– Socialtjänsten säger att när mina besparingar är slut ska jag först sälja min gamla bil och sedan kanske jag kan få socialbidrag.
Socialbidraget ligger på cirka 3 000 kronor per månad när hyran är betald.

Henrik tycker att hans situation är så ledsam att han inte vill ha sitt riktiga namn i UNT och han orkar inte tänka framåt.
– Ingen vill anställa någon som är så gammal och sjuk som jag. Vad som återstår är i princip Fyrisån. Då finns det ändå utförsäkrade som har det ännu värre.

Hans Ericson vid Gottsunda Factory har 14 års erfarenhet av arbetsrehabilitering av personer som står långt från arbetsmarknaden. Han säger att situationen för de utförsäkrade är det värsta han sett.
– En hel del som kommer hit är i extremt dåligt skick, de borde aldrig ha lämnat sjukförsäkringen.
Han berättar att en del av de utförsäkrade som går sin arbetslivsintroduktion vid Gottsunda Factory har så svåra fobier att de inte kan delta i gruppmötena.
– För en del kan det vara bra att bryta isoleringen men många upplever utförsäkringen som enbart förnedrande. Några av de svårt sjuka kanske kan jobba 25 procent men vem vill anställa dem? Hade det inte varit bättre att låta några av de här människorna vara och sätta in åtgärderna mot ungdomsarbetslösheten istället?"

Han ska fixa jobb åt människor i kris

"Arbetsförmedlingen vädjar till regeringen: vi har inte den medicinska personal som behövs för att möta människor i djup kris! Men hela tiden strömmar fler utförsäkrade till myndigheten. Arbetsförmedlare Lennart Berget är en av dem som försöker möta den nya gruppens behov.

Lennart Berget öppnar dörren till sitt lilla rum på Arbetsförmedlingen i Lilje­holmen i södra Stockholm. Han vinkar välkomnande med hela armen.

– Kom, kom in!

Men mer hinner han inte innan mobilen ringer, för första gången den här dagen. Han hummar med i tonerna och försöker få upp telefonen snabbt.

– De här människorna klarar inte att hålla ihop sig riktigt. De behöver få surra, säger han när han har lagt på.

Och när de kontaktar honom – säger Lennart Berget – behöver han finnas där, helt närvarande. Han vet att ett stressat bemötande kan betyda katastrof för människan i andra änden.

– Så ömtåligt kan det vara.

Under första halvåret i år slussades 23 146 utförsäkrade personer in i Arbetsförmedlingens system, och varje månad kommer fler. Många av dem har varit sjukskrivna i flera år. Men med de nya tidsgränserna har deras sjukdagar tagit slut.

Lennart Berget är arbetsförmedlare med ansvar för personer i programmet arbetslivs­introduktion. Han är en av de handläggare som tar emot dem och befinner sig därmed mitt i politikens skärningspunkt. Han är ett kugghjul i regeringens arbetslinje, i Alliansens föresats att »minska utanförskapet«.

Men de utförsäkrade har visat sig vara sjukare och mer resurskrävande än vad både regeringen och Arbetsförmedlingen hade räknat med.

– Du kommer att märka, säger Lennart Berget.

Han ler.

– På jobbet är jag inte bara arbetsförmedlare. Jag är också pappa, ekonomisk rådgivare, vän och vägvisare.

Den omfattande sjukförsäkringsreform som regeringen har drivit igenom har kallats för en revolution, ett paradigmskifte, ett nytt sätt att se på människor. Ambitionerna har varit höga, protesterna massiva och debatten blossande. »Människorna ska tillbaka till arbetsgemenskapen«, har förespråkarna predikat, »de ska inte fastna i passiviserande sjukskrivning!« Kritikerna har använt lika höga röster: de menar att reformen är hård och hjärtlös, att den är ett politiskt experiment som hastats igenom och slår mot de allra svagaste grupperna i samhället.

På väg göra slut på livet

Utanför Lennart Bergets fönster svartnar himlen och plötsligt trummar regnet hårt mot rutan. Han stänger av radion, tänder lampor och gör sig beredd att ta emot dagens första besök. Mottagandet måste vara varmt.

– Många är livrädda när de kommer. De brukar faktiskt vara i chocktillstånd.

Som Mats, som vi kan kalla honom i den här texten. Första timmen hos Lennart Berget blundade han sig igenom.

– Med händerna såhär, rakt framför sig, minns Lennart Berget och håller upp båda armarna till skydd framför huvudet.

Men det har gått några månader sedan dess. Då visste Lennart Berget fortfarande inte att Mats just hade varit på väg att göra slut på sitt liv – på väg till mötet med honom.

– Han hade gått till en bro för att sluta där.

Men nu sitter Mats ändå på den vadderade kontorsstolen igen, mitt emot Lennart Berget. Och nu tittar han, nästan hela tiden.

Lennart Berget låter det vara tyst tills Mats börjar prata. Pekfingret knackar på pannan.

– Det är syjunta här inne, säger han.

För några år sedan jobbade Mats på fritids, tills han blev sjukskriven. Oron övermannade honom. Och han berättar: om huvudet som går på högvarv, om nätterna som inte ger någon ro, stressen som trummar igång och tonerna i huvudet som gång på gång urartar till skärande disharmoni.

– Det varvar upp. Först alla människor, och sen allt det moderna, alla datorer och mobiler och apparater. Det blir så mycket toner! Det skriker här inne, säger han.

Pekfingret fortsätter att knacka. Rösten blir mer ansträngd, och så börjar han kisa. Han pratar snabbare, och ser ut som om han är på väg att börja blunda igen.

– Jag förstår inte vad som ska hända. Jag har beslut om pengar till den tjugofjärde, men sen? Vad händer sen? Jag förstår inte det!

Han knyter sin ena hand, allt hårdare. Lennart Berget fångar upp honom.

– Mats.

– Ja.

Mats tittar upp.

– Finns det något sätt som du själv kan sänka volymen på de där tonerna?

För sjuka för att jobba

Arbetsförmedlingen konstaterar att många av de utförsäkrade helt enkelt är för sjuka för att kunna arbeta. Hittills har omkring 40 procent av den första kullen utförsäkrade återvänt till sjukförsäkringen. Bara 2,5 procent har fått ett »vanligt jobb«, enligt uppgifter från TCO.

I sin senaste rapport till regeringen skriver Arbetsförmedlingen att det har varit svårt att ge de utförsäkrade »adekvat arbetsrelaterad« hjälp. Handläggarnas tid går åt till att ge stöd »gällande individernas förändrade ekonomiska grundtrygghet«. Ekonomin kraschar, oron ökar. »För vissa personer har det praktiska runt ekonomi, information och blanketter tagit all kraft från individen«, skriver Arbetsförmedlingen.

– Många klarar det inte, fast de försöker och försöker. Det blir strul ändå! säger Lennart Berget.

Sjukskriven sedan flera år

Bara någon minut efter att Mats lämnat Lennart Bergets rum ringer telefonen igen. En kvinna, som vi kan kalla Maria, har ännu en gång tappat bort sin blankett för närvaroförsäkran. Nu står hon i entrén och vill ha en ny, på studs.

– Jag kommer ner med en lapp till dig, säger han.

– Eller kan jag få komma upp? ber hon.

Lennart Bergets dörr är öppen. Visserligen hade han hoppats hinna ringa några arbetsplatser, men han lägger det åt sidan, eftersom kvinnan behöver honom. Hon är i högvarv – sedan flera år sjukskriven för utmattningssyndrom.

– Lennart lyssna. Skallen går i bitar!

Det har bara gått några veckor sedan hon ringde Lennart Berget – då satt hon med pillerburken och tänkte svälja. Nu fick det vara slut, sa hon.

– Okej, svarade jag. Men innan du gör det vill jag att du sätter på locket och kommer förbi mig, säger Lennart Berget.

Han vet att det är ett stort förtroende – att Maria ringde just till honom. All oro, en sönderslagen ekonomi och livet som ensamstående tonårsmamma hade blivit för mycket för henne. Men hon stängde burken och kom.

I dag har hon en bättre dag, och hon är arg.

– Jag kan inte sitta på den där datagrejen! Den är för puckon. Jag försöker tänka att det är en övning i stresshantering, men jag blir tokig! Och nu är det fel på brytdatumet hos Försäkringskassan.

Lennart lyssnar. Något har blivit fel med datumen, så han ringer kassan (»åh nej, plats 20 i kön«).

– Men du Maria. Du måste vara tyst i två minuter när jag ringer. Två minuter, lugn och tyst, kan du?

– Lennart vad ber du mig om? Du känner ju mig!

Båda ler.

Det visar sig att datumet behöver ändras. Maria måste skriva namn, personnummer och datum på det nya pappret. Hon ändrar, stryker över, men det går lite för snabbt. Därför ändrar hon tillbaka. Snart är rutan mörk av blått kulspetskladd.

– Så, det blir bra. Inte mer nu, säger Lennart Berget lugnt och tar hand om blanketten. Nu skickar vi in den.

Färre vägar in för dem som kroknat

Snart 30 år har gått sedan han började arbeta som arbetsförmedlare.

– Då var det annat.

För, säger han, klimatet på arbetsmarknaden är kallare i dag. Kraven på arbetstagarna har hårdnat. Tempot ökar, liksom pressen på att varje person ska prestera och fungera utan krångel. Det finns färre vägar in för den som en gång kroknat. Arbetsplatserna har blivit mer effektiva.

När de utförsäkrade kommer till honom brukar han be dem att beskriva sin önske­arbetsplats.

– De drömmer inte om några konstigheter.

Ett eget arbetsrum, möjlighet till avskildhet, lite lugnare tempo och en förstående arbets­ledare.

– Inget konstigt, eller hur? Ändå vet jag:
tyvärr. Så ser det inte längre ut.

Inte en chans få jobb på vanligt sätt

Många utförsäkrade är sköra, sjuka och »i djup kris«, enligt Arbetsförmedlingen. Dessutom är mer än hälften – 56 procent – av landets chefer i dag negativa till att anställa en person som är sjukskriven från ett annat arbete, visar en ny undersökning från TCO. 41 procent är ovilliga att rekrytera långtidsarbetslösa, 14 procent aktar sig för personer som är över 55 år. »Jakten på superarbetskraften fortsätter med oförminskad styrka oavsett konjunkturläge«, konstaterar TCO.

Och allra sämst förutsättningar att få ett jobb har alltså den som har varit sjukskriven.

– De här människorna har inte en chans om de ska söka jobb på vanligt sätt. Inte en chans!

Ändå är förhoppningen att de ska hitta vägar ut. Men allt fler söker sig tillbaka till Försäkringskassan, för att lämna in nya ansökningar om sjukpenning eller sjukersättning. Och om de får avslag där ska de på nytt tillbaka till
Arbetsförmedlingen.

– Men då får de inte vara kvar i den här special­filen. Då ska de in på vanliga förmedlingen.

Då gäller samma krav som för alla andra arbetssökande: de ska söka jobb på heltid, prövas mot hela arbetsmarknaden, i hela landet. Och för att få arbetslöshetsersättning behöver de klara kraven som a-kassan ställer.

– Hur ska det gå nu när den här gruppen börjar komma så långt i processen? Det är lite svårt att förstå, kommenterar Lennart Berget.

Slutat med medicin för att spara

Så ringer telefonen – igen. En annan kvinna har också tappat sin blankett. Eller hon vet inte vart den har tagit vägen, men Försäkringskassan säger att den inte har kommit in. Därför får hon ingen utbetalning förrän tidigast om två veckor. Pengarna är helt slut. Hon får inte mer social­bidrag eftersom slarvet är hennes eget fel. Hon har slutat äta sin antidepressiva medicin för att spara pengar. Hon har ingen mat och kan inte köpa månadskort för att åka till sin nya praktikplats inne i stan.

Lennart Berget suckar.

– Det låter som om vi har en kris va? svarar han. Ring din handläggare på soc och be honom ringa mig direkt. Vi måste förhandla.

Han rättar till glasögonen.

– Katten då? frågar han.

– Katten? undrar kvinnan i luren.

– Hur får katten mat?

Efteråt förklarar sig Lennart Berget. Om inte vardagen fungerar, det finns mat i skåpen och katten är frisk, så rasar allt. Då är det hopplöst för honom att försöka hitta vägar för de här personerna ut på arbetsmarknaden.

Så blinkar han.

– Men det var ingen fara. Hon hade köpt ett ekonomipack torrfoder när hon hade pengar.

Chefen oroas

Det går i ett. När Lennart Berget går till kaffe­automaten har han telefonens headset på sig.

– Måste du skriva hur många jag har hand om? De är för många.

35 utförsäkrade personer och ett 20-tal personer med adhd- och aspergerproblematik ska han hålla kontakten med. Hans chef oroar sig.

– Hon är rädd att jag ska falla i backen. Men jag gör andningsövningar för att hålla mig nere i varvtal. Och jag dricker mina vitaminer.

Men det saknas resurser; han vet att han är otillräcklig. Maria är frustrerad. Under tre månaders arbetslivsintroduktion upplever hon inte att hon har fått sin arbetsförmåga prövad: »Hur kan man göra konditionstest på någon som sitter still?!« frågar hon.

Lennart Berget ler när han får höra det.

– Sa hon så? Hon är fantastisk. Och hon har ju helt rätt! Vi har inte mer resurser.

Han är van att möta ilska, frustration och vanmakt. Många människor är rädda och desperata när de kommer till honom. Hot och våld är ett stort arbetsmiljöproblem för landets arbetsförmedlare. Men han är inte rädd.

– Aldrig, då hade jag inte kunnat jobba.
Ibland hör man om någon som gått bärsärka­gång, någon som har råkat dribbla med sin medicin… Men i deras situation så… Man kan förstå. Det finns förklaringar.

Han har inget behov av utbyggda säkerhetssystem med larm och vakter.

– Som myndighetspersoner är vi alltid i ett oerhört överläge. Aldrig någonsin får vi mästra dem som kommer till oss. Det är då det kan bli farligt.

Det gäller också kroppsspråket. Under sina möten sitter han tillbakalutad, nästan halvligger, i kontorsstolen. Händerna dinglar slappt, ända nere vid golvet. Han har inga papper, för inga anteckningar. Han lyssnar, ler. Allt för att avväpna.

– Det handlar om tillit och förtroende. Utan den grunden kan jag ge upp.

Så pekar han på väggen.

– Det där.

Där står ett enda ord, med stora versaler: »JÄTTEVÄLKOMMEN!«

– Det är vägen vidare. Kan de känna den känslan har vi kommit… väldigt långt."

Sitter här och läser med tårarna rinnande! Tur att det finns sådana människor som Lennart.

Är det så här vi vill att människor behandlas i dagens moderna Sverige? Det är inte människovärdigt!!! Människor behandlas sämre än djur!
Jag skäms faktiskt över att vara svensk! Här sorteras männsikor bort och slängs på sophögen om de inte är unga, friska, vackra och rika!!!

Jag har det bra, tom förbannat bra. Jag behöver inte välja mellan medicin eller mat, men det finns det många idag som måste göra. Att det ska vara så svårt för vissa "förutsägbara" personer att fatta, det begriper inte jag? Folk som anklagar andra för att vara förusägbara, som själva är så förutsägbara och människokalla att man kan tro att de aldrig levt. Folk som inte begriper att det är i Sverige vi lever och inte i nåt fattigt U-land.

Jag önskar att jag hade Anmas febrila energi, men det har jag inte. Hon är värd all beundran och allt stöd hon kan få och jag kommer att göra allt för att få till något här i bygden den 25:e april.........................kram Anma

Jag vill ge dagens till Anma!

Instämmer!!

Jag med!

Tack Gillan. Fantastiskt att du engagerar dig för din bygd!
Jag har funderat på att man skulle kunna göra en sån enkel sak som ljuständning. Nätverket Resurs har det på olika platser i Sverige, jag tror att det är just den 25:de varje månad. Sen att fler samlas. <om man inte får ihop till något större menar jag, eller inte kan ta sig till närmsta större stad.

Sen finns också en Namninsamling också, den kan alla lätt nå och skriva under.

Vad alla som vill och kan göra och som stöder mig och alla andra som tycker att sjukförsäkringen är helt vansinnig är att sprida ordet om namninsamlingen och och Påskuppropet.

Regeringen har fått en bunt med över 150000 namn, inget hände!! Den insamlingen skrev jag aldrig på, visste inte om den då det begav sig. Om man får i hop en miljon kanske de måste börja lyssna!


Tack till er alla! ♥

jag tänker att de människor som INTE är medvetna om vad som hänt med sjukförsäkring och a-kassa, de människor som borde upplysas, läser inte här.

ni som inte redan gör det, ta kontakt med politiker, börja engagera er politiskt, skriv insändare till tidningar och sidor på internet som verkligen når ut, ut på gatorna med protestlistor.

det kommer inte göras något åt detta orättvisa med mindre än att vi blir många fler som faktiskt agerar, tyvärr hjälper det inte att sitta på forum och tycka.

Jag vet inte om du missat Påskuppropet? Klicka in på mina länkar som finns här och där, sprid och dra ditt till att hjälpa på det viset!
Nyss la jag också in en länk till namninsamling, hjälp till att sprida den också.

Bara att hoppas regeringen tar till sig när det gäller sjukförsäkringen. Och det måste den nästan göra om protesterna blir massiva. Gör om o gör rätt. Även politiker besväras av snålvind om den blåser ihärdigt.

Men det krävs en del vind för att de skall påverkas så här strax efter valet...