Härligt Skruttis! Samsas alla tjejerna? Vi har också varit typ ålderdomshem för flera katter under årens lopp och Måns är den yngsta vi haft på länge.
Och så praktiskt med en svart katt!

[attachment=82237:svart_katt.png]

Hej Monarda!

Så det är därför häxor alltid har svart katt!

Vi har nu, i ordning efter de kom hem till oss:
Stella 7 år
Sessan 17/18 år
Molly 5 år
Sotis 15 år

Sotis har lite anpassningsproblem fortfarande men hon har bara varit här ca 2 månader än och före det levt som ensamkatt i något år.
Hon attackerar de andra ibland på lek och ibland allvar men däremellan söker hon upp dem för att få gosa/sova i grupp.
Hittills har de andra tjejerna varit jättensnälla och låtit henne hållas men under sista veckan så har det börjat det sägas ifrån ibland.

De andra tre har inte varit något problem alls med att fungera ihop.

Vad tycker du Monarda om att ha lite äldre katter? Har ni adopterat dem som äldre eller har ni haft dem väldigt länge? Hur gammal är Måns?

Det tråkiga tycker jag själv är att känna att de äldre inte har så många år kvar och att se åldersproblemen komma.
Å andra sidan känns det väldigt bra att få chansen att ge dem en värdig och fin ålderdom och se till att de får leva så länge de mår bra.

Våra gamlingar kom till oss i relativt hög ålder från släktingar som inte kunde ta hand om dom längre. Och visst kan det vara ett extra stort ansvar att ta emot en gammal katt med tanke på dom krämpor som kan komma. Men jag tänkte precis som du att jag ville ge dom en skön ålderdom och jag tror jag lyckades med den föresatsen.
När vår senaste gamling Bassen gick bort för drygt två och ett halvt år sedan så hade jag i tankarna att hämta hem ännu en gamling, från katthemmet den här gången. Men det slutade med att jag blev handlöst förälskad i Måns. Dom trodde på katthemmet att han kunde vara 3-4 år och han har nu bott hos oss i två år, så han är rena ungdomen jämfört med dom andra. Hoppas få många år ännu med honom, men man vet aldrig med katter. Han är dessutom lite vidlyftig och har blivit påkörd en gång redan.

Våra gamlingar kommer också från en äldre släkting - samma släkting. Sessan för att hon skulle avlivas p g a hon var för "jobbig" och Sotis nu när släktingen gick bort.
När vår Måns gick bort, bara 5 år gammal, så kändes det rätt att åka till Djurhemmet för att känna efter hur det skulle vara att adoptera igen. Stella var då kärlek vid första ögonkastet.
Molly föll vi också pladask för vid ett annat tillfälle och kunde bara inte lämna kvar på Djurhemmet, trots att vi inte skulle ha fler katter än de vi redan hade.

Jättebra Monarda att du tog med Måns hem. Man ska inte underskatta förälskelse!! Det kan bara bli rätt med en sådan början.
Håller tummarna hårt för att din Måns får ett betydligt längre liv än vår sötnos.

Så roligt Skruttis med en ny fin svart katt, Sotis. Smek henne ifrån mig. Gamla katter är mysiga - och det är en mycket fin sak att ge dom ett värdigt och bra avslut. Kattungar har eg aldrig varit min grej s a s - jag föredrar vuxna/äldre katter.

Och fyra kissar har du/ni - en kattkvartett


PS: Tack Monarda för din katt och häxinformation

Gunsta, Sotis hälsar och tackar med ett högljutt RRRRRRRRRRRRRRRRRR

Kattkvartett? Blir det kattett då kanske.

Jag har aldrig haft med kattungar att göra men jag tror mig föredra vuxna katter. Men visst vore det mysigt att fått varit med i hela deras liv och se dem växa upp.
Hade vi haft möjlighet att skaffa ungar efter någon av våra tjejer så hade vi nog gjort det.

Dom är som tokiga här hemma, hela undervåningen är upp och nervänd och den långa, hemska ormen väser runt över allt. Dom kallar det för julstädning.
Jag har säkrat mig här uppe i trappan och kommer inte ner förrän allt lugnat ner sig!

[attachment=82363:DSC_0433.jpg]

Halaj!

jo, det är ju inte alls lika kul med snodda bilder, som de som är tagna av kattägaren själv. Men jag tyckte att denna var fin. Katten har synat allt under granen, hittat den som h*n skall få, och också listat ut hur den skall användas...

//T

Kloka katter! Gumman fick en rosa prinsessbädd i julklapp. Notera korgstolen, bästa klösbrädan i världen!
[attachment=82376:2014_12_...12.45.46.jpg]

Dagen före julafton fick vi en ny familjemedlem. En jättesöt liten kattfröken, som nån hade dumpat (slängt av från nån bil förmodligen) hos vår närmaste granne bondgården. Jag förstår inte att nån kan göra så mot ett djur. Så nu får hon ett hem här hos oss.
Flisan, vår nya familjemedlem

Halaj!

Det var en fin katt. Men vad den har varit med om är ju helt omöjligt att veta.
Visst kan den ha slängts ut ur en bil, men det finns ju tusen andra möjliga scenarion som gjort att den hamnade hos dina grannar.
Den ser ju inte misskött ut. Det kan finnas en familj nånstans som längtar sig sjuka efter katten. Det vet man inte.

Här står något litet om hittade katter:
http://www.skk.se/om-skk/djuridse-skks-aga...vanliga-fragor/

//T

De från bondgården har ringt runt till alla gårdar och hus här i närheten, men ingen har saknar en katt. Jag har också kollat lite och ska sätta upp lappar. Ska också ta den till veterinären efter helgerna och där kan de ju se om den är chipmärkt. Katten är välskött och rumsren, så lite konstigt är det ju. Det vore ju väldigt ledsamt om det finns en orolig husse eller matte nånstans, så jag ska göra mitt bästa för att ta reda på det.

Halaj!

Gott!

//T

Katten är ett nyfiket djur av naturen - så den kan ex krupit in i en släpvagn el likn av misstag, kan ha åkt långt alltså. Nästan vad som helst kan ha gjort kissen 'vilsen'. Väldigt fint av dig Ingela att du tar ansvar för katten - en fin sak att göra.


PS: min avatar är en 'vilsen' katt som jag tog in och ... älskade - den underbaraste katt jag någonsin haft.

Det vore ju bra om katten har ett hem nånstans, men tråkigt för oss eftersom vi redan fäst oss vid henne.

Det var väldigt fint av dig Ingela att öppna ditt hem för missen. Tänk om det fanns fler som du!

En bild på en av mina sex katter... en Norsk Skogkatt.



Större bild

Fler bilder

PUFF!!!! Tack Tapio!!

Sara älskar kartonger

Inka.

Vår lilla Iris (3 år). En mycket speciell liten katt som blivit hur tam som helst efter att vi räddat henne och hennes syster Allexis (nedan).



Båda två dyrkar Tant Mimmi (16 år), deras stora idol. Tant är inte lika övertygad om det förträffliga i att ha ett följe som försöker kela, gosa och sova hos henne så fort de får chansen men ibland får de lite tvättstuga, till nåders. Hon håller dem kort, lite som en sträng fostermor, och de älskar henne.



Vi skaffade småkatterna, Iris och Allexis, efter att Tant Mimmis syster gått bort. Tant ville inte vara ensamkatt, det visade hon genom att jama klagande och, när inte det hjälpte, kissa på alla möjliga ställen. Ett beteende som totalt upphörde efter att hon fick nya kattkompisar att bossa med.

Småkatterna tog vi över från ett katthem, kattmamman började bli bra trött på sina snart 16 veckor gamla pälsyrväder och de adopterade Tant Mimmi som fostermor nästan lika fort som de fick syn på henne. Tant var cool, gick ett varv, nosade, fräste lite avmätt och sedan var det bra med det.

Vi har haft välsignad tur med katter, underbara personligheter allihop och de kommer överens som om de alltid känt varandra. Lite tur ska man ha

Jippi! Jag lyckades hitta den här tråden!

Våran Kurre (2 år) har saknat sin favoritsovplats (en tom "meny-box" som bidde för liten) men så fick matte hem en lagom stor kartong med posten. Nu är han en lycklig katt!

[attachment=88499:Kartong_Kurre.jpg]

Nu är det dock så, att Lurven (9 år) som aldrig brytt sig om kartonger har upptäckt tjusningen med dessa...så Kurre får passa på när "chefen" är någon annanstans.