Så himla bra skrivet!

Har läst de flesta inlägg i tråden, dock inte alla. Vill bara fråga EN sak: Har man inte rätt att ogilla kattpiss i utemöblerna? Varför anklagar somliga trådskaparen för att vara katthatare för det och börjar dra, enligt mig, urlöjliga paralleller med skrikande grannbarn?

Men det är väl självklart att ALLA ogillar katturin i utemöblerna! Jag ogillar att få pollen, frön och fågelskit på mina dynor och därför bär jag in dem. Enkelt.

Och återigen, vem har kallat någon katthatare? Jag har inte sett det i tråden men jag kanske har missat det.

Jag har blivit beskylld att hata katter av Pia L.

Japp, enkelt. Men ... var är logiken i resonemanget? Menar du på fullt allvar att du inte märker skillnaden? Förstår du inte?

Pollen och frön borstar man lätt bort, fågelskit tar man bort med en fuktig trasa. Men kattpiss????

Ja, till exempel. Det är EN skillnad, av många. Vem som har ansvaret över vilda djur, kontra vem som bär ansvaret över människoägda husdjur, är ett annat exempel. Om det nu ska behövas förtydliganden. Det finns många fler skillnader, varav en del har försökts tas upp ett antal gånger här, med oftast ganska klent förståelse-resultat.

Förmodligen kommer de problem som utekatter kan orsaka inte försvinna förrän de blir innekatter... Eller när ägarna skaffar inhägnade tomter åt dem... Eller när de som har problem med lukt mm resignerar.... Fast jag har inga bra förslag på vad man ska göra när man väntar på att något av detta ska inträffa.

Se till att det pågår en debatt, till exempel. Se till att den allmänna olust som detta problem orsakar, verkligen SYNS. Att påtala de negativa konsekvenserna för både människor (de andra människorna alltså, de om INTE äger katterna) och djur-i-naturen som problemet för med sig. Att "tiga och tåla" ger aldrig förändring.

I slutänden kan man nog inte riktigt begära att det är upp till den enskilde kattägaren att förändra detta, det funkar nog inte så. Utan det är en lagändring som behöver komma till stånd.

Av det jag har läst ser det ut som att många kattägare är av uppfattningen att man avskyr katter och vill utrota dem om man inte vill ha kattskit i rabatterna m.m. Orkar inte gå igenom hela tråden o leta efter särskilda citat.

Sen håller jag med Amaira om att det är skillnad på kattpiss och pollen. Om vi säger att grannens hund kommer över och pinkar på dina trädgårdsmöbler, är det nåt man får räkna med i livet? Eller om min lillpojke ställer sig o uträttar sina naturbehov i hammocken? Där har du bättre jämförelser.

När jag hade frigående höns så kom det en himla massa duvor som förde med sig salmonella så hälften av mina hönor sket ihjäl sig. Det jag fick göra då var att sätta upp ett stort hägn med nättak till hönorna, så att duvorna inte kom in på samma ställe som hönsen. Men det hade kanske varit mera korrekt att hävda min rätt att ha vad jag vill på tomten och kräva att kommunen eller någon annan skulle skjuta av alla duvor...

En bonde satte upp ett stort fårhägn utefter en allmän väg, första gången jag gick där så beslöt fåren att min pyrrenéerhane var ledarfåret och bröt sig helt enkelt ut och följde med oss, det var en 30-40 får. Jag slutade att gå den vägen förstås, men det hade kanske varit mera korrekt att kräva att fåren skulle hägnas in bättre och hävda min rätt att gå var jag vill med min hund...

Varje gång vi fikade ute så hade vi problem med skator, om man så bara gick in för att fylla på kaffetermosen så var de där och stal kaffeskedar, sockertänger, ja allt som blänkte och fort som fan. Vi gick över till plastbestick ute och problemet försvann snabbt. Men det hade kanske varit mera korrekt att kräva avskjutning av dem med och hävda rätten att vara som jag vill ute på min tomt...

I huset jag bodde innan så gick man in i tvättstugan från en separat ytterdörr, i början låste jag aldrig där, tyckte inte att det fanns så mycket att stjäla. Men när grannbarnen olovandes gick in dit och lekte med en lila fjäderboa som fanns överallt och hällde mitt tvättmedel och sköljmedel över hela golvet så började jag låsa. Det hände att jag glömde det och barnen var där och jävlades igen, då fick jag väl liksom skylla mig själv. Men det hade kanske varit mer korrekt att kräva att föräldrarna höll sina ungjkävlar i koppel eller bur...

Så NEJ, jag förstår inte problemet med frigående katter!! Jag lämnade aldrig barnvagn ute just för att jag inte ville har något främmande i den: Katthår, fågelskit, pollen, sandiga och skitiga barnhänder med mera. Jag har periodvis haft 10-15 katter som ALDRIG kissat eller strilat på trädgårdsdynorna, men jag tar i och för sig in dem med när vi inte använder dem.
Sedan blir jag ledsen när jag tänker på alla katter som INTE kommer att kunna anpassa sig till ett liv i bur, inomhus eller koppel, det som kommer hända med dem är att de får avlivas. Men det är kanske ett korrekt pris?
Det är tillåtet att ha kamphundsraser i Sverige, trots täta rapporter om de svåra skador eller dödsfall de orsakar mänskligheten, jämfört med det så är väl kattfrågan verkligen av marginellt intresse?!!
Mvh
Fenja

Åh Fenja, det där är väl inte hållbara argument?

Om duvorna kom från en duvuppfödning med en ANSVARIG ÄGARE, hade det väl varit ännu mindre roligt, eller hur?

Om fårägaren hade satt upp ett undermåligt staket alldeles intill din tomt där du hade dina hundar, vore det väl en annan sak att diskutera?


Skatornas beteenden är inte heller under någon människas ansvar, de tillhör NATUREN, och i naturen ingår en hel del "vedermödor", för det är inte människans rätt att tro att vi kan dominera den. Idag lever vi ju i konsekvenserna av sådant tidigare tänkande. Vi är en DEL av naturen, och i den delen INGÅR att ta ansvar över vad för tama djur vi släpper lösa i den.

Inte heller kan väl någon människa inbilla sig att livet i sig inte medför svårigheter och förtretligheter, det är ju inte det vi talar om här!!!


Vad gäller barnen ... ja, kanske behöver de talas tillrätta? Man brukar behöva göra det med barn ibland. Och det brukar ofta vara föräldrarnas roll, men då behöver man ju tala om för föräldrarna vad saken gäller, så att de VET. alla föräldrar bryr sig tyvärr inte om sina barn, det är ett sorgligt faktum, ävenomde flesta GÖR det!
INGEN lösning bör dock innefatta koppel på barnen!!!

Ja, det är tillåtet (än så länge) att ha kamphundar i Sverige. Och?
Därför bör alltså kattägare slippa ta ansvar för sina husdjur?

I mina öron håller inte ett enda av dina argument. Jag tycker du svarar/resounerar "Godag Yxskaft".

Ja du Amaira... jag tycker väl att åtskilliga av dina och övrigas argument ligger på yxskaftnivå med. Det är så typiskt svenskt att göra de problem man har till någonannans, som i kattfallet. Är det SÅÅÅÅ jobbigt att ta in dynorna om man nu inte vill ha kattkiss, fågelskit eller pollen på dem? Jag måste ha myggnät i alla öppna fönster och dörrar här för att fåglarna flyger in... det stoppar givetvis även grannens katter...
Angående kamphundar så tycker jag att det är intressant i sammanhanget att de inte är förbjudna på grund av påtryckningar från skk och flera andra organ. OM kattorganisationerna agerar samlat och med samma kraft som de så kanske frågan och katter i bur, inomhus och i koppel faller lika platt förhoppningsvis!! Trots att katterna i sammanhanget inte är tillnärmelsevis så farliga som kamphundraserna.

Mvh
Fenja

Hi!
Många skriver i denna evighets tråd (rätt kul om man ser det på rätt sett) att kattägaren är ansvarig. Så är ju inte alls fallet kattägaren är inte ansvarig för kattens göromål i lagens menings alls. Man får inte förväxla det med begreppet att ta sitt ansvar.

Därför tycker jag som Fenja. Att här har man göra med ett djur liksom kråkor, Rådjur osv som ingen har ansvar för. Då är enda möjlighet skydda sig för dess attacker själv. Ta in dynor (katt), Ta in silver Kakor(fåglar), byggstaket (rådjur) osv.

Sen kan det vara att vi alla i olika grad från till ogillar att vi blir drabbade av något oönskat djur. men det för vi leva med.

Katter räknas till husdjuren, och så länge de gör det så är det ÄGARENS ANSVAR att dessa djur inte stör ens medmänniskor. Så att jämföra katter med de vilda djuren är ju inte riktigt relevant. Det finns de som har ormar till husdjur, men jag tror klagan hade varit rätt stor från grannar om de hade hittat en boa eller något farligare i ens trädgård.

Att försvara katternas rätt med att det finns de som har kamphundar är ju helt befängt. Det finns väl alltid saker som är värre; det är ju värre att de skjuter varandra nere i Palestina än att katterna grisar ner i min trädgård! Visst är det så, men det innebär ju inte att båda sakerna är FEL!
Angående kamphundar så är det ju dessutom lag i att man måste hålla de kopplade precis som alla andra hundar. Det är till och med lag om att man måste plocka upp efter dem i tätbebyggt område. Det vore väl rimligt att katter oxå skulle falla in under den lagen.

Själv har jag inga större problem med katter, dels har jag hund (som inte skiter i grannens trädgård) och dels brukar katterna få en omgång av vattenslangen om de visar sig på min tomt. Sedan brukar de inte komma tillbaka!

Det var ett evinnerligt tjat om "ägarens ansvar", enligt lagen så är mitt ansvar att ge mina katter den omvårdnad dom är i behov av i form av mat, vatten vetrinärvård och ett hem t.ex.
Är man så hyperallergisk så att man riskerar att dö för att det har kommit lite katthår på utemöblerna så anser jag att ansvaret ligger hos den allergiska.
Jag och även min son riskerar att dö om vi bli getingstuckna, jag tar mitt ansvar som allergisk på det sätt att jag inte har mat eller söta drycker ute, jag har inte brädor liggande som kan locka till bomaterial, jag undviker att plantera växter som jag gärna skulle vilja ha men som drar till sig getingar och bin.
Vet man med sig att man har en sådan enorm allergi så får man ta ett ansvar själv för att undvika allt som kan framkalla risker för dödsfall.
Kattpisset på dynorna är till 99% säkerhet inte ens kattpiss, det är okastrerade katter som mutar in området genom att markera (stinker 10 gånger värre än lite kattpiss) och markeringarna slipper man automatiskt genom att ta in dynorna.
Sonen här är dessutom pollenallergiker så även av den anledningen åker dynorna in.
Vad det gäller det här med att hundägare är tvungna att plocka upp hundskiten, om hundarna grävde ner sitt så tror jag inte att det skulle vara krav på upplockandet.
Och till Ruda, i så många år som jag har läst dina inlägg i liknande trådar så kan det inte ha undgått någon att du hatar katter, eller kallar du barn för ungjävlar? Hundar för hundjävlar? Så säg inte att jag har kallat dig, det är du alldeles själv som har visat var du står i kattfrågor genom åren.
och ja, jag har varit med under några år, jag var f.d. Copycat medlem sedan våren 2004

Instämmer med Jonas. Bara för att det finns värre problem behöver inte kattfrågan negligeras. Det finns män som slår och tom dödar sina kvinnor och även barn, då får väl jag aga mina barn lite? Jag har visserligen inga barn men hoppas alla förstår liknelsen.

Tillägg till Pia L. Nej, jag hatar inte katter. Innekatter kan jag kela med eller ha i knät, no problem. Jag ogillar dock starkt när grannarna anser att min trädgård är en kattoalett eller att småfåglar är fin kattmat och nyttig motion att jaga.

My god!!!

Oj! Har skummat igenom alla inläggen lite snabbt… problemet känns lika omöjligt att lösa som ovan nämda Palestinakonflikt, minst lika starka känslor inblandade. Jag avstår dock att säga min mening i denna diskussion och uppmuntrar istället alla att gå och plantera en rogivande växt…

MVH plexi

En rogivande växt? Skall det vara en Ek(a) då? Annars funderar jag på en blandning av kattmynta och brännässlor. Fast bara på skoj.

Helt ok, men då får du också räkna med att folk faktiskt HAR problem med frigående katter. Att de av någon anledning pissar på mina bildäck kan jag stå ut med. Jag har försökt skydda mina pallkragar med nät, för annars blir de toaletter. Tur nog är jag snäll och skjuter inte bly efter katterna, nöjer mig med vattenslangen. Det där med att katter inte lär sig är inte sant, när jag sprutade vatten på en katt i växthuset blev han så rädd att han aldrig vågat sig tillbaks. Tyckte lite synd om den en stund, den var så väldigt rädd där den sprang omkring och inte kom ut, men, den får ta det som en erfarenhet som gör livet rikare.

(Vi har haft 3 frigående katter under en dryg 10-årsperiod, men jag menar att man har ett ansvar som kattägare)

Att dra in djur som inte har ägare i jämförelsen gör att det hela haltar en smula. Sorkar har vi gott om, men går de in i fel delar av trädgården så riskerar de, om än söta, att ända sina dagar kvickt. Rådjur har vi också gott om, de förstör äppelträden och saboterar mina ympar. Men inte gnäller jag så mycket på det, för jag äter upp en del rådjur så det går väl på ett ut. Getingar sticks, men å andra sidan river jag ner deras bon om de sitter för nära mitt sovrumsfönster. Angående duvor, om de kommer från en närbelägen brevduvefantast, och de smittar med salmonella, då bör såklart brevduvefantasten åläggas att omedelbart bota duvorna, alternativt avliva dem, samt betala ersättning om han/hon brustit i kontrollen mer än vad som kan anses vara tillåtet.

Gräver en hund upp rabatten får ägaren betala, jag kan inte se varför inte kattägare ska ha lika mycket ansvar. För att katter är dummare?

Att vilda djur dras in i debatten är ju för att de som inte vill ha frigående katter ser dem som rena skadedjur!! Men jämförelsevis så ställer nog katterna till lite skada om man jämför med vad rådjur och hare kan orsaka i en trädgård....
Det är också intressant att folk inte verkar förstå att katter inte lyder under samma lagstiftning som hundar och andra tamdjur. Vad man tycker om det är något helt annat förvisso.
Någon gång i tiden, eller 1943 då lagen senast sågs över så fanns det ju någon/några som förstod kattens innersta väsen och vad den behöver för att må bra i alla fall. Att det vore lika vanvettigt att stänga in dem som att hålla vilda djur på zoo för människors nöje och lyst. Glömmer aldrig den psykotiska isbjörnen på Skansen...
Så det är inte för att katten är dummare än en hund som det ser ut så här, utan för att katten har en helt annan läggning och andra behov än hundar. Jämför bara den mängd psykofarmaka som förskrivs åt innekatter med vad som ges åt hundar... det talar sitt eget klarspråk.
Mvh
Fenja

Detta var det bästa inlägget i hela denna skitdiskussionen!!!!

Det är föga konstruktivt att gömma sig bakom luckor i lagen, man måste försöka tänka själv. Finns det ett motstånd mot lösa katter bör man åtgärda detta och inte bara käfta emot. Uppenbart finns det andra sätt att hålla katter, stora burar utomhus exempelvis. För min del anser jag att en översyn över husdjurslagarna borde ske så att alla djur jämställs och att det finns tre sätt att hålla dom, inomhus, inhägnat område eller i koppel. Gäller allt från möss till hästar. Möjligen kanske begränsat till planlagt område.

Ja, låtom oss allihop bygga stora utomhusburar åt våra katter. Då blir säkert allt frid och fröjd.

Jag kan nästan lova att de som nu gnäller om lösspringande katter sedan kommer att gnälla över de stora, fula, missprydande burarna

Denna diskussion är absurd! Tänk att ett djur som katten, som varken invaderar våra hem, tuggar sönder elledningar eller gräver långa gångar i gräsmatta och rabatter kan anses som ett sånt skadedjur. Jag häpnar.

En inhägnad för katter kan väl liknas vid en hundgård och det är väl ingen som klagar över dessa byggen?

Fast om en katt ska må bra (vilket jag hoppas att vi allihop vill ) så behöver den utrymme både på höjden och bredden. Det duger liksom inte med en fyrkantig liten bur som är en och en halv meter hög.

Du har aldrig bott i tätort och haft hundgård va? De stör utsikten, de skuggar grannens tomt, de är fula, borde målas, ha ett annat sorts nät, det klagas så fort det hörs ett ljud från den, det luktar illa trots att man rengör varje dag och hundarna oftast inte ens gör något i dem eftersom jag promenerar mina hundar så att de gör sina behov då. Och så vidare....
Mvh
Fenja

Jodå, men dom där problemen har jag och grannarna aldrig upplevt. Din hundgård kanske är sämre än många andras så det är därför du får många klagomål. Det kanske finns fler skäl till klagomålen än hundar och katter...

Ja, naturligtvis, fan att jag inte tänkt på det innan! Förövrigt tänker jag inte prata mer med dig om du håller dig på de där botten nivåerna. Men jag hoppas att det glädjer dig att vara så mycket bättre än alla andra!
Mvh
Fenja

[attachment=3455:starwarsgif2.gif]

[attachment=3456:th_Overkill.gif]

[attachment=3457:th_thohthedrama.gif]

[attachment=3458:image016...71616171.gif]

[attachment=3459:23_1_21.gif]

Hej råse-marie,
kan förstå dig, men kanske kan jag hjälpa dig lite.
Var och hur bor ni och hur ser omgivningarna ut?
Avstånd till grannar och andras husdjur?
Har du egna husdjur?
/Halkan

Lite väl hårda tongångar, du har ingen med kuddkrig? Fast den med Star War var tjusig.

Jo också finns det en massa kattägare som har full förståelse för detta, som anser att skaffar man sej en katt, liksom en hund så har man ansvar för att ta hand om den. Man har ansvar för att katten inte ställer till olägenheter för sina grannar, men också för att inte katten ska råka illa ut av olika orsaker.
Bor man i eget hus så är det ju faktiskt inte svårt att se till att katterna kan leva ett bra liv fast dom inte får lov att springa fritt i området. Att bygga en utomhusbur eller att hängna in en del av trädgården är ju inte något stort projekt.
Har man inte möjlighet till det så lär sej dom flesta katter ganska snart tycka om koppelpromenader och att få sitta på en balkong och titta ut. Även rena innekatter som har en stimulerande miljö kan trivas bra.
Men det finns en och annan katt som vuxit upp som utekatt och som inte kan vänjas om till innekatt det håller jag med om, men jag anser inte att dom katterna ska hamna i bostadsområden utan passar bäst på landet.
Som någon skrev här tidigare i tråden så reslulterar den nuvarande ( i många fall) katthållningen till att bevara kattens låga status och gör att dom fortfarande i många fall behandlas som slit och slängvaror.

Jag har haft både inne och utekatter och är helt övertygad om att den katt som aldrig får smaka på utelivet (antingen helt fritt, i koppel eller stor rastgård) inte heller lever ett fullgott kattliv. En katt MÅSTE få känna frisk luft, se en fjäril och knapra på ett grässtrå då och då. En stimuelrande inomhusmiljö är jättebra, men det kan aldrig, aldrig ersätta kattens naturliga lust att vara ute.

Jag vet att detta är provocerande för många "riktiga kattmänniskor" för är man "seriös" så håller man sin katt inne. Tyvärr är det så att ju mer jag hört "riktiga kattmänniskor" tala ju mer beklämd blir jag.

(anncharlotte: detta var definitivt inte menat som ett "påhopp" på dig )

Du tror inte det är mera troligt att lagen skrevs för att på den tiden hölls katter som ladugårdskatter och stallkatter, alltså ute på landet och dom höll sig på gården och hade ett jobb att sköta, dom sprang varken omkring i städer eller villaområden. Jag tror nog att det var det man tänkte på när man skrev lagen, knappast kattens behov att att leva fritt........
Anki

[quote name='Tezzla' date='30-05-2007, 23:45' post='613896']
Jag har haft både inne och utekatter och är helt övertygad om att den katt som aldrig får smaka på utelivet (antingen helt fritt, i koppel eller stor rastgård) inte heller lever ett fullgott kattliv. En katt MÅSTE få känna frisk luft, se en fjäril och knapra på ett grässtrå då och då. En stimuelrande inomhusmiljö är jättebra, men det kan aldrig, aldrig ersätta kattens naturliga lust att vara ute.

Jag vet att detta är provocerande för många "riktiga kattmänniskor" för är man "seriös" så håller man sin katt inne. Tyvärr är det så att ju mer jag hört "riktiga kattmänniskor" tala ju mer beklämd blir jag.

(anncharlotte: detta var definitivt inte menat som ett "påhopp" på dig )

Man vill ju bara grina då man ser innomhus katter,såååå mycket dom missar.
Paris Hilton kan ju bära den i en väska
Mycket är konstigt här i världen.

187 inlägg så här långt, katter engagerar.

Jag avslutar nog min närvaro här nu, debatten börjar gå på tomgång. Det tycks finnas kattägare över hela skalan, från dom som håller efter sin katt för att inte skapa problem till dom som anser att katten skall styra deras liv och även omgivningens. Motståndarna finns också i olika schatteringar. Öst är öst och väst är väst och aldrig mötas de två. Att en översyn av djurhållningslagen behövs är dock klart.

Hi Fenja!
Isbjörnen minns jag också . Gick fram och tillbaka och ruskade på huvudet. Kommer inte exakt ihåg när dett var . Kan det varit 60talet??

Tja, jag har ju den här... inga kuddar inblandade men inte så mordisk heller...
[attachment=3487:fight3wp.gif]

hehe

Den var bättre.

Efter har läst tråden en stund (och inte vågat skriva svar innan pga risk för missförstånd) kan jag konstatera att många saker stör människor, utekatter i trädgården, barn som skriker mm.

frågan är var fokus ska ligga, eller vem ska lösa problemmet? ägaren/föräldern eller den som drabbas?
jag anser själv att jag som ägare till 4 katter inte kan kräva av mina grannar att de ska älska att ha mina katter i sina rabatter. jag har dem därför i en inhängnad.

samtidigt hoppas jag att ungarnas föräldrar ska se till sina barn så de inte springer i mina rabatter...... fast det inte finns någon lag som säger att de måste.

mina intressen ska inte drabba grannen och grannens intressen ska inte drabba mig tycker jag.

hoppas nu att ingen tar detta som ett påhopp.

Vi har innekatter i vår familj, i olika stadier kan man väl säja, mina katter har en inhägnad trädgård, skulle gissa på 2-300 kvadratmeter ungefär, att vara ute på. Min dotters katter lever sitt liv inne och ute på en ingägnad altan och till sist då min son, hans katter är inne hela tiden. Han bor i ett stort bostadsområde, men får inte hägna in sin altan för bostadsbolaget. Dom ansåg att det störde utseendet, så enligt dom var det bättre att katterna gick lösa på området. Trots massor av barn och sandlådor runt omkring.
Men alla dessa katter trivs faktiskt, inga av som far illa på nått sätt. Det är ju iofs lätt att säja att, hur vet jag det, jag kan ju inte prata med dom. Nej förvisso, men en katt som inte trivs visar ganska fort stressymptom som är svåra att missa.
Dom tre som går inne jämt förnärvarande, är dom mest harmoniska katter man kan tänka sej, och det handlar sannerligen inte om några soffliggare som har resignerat, det är pigga och glada katter.
Sen måste jag väl erkänna att mitt skäl till att inte släppa ut mina katter i huvudsak inte beror på att jag är rädd om mina grannar, det allra störst vägande skälet till att jag inte släpper ut dom är att jag är rädd om katterna. Varför just katten skulle vara det djur som inte ska tas omhand förstår jag inte, i många länder springer hundar fritt på samma sätt, och ser faktiskt ut att trivas med det, så länge dom har en ägare dom kan gå hem till för att få mat, men jag tror det är få här som skulle förorda att våra hundar här skulle göra detsamma.
Och så länge det anses att vara ok att låta sina katter springa hur som helst, låta okastrerade katter gå ute och fritt para sej, så länge kattungar går att få tag i nästan gratis och av ett infall, så länge man kan slänga ut katten när man inte längre vill ha den, eller helt sonika flytta ifrån den så kommer katten att betraktas av många som något man inte behöver bry sej så mycket om. Våra katthem kommer vara fulla med övergivna eller bortsprungna katter och kattkolonierna i våra städer kommer att öka i mängd och storlek.
Jag vill inte gå så långt att jag vill förbjuda utekatter, men jag önskar att det var förbjudet att släppa ut okastrerade katter och omärkta katter och jag vill att det ska vara straffbart att dumpa sin katt när den inte är kul längre.
Jag önskar också att de kattungar som föds upp, ska göras på ett seriöst (ja ursäkta ordet, men jag menar det i positiv mening) sätt, och att inga kattungar ska skänkas bort till vem som helst utan minsta krav eller eftertanke.

Oj, jag och årtal... kan det har varit på sjuttiotalet? Jag vill minnas att jag gick i högstadiet det gjorde jag mellan 73 och 76.

En sak som slår mig i den här debatten är att om man läser alla inlägg mot frigående katter så verkar det största problemet vara att de har en ägare? Man står ut med sork, harar och rådjur för att de är VILDA, men då katten förmodas ha en ägare så vill man genast avkräva den ansvar? Helt utan åtanke på kattens natur, väl och ve. I städerna finns det största antalet "vilda" katter på grund av att oseriösa ägare kastar ut dem när de tröttnat och katterna lever i kollonier och förökar sig urskiljningslöst. Kanske en avskjutning av dessa skulle göra problemet mindre? Men då skriker alla i högan sky och de ska tas om hand om och räddas till vilket pris som helst av diverse katthem...
För mig är det lika illa om mina höns får salmonella av vilda eller ägda duvor, det är egentligen skitsamma. Jag får skydda dem i vilket fall som helst ju.
Mvh
Fenja

Det håller jag absolut med dig om och det är detta som är själva kärnan i allt. Att släppa ut en okastrerad katt är vansinne och väldigt oseriöst. Att däremot låta en katt som är vaccinerad och kastrerad vara ute i rätt miljö (alltså inte i stan!!!) ser jag inte som oseriöst.

Efteratt ha läst igenom hela ,nåja skummat en del, den här tråden så kan jag bara konstatera att människor ska inte bo för tätt inpå varandra.
Ärligt talat så verkar katterna bara vara ett ämne att ta till för att få ut sina agressioner mot allt o alla.
Alla orättvisor och avundsjuka man känner.
Att hacka på att katterna springer på en tomt, kissar ner, gräver upp rabatter osv verkar ju bara drabba en del människor.
Kanske dom som stör sig på mycket annat också men inte vågar klaga på det, tex grillning, musik, gräsklippning
eldning, barnskrik, hundskall mm. Men att klaga på katter är liksom legalt. Då är det ok att bli arg o upprörd, man får ju stöd av andra dessutom.
Dom andra som inte störs av katterna trots besök verkar framstå som betydligt tillfreds med sig själva.Troligt vis är det dom som inte bryr sig om vad andra tycker o tänker o lägger ner hela sin själ i vad grannarna gör, o inte gör.Som inte klipper gräset med nagelsax o kanske tom tycker att vissa ogräs kan vara vackert.

Det går väldigt lätt att dra paraleller om detta till det andra heta ämnet om man bor i lägenhet- Tvättstugan. Samma tjat där om den o dess skötsel.

Dessutom till er som anser att katter bara ska bo på landet. Vi som bor på landet har också trädgårdar med altaner o dynor, vi har barn i vagnar o vi har rabatter. Jo det är sant.

Papegojflickan: Klockrent!

Mvh
Fenja

[attachment=3497:goodpost.gif]

Och jga kan intyga att det sista där är helt sant!