Jo visst ville katten djävlas. Den gick hela tiden på staketet fram och tillbaka, försökte tom fånga hundens intresse och betaktade det hela som en lek inget annat. Katten satt till och med kvar lite grann när hunden kom fram innan den attackerade och det var den som angrep hunden inte tvärtom.
Om det skulle vara så att den ansågs sig behöva försvara sitt revir så bör väl hunden ha rättighet till det också i så fall. Katten ger sig väl i leken i så fall och får leken tåla.

Vi hade inte haft och har numera inget problem med att hunden smiter eftersom inga katter längre håller sig med denna lek. SNarare så känner jag att vi inte har problem med djur längre eftersom kattägarna numera håller reda på sina djur.

Kanske är det ett problem med grannsämjan, inte vet jag. Men att folk är så himla hänsynslösa att de tycker det är OK att man inte kan ha ett fönster öppet, inte en altandörr öppen, att man får egendom förstörd, att man inte kan lämna bordet på altanen obevakat ens ett ögonblick utan att få maten förstörd, så¨kanske det inte är några människor jag vill umgås med i alla fall.

Så numera är det ganska problemfritt tycker jag.

Tio meter in på vår tomt har inga andra tamdjur att göra. Det är verkligen inte vårt problem utan ett problem för de tamdjursägarna, antingen det är en hund eller en katt. Husdjursägare bör hålla reda på sina djur helt enkelt.

Jag inhägnar min tomt och håller reda på min hund andra får hålla reda på sina djur.

Katt har jag för övrigt haft i över tjugo år och har kunnat kommunicera bra med dom så jag tror nog inte att jag har några som helst problem med att läsa av en katts betende.

Att katten fick skylla sig själv när den var på er tomt är ju en sak, men jag tror inte den kommer dit för att jävlas med er hund. Den tänkte nog inte, "undra vad jag ska göra idag, hmm, jag går och retar grannens hund för det är så skoj att bli jagad och jävlas".

Precis som att jag inte tror att en hund är elak när den jagar katter och jävlas, utan snarare att den leker eller följer sin instinkt, tror jag inte katter är elaka/jävlas. Sen är det ett oönskat beteende som måste tas itu med. Skillanden är ju bara att det är svårare att ta tag i oönskat beteende hos utekatter än hundar.

Och hur länge man haft djur säger ju inte hur mkt man förstår. Jag har haft katt i 17 år(min äldsta är nu 17 år ) , haft bra relation med alla mina djur och men jag lär nya saker hela tiden, varje katt är ju dessutom olika till sättet.

Vi passade en hund förra veckan, och min ena katt förföljde den och satte sig 30 cm från den, men när hunden tog initativ att komma närmnre så fräste hon och slog med tassen(utan klor), men hon var ju knappast ute efter att jävlas eller retas, hon var dels nyfiken på vad som kommit in i hennes hem och dels ville hon hålla hunden borta från mig(eftersom jag är hennes ägodel ).
Min lilla katt var rädd men nyfiken och ibland fick hunden komma nära och ibland fräste hon och sköt rygg som en liten häxa, hon förföljde honom men ville ändå att han höll sig på avstånd, och jag tror inte heller att hon retades med honom på jävulskap.
Tredje katten var reseverad till att börja med, men sen behandlade hon honom som en i familjen och strök sig mot honom.

När en hund kommer fram kan det gå bra en stund och sen kan det snabbt vända och katten blir rädd utan att vi kan se vad det var som utlöste det, men elakhet tror jag inte ingår i kattens personlighet.

Jag menar att det är okastrerade katter det handlar om till 99%. Och det kan jag bara få till att deras ägare egentligen skiter i dem!!
Jag har katter och de är kastrerade, men jag förstår dig Bettson till fullo.

Håller med dig. Deras ägare skiter egentligen i dom. OCH det är synd på katten.

Själv vill jag vara stolt över mina djur och därför försöker jag se till att de inte besvärar andra. Jag vill att andra ska ha samam positiva inställning som jag själv har.

OK Förstår vad du menar, jag byter ut ordet jävlas då.

Fast jag tycker inte det är att jämföra med att en hund kommer in i ditt hem. Här var det katten som invaderade hundens space.

Och kattrackan kände till hunden mycket väl så speciellt nyfiken borde den inte vara. Och ingen husse eller matte fanns att försvara.

Nej elakhet tror jag heller inte ingår i djurs personlighet, men lek, frestelse och irritation som senare kan övergå i attack och agression finns. Katter har en förkärlek för att leka med ett tilltänkt byte, ibland så plågar de ett byte. Ja OK, den avser inte att vara elak för så kan inte en katt tänka. Den tränar sin jaktförmåga helt enkelt och det är en naturlig instinkt. Sedan kan naturliga instinkter vara ganska jävliga. I det här fallet så lekte katten och var dum för att hunden aldrig anfallit eftersom
den är så snäll och var förbjuden att jaga katter. Kattrackan trodde helt enkelt att den klarade att leka med ett byte som var lika stor som den själv. Snacka om ego.Leken övergick till attack inte för att katten var rädd (det blev den senare) utan för att viss uppvarvad lek hos ett rovdjur som ju katten är, övergår i ett visst stadie till attack.

Men en sak är konstig. Denna örfilande, klösande retsticka till katt är numera den enda som går lös i området. Men han känner absolut inget behov av att vara nyfiken, retas, skydda eller försvara sig.
Katten är tydligen tillräckligt intelligent för att förstå att han har mera att förlora än att vinna när han försöker få kontakt på ett eller annat sätt med hunden.

Jo, faktiskt Anic, katter kan vara rent jäkligt elaka när de vill. Har själv under lång tid iaktagit min fem år gamla katt bete sig som en riktig skitstövel mot minstingen här i familjen. Utan provokation, bara genom att hon den lilla fanns. Den lilla utgör inget hot och är så låååångt ner på rangskalan hon bara kan, kastar sig på rygg och visar underkastelse, men likväl är femåringen riktigt elak mot henne. Det finns alltså ingen anledning att vara stygg och elak, ändå är hon det. Men andra gånger bryr hon sig inte, så tydligen är det humörstyrt.

Vad gäller egentligen (enligt lagen) om en hund tuggar lite på en katt som kommer in på "hundens" tomt? Det hände en granne till oss, katten fick för sig att reta upp grannens stora jämthund som helt sonika bet nacken av katten. Sen tog hunden förnöjd en tupplur. Jag vill inte tillmäta djuren mänskliga egenskaper, men både hundar och katter kan ibland tolkas med mänskligheten som måttstock, och även om människan är det elakaste djuret så tycker jag inte det är konstigt att man ibland tolkar katter som elaka, hundar som arga, etc.

Nej, det går ju inte jämnföra, men jag ville bara visa på hur olika katter beter sig i samma situation.
Tyvärr är det ju så med ord att de har olika värederingar, jävlas kan ju tolkar som elakhet eller som harmlöst/ ogenomtänkt bus, beroende på hur och i vilket sammanhang man använder det. Antar att du kanske snarare syftar på det senare...

Kattrackarn lärde sig kanske en läxa , och eftersom den är ensam ute kanske han inte har samma stress/press på sig att försvara revir.

Embees, jag tror ändå att det ligger mer bakom än att katten skulle vara stygg och elak. Nu står det ju inga detaljer så jag chansar bara, om 5-åringen varit ensamkatt och det kommer in en unge, hotar den hennes revir och tar uppmärksamhet från er ägare, även om du inte tycker att lillen utgör ett hot kanske hon tycker det. Sen kanske den lille försöker testa gränser och får sig en tillsägning. Den store kanske inte är van att leka med en liten och är lite för hårdhänt. Den lille kanske luktar konstigt enligt den äldre. Är lillen fertil är den ju ett hot framför allt om den äldre är kastrerad, fertila katter har högre rang.
Mina katter leker/bråkar så tussarna far ibland och kan verka vara elaka mot varandra. De kan skrika och fräsa när de håller på så man tror det har i hjäl varandra men det låter värre än var det är, för i nästa sekund kan den tvätta varandra som om inget hänt. Så bara för att det låter illa behöver det inte vara så farligt, värre är det om det bärjar dyka upp sår, då kan man börja oroa sig eller lillen börjar dra sig undan för att gömma sig och verka rädd.

Agressiva och elaka är olika saker, en hund är ju inte agressiv för att den är elak. En hund som skäller är snarare osäker och/eller rädd, och försöker skrämma bort andra för att undgå en konfrontation. En dominant hund visar inte så tydliga tecken för han tycker inte det behövas och kan bita utan förvarning vad en ouppmärksam kan se (det finns alltid tecken, men alla är inte så bra på att upptäcka dem). Varaför de är agressiva har oftast bra anledningar, kan vara rädsla, sjukdom, försvar osv. Men elakhet har inget med saken att göra, så fick jag lära mig i alla fall. Sen kan det lätt tolkas av oss mäniskor, som både det ena eller det andra.

Fast där håller jag inte med dig. En hund kan skälla både för att den är rädd / osäker eller agressiv. Man ser på kroppshällning och annat vilket det är.

Bits värst gör de osäkra hundarna och det bits bakifrån. Det kan vilken postgubbes om helst verifiera.

Dom som bits framifrån... vill jag inte tala om eftersom jag tycker att hundar inte skall bitas alls.
Det är alfatiken som bestämmer vad som är farligt och vad man ska reagera på.

Här i familjen är det jag som är alfatiken och jag bestämmer att det skall vara fred i vårt hus.

Och varken gubbe ungar eller djur har kommit på tanken att säga emot. Möjligtvis att de försöker småtråka när jag inte är med...

fats det där stämmer inte alltid, när jag hade en flock hundar (5st) så var det den som var lägst i rang (hanhund) som fick igång de andra och talade om vad som skulle jagas, skällas på mm. i min flock var dessutom inte tiken någon ledare utan det var en av hannarna som var/är det.

Fast i de flockar jag sett och gänget började skälla på tex förbipasserande cyklister så var det den ranghöga tiken som kunde säga ifrån. Hade hon gjort det tillräckligt tydligt sva har husse sagt att jag inte skal skälla på cyklister så ska inte du heller.....

Och ifall hon även beslutat sig för att skälla så kallade ägaren enbart på ledartiken så kom hela flocken.

Något av det här använder man sig av i dressyren av hund. Är jag ledaren så kan jag genom att ignorera tala om att en sak inte är farlig, används tex vid skottt-träning av valpar. Jag hrä inget skott då är det ingenting att bry sig om......

Fast tyvärr är det många som inte har något vidare bra ledarskap, och många som inte borde ha hund heller. Att träna hundar verkar vara som att träna barn om man pjoskar och tröstar för mycket när de blir rädda blir det bara värre, bättre att låstas som inget.

Det där med att skäll beror ju på hur de skäller, men jag menar agressivt skällade, en hund som skäller har ju inte tid att bitas/vill inte bitas i första taget och det är de som inte varnar(eller varnar med små signaler snarare) först som är värst, sen finns ju hundar som skäller för att hälsa eller bara för att tala om att de finns. En agressivt skällade hund är agressiv för att den är rädd/osäker.

jag måste varit trött igår när jag läste ditt förra inlägg, jag trodde du pratade om hur det fungerar i en hundflock, inte med människor inblandade.
det "ledarskap" en människa anser sig ha/utövar över en hundflock är ju inte precis detsamma som det naturliga ledarskapet, som kan te sig lite hur som helst, hundarna i en flock är ganska fria individer trots allt.

precis - en skällande hund är sällan farlig, det är de som hugger utan förvarning man ska se upp med..

Ja att plocka upp efter sin katt om man ser det är ju bra men tyvärr - hur många ser när deras katter gör det? Hur många kattägare har varit här i min trädgård och sett när deras små älsklingar pissar överallt?

Givetvis ska hundägare plocka upp "sitt" bajs men det är tyvärr dåligt på den fronten. Jag gör det själv givetvis. Jag t om gick hem efter en påse och sen tillbaks en gång när vovven bajsade fler gånger än vad jag hade påsar till.

Men den diskussionen får man kanske ta separat? Jag menar man kan väl inte säga typ " ja visst - katter pissar och skiter lite här och där hos folk men många hundägare är också slarviga så då är det jämnt och rättvist"

Ja jag vet också att man kan använda ättika för att få bort kattpiss-lukten men jag håller inte med dig om att det går bort helt. Och sen är vi där igen: Varför ska jag som inte ens har någon katt längre bli tvungen att sanera min uteplats och få mina grejor förstörda?

Och ingen här på forumet har förklarat hur man ska lösa problemet med allergikerna? De lever redan många gånger ett väldigt inskränkt liv i och med sina problem. Ska de också anpassa sina liv pga att vissa tvunget ska hävda sin "rätt" att låta sina katter vara överrallt?

Någon nämnde att det tydligen bara är katter som får lov att använda andras hem till sitt revir. Tänk om alla de med ormar, ödlor, spindlar etc skulle tycka att det vore trevligt om deras djur slapp bli inburade. Tänk - grannen har ju ett stort träd där man kan slingra sig? Så varför är det bara kattägare som får lov att ha sina djur springandes vind för våg? Kan någon förklara det för mig?

Att kastrera sina hankatter är en mycket bra åtgärd men tyvärr är det alldeles för få som gör det. Titta på katthemmen runt om i landet. Det talar sitt tydliga språk om att det antagligen finns fler oansvarliga kattägare än det finns sådana som bryr sig.

Hej!
Konstigt att så många hänsynslösa människor väljer att skaffa katt. Är det för att de är billiga? Vi har fem katter i huset och naturligtvis får de inte drälla omkring hur som helst. Skaffar man ett husdjur så ska man också ha råd att inhägna det. Kattägare påstår ofta att det inte går att hålla katten på tomten men kan man hålla lodjur instängda så kan det inte vara något problem med en tamkatt. Det är snålhet och brist på hänsyn som orsakar kattproblemen. Det är lite annorlunda på en bondgård där man hanterar djurfoder. Där kan en katt hjälpa till att hålla efter mössen.
Vi måste nog införa den gamla lagen igen. Den löd ungefär: Katt som anträffas utanför gård eller tomt må av jakträttsinnehavaren eller hans folk saklöst dödas.
Vi bor ute i skogen så vi har inga stora problem med katter men hade jag det som några beskriver det så hade dessa störande katter av misstag fått i sig en kraftig dos med råttgift eller hamnat framför bilen. Olyckor händer så lätt.
MVH
Jan Lindgren

Den lilla är född i huset och hennes mamma bor också här. Femåringen har inget emot mamman. Alla är kastrerade!
Femåringen kan vara otroligt utstuderat elak den ena gången medan hon den andra gången inte bryr sig alls.
Varför? För då är jag inom hennes synhåll. När hon tror att jag inte ser vad hon gör, då jagar hon den lilla, men slutar tvärt när jag visar mig. Vad är det om inte utstuderat?
Det hör till saken att jag aldrig tillrättavisar henne för hennes jagande så det kan inte bero på det att hon slutar tvärt. Hon vet att förmodligen ändå att det inte är accepterat.
Och jag vet skillnaden mellan katternas lek och allvar. Jag vet också att det kan låta som om katter håller på att ha ihjäl varandra ena stunden och nästa stund så tvättar de varandra.
Men nu har mina katter inte det förhållandet med varandra. Dom enda som tvättar varann är mor och dotter.

Jag har haft katt i nästan hela mitt liv och tror nog om mig själv att kunna läsa en katts kroppsspråk. Djur upplever helt klart känslor. Både uppsluppenhet, sorg, kärlek och glädje så varför då inte elakhet också och ibland ren jävelskap?
Lägg inte på dem en helgongloria de inte har bett om.

Säger en hänsynsfull ägare till 5 katter. Djurvän?

*håller med Tezzla* Mycket idiotiskt har jag läst på detta forum, men din kommentar Jan Lindgren, tar nog banne mig första platsen utan konkurrens.
Mvh
Fenja

Det första aploderar jag!!! Katter har ingen självklar rätt att springa ute och döda småvilt och störa grannar!

Det andra dock ... Hur någon som själv har djur kan uttrycka sig så hjärtlöst är för mig en gåta!? Måste använda ditt eget citat "Är det för att de är billiga?".
Eller skulle du även kunna tänka dig att använda råttgift på en hund som stör dig? Eller en dyrare katt?

Elakhet för mig är utstuderat och planerat, jag tvivlar på att katten sitter i ett hörn och planera att skadda andra. Jag har aldrig påstått att de inte kan skada andra i "stundens hetta", men att säga att de är elaka tycker jag är löjligt. Katten gör det av en anledning, även om du inte förstår den.

Sen har ju många hävdar sin kunskap genom hur många år de haft ett djur, utan att tvivla på era kunskaper vill jag bara säga ett antal år inte har betydelse, det finns idioter som haft djur i hela sitt liv, men inte fattar ett dug för det. Och de finns de som aldrig haft djur och förstår dem bättre än en djurägare. Det finns de som bara "äger" sitt djur utan att engagera sig något nämnvärt och aldrig lär sig något om dem.
Ex en dam i samma grupp som mig var helt fascinerad att jag kunde skriva flera a-sidor om en och samma katts egenskaper, vad den tycker om eller illa om, hon kunde inte säga något om sina katter och hon hade haft katt i större delen av livet.

Är det någon som kommer ihåg hur det var med digerdöden? Var det inte katterna fick skulden och avrättades, och därmed avrättade människorna den största hjälpen de kunde få mot digerdöden som orsakades av råttorna.




Jaha, så talar en djurvän

upptäcker förvånat att det finns många som tycker rejält illa om katter här på Odla......

Jag är inte så förvånad. Mänsklighetens valspråk:
"Jag, mig, mitt och mina och desstom är det synd om mig."

"Jag har allergi - håll katterna inomhus och ta bort råttorna med giftiga bekämpningsmedel"
"Jag har pollenallergi - rädda regnskogen, men plantera bara gran där jag bor"
"Jag är rädd för vargen när jag ska plocka bär - utrota inte vargen, men skjut dem som är där jag är"
"Rädda den bengaliska tigern - men skjut björnen som smyger runt mina får"
"Jag är starkt emot plågsamma djurförsök - men jag vill kunna lita på mina läkemedel till 100%"
"Sorkarna har grävt upp min trädgård - igår såg jag en äcklig huggorm som jag genast klöv mitt itu med en spade. Jag är så utsatt!"

Hej!
En enstaka katt som rymt är inget problem. Problemet uppstår när katterna oupphörligt förstör. Eftersom kattägaren inte sköter sitt djur så är det bäst att det avlivas. Skulle något av mina många husdjur vara omöjligt att inhägna och oupphörligen invadera grannarnas tomter så så skulle jag avliva det.
Naturligtvis rymmer djur då och då. Grannarna ringer, djuret hämtas och jag får be om ursäkt och betala eventuella skador. Går det en lös ko eller hund här så ringer jag. Så är det på landet. Men ingen ska behöva acceptera att bli trakasserad av ett djur.
MVH
Jan Lindgren

Tack och lov så finns det ju lagar som skyddar djur från att utsättas för den behandling du förespråkar Jan. Kan du tänka dig in att dö av törst när du blivit förgiftad av råttgift?! Synd att det inte är likställt med anstiftan att föreslå det du gör.
Jag bor också ute på landet och tack och lov är det ingen här som delar dina åsikter. Det är så tråkigt med människor som tror att de är gudar och kan bestämma över andra... Varken DU eller någon annan enskild person kan besluta över att avliva någon annans djur. Civiliserade människor använder sig av de olika rättsinstanser som finns.
Mvh
Fenja

Bäst för vem? Dig eller katten?
Är det en sjuk katt så är avlivning det bästa för den, om det är en frisk katt är avlivnnig bara ett bekvämt sätt för omgivningen att bli av med problemet.

Jag som tycker ungdomar med mopeder är ett större problem, tror ni jag får avliva dem om de kör över min rabatt igen?

"Trakasserad av ett djur"

Sådana klenben till grannar kan vi ju inte ha, kanske skulle vi lagstifta om att intressera sig för och anpassa sig till att leva i samklang med djur och natur istället? Men då uppstår ju konflikten med "jag, mig, mitt och mina-mantrat".
Grunna på den du.

Ja att man tycker synd om sig själv utesluter inte att det kan vara det... snacka om klent när man inte ens kan hantera den lilla natur som ens trädgård består av...

Hade jag sett någon använda gift för att döda ett djur som bara gör det som är naturligt för den hade jag tvingat i denna samma gift... och tagit mitt straff... gladeligen... som den som har minst pommesfrittes på tallriken i den här tråden beskriver det att... " Olyckor händer så lätt."

Det finns många människor som trakaserar andra.. ska vi avliva dessa också.. gärna för min del, människan är det enda djuret som inte är naturlig och förstör för ALLA.
Tror det är ganska normalt att man får ta in t.ex. dynor om man vill skydda dem mot naturens gång som regn, fågelskit, vind, sol, insekter mm mm.

Hej Dragonlady!
Jag använder gift för att döda många olika djur. Råttor, möss, sniglar, diverse insekter osv.
MVH
Jan Lindgren

och katter...

Det gör inte jag!

Ja det är tur att inte vi är grannar.............................

Ut i skogen bor både de värsta och de bästa, sådan som inte kan anpassa sig till lag eller kulturell norm och sådana som inte vill detsamma och sådana som gillar naturen. Skogen har många viktiga funktioner för människan ser ni.

Vi blev av med sorken efter två veckor när vi skaffade katt. Hade han vart kopplad hade vi haft sork och möss i tre år nu.

men jag är egentligen öppen för en lag motsvarande hundkraven, för katterna käkar ju upp fågelungarna som på ett serverat bord. Men det hjälper inte att skriva det här. Men mot möss och sork är katter de smidigaste och mest lätthanterliga, med uteförbud borde de som har problem med sork kunna söka dispens för att ha "specialkatter" som får vara lösa ett visst antal veckor för att försöka åtgärda problemen. I stall och ladugårdar tror jag många bönder skulle gå bet utan katt.

Eller kräv en kattavgift om 5000 per katt, då skulle färre bli kattägare, de skulle inte vilja släppa den vind för våg, skulle de ändå välja ha sin katt som utekatt skulle fler sterilisera katten, då skulle den hålla sig inom ett mindre område.

Tänk vad katter engagerar

bingo!!!

Jag tycker synd om er som inte tycker om katter och andra djur, vilka torftiga liv ni lever.
Gita,

Jag älskar katter. Det är vissa speciella kattägarna jag tycker illa om, de som inte begriper att lösspringande katter i tättbebyggda samhällen måste vara kastrerade, både hanar OCH honor. För att slippa en del av deras revirbeteende så måste de kastreras vid tidig ålder, ca 6 mån. Skulle de markera ändå så luktar åtminstone kisset inte lika illa längre.

Jag tycker du ska läsa Doris Lessings bok om katter!

Bara en påminnelse om att vi inte har våra katter ENBART för att terrorisera våra ordnungsälskande grannar!
[attachment=19495:Kopia_av_collage3.jpg]

Det är inga skunkar vi diskuterar. Katter markerar med urin!

Katten i mitt bildcollage är kastrerad, vaccinerad, halsbandsförsedd och försäkrad och kom inte till skada under denna fotografering

Katten är en riktig revirtänkare oavsett om den är inne eller ute. Som en vakt på slottet bevakar katten sitt rike, i synnerhet mot andra fyrbenta besökare. Genom doftmarkeringar mot möbler eller träd talar katten om var gränsen går. Markeringarna är osynliga för människan men glasklara för andra katter - hit, men inte längre.
Doftmärken sätter katten med tassar, kinder, haka och svansrot. Där finns hudkörtlar som avger en karaktäristisk doft vid friktion. Kattens rörelser är mycket diskreta och oftast märker kattägaren inte alls när katten markerar sina gränser. Det beror naturligtvis också på att människans näsa inte registrerar doftmärkena. Då märker man desto mer av gränsmarkeringar som sker genom att katten vässar sina klor.
Katten lämnar då tydliga spår efter sig och aktiverar samtidigt doftkörtlarna mellan tårna när den klöser på ett föremål.
(Saxat från Whiskas.se)
Mvh
Fenja

.......skön kommentar!

Bra Fenja! Du för in en saklig touch i denna evighetstråd!

Och med analkörtlar, körtlar mellan tårna (vid klösning), kinderna/mungiporna osv. osv.
Det är bara det att det bara är urinen vi känner doften av med våra undermåliga luktorgan

Okastrerade hankatters urin luktar "värst" i människonosar.

Varför skulle en romanförfattares bok om katter vara särkilt betydelse full, bara för att katter är hennes favoritdjur? Har jag missat något eller har hon någon särkild kunskap i ämnet?

Nä, varför ska man försöka öka sin kunskap och förståelse, och kanske knäcka en fördom? Onödigt. Och romanförfattare - dom vet väl inget mer än vad du redan vet- eller?

Det var ju faktiskt en fråga om du nu inte såg det...
Trevligt svar, men det var ju inte det jag frågade efter.

Annars så är väl era ord lika mycket värda som hennes eller?

Jo, de har många sätt att markera på, det vet jag, men det är som du säger kisset vi känner av på lukten.

Som jag fattat det får du fortfarande skjuta katter som antas vara ägarlösa och springer vind för våg. Att mata katten med råttgift eller sikta på den med bilen är ju hutlöst! Ok, springer en katt framför bilen kan det vara farligt att bromsa, men ingen vettig människa försöker väl använda en bil för att döda djur???

Sen kan det såklart vara så att katten käkar lite på nån råtta eller mus som ännu inte dött av råttgiftet, det är nog inte mycket att göra något åt, men jag tror det problemet är minst lika vanligt i tätort som på landet.

Här hackas det vilt som vanligt. Låt mig berätta historien om Ida. Hon var min svägerskas mormor och som bodde ensam på gården Sjölid vid Hedared mellan Borås och Alingsås. Maken var död och döttrarna utflugna. Tidigare hade dom både kor och häst men nu hade hon bara ett par katter. Dom var givetvis inte kastrerade så dom förökade sig då och då. Hon nackade dock ungarna efter ett tag om katterna var för många. Inget daltande även om hon iofs gillade sina katter. Folk på landet har och hade en helt annan syn på djuren än dagens uppfattning bland stadsbor, där djuren är närmast familjemedlemmar. Det är samma princip som när katterna dödar eller plågar fåglar, möss och andra djur som råkar komma i deras väg.

Edit stavfel