Jag är det med (tillfällig) och jag har märkt. Mindre pengar från årsskiftet som var, handlar om mindre än en hundralapp så det kvittar, men jag har gått med i A-kassan igen för att om jag blir utförsäkrad inte gå under, det är ca 300 minus i månaden. Det är vad jag kommer på så här på rak arm.

men det är väl jättebra att så många inte märkt ett dugg eller till och med fått det bättre under tiden som vi haft en alliansregering.
jag undrar om ni någonsin tänker på de som fått det så mycket sämre?

För mig och många andra kvittar inte en hundralapp hit eller dit. Grattulerar att du har råd att gå med i A-kassan själv var jag tvungen att gå ur.

herkules, jag har gått och grunnat på detdär om hur folk röstar...du verkar vara övertygad om att de flesta är egoister och röstar för några hundralappar mer i plånboken. Har funderat över hur jag själv tänkt under åren och kan bara konstatera att det nog är mina värderingar som styrt. Jag har aldrig röstat till höger trots att jag varit höginkomstagare men jag har bytt parti och gått med i Miljöpartiet för ett antal år sedan. Där kommer jag nog att stanna eftersom dessa frågor är viktiga för mig.

Frågade min man också varför han röstat som han gjort i hela sitt liv. Jag tror på ett solidariskt samhälle säger han och han har dessutom jobbat politiskt i mer än 20 år.

Jag tror också på att ökad jämlikhet och jämställdhet med minskade klyftor på sikt gagnar oss alla.

Ökade klyftor leder till konflikter...

Knappast är vi unika i vår familj där våra värderingar styr vem vi sätter vår röst på.

Det är just denna själviskhet som talar för sig självt. JAG har fått det bättre...

Jag har varit sosse i hela mitt liv, men faktiskt omvärderat situationen de senaste åren. Motvilligt så insåg jag att alliansens politik faktiskt gynnar välfärden vilket i slutändan leder till pengar i kassan och att ta hand om alla grupper i samhället, så den politiken utesluter inte solidaritet. Men det är olika sätt att nå till målet, alliansen har en annan strategi helt enkelt men inget parti har som målsättning att faktiskt slå ut grupper vilket det känns som om samtliga sosseanhängare är helt övertygade om.

Jag sitter nu med näsan i nationalekonomiböckerna och jag skulle verkligen vilja se hur ni som anser att politiken som bedrivits de senaste åren har påverkat er negativt? Vad har förändrats och hur har detta påverkat er? Kan ni dela med er av erfarenheter?

Ja tycker man att en sjukpensionär som fått det bättre är självisk har man allt en krass människosyn. I själva verket är man själv självisk och unnar inte dom med låg inkomst en förbättring. Undra på att alliansen leder.

ja, jag är övertygad om att folk är egoister, men inte alla så klart.
iom att de fått 1500 spänn mer i plånboken med alliansen så inte sjutton vill de bli av med dem för att någon sjuk person ska kunna gå hemma?
skiter väl i dom liksom...
sen ta djurskyddet/miljön - alliansen skiter fullkomligt fan i det, det har försvunnit över 30 000 jobb inom den offentliga sektorn - vem bryr sig, apoteken har sålts ut, det har blivit dyrare - jaha, hyresrätter säljs ut så det bara sjunger om det - de kallar det valfrihet, haha, plats för gapskratt här.
osv osv, listan kan göras hur lång som helst.
jag avskyr allt vad alliansen står för - hett och innerligt!

Lite mer pengar i plånboken är inte allt. Rent privatekonomiskt så har vi sen lång tid tillbaka tjänat på att rösta på moderaterna. Men det finns faktiskt något som heter övertygelse. Min övertygelse är att i ett bra samhälle så finns det ett starkt inslag av solidaritet. Ett egoistiskt samhälle blir inte bara ett väldigt ojämlikt samhälle, utan också ett dåligt fungernade,djupt splittrat samhälle.

Och före 2006 var alltså allting himmelrike här i lilla Sverige?? Ingen led nöd, alla sjuka och arbetslösa fick fick full ersättning utan problem - fast det kanske var så att det inte fanns några arbetslösa då?? - och alla djur hade det såååååå bra, både vilda och tama.... osv. osv..... Ibland är minnet väldigt kort hos en del. En ideologi är väl en sak, den kan låta fin, men att förverkliga den är inte alltid samma sak.

Problemet är bara att man aldrig ser någon tacksamhet hos de som man försörjer via sina skatteinbetalningar. Man får bara sura, hatiska blickar och blir kallad "utsugare" och "kapitalist". Det gör inte direkt att man vill ge bort ännu större del av sin lön. Sedan kan man också fråga sig om inte ett skattetryck på ca. 50% borde räcka längre än det gör.

Nu blir jag nyfiken. Vilka siffror om miljöpartiet är det du sett och vad säger dom? Eftersom du uppenbarligen har kvantifierat MP:s miljöpolitik måste du väl ha sett några siffror, annars kan du väl inte jämföra med andra partier?



Precis, pengar är inte allt. Tycker att den politiska debatten är alldeles för fixerad vid privatekonomin och några hundralappar hit eller dit. Partierna borde istället ägna sig mer åt de ideologiska frågorna. Det är ju främst där skillnaderna finns - de skillnader som i realiteten påverkar vår framtid. Våra röster nu kommer att ligga till grund för framtidens samhälle. Så den viktiga frågan är ju vilket samhälle och vilken värld vi vill leva i.

Hmmm, vilka är det du försörjer och vilka menar du skulle tacka, och varför skulle de tacka just dig? Skattepengarna går ju till en väldans massa saker som du också har nytta av. Det finns ju en hel del saker som måste fungera i ett modernt samhälle men som är väldigt svårt att driva företagsekonomiskt och då finns inte så mycket att välja på förutom skattefinansiering. Så alla är vi ju mer eller mindre försörjda av andra.

Måste åxå fråga vilka försörjer du? dom flesta som får någon ersättning när dom inte jobbar får väl det från någon försäkring? som tex A-kassan.

Det känns som om det blir fel med tänket att man har minsann dragit sitt strå till stacken alternativt grinighet att man försörjer ett gäng latmaskar. Det handlar inte om det i grunden.

Sverige är ett litet land med stora krav på välfärd. I grunden är vi friska människor men samtidigt så har vi väldigt många sjukskrivna och i kombination med alla som ska pensioneras så är det väldigt få människor som ska bära upp ett system som ska försörja väldigt många. Eftersom befolkningen dessutom blir äldre så tar det stora kostnader på sjukvården.

Denna sjukvårdsreform har väl handlat om att skaka om ordentligt, att tvinga människor att faktiskt se över sina möjligheter. Det handlar inte om att ta bort försörjning utan att just detta att se över sitt liv och möjligheter. För sjukskrivningar har fler konsekvenser än enbart ekonomiska både på samhälls och individsnivå. Finns risker med utanförskap, depressioner bl a.

Folk är så inkörda i sina roller i arbetslivet. Vad jag förstått så är det främst låginkomsttagare samt kvinnor som blir långtidssjukskrivna och framförallt de som vantrivs på arbetet. Om man vänder på den steken och tar denna kvinna som ex arbetar ihjäl sig inom vården med sjukskrivningar som följd, hur skulle det vara om hon skolade om sig när det barkar åt skogen? Istället för att helt sitta fast i tanken att hänga kvar i det så kanske den individen skulle må bättre av att rensa ogräs i pelargonerna på en handelsträdgård? Men man har kört fast i att mitt jobb/min sjukskrivning/mina rättigheter! Om folk var lite flexibla på arbetsmarknaden så skulle det kunna generera en hel del till både statskassa och folkhälsa.

Det finns ju en anledning till att det är främst låginkomsttagare samt kvinnor som blir långtidssjukskrivna. Det är mest kvinnor i låginkomsyrkena. Kvinnor är oftare dubbelarbetande än män (tyvärr är det så fortfarande). Låginkomsyrkena är oftast tunga och tär på fysiken. När det barkar åt skogen har det oftast redan gått för långt eftersom människor faktiskt normalt kämpar i det längsta. Att omskola sig är inte alltid ett alternativ som fungerar, i synnerhet inte med den arbetmarknad vi har för du kan väl inte mena att det skulle vara bättre att byta från ett tyngt jobb till ett annat tungt. Ofta har inte heller arbetsgivaren möjlighet att hosta fram ett individanpassat jobb till den sjuke. Det finns inte heller många arbetsgivare som skulle anställa en människa som dom inte vet kommer imorgon eller nästa vecka... kanske. Jag tror inte alls att folk tänker mitt jobb/min sjukskrivning/mina rättigheter. Blir man sjuk av en eller annan orsak så är nog den enda önskan man har att kunna bli frisk och nu pratar jag inte om förkylningar.

Men det är exakt det där jag menar! Om man har ett system som tidigare fångar upp så att det ej går så långt och folk tidigare omskolar sig så blir arbetsmarknaden i sig mer flexibel. Jag kan ta mig själv som exempel, jag är kvinna, låginkomsttagare som arbetat i handeln sen jag var 16 år. Jag har sprungit in en vända i väggen och varit sjukskriven. Har insett det ohållbara och satt mig i skolbänken och sadlar om. Eftersom jag ändå har haft en skitlön så blir inte skillnaden så stor att leva på studielån i några år. Får rätta munnen efter matsäcken och se det som en investering.

Jag inser att alla inte är akademiskt lagda men fler alternativ än att hänga fast vid sitt gamla arbete med ständiga sjukskrivningar, en så pass stor arbetsmarknad har vi och alla behöver inte innebära tunga lågavlönade arbeten. Att rannsaka sig själv och verkligen se vad man kan/vill och satsa på det istället för att klamra sig fast vid det gamla. Att sätta sig i skolbänken en period istället för att sitta hemma sjukskriven. För blir man sjuk av arbetet så är det ett riktigt dåligt tecken och att man tar den signalen till att försöka gå vidare istället för att fastna i en ond cirkel.

Ett snällare företagsklimat skulle dessutom kunna generera till att fler skulle kunna starta och driva egna företag med ev nyanställningar istället för att sitta hemma sjukskriven. Och att då frigöra mycket pengar till de sjuka som verkligen inte kan arbeta och slippa sådana här former av häxjakter som uppstår när systemet blir överhettat.

Men många sjukskrivningar är så onödiga och skulle kunna hejdas i tid, depressioner, förslitningar etc. Vi måste ändra attityd och mentalitet och börja tro på oss själv och försöka utvecklas.

Vilka sjukskrivningar är onödiga tycker du?

Det jag menar är att man ska fånga upp i tid när folk blir sjuka. Det är helt enkelt onödigt att människor blir sjuka av arbete och att man ska ta dessa signaler på allvar och överväga att sadla om innan det helt spårar ur. Tyvärr så finns det yrken som är tunga och ger i slutändan förslitningsskador, jag anser att om kroppen börjar reagera och braka ihop så ska man för sin egen skull faktiskt vandra vidare innan man sitter hemma förstörd. Drömscenariot är att folk inte ska bli sjuka men så ser det ut och vi måste ta det på allvar och få en mer flexibel arbetsmarknad så att det inte är så förstoppat som det faktiskt ser ut i dagsläget. Tyvärr.

Så ja, jag anser att förslitningsskador och deprissioner etc är onödiga, de går att undvikas med insatser i tid. Men vi är vanedjur, jag har själv stått med ryggskott var och varannat år i butik utan att själv fatta vinken. Gudskelov så öppnade väggen som jag sprang in i mina ögon att det kanske var dax att vandra vidare helt enkelt.

Men MrMurphy nu är det ju så också att har man fyllt 45 så är möjligheterna till att få studielån begränsade. Du kan ju bara tala för dig själv och kan inte jämföra din situation med alla andras. Det är ju högst individuellt vad man klarar av. Det är ju en faslig skillnad att "gå in i väggen" mot att ha MS som Cacki t.ex.

Det du säger är ju en önskedröm, en utopi och du gör det enkelt för dig att diskutera som du gör, tyvärr.

Håller med i ditt resonemang.

Men jag kan bara prata för mig själv,
jobbat 11 år i storkök, spring på stengolv i träskor. Förutom att antal ryggskott så började knäna ta stryk ( ej överviktig). Tänkte att kroppen ska man nog vara rädd om och sa upp mig pluggade och nu jobbar jag med kontorsarbete.

Pluggade på Komvux på kvällar i samband med gravledighet.

Så är det ju. Jag hade råd tack vare att vi trängde in oss i en etta med toklåg avgift (hyra) och kunde bekosta nästan hela köpet med vinsten från den gamla lägenheten, en tvåa. Och att jag bor på ett ställe där bostadsrättspriserna ännu är humana. Jag har haft tur som kunnat ordna det för oss, inte alla förunnat. Men det kommer inte att hjälpa om vi blir av med all inkomst.

Visst, rent teoretiskt så har du nog rätt. Vem är "man" som skall fånga upp folk i tid?

Människor får förslitningsskador av arbete ja, men problemet kvarstår ju även om du tagit ditt ansvar och bytt jobb, någon annan tar över ditt gamla jobb och blir sjuk.

Beträffande depressioner är det nog ännu svårare, vem kan veta när någon håller på att bli deprimerad? Människor döljer att de mår dåligt eftersom det betraktas som en svaghet och jag tvivlar på att det första man tänker på om man börjar må dåligt är depression...

Alliansens budskap har väl varit att vi sjukskriver oss för enkelt medan det du säger är att folk sliter alldeles för länge...

Inte just mig, utan rent generellt. Har du någonsin sett någon som varit tacksam för sin försörjning? De flesta surar för att de inte får mer, i stället för att uppskatta det dom faktiskt får.

Och jag paratar mentalitet och samhälle. Vi måste våga förändra oss och tänka om. Jag utgår ifrån att ingen vill vara sjukskriven av arbetsrelaterade sjukdomar. Men ändå så springer vi runt i ett ekorrhjul utan att ta signaler på allvar. Det finns alltid alternativ och vi måste våga släppa taget och börja se utanför våra burar. Kan vi inte förändra arbetsplatsen så måste vi se oss om för vår egen skull helt enkelt. Men det har blivit en sådan slentrian och attityd att man ska härda ut och knega på. På bekostnad av vår fysik och det psykiska och det gynnar absolut ingen.

Och skulle dessa "onödiga" sjukdomar inte belasta systemet så skulle ex Cacki inte drabbats av en sådan här form av häxjakt som det idag är pga systemet överhettas. Sjuka ska få vara sjuka och få en riktig ersättning och stöd, det tror jag att absolut alla är eniga om. Men vi har en stor del sjukdom som skulle kunna hejdas, arbetsrelaterad sjukdom ÄR onödig.

Så är det ju faktiskt inte, vi arbetar betydligt mindre nu än tidigare. Bara åtta timmars arbetsdag, fem arbetsdagar i veckan och fem veckor semester. De tyngsta och farligaste arbetena finns inte heller längre. Men jag tycker absolut att sex timmars arbetsdag borde bli standard i stället för åtta. Med samma timlön naturligtvis. De allra flesta skulle ha råd om dom bara omprioriterade lite, och då skulle många arbetslösa få tillfälle att jobba.

Jo du! Här har du en!
Det är väl därför man står upp för ideologin eller inbillar du dej att det bara beror på lathet, avundsjuka och att man ser möjligheten att sko sej på andras bekostnad?
Men...det är faktiskt inte er med er inställningen som man känner störst tacksamhet inför. Det är dem som gärna ger, även om dom kanske inte har den fetaste plånboken. Dom som ger med hjärtat och dom som kan se hur viktig solidaritetstanken är för alla och envar när det väl gäller. Dom som har förmåga att se bortom sin egen plånbok.

Och en sak kan aldrig någon ta ur mej.

Människans värde sitter absolut inte i prestation. Det sitter i hur människan är som medmänniska. Den som lever utifrån sin empatiförmåga är oändligt mycket mer värd än en som lyckats fylla den största plånboken.

Klokt talat, som vanligt, Cacki!

Vi skulle behöva fler som du Cacki.

Hej!
Miljöpartiet vill ha ett lågintensivt jordbruk. Det innebär en miljökatastrof. Hunger, ökande koldioxidhalt i atmosfären och minskad biologisk mångfald. Läs gärna forskarnas undersökning på www.pnas.org Alliansen har inte propagerat för ett lågintensivt jordbruk.

Miljöfrågan är en typisk ideologisk fråga som är viktig för mig men även skolpolitiken och sjukvården är ideologiska frågor. Man kan naturligtvis anse att min syn på skolan är egoistisk. Jag vill ju att mitt barnbarn ska få en god utbildning.
Jag anser även att landstingen ska läggas ner och det ska finnas fler privata alternativ i sjukvården. Egoistiskt att vilja ha bra sjukvård?
Jag är pensionär så jag kommer om ca 25 år att behöva åldringsvård. Jag har råkat få lite insyn i några kommuners åldringsvård och finner att borgligt styrda kommuner tycks vara bättre. Egoism?

MVH
Jan Lindgren

Angående åldringsvården i en borgerligt styrd kommun. Jag har erfarenhet av en. De senaste 4 åren har följande hänt.
Personalen har dragits ner från 3 till 2 på morgnarna förutom på tisdagar och torsdagar då det är dusch. Detta har resulterat i att flera gånger har ett antal åldringar kommit upp först till lunch, ingen har heller sett till att de fått frukost. Det värsta exemplaret är farfar som i somras låg kvar halv två på eftermiddagen!! Han är halvsides förlamad och har ingen möjlighet att ta sig upp själv, inte ens för ett toa besök. Ingen frukost och ingen lunch hade han fått. Vet inte hur länge han hade fått ligga kvar om det inte va för att farmor råkade komma dit halv två. Personalens ursäkt var att de inte hunnit! Inte ens hunnit ge människan mat! Detta är SKANDAL! Man undrar ju hur ofta det hänt som man inte vet om då farfar inte klagar till oss. på direkt fråga om hur det varit säger han sådär och vägrar utveckla.
Det är ett antal personer som klagat högljutt sista tiden, så nu är det krismöte på gång, kamouflerad till anhörigträff.

Och så till småsakerna.
Intressen, som till exempel farfars boule en gång i veckan, viket han gick på har dragits in. Personalen har inte tid att släppa i väg en person en timme. Denna extra service för de boende att kunna utöva sina intressen har helt försvunnit. Nu får man nöja sig med det som huset erbjuder, sytimme, sångtimme och högläsning.
Ingen har längre tid att försöka förstå vad farfar vill då han vill något, vilket nästan aldrig händer. Det är svårt att förstå hans tal efter stroken.
Farfar som inte har möjlighet att städa själv har fått sitta i ett rum med stora kaffefläckar på golvet i flera dagar tills en anhörig kommit och kunnat torka upp dessa. Petitesser, men ändå.
Farfar som alltid varit noga med rakning får vara glad om det blir gjort en gång i veckan, och då med halvdant resultat. Hans rullstol är en sanitär olägenhet och råkar han ligga i sängen när vi är där så brukar jag sanera den.
Plus en massa annat.
Farfar har ändå tur att han har besök minst två gånger i veckan som kan ta hand om det värsta tabbarna. Det finns de som inte har den lyxen.
Detta är katastrof och den som vågar säga att äldrevården blivit bättre de senaste 4 åren har jag lust att slå på käften.

Tillägg: Jag har medvetet undvikit ämnet åldringsvård här, det är för att det är ännu värre rött skynke än sjukreformen för mig, men nu är det gjort. läs och begrunda om du vill bli gammal nog för att hamna på hem. Jag vill det inte om det är som idag då, tyvärr kan man i de flesta fall inte välja själv.

nej jag tror inte åldringvården blivit så mycket bättre dom senaste åren. Inte skolan heller. Samma skick som under tidigare regering. Men främst är det ju en kommunal angelägenhet och där brister det tydligen. Vilka som styr kommunen har kanske en viss betydelse men avgörande är nog hur man lägger skatteintäkterna. och vilka valmöjligheter som finns. Att kunna välja skola, äldreboende mm tycker jag skall vara en självklar rätt. och privata alternativ är nog så goda. Oftast bättre faktiskt. Både för personal o boende. Men visst finns kommunala äldreboenden som är bra. Men lite konkurens kan göra dom än bättre.

Men vem är det som bestämmer hur man lägger skatteintäkterna? Det är väl kommunpolitikerna. Rätta mig om jag har fel.

helt rätt men ibland verkar det som om dom handskas allt annan än varsamt med skatteintäkterna. Att spekulera med dessa pengar är enligt mig oförlåtligt. Ändå har en del kommuner gjort det och förlorat pengar i finanskrisen.
säkert inte många men ändå. spara o slösa finns nog lite varstans i våra kommunledningar runt om i landet. och det är ju kommuninnevånarna som får klä skott om kommunen går på knäna. Lite svepande förklaring kanske men duktiga kommunpolitiker är guld värda oavsett ideologi.

Nu har rödgröna tagit in på alliansen, avståndet har halverats sedan senaste mätningen.

Säkert fel på mätresultaten. Det är ju inte ens antalet röster som redovisas, utan resultaten fixas lite av en statistiker innan dom presenteras. Hur som helst är det inte statistiskt säkerställt ännu.

Då ska du inte glömma att kommunalpolitikerna kan vara vilka partier som helst. Igår sa de på Debatt att de skolor som drabbats av störst nedskärningar var i Göteborg och att där är det Socialdemokraterna som regerar. Dock så har jag inte undersökt denna information närmare.

Visst kan de det, i min kommun där denna äldreboende finns som jag pratat om i tidigare inlägg är det Moderaterna, Centerpartiet, Folkpartiet, Kristdemokraterna, Miljöpartiet och Borgerligt alternativ (BoA) som styr tillsammans.

Har en bekant som står på valsedeln i Jönköpings län som vill in i rikstagen , jag sprang på honom i lördags på A6 han jobbar dygnet rynt i stort set och var superstressad,han har i alla fall min röst för jag vet att han är en genomgod männsika eftersom vi umgåts förut,ja han är Moderat och jag önskar honom allt gott och framgång i politiken:)vi behöver fler som honom Och jag tror inte han tar illa vid sig om jag säger hans namn !Peter Jutterström rösta på honom :)han är en supergo kille ;)Man måste ju puffa för dom man vet är bra männsikor

Han gillar FRA-lagen, kärnkraft, utförsäljning av statliga bolag, förbud mot slöja i skolan och monarkin men ogillar folkomröstningar, fri entré till museum och förmögenhetsskatten, enligt valpejl.

Och?

Info kan väl aldrig vara fel?

Förmögna rojalister tilltalar mig icke.

Då bör du rösta på någon annan

fast Motti går ju i god för honom...

Sämre val än denne moderate politiker kan man nog göra

jo, det finns ju sverigedomokrater med ambitioner att skriva Afrikas historia..

Sist men inte minst har vi VP som inte har några ambitioner alls.

Vilgot Persson???

Nej LO