Grattis Wilmer till att dina marsvin fick så bra placeringar!
Roligt att läsa om den lyckade utställningen och se Merionas fina bilder. Härligt också att läsa era inlägg om hur underbart det kan vara med djur som har det bra! Myosotis och Meriona, ni har verkligen rätt i att man måste sätta sig in i vad djuren behöver och ta sig den tid som de kräver - och att man får så oerhört mycket tillbaka då. Själv måste jag inse att en som bor ensam och är borta hela dagarna inte kan ha så mycket andra djur än fiskar, men även de är fascinerande när de får rätt utrymme, miljö och foder. Något tråkigare än en guldfisk som snappar luft i en trång kupa är svårt att tänka sig, men den som ser en färgstark killihane spärra ut alla fenor och locka med sig sin hona ner i ett lager torv eller ett snår javamossa glömmer det nog aldrig. Visst känns det ibland lockande att även ha andra smådjur - men så länge jag inte har den tid de kräver så får det vara!

Olle

Vem har sagt att fiskar är tråkiga? Mina simmar så snällt mot mig när jag kommer gåendes mot dammen. Stannar jag på bron, brukar koiarna stanna upp och titta på mig, sen simmar de runt runt tillsammans med alla andra fiskarna. Går jag sen min väg, följer de mig så långt de kan...

Stoppar jag ner fingrarna i vattnet, kommer nästan alla fiskar fram och ska pussa fingrarna, observera att de aldrig fått foder från mina händer i vattnet! Jag anser mina fiskar i dammen vara oerhört sociala, eftersom det bara är mig de gör detta mot. Kommer någon annan gåendes, går de samtliga ner på djupet och gömmer sig istället.

Tama fiskar har jag hört talas om, min pappa har berättat om en båtklubb som har tama fiskar i hamnen, de kan såklart simma vart de vill, men de håller sig runt båtarna där de får lite godsaker. Kommer inte ihåg vad det är för sort däremot, något som får utplanteras iallafall, så inget exotiskt.

Här kommer lite fler bilder från gårdagen.
[attachment=43671:halloween.jpg]
Den här sötnosen vann tredje pris i Maskeradtävlingen. Jag tyckte faktiskt att han/hon med sin matte borde ha vunnit.
[attachment=43672:ante.jpg]
Anton väntar på att bli bedömd. Han var fortfarande för klen enligt domaren, hur ska vi kunna göda honom?
[attachment=43673:silverpet.jpg]
Silverpet Isa. Efter två sådana utmärkelser till så kan hon titulera sig GP-"råtta" (GuldPet).
[attachment=43674:vinkvink.jpg]
Indra tränar inför gurktävlingen, det är viktigt att värma upp!



Wilmer är lessen för att bredbandet strular, men hälsar och tackar för Grattis och ivriga påhejningar.

Jag har lite brådis, men det sysn i allafall på sista bilden att INdra inte behöver gödas

[attachment=43690:lisa2.JPG]

Kan ni gissa vilka detta är?

Meeen det är Lisa och Meriona Sicket marsvin! Sicken liten tös!! Det ser ut som marsvinen jag växte upp med, stora som s*tan, tåliga och blev minimum tio år till alla föräldrars förtvivlan....

Vilka sötnosar på sista bilden!

Olle

Hihi, rätt gissat Wilmer, och tack tack Olle!
Lisa ja, han blev ömdöpt sen till Fläckis, för han och hans kompis fick en massa bebisar. På bilden är han inte riktigt fullvuxen ens, jag var sex år. Så stoooooor var han! Och supersnäll, vi lekte med dem i trädgården och de gick aldrig nån stans...
Hade jag ALDRIG vågat idag.

Ett sådant marsvin skulle jag vilja ha, tänk, friska och gamla blev de då med små söta skrynkelöron Jag ska nog starta en fulavelsförening

Hihi jag vet att det bara är marsvinet ni gillar, för visst ser jag arg ut? Mamma säger att det redan där syns att jag har attityd. Fast det påstår hon att hon upptäckte redan på BB, det där måste ändå vara ont förtal!
Iallafall så måste ni väl erkänna att tapeterna är snygga?

Ni är lika söta båda två. Fast visst ser du lite arg/allvarlig ut! Tapeterna däremot är inte riktigt min smak...

Jag hade ett liknande golv i mitt rum.................... Say no more, man kan skylla sin uppväxt på 70 talet för mycket,

Du ser liiiite aningens purken ut, snacka om ögon som talar men du håller gosigt i Lisa

Myo, jag ska ge dig marsvinsberättelser så fort TRE har fått igång mitt bredband igen just DENNA vecka har de problem med leveranserna. Jag fick vänta två månader på telefonleverans, så någon gång nästa år kanske jag har internet igen Nu sitter jag en snabbis på lunchen saknar er.

Du kan ju tillexempel berätta om vad en Molly-gömning är... Det är ett uttryck som min son använder ibland.....

DET vill jag ABSOLUT ha reda på!

så goa dom är

Gissar att Meriona syftar på de däringa typ 1243 pluttarna man hittar när man lyfter på dynorna i soffan

Skulle det kunna varit också! Fast vi räknade dem inte i antal pluttar utan i antal nävar...
Tänkte mer på sättet hon gömde sig när hon blev rädd för något. Bara hon gömde nosen upp till öronen så var hon ju övertygad om att monstret inte såg henne. Sen att hela rumpan lyste som en neonskylt i vitt hade hon ingen aaaaaaning om... Ojoj så söt hon var.

Så fiiiiiiin

edit: bilden syns inte, men är den trefärgade

Menar du mitt ruffs? Hon är ett charmtroll lilla kraken, jag tycker de trefärgade (sköldpadd) är underbara. Har haft en slät, en teddy och nu en virvel sköldpadda Vill inte ha en kopia, så jag byter ras...

Okey Meriona, Molly gömman.. Ja, snacka om att sticka huvudet i sanden Tänk att man kan sakna 700 gram så innerligt

Nu när jag är online igen kan jag bidra med mina utställningbilder. Att klä ut djur kan ju diskuteras, men de såg inte det minsta lidande ut tyckte jag i allafall.


hallowsvin.jpg


marwin o merlin.jpg

Isas små halvbröder, lika pussiga och gosiga som hon är, så gulligt att det verkar nedärvas från mamma Jag har aldrig mött så pussiga marsvin förut!


meriona o Indra myser.jpg
Utställningen för oss är främst mys, gemenskap, skötseltips och massa söta marsvin!!

nöffe väntar på sin tur.jpg


pumpa svin.jpg

Ojoj så sött, en skinny-pumpa! Indra ser piggare ut än jag kände mig.

Jag var inne på SMF västras hemsida och länkade mig vidare till utställningsfoton, jisses vad söta bilder det fanns, några riktigt goa skinnysar också

Ser fram emot fler utställningar!

Marsvin är ju faktiskt ganska snabba på att bedöma människan i sin omgivning. Det händer ju faktiskt att jag hälsar på Wilmer lite då och då, och hennes smågrisar.

Så sent som idag var faktiskt Wilmer och hälsade på hos mig och jag skickade med henne den sista gurkan från växthuset, med hälsning till Indra. När vi satt där och pratade kom vi in på just det här med marsvinens olika personligheter, så jag kom faktiskt fram till att det kan ju till och med jag skriva om, efter mina besök hos Wilmer då...

Det första marsvinet jag träffade, var lilla Isa. Hon hade bara bott med Wilmer i två veckor, när jag tog ett litet snack med Isa. Med lite lock och pock började snart Isa prata (Till Wilmers förtret) och slicka mina fingrar. Numera räcker det att jag talar med Wilmer i telefon, för att Isa ska börja snacka med mig på avstånd...

Nästa gång jag besökte Wilmer, var när lille Anton kom hem! Lillprins Raggis av Hårmatta! Jösses vilken liten söt typ! Men även Indra fanns med i leken, dock inte sååå liten inte. Självklart tog jag ett snack med Isa först, så allt var i ordning. Lite inpussning av hakan var ju ett måste också.

Sen var det dags för en första hälsning av Indra. Hon var så där road av mig till en början, men när en bit röd paprika dök upp, ja då blev det allt lite mysprat där med. Men hon är svårflörtad till snack! Kärleken till henne går helt klart via magen!

Så lille Anton då.. Ja han är ju inte sååå liten längre, men för mig är han ändå alltid minstingen och sötnosen. (Hur kan en hane vara söt föresten... Sockersöt dessutom) han är lite avvaktande till en början. Han vill väl antagligen kolla av, så det inte är en ny päls och stjärtplågare! Sånt gillar han nämligen INTE. Då går killen faktiskt och sätter upp lite attityd till och med. Han liksom knattrar lite skällande på en om man försöker, så för fridens skull låter jag helt enkelt bli

På senare tid har besöken hos Wilmer blivit lite tätare, vilket genast visar sig på hennes marsvin! I samma ögonblick jag kliver in genom dörren, hör jag hur Indra hoppar upp mot burgallret. Skulle jag vänta bara en minut för länge, så svär jag på att hon skulle hänga i burtaket som värsta hamstern! Hon VET att jag alltid har med mig något extra gott, som hemodlade gurkor, morötter, persilja eller liknande. När hon väl fått sitt godis, kan hon sen i lugn och ro ta ett litet småsnack, innan hon vill in i buren igen. Isa protesterar svartsjukt under tiden. Hon bara MÅSTE få komma ut och snacka lite och tvätta haka. Om hon fick bestämma, skulle jag nog inte gå hem med oslickade öron heller... Så Anton då. Pötisen får ju vänta till sist och han väntar tålmodigt uppe på sitt hus, noggrannt spanande på vad jag sysslar med. När det till slut blir hans tur för lite gos, gör han något litet knäppande ljud, precis som om han säger till tjejerna: HA! Nu är hon MIN! Sen lägger han sig bekvämt ner halvägs upp på min axel och halvsover.

Så visst har marsvin personligheter. Precis lika mycke som vilket annat husdjur som helst. För jag har förstått, att det inte är vem som helst mina små lånegrisar hälsar frivilligt på!

Vilken härlig beskrivning!!!

Ja verkligen! Nästa gång får ni ta bilder på det Maria!

Hihi, vilken rar beskrivning Om MariaS tillåter så har jag gosbilder från besök På Meriona också, men där vet jag svaret, ni vet hon är ju så ful

Ja du Myo, vad ska man säga, var ska man börja... För att övertyga din pappa?? Ett besök är sällan nog, då de flesta är reserverade för nya människor i början, först när de känner dig som de kommer till sin fulla rätt

Min kompis som har en råttätarhund som älskar marsvins TV är mina krakar vana vid. Hon kan ligga nedanför vattenautomaten och vänta, när de kommer fram till gallret för att dricka gör hon utfall. INte ett marsvinshår rör sig, nonchar henne totlat. Mycket besviken hund... Kompisens barn kommer in i rummet med mat för att gulla, vips är de alla försvunna i mysrullar och annat (de är inte här så ofta barnen). Indra korven har ju charmat min sambo totalt, hon står på bakbenen nedanför soffan och klättrar på benen för att få godsaker, vem kan motstå det? Isa springer oinkandes en bit bort, vill inte gärna gå över den öppna ytan på golvet. Anton raggisen är lugn men bestämd och orädd. Han rusar omgående genom alla rummen i huset om inte jag hunnit barrikadera dörröppningarna (bara sladdsäkrat i vardagsrummet). En stor pälsboll som rasslar runt hörnet sedan hör man bara klicket av små klor mot golvet. Anton vill helst sitta på axeln och gosa, bättre utsikt däruppe tror jag. Indra har börjat pussas i örat, små morrhår killar som tusan

Har de bråttom tillbaka i buren efter gos (nödiga) börjar ett ivrigt gnagande på fingrarna som gör att man mer än gärna springer till buren i hastigt tempo för marsvinsurladdning. Speciellt Isa aldrig Anton gör så. Indra kör hinderloppet i buren från ena änden till andra när sambon kommer dit på 0,001 gurkmillisekund, för då vet hon vad som vankas.. Han är numera så populär att jag får slita hennes pussande nos från honom när det gosas... Slask, slask, å min gurkaleverantör vad jag älskar dig

Indra är hos mig den pratiga damen medans Isa sällan säger något, hon bara pussas och somnar... Anton pratar oavbrutet, men jag som är lite grov i goset och klappar rumpan får den tidigare nämnda åthutningen, han blir totalt vansinnig om jag fortsätter.

Marsvinen jag hade som tonåring kom klättrande upp i knäet för gos, vi hade låga fotöljer som gjorde att det gick att kravla upp längs benen till en väntande famn. De passade alltid på att rassla över barriären in i grannrummet så fort man vände ryggen till. Bara att gå in där och säga pysh pysh som en vatten spruta så sprang de hem igen. Bra minne har de tydligen (använde vattensprutan någon gång )

Marsvin är läraktiga om de får matbelöning, pussas, dansa etc. på komando. Men de är personligheter, min Isa skulle ALDRIG nedlåta sig till det, hon vet att om hon sitter och vädrar sött och ignorerar mina försök så får hon godis ändå, konsterna kan apan Indra hålla på med.

Det var dagens iakttagelse som marsvins sambo.

Gurkmillisekund!
Tack för en underbar beskrivning! Man vill genast komma och lära känna dem när man läser om dem, de måste vara helt underbara.


Äääh... Vem var det som var och hälsade på mig i så fall? Jag trodde det var Meriona?!

WILMER! Du ska inte vara så hård mot Isa! Hon pratar faktiskt i massor... (med mig ) Hon vet ju faktiskt vem son talar med...

Och Antons rumpa ska man definitivt låta vara! Har du inte lärt dig det ännu

Indras hjärta vinner man faktiskt bara på ett sätt, via magen hon har nog egentligen fel kön om jag tänker efter...

och visst får du lägga ut gosebilder....

har en vuxen son som plötsligt börjar prata om att skaffa sig marsvin.... helt ok om han vill det....själv vet jag inget om marsvin men såg att det fanns en tråd här...blir de tama? Kan man gosa med dem? Bits de? Som ni ser vet jag ingenting....är det någon som har tid att berätta....är intresserad och har kanske missat något !

Det räcker nog om du läser inläggena på denna sidan, för att förstå hur gosiga marsvin kan vara!

Hihi, ja du får se till att komma hit och hälsa på både Wilmers och mina djur tycker jag.

Och jo det var nog jag som var där, men jag blir så erbarmligt ful på kort. Jag hämtade mitt pass igår, och jag kan kallt konstatera att jag nog inte blir insläppt i Mexico. Jag ser ut som en fullkomlig galning!

Om du ändå ska passa på att hälsa på de andra två galningarna, så är det naturligtvis ett måste, att komma hit och checka av mina högst "normala" katter också Hit kommer man på en normal Odla-fikapaus...

Hehe på minst några timmar. Och bekväma promenadskor rekommenderas så att man orkar gå igenom HELA trädgården!

Den promenaden kräver ju faktiskt en fikarast till som du kanske minns

Mums - paj! Inte marsvinspaj dock, det vill jag INTE bli bjuden på.

Provade faktiskt med en blandning av päron och banan i pajen idag. Hade nog passat ett marsvin med i smaken! MUMS! Fast vi tog vaniljglass till...

Jag hoppas att de inte serverar marsvin i Mexico, men det är väl ändå en bit från Peru......

HU ingen marsvinspaj i Mexico, lär dig namnet på Marsvin på spanska för säkerhets skull. (Akta dig för "cuy"¨på menyn).

Jag ska var uppmärksam, jag lovar! Inga pälsbollar i min mat inte!

"nog". Hon vet inte själv alltså. Lite oroväckande tycker jag fortfarande att det är.
Men om du ser ut som om du har rabies på kortet så är det ingen som vågar stoppa dig vid gränsen!

Hihihi

För att du ska slippa läsa hela tråden kan jag ge dig ett kortare svar! Marsvin som du håller på med blir normalt sett tama, allt från väldigt tama till lugna. Det finns givetvis undantag som med alla djur, men de är som djur väldigt sociala och älskar att gosa och mysa med matte och husse. När man först skaffar dem kan de vara skygga en period, det är bara att mata och vinna deras förtroende så går det över. De är som små hundar när de blir som tamast! De går gärna efter dig och runt dina fötter på golvet (akta!) och kommer fram till dig för att tigga mat och nosa. De är extra roliga djur efter som de pratar! När de boat in sig kommer de ropa av iver när du... Öpnnar kylskåpet? Prasslar med påsar? Sätter nycklen i låset? Allt beroende på vad de lärt sig förknippa med mat. De kan låta allt från små nöjda kluck ljud till överljudssirener.

Skaffar man två hanar måste man räkna med att det KAN bli problem, jag är ingen expert på dem har bara haft honor. Men det verkar som om en vuxen och en liten är lättast att sätta ihop, fast de kan ändå bli bråk senare.

Marsvin bits oftast inte, men jag har haft marsvin som hugger alla utom mig , antar att de har ett högt integritetsbehov om nu små djur kan ha det? Mamma löste det med en mössa som hon satte ner i buren, Coralle (marsvinet) gick in, mamma gick dit hon skulle med djuret, satte ner mössan, djuret gick ut. De är alltså djur som vet vem som är vem, vilket också har sin charm! De kan vara kittliga på sidan av huvudet och markera att de tycker det är obehagligt att man rör där etc. men ju mer du hanterar ditt djur, desto mer lär ni känna varandra.

På Svenska Marsvinsföreningens utställningar jag nu besökt ett par gånger har det funnits med vuxna karlar och kvinnor, så de är inte bara barndjur utan något alla kan uppskatta

Kort skulle jag skriva... Går inte skriva kort om så underbara djur!! Ett marsvin som du ger tid, tålamod (ibörjan), kärlek och sysselsättning kommer ge dig tusenfalt tillbaka. Har du flera frågor så bara fråga på!

Hälsningar kicki och de tre pälsbollarna.

Tack för ditt svar! Jag har suttit och läst i länken och känner att jag nästan blir förälskad i dem bara av att läsa om passionen ni visar dem .... har varit inne på marsvinssidan.se och läst för att vi skall kunna ta hand om dem bra och vi har nu lånat lite böcker på biblioteket....tycker att det är rätt häftigt att sonen på 22 vill ha marsvin...annars är han väldigt macho....kampsportare och säljare på byggvaruhus därför tycker jag att det är kul att han känner att det är helt ok att bejaka sina omhändertagande sidor och vill hjälpa till....dessutom älskar jag själv djur och vi har haft hamstrar och sköldpaddor och jag har själv haft en papegoja, men marsvin visste jag inget om! så tack och jag tar gärna emot fler tankar och råd...allt är välkommet!

Vilken go' son du verkar ha Har du kollat in Humla's sida? www.humlansmarsvin.se där finns fakta och världens sötaste bilder Hon är odlait och svarar säkert gärna på frågor! På SMF's hemsida finns länkar till uppfödare, där kan man leta raser och se om det finns något som faller i smaken. Det finns också de som tar hand om omplaceringsmarsvin som du kanske sett i tråden? Jag har själv dålig erfarenhet från zoo butiker så dem vill jag helst inte gynna, men det finns kanske bra sorter där också. Den här i stan hade skabb på djuren i flera år, men de verkade inte bry sig när jag påpekade. Det är jobbigt för djuren, märker man det inte kan det leda till döden. Behandlingen kostar förstås också en del.

Det viktigaste är att marsvin är mycket sociala, så de vill helst vara två. I burarna här finns hus, mysrulle, marsvinsbädd, hängmatta och ett hinder, höhäck plus hö på golvet. Pinnar att gnaga på. I bland får marsvinen fnatt och leker helahavet stormar, i raketfart runt - mysrulle, hängmatta, hus, skutteliskutt. Hur vissa kan ha sina marsvin i bara burbottnar med låga kanter kan jag inte begripa, men jag kanske alltid haft marsvin med skutt i benen De gillar saker och är nyfikna, nya saker undersöks, sniffas på, flyttas kanske lite, knapras på-- å, vad de är roliga att sitta och se på

Fråga på Humlan kanske dimper in med expert råd också

Här kommer några gosbilder på MariaS från mars i år då hon kom och hälsade på bebisen på sista bilden, OJ vad han var liiiiten.


MariaSindragos.jpg


MariaSisagos.jpg


bebis.jpg

Tuttinuttan! Tog jag verkligen i den där lilla typen utan att den gick sönder Den första korven klarar ju läget och Isa söker sig ju till mig frivilligt, men den där yttepyttelilla... (var han verkligen så liten....)

Helt ofattbart liten, jisses!!!!!!!!!! Plutt!! Bara ett par svarta ögon och massa lockig päls Inte samma klump som just galopperar på golvet här väl? Det dundrar i golvbräderna ju