Imorgon åker vi och hämtar lilla Ingrid! Ska bli så spännande!

Jaa! Det var väl det lilla marsvinet som kommer från en förmedling i Göteborg? Den svartvita? Eller minns jag fel nu...

Du minns helt rätt! Två från flocken härhemma följer med som resesällskap.

Oh vad spännande, för även om jag såg henne i din blogg så är det ändå spännande att se henne och få veta hur hon mådde med sitt resesällskap ...Hoppas på att få se kort, många kort..

Vilket mottagande hon får, sällskap direkt på resan och allting!

Nu är hon här Vi kom hem sent igår kväll. Jag kopierar in det som jag skrivit i bloggen, så ni kan läsa lite hur det har gått:


Nu har hon äntligen flyttat hit – Lilla Ingrid som kommer från Eragons omplaceringshem. Vi var och hämtade henne från Göteborg i helgen.

Ingrid är en texeltjej som är 9 månader gammal. Hon har bott på Eragons omplaceringshem några månader nu. För att allt skulle bli så smidigt som möjligt fick Ingrids burkompisar följa med hem till Irene (som har Eragons), och Ebba och Ingvar följde med till Göteborg från vår flock. Sedan fick de alla bo tillsammans i en hage i Irenes vardagsrum medan vi var där. Då hade Ingrid dels tryggheten av sina gamla burkompisar, och dels fick hon lära känna två av sina nya flockmedlemmar. Allt gick bra, det blev inga bråk utan det gick lugnt till. Ingvar tyckte dock att Ingrids burkompis Skrållan var oerhört intressant! Men Skrållan var inte så pigg på att bli uppvaktad, vilket resulterade i att Ingvar gång på gång blev nerkissad. Det är inte lätt att charma tjejer när de tar till så brutala metoder!

På hemvägen fick Ingrid sitta tillsammans med Ingvar i transporten, för att kunna känna sig lite tryggare. Efter nästan 3 timmars bilresa var vi hemma i Växjö, och släppte in Ingvar, Ebba och Ingrid till de andra. I och med vår lösning så blev Ingrid därför bara ny för My och Lillemo, de andra har hon ju redan bekantat sig med. Därför blev ihopsättningen odramatisk. Både My och Lillemo var framme och nosade på henne, men sen var det inte så mycket mer med det. Däremot har Lillemo börjat tuffa till sig idag och jaga henne lite i buren. Hon ser kanske sin chans att inte längre vara minst och lägst i rang. Men det är inget allvarligt utan Ingrid är snabb som bara den och skuttar lätt utan. Till och med Lillemo som har så mycket turbo får svårt att hänga med!

Jag är jättenöjd med hennes anpassning i flocken, tycker att de andra verkar avspända och de ligger och vilar ganska nära varandra. Tycker mig se att Ebba gärna ligger precis bredvis henne, vet inte om det har med dominans eller modersinstinkt att göra. Ingrid är dock rädd för oss och är lite svår att få tag i. Men när man väl sätter sig med henne så slappnar hon av litegrann efter en stund, speciellt om någon annan från flocken är med. Det tog heller inte lång tid innan hon vågade äta i min famn, bara några sekunder sen blev frestelsen över gurkan för stor. Det ska bli roligt att få följa hennes framsteg och se hur hon vänjer sig vid oss och blir mindre rädd.

Hon är också en utmaning att fotografera... Ett svart ansikte och sedan mycket vitt på kroppen som kontrast. Hon är underbart söt och det kommer bli mååånga bilder på henne framöver! Något som ät jättesött som ni kommer att få se så småningom är att hon har en vit underläpp! Vi har bara tagit några enstaka bilder ännu, här kommer några av dem:


[attachment=29177:ingrid.jpg]


[attachment=29178:ingrid2.jpg]


[attachment=29179:ingrid3.jpg]

Grattis, äntligen har ni henne, och att allt gick så smidigt var ju toppen...och hon är verkligen gullig..
Ett barnbarn till en väninna jag har, har just fått 2 nassar och jag ska skicka henne din bloggsida så at hon kan få lite vetskap om hur dom ska skötas etc..Måste också gratulera dig till hur du skriver, du skriver så att man kan se dom framför sig...

Iiih vilken sötnos! Vad glad hon måste vara!

Härligt Humla att allt gick så smidigt. Ser fram emot flera bilder på henne. Stackars Ingvar, tjejerna kan vara verkligt fisiga Han var nog glad att komma hem till sina stabila damer igen?

Ja det var han De här hemma är inte riktigt sådär fisiga


Här är ett par bilder från idag, på Ingrid och Lillemo:


[attachment=29289:DSC_2275.jpg]
[attachment=29288:DSC_2270.jpg]

Ja på det första kortet ser man ju att det handlar om dom två systrarna, jättesöta, men på det andra kan man bara ana sig till att det kan handa om ett marsvins framtassar, för det är väl framtassar.Hahhaha
Men tack för att du har satt in dom, det är alltid roligt att se nya kort på alla familjemedlemmarna..
Har dom 2 blivit speciella kompisar eller var det bara en tillfällighet??

Visst är det framtassar Det är lätt att ögonen och nosen "försvinner" på kort eftersom hon har svart ansikte!

Vi får se om de utvecklar ett närmre "vänskapsband" - de är ju de två yngsta marsvinen i flocken. Annars tycker jag att det oftast är Ebba som ligger nära henne. Men de samsas bra allihop, bara lite smågnabb om mat etc. men det är ju naturligt.

Ingrid har vågat sig ut på golvet för första gången idag - efter en liten stund fick hon tokfnatt och studsade runt på golvet och "popcorn-skuttade" som marsvin gör när de är riktigt glada. Så härligt att se! Fast jag satt blick stilla för hon är fortfarande rädd för oss och försvinner snabbt som blixten om hon blir överraskad av att vi är nära.

Å, halledudane då Smält. Jag ser att dina också gillar att gosa på filtar! Mina har sovit på mysrullarna mer än i dem, mest Indra som kravlar sig in där emellanåt (för att Isa tar huset tror jag ). Jag lyckades just fota Isa som slappade på mysrullen de har börjat vänja sig vid mitt närmande med kameran Hälsa popcornhopparen, puss på svart-vita nosen

Ja men nu tycker jag mig se små svarta ögon och det vita hon har vid tofsarna vid öronen..det ser ut som om han har målade naglar t om, en liten sötnos är hon.
Insisterar, vet inget om dom alls, men att hon redan har börjat "poppa korn" visar ju att hon är nöjd och glad, hur kommer det sig då att hon fortfarande är lite rädd för er?? Hon har ju känt er lika länge som sina burkamrater, och så varsamt som ni går fram tycker jag att hon borde känna sig skyddad av er..Kan det inte vara att hon skulle komma över rädslan om hon blir nästan påtvingad mer fysisk kontakt med er, och att hon då fortare skulle märka att ni inte är en fara...Tyck inte att jag är elak som kan tänka så, men ibland behöver ju djur känna vem som är flockledare för att sedan kunna känna sig som en i flocken...men som sagt, limporna kanske fungerar olika...och på tal om det så får ni snart updatera limpbilden som jag tycker är underbar...

Jaa filtar och rullar och sovsäckar är populärt, varmt och gosigt. Några av mina föredrar också att ligga på mysrullarna istället för i! Vill se bild på Isa på mysrullen



Precis - popcornhopp tolkat jag som välmående/glädjeyttrande. Så det är ett gott tecken!

Att hon är rädd för oss tror jag kan bero på att hon inte har blivit så mycket hanterad av människor. Andra marsvin har hon däremot alltid levt tillsammans med, så hon har aldrig varit ensam. Därför tror jag att hon har lätt för att komma överrens med andra och således anpassa sig i vår flock. Men vi jobbar på att vänja henne vid oss - vi tar det steg för steg. Nu den första veckan så handlar det mycket om att vänja sig vid ljudet av våra röster och våra steg. Vi tar även upp henne ett par gånger om dagen och sitter med henne i soffan, klappar henne och matar med något gott - just så att hon ska förknippa oss med något bra (vägen till ett marsvins hjärta går genom magen...). Jag tror också att hon kommer att "smittas" av de andras tamhet - hon kommer mer och mer att se att de andra inte är rädda för oss och då kommer hon att förstå att vi inte är farliga. Utan oftast faktiskt något bra (mat).

Mysrulle foto kommer

Haha, ja, vägen till ett marsvins hjärta går genom magen Jag vägde mina häromdagen, Isa väger 900 gram och Indra 1200 gram. Då har de ändå en ganska strikt diet, med bara 2 msk torrfoder om dagen var, fri tillgång till hö, pinnar att gnaga på. Så vitkålen då för c-vitaminen skull. En liten skiva morot eller clementin men väldigt sällan. Jag är "skadad" av att Molly hade tandfel och var tvungen att ha strikt diet för att äta höet, nu vill jag absolut inte att dessa ska få samma problem.

Helt klart lär vi oss genom felen vi begår, för på det sättet får ett annat djur den behandlingen den behöver..även om jag ibland har lite svårt att vara helt strikt i maten till min vove, men dagen efter får jag betala genom att ta upp hennes " organiska rester " som blir lite annorlunda än normalt...

Det ser jag fram emot att få se

Då har du också ganska stadiga damer! Vore jag som du skulle jag skippa torrfoder helt och ge lite fler grönsaker istället, det innehåller mindre energi och mer vitaminer och nyttigheter. Vitkål innehåller ju inte så jättemycket c-vitamin om man jämför med exempelvis paprika, persilja, broccoli och blomkål. Omväxling förnöjer Det är jättebra att de har grenar och pinnar, och de kommer med största sannolikhet att äta mycket hö trots att de får mycket grönsaker.

De är nog bara maximalt bortskämda som vanligt, Wilmers djur....

Ja, Humla inte är de magra inte.. Eller, ja, Isa är lagom. Båda springer benen av sig på golvet så de rör i allafall på sig Just nu galopperar de runt så att golvet skakar Här kommer bilden på Isa på mysrullen, och några andra som liksom halkade med.


lite godis kanske.jpg


Isa slappar på mysrullen.jpg


julgrans Indra.jpg


nyårs puss.jpg

Åhh vilka charmtroll Gillar Isas stil på mysrullen, med tassen framåt. En fin liten dam? Och vilken nyårspuss! Indra är också ljuvligt söt.

En liten bild på flocken från tidigare ikväll:

[attachment=29393:persilja.jpg]

Flockutfodring, enda sättet att få alla på bild samtidigt kanske? Jag har testat torkade persiljekvistar, de är ganska populära men inget är som färsk persilja. På din bild ser man tydligt vem som är bebisen i flocken ännu.

Min gråvita Indra ser alltid lite ledsen/fundersam ut på munnen, kolla bilden under granen. Jag undrar vad det är som gör det, för det är inte sådan hon är, bara hur utseendet tolkas av mig.

Julgransbilden är i alla fall otroligt söt.

Ja det har du rätt i, nästan som om hon snörper på munnen, hahahahaha, men jag tycker att hon är jättesöt..

Ja, snörper på munnen, det är så det ser ut Stackars lilla tösen, gå omkring och se missnöjd ut, fast hon är den som är mest frammåt, mest tiggig, pratar mest och är modigast.

Jag tror att hon gömmer sig under den lite tuffa masken för att luras lite

Hihi, ja där satt de, såklart hon inte vill visa sig för sockersöt. Syrran däremot smyger med hur envis och bestämmande hon kan vara med ett lite försiktigt uttryck.

Är det persilja de äter? Skumögd gammal tant undrar...

Ja det är bladpersilja en riktig favorit för marsvinen, och fullspäckad med c-vitamin.

Blir dom inte sjuka i magen av vissa sortes gräs, klöver, etc etc när dom betar det färskt ? Jag vill minnas att man måste hålla efter hästar så att dom inte får för mycket av vad det nu är..klöver kanske det är..

Så länge man introducerar gräs och klöver successivt på våren/försommaren så att magarna hinner vänja sig, så är det inte några problem med att låta dem beta hela dagarna.

För en gång skull kommer jag inte med en fråga...Tänkte bara säga att min väninnas barnbarn som fick 2 marsvin i julas, har varit inne och läst din blogg som blev väldigt populär. Jag gav henne den så att hon skulle kunna gå dit och lära sig lite om skötsel, och titta på bilder etc. Så nu tackar jag för att ha fått tillgång dit...

Lissa, vad ska det vara där det är ett rött kryss i din signaturbild? *nyfiken*


Pälsbollarna hälsar från höhögen.

HUMLA!


Hur går det med lilla Ingrid? Det var längesedan vi fick någon rapport....

Lissa: Vad roligt att sidan kan komma till användning. Alltid roligt att höra att det uppskattas

Meriona: Allt är bra med lilla Ingrid! Hon gör sakta med säkert framsteg. Hon har verkligen anpassat sig och är en del av flocken, men vi jobbar fortfarande på att få henne att lita på oss människor. Hon har börjat att ta mat från handen, men varje gång man ska plocka upp henne flyr hon i panik. Men det är bara tid & tålamod som gäller.

Idag tog vi en ny gruppbild på alla våra marsvin:

Jag tillhör också dom som haft en hel del marsvin under åren som gått och dottern var yngre.Sist hade vi två flickor,en peruan och en alpacka båda från Malaxi´s.Dom dog med bara någon månads mellanrum och då var dom inne på sitt 10:e levnads år.Mycket sorgligt var det,men samtidgt var vi väldigt glada för att fått ha dem så länge.

Ibland kan jag längta efter marsisar väldigt mycke,och tycker det är alldeles underbara små djur.

Humla: Men himmel vilken härlig bild, hur gör du för att hålla dem stilla?
Skönt att lillan mår bra, ojoj vilken tålamod ni får ha. Men hon kommer sig nog ska du se.

Erika: 9 år! Det är inte dåligt det för ett marsvin!

Meriona: De är inte stilla, det är en ögonbilsbild Jag satt och "rättade till dem" och försökte hålla dem stilla, min sambo fotade. Vi tog säkert 50 bilder och det var bara ett par stycken som blev bra (där alla är med, är stilla, sitter mer ansiktet mot kameran o.s.v.) Man får vara snabb

Erika: Det var verkligen en bra ålder för marsvin. Mitt äldsta marsvin hittills blev nästan 8 år.

Å, ny limpbild
Min Isa tar väääldigt sällan mat ur handen, jag undrar varför. Men hon är den som går att plocka upp och gosa med utan problem, då pussas hon hela tiden Hejja er och Ingrid, vad bra hon har fått det hos er Humla.

Jättefin bild Humla !! Ingrid i mitten för att få stöd och trygghet..gratulerar till tålamodet med kameran som ni båda har haft, och tackar för bilden...
Wilmer, nu har jag tagit bort krysset, sidan som hade mina bilder har ändrat adress och ägare, så jag tog bara bort det i stället...bra att du sa till...
Vad kan det bero på att hon inte tar mat ur din hand, för det kan ju inte handla om rädsla eftersom hon pussas o gosar utan rädsla, men dom har väl sin personlighet och uppför sig olika....

Guuud så gulliga de är!!!

Jo, de är ju som sagt personliga. Isa var den i flocken som höll sig gömd när jag kom och skulle välja marsvin, så det är nog den personligheten hon har skrottan. Fast hon är den som bestämmer i buren. Försiktig kanske är beskrivningen?

Föresten, på nya limpbilden ser man ju Ingrids underbara vita läpp

Kom du på det där med Ingrids vita läpp mitt upp i all beskrivning om Isas skygghet?? hahahaha
Om hon höll sig undan när du var där och valde så ter det sig ju som att hon fortfarande håller sig undan eftersom det verkar vara en del av hennes sätt att vara gentemot 2benta varelser, alla är vi som vi är, och det är ju skönt att andra accepterar oss för vad vi är...

Hihi, ja det kom över mig när jag scrollad upp och kikade på humlas bild attman ser den näpna vita fläcken nu.

Tokigt söta små grisar du har!

Själv har jag två honor, en lunkarya och en peruan, och för snart 4 veckor sedan fick jag tre lunkaryabebisar!
De är helt underbara, tre pojkar vart det!

Här är bilder från när de var nyfödda!

Unge nr 1:
[attachment=30416:marsvins...e_nr1_06.JPG]

Unge nr 2:
[attachment=30417:marsvins...e_nr2_16.JPG]

Unge nr 3:
[attachment=30418:marsvins...e_nr3_13.JPG]

Fast nu är det bara två veckor kvar tills de är 6 veckor och måste flytta hemifrån.
Men men, så är det ibland.
Hur som helst så är alla tre pojkarna till salu..

www.kullholen.se

Jaa den är så söt




Vilka underbara små knyten

Marsvinsbebisar är så söta. Hoppas att de får komma till bra hem, alltför många marsvin tvingas ju flytta runt pga att folk inte tänker sig för när de skaffar.

Ååååååååååååååååååååååååååå, hade den siste varit en hona Hjälp, sådana bilder är förbjudna i den här tråden.

Herrguuuuud !!!
Sådan bilder skulle vara straffbara !!!!

Skulle med lätthet kunna ta hem dem alla,men helt ärligt så är dom två nedersta mina favoriter.

jag är kär i nr. 3 och jag ska inte skaffa marsvin Fyy, du får inte visa såna bilder här. Visste inte att marsvinsbebisar var så söta, jag har nog aldrig sett bilder på så små

Dessutom begriper du väl att nu var jag tvungen att sno din bild, jag kunde inte hjälpa det (bara till min hårddisk, jag ska inte visa den för någon).

Vilka puddingar