Den har/hade en hjärnskada.

Generelt bør man aldrig hjælpe en kylling med at komme ud af ægget, for i langt de fleste tilfælde vil det være en svag kylling som her...

Jeg gjorde det et par gange de første år vi havde høns, men gør det ikke mere - selv om det kan være svært at lade være, når man kan høre den derinde!

Jag tänker inte alls som du Anja, hellre hjälpa den ut och sen avliva den om den visar sig svag. Inte kan jag se på när ett djur långsamt kämpar för sitt liv, det hade jag inte fixat.

Håller med helt. Naturen måste ha sin gång men när det inte är konkurrens hjälper jag självklart det utsatta livet.

Tack för svar!

Jag hjälpte ju min signaturtupp ur ägget, han var hur frisk som helst sen. Hemskt att låta bli och sedan undra om den skulle ha levt, om det bara var skalet som var segt.

Hej
Är alldeles "nykläckt" på den här sidan, men har gått och blivit hönstokig. Har äntligen flyttat ut på landet igen efter några år i lägenhet och letar nu efter några höns, gärna dvärg kochin eller svarthöns. Eftersom vi inte bor helt ensamma vill jag börja utan tupp, så får vi se om jag kan utveckla det efterhand.

Någon av er som vet var jag kan hitta dessa raser i Skåne?

Tack på förhand!

Välkommen Moule! Vad kul med en hönstokig till
Jag köpte mina Svarthöns på Hillesgården. Dvärgkochin - ingen aning, men kolla på blocket också.

Myosotis: Tack så mycket! Ska kontakta dem så får jag se om de kan hjälpa mig, tack för tipset! Hur tycker du att de två raserna är till sättet?

Dvärgkochin har jag ingen som helst erfarenhet av. Svarthöns är de mysigaste höns du kan tänka dig, lugna och tama och tillitsfulla. Jag fick avliva min svarthöna i våras. När hon var ung brukade on sitta i mitt knä och leka med knappar och dragkedjor på mina kläder, men det slutade hon med när hon blev vuxen. Nu har jag bara tuppen kvar av den rasen, men jag ska skaffa minst en höna igen. De är ju så vackra också. Kanhända att du måste vänta länge på kycklingar, jag tycker det verkar som om de är väldigt sena, börja ruva sent på säsongen alltså.

Hej
vi bor i på en gård i Skåne och vi har haft många olika blandras-höns. Idag har vi köpt fem nya Ancona-damer. Barnen har köpt var sin höna och jag tre till. Jag har precis släppt de i hönshuset med de gamla höns, tio svenska damer och en tysk dvärgtupp. De satt sig allihopa på pinne och än så länge är det tyst i hönshuset. Jag har alltid bott i en stor stan utomlands men älskar att bo på gården. Härligt med en tråd om höns!!!

/Carola

Ancona, det fick jag kolla upp i boken. Spännande! Berätta gärna mer om dina höns! Du kanske har bilder också?

Här kommer bilder på goda vänners höns:



Ung faverollehöna i väntan på drinken
Bröderna har precis börjat gala, det låter komiskt men de lär sig väl snart.



En hel hög med kycklingar som jag passade för ett tag sen (syskon till den som inte åt). Mest faverolle, en wyandotte, några är förmodligen värphybrider. En av faverollehönorna brukade flyga upp på min rygg. Inte med på bild är några stora broilerkycklingar som jag hoppas att de slaktar snart. Det var hemskt att se, de växte i rasande fart och kan nu knappt gå längre. Benen är tjocka men åtminstone inte förvridna. Efter några vaggande steg sjunker de ihop och blir liggande, de brukar ligga ner och äta också. Jag visste inte riktigt hur mycket av detta djurplågeri som beror på att de inte får röra sig och får specialfoder, men nu har jag sett att det mest är generna, för dessa har ju fått vanlig mat och fått röra sig. Det är synd om dem. Tänk på det när ni köper kyckling i affären, hur ont de har haft i sina förvridna leder. Har läst om försök där de fick välja mellan mat med eller utan smärtstillande medel, de åt alltid det med smärtstillande.

Nu har vi gjutit en tröskel till inhägnaden. Lånade favorithönans fötter för att göra avtryck innan betongen hade stelnat. Sen tvättade jag hennes fötter och släppte henne. Enda reaktionen var att hon ville ha godis (vilket hon naturligtvis fick). Det är så underbart med örädda lätthanterliga höns!!

Fint

Oiiiiiih vilka söta små fötter! Skulle vilja ha sådana plattor i hela trädgården!

Påminner om när vi lät ökenråttan kliva i pepparkaksdegen, det blev jättefina pepparkakor.

Det påminner lite om Hollywood! Där får ju stjärnorna göra sina handavtryck i cementen på boulevarden!

Bjöd du gäster på dom?
Berättade du i så fall hur mönstret på kakorna kommit till?

Walk-of-fame fast med hönor.


Jadå, alla vet att vi är lite knäppa. Och ökenråttorna är så renliga så, troligen mer kollijox på bakbordet än under deras tassar.

Oj, nu har jag läst hela tråden! (tog några timmar och koppar te)
Jag köpte hönsboken när jag och min man flyttade från lägenheten i Gbg till ett hus på Orust för tre år sedan. Sen kom vi inte längre... Men efter att ha läst den här tråden blev man ju riktigt sugen igen!

Precis den där boken som jag brukar tjata om för att den är så bra! Klart du ska skaffa höns!

Jag vill också ha hönor jue!

Vi har leasat ett hönshus på jobbet (demensboende), 4 hönor och 2 kycklingar av okänd sort anlände i slutet av maj (eller om det var början av juni.. mitt minne är dimmigt värre..) Visst finns det ett par av de äldre som kan roas med att sitta och titta på hönorna men inte så många som man trodde kanske.. Nåväl.. Värpt bra har de iaf gjort så vi har fått fina grön/blå aktiga ägg att göra sockerkaka av..

tycker det är himla tråkigt med all negativ respons som kommit både från grannar och en del av personalen.. Det tog ca 3 timmar innan första klagomålet kom från en grannfastighet gällande dålig lukt.. Jamen Så vi rullade det på andra sidan boendet och därifrån nådde den dåliga lukten tydligen inte grannens känsliga näsa.. Där har de sedan fått stå i fred och kommer att stå där tills september eller oktober..

Härligt med djur på äldreboenden! Det kanske tar lite tid, de flesta inser inte att höns är personligheter precis som hundar. Du anar inte så många "roliga" kommentarer man får när man t.ex. tar sina höns till veterinären om det är något fel. "Haha, varför nackar du den inte bara, haha" Mina höns är uppkallade efter mina släktingar, hönan som dog i höstas hette som min faster. När jag berättade det för min faster i telefon var reaktionen "åt ni upp den", jag hade just förlorat en kompis/familjemedlem. Inte kul alls. Men alla som har träffat mina höns brukar tycka om dem och säga något i stil med "Oj vad tama och trevliga de är, jag visste inte att höns kunde vara det etc." Så om man inte haft höns själv ser man dem nog mer som en nytto- eller prydnadsdetalj tills man har lärt känna dem.

Dumma grannar

Jag är helt inne på din tanke Myosotis! Skaffar jag höns ska de bli så tama som möjligt!

Hur får man dem att bli det? Ruva äggen själv? Köpa riktigt små kycklingar?
Jag hade underlater som liten som vi fick riktigt tama... Handmatning och daglig kontakt... Vilket är ditt bästa knep?

Ursäkta att svaret har dröjt, jag hade inte tid att svara utförligt just då och sen har jag glömt det.
Jag är helt emot maskinkläckning. Enda gången jag hade kycklingar var de naturruvade och jag hanterade dem varje dag, plockade fram dem under mamman och höll dem en stund, tog även med dem in ibland (tittade på em-finalen i fotboll med en kyckling intill halsen i första halvlek och den andra i den andra halvleken. Man får ju hålla dem varma så de inte gråter).
Undvik att jaga efter och fånga hönor, det blir de bara rädda av. Mina är så tama och så vana att få godis ur handen så de flockas runt mig så fort jag går in till dem, då är det väldigt odramatiskt att lugnt men snabbt och bestämt lyfta upp en. De som inte kommer tillräckligt nära får vara ifred då, måste man hantera dem kan man göra det när de har gått och lagt sig. För att göra vuxna höns tamare har jag tagit maten ifrån dem och sen gått in många gånger per dag och handmatat dem. Är de hungriga kommer de, särskilt om man redan har tama hönor, de tar ju efter varandras beteende. Sen efterhand har jag krävt att de skulle komma upp i mitt knä för att få mat, först kan man ju sitta på marken med utsträckta ben, sen kan de hoppa upp i knät när man sitter på huk. Min tama höna, en av de ovannämnda em-kycklingarna, flyger t.o.m. upp på min arm. Om de är vana att sitta i knät varje dag och bli klappade kan man sen hålla om dem en stund och släppa igen, sen hålla fast och lyfta upp osv. Jag kan hålla fast mina med en hand och mata dem med den andra, hade de varit stressade hade de ju inte vågat äta då. Det funkar jättebra tycker jag, vill man ha tag i en höna behöver man inte springa efter den, med hela flocken kacklande och springande i panik, utan man sätter sig på huk och så hoppar den upp i knät eller kommer så nära att man kan ta den. Det låter kanske arbetsintensivt, men så har jag aldrig upplevt det, jag gillar att umgås med dem. Det där med att de bara får mat i knät har jag bara gjort vid några tillfällen i några dagar för flera år sen. Skaffar man nya hönor till en tam flock behöver man inte göra om det, de blir tama automatiskt, särskilt om tuppen är lugn och tam. Undvik hastiga rörelser i början tills de har lärt sig att lita på dig, har man väl skrämt dem kan det ta lång tid att åter bygga upp förtroendet. Ibland får de någon fånig fobi, t.ex. för vita skor. Då tar jag hellre av mig dem så de inte förknipper mig med den inbillade faran, och så ställer jag in skorna till dem. Eller hänger byxorna eller vad det nu kan vara. Sen får de på egen hand komma över rädslan med hjälp av godis utlagda runt/på föremålet.
Det var mycket intressant att följa mina bekantas maskinkläckta kycklingar som jag visade bilder på. Båda kullarna var i köket under värmelampa när de var små. Första kullen släppte de ut mycket så de fick springa fritt på golvet, sen jagade de in dem i ett hörn när de skulle fånga i dem igen. Trots att de blivit hanterade varje dag är de nu misstänksamma och vågar knappt komma ända fram och äta ur handen. Andra kullen hade de inte lika mycket tid för, så de hanterades inte lika mycket. De är nu jättetama, en flög jämt upp på min rygg när jag passade dem. Så det här med att jaga efter är nog rätt så traumatiskt för dem.
Jag har fått fler argument emot maskinkläckning genom att iaktta dem, de verkar nästan lite störda ibland. De sandbadar inte och vågar inte smaka något som är nytt. Föder man upp dem naturligt så mamman får värma och uppfostra dem är de med i flockens aktiviteter, lär sig vad som är gott, hur man undviker bråk och vad varningssignalerna betyder.

Tack för härligt långt svar! Intressanta studier du gjort angående maskinkläckta höns.
När jag skaffar höns ska jag se till att få naturligt kläckta!
Antar att vissa raser är mer misstänksamma än andra, men med din metod verkar det ju som att de flesta borde kunna bli någorlunda handtama.
Jag har inte kunnat bestämma mig ännu för vilken ras jag vill ha... får ta och åka runt och titta på olika!

Visst är det så, jag gav ju bort mina åsbohöns för att de var så hysteriska så det smittade t.o.m. av sig på mina lugna tama andra höns. Vill du ha så tama som möjligt kan jag bara rekommendera sebright, de är födda tama, nyfikna och utan självbevarelsedrift. Å andra sidan misstänker jag att de ofta är maskinkläckta då de inte är så benägna att ruva själva och folk nog inte bryr sig om att använda en ruvhöna av annan ras.

Lånta fjädrar:





I själva verket en hel lånad tupp. Han kom idag, av olika anledningar dröjde det längre än jag ville men nu är han här och ska befrukta lite ägg ifall min höna vill lägga sig en gång till. Alldeles för sent antagligen...

Vilken snygging!
Vad gör du av K under tiden?

Håller tummarna för snuskigt mycket bebisar!

Han får vara i den gamla inhägnaden tillsammans med G. Ett fasligt galande blev det.

Det kan jag tänka. Tur att du inte har så många grannar.

Men, Myo!
Har du blivit bordellmamma?


Hoppas att det tar och att det blir småttingar så småningom!


PS. Undrars om man skulle kunna ha en höna på terrassen. Blir ju så sugen varenda gång jag går in på den här tråden.

En ensam höna är det nog synd om, de är ju flockdjur. Men 2-3 dvärghönor skulle absolut funka!

Jo, jag tänkte nog att det skulle bli synd om en ensam stackare.
Men, hur mycket plats behöver 2-3 dvärghönor, tro?
Skulle något sådant här funka? Den har ca 2 x 1,5 m bottenyta:


Men, hur gör man på vinter i så fall?

Det skulle absolut funka! Klart att de uppskattar att ha ännu mer plats, men med tanke på hur hönsen har det som vi i vanliga fäll köper ägg av, är detta rena paradiset. De kanske kunde få gå fritt på en större yta när du hemma. Det skulle räcka för vintern också, behöver inte vara så värst isolerat. En sittpinne i den övre delen, och så kan man hänga för ett skynke eller stänga en lucka eller liknande riktigt kalla nätter. Att sovdelen är liten är bra, de producerar ju rätt mycket värme själva, och sätter man pinnen ganska högt blir det varmt nog. På sommaren måste de kunna uppsöka skugga.
På terrassen är det väl stengolv eller så, det är tråkigt och kallt att stå på, de måste ha tillgång till sandbad, något att krafsa i och grönt att äta. Förslagsvis en låda med torr jord och kanske grästorvor utlagda på resten av golvet, och så kan du dessutom ge dem våtarv, gräs, maskrosblad, sallad osv. De sprätter ju mycket, man skulle kunna tänka sig en högre kant nertill så inte hela terrassen blir jordig. Jag skulle plocka bort bajset, det blir så lite så det tar bara en kort stund varje dag, så luktar det inte och de slipper gå i skiten.
Ett problem på vintern är ju om vattnet fryser och du inte är hemma, men det finns värmeplattor att köpa som man ställer vattnet på så det hålls isfritt.
Tänk om alla som har möjligheten hade haft några hönor på balkongen eller i koloniträdgården, så mycket lidande som skulle förhindras när ingen längre behövde köpa koncentrationslägerägg eller "frigående inomhus" som nästan är ännu värre!

Härlig tanke Myosotis!
Det är tur att det finns kravmärkta för oss som inte hunnit skaffa egna ännu...

Visst är det bra med kravägg, köper alltid såna när mina egna inte räcker till. Men de hönsen är också för många per kvadratmeter med social stress och allt vad det innebär.

Stort tack för ett jättebra svar!

Så här skulle det kunna se ut (orkade inte bry mig om perspektiv o dyl men storleken stämmer ungefär):
[attachment=54199:IMG_42761.jpg]

Med tanke på att terrassen (6 m x 3 m=18 kvm) är helt innätad p g a mina tre katter så skulle de absolut kunna få komma ut några gånger om dagen eller helt och hållet när jag är hemma. Idealet hade ju varit om de kunnat ströva fritt på hela ytan men det vill jag nog inte.

Galleröppningen på själva huset (bredvid träluckan) hade jag tänkt att sätta igen antingen med glas/plexiglas eller trä för att det inte skall dra in. Och kanske en typ av "kattlådslucka" för utgången till rastgården?

Det är trädäck på terrassen och under det rostfri plåt. Jag funderar på om man skulle ställa den på en sockel eller ben och göra en "balja" av trä eller plåt som botten på buren med en liten lutning och avrinning på kortändan så att det inte blir vatten stående i den. Då skulle man kunna ha gräs, täckbark, några växter och en sanddel också. Det gör det också lättare att rengöra (spara gödslet till växterna kanske? ) Dessutom får man en luftspalt under som nog kan vara bra för såväl trädäcket som burbotten.

Terrassen ligger i söderläge och bilden är tagen mot öster så den kommer att stå i sol hela dagarna. Men, dels får de ju skugga av räcket och husdelen och dels kommer det att (förhoppningsvis) att växa upp en Lyckefund i det hörnet som ger skugga. Annars är det lätt att hänga upp någon form av avskärmning som ger skugga.
På vintern kan man ju lägga några gamla mattor över om det skulle behövas. Jag har dessutom el ute på terrassen så att man skulle kunna hänga upp en lampa och ha en värmeplatta till vattnet. Eller golvvärme, men det blir nog dyrt!

Jag håller med dig om att fler borde kunna ha ett par hönor för ägg till husbehov. Det behövs ju, som du skriver, inte så mycket för det. Och bara tanken på att kunna hämta sina egna ägg alldeles utanför balkongdörren är ju underbar!

Jag gillar din idé jättemycket!! Det var någon som tidigare skrev att det hade varit kul att ha höns på balkongen, men det var visst inte menat på allvar. Kul att se att du verkligen funderar på det på allvar! Det är ju en stor terrass, det kommer att bli jättefint. Vad duktig du är på att mixtra med bilder, sånt kan inte jag. Det är sebright på bilden, i verkligheten skulle de vara mindre i förhållande till buren, så de skulle få mer plats än det ser ut. Är det nät över så det regnar in? Det kanske är bättre med tak över hela eller största delen, för ibland kan det ju hålla på och ösregna i flera veckor, och då får de en väldigt liten yta att röra sig på om de bara kan söka skydd för regnet under sovrummet. Tänk på snön också, det är lättare att hindra den att komma ner där från början än att behöva röja bort den sen. Luftspalt under buren låter smart.
Om du planerar att ha växter där inne kan du inte räkna med att de blir särskilt långlivade, de kommer säkert både att äta på dem och krafsa fram rötterna. Kanske bättre med en kruka som man kan byta ut då och då. Det skadar inte med lite struktur som t.ex. just en kruka som hönan som är lägst i rang kan gömma sig bakom vid behov. Kanske ett litet tak som de kan hoppa upp på, på sätt blir ytan större som de kan utnyttja.
Man brukar säga att de sandbadar, men egentligen är det torr jord de behöver till det. Sand/grus behöver de också, de äter regelbundet små stenar som hjälper dem att mala sönder födan. Inte fin sand och inte stora stenar utan lagom stora småstenar. Det kan man bara kasta in till dem då och då, det räcker också om det finns lite småsten i jorden.
Lova att berätta och visa bilder om det blir av!

Tack!
Jag har ingen aning om vad burarna kostar men de är nog inte billiga så i år lär det inte bli, men kanske nästa år eller året därpå.

Jag kunde ju inte låta bli att surfa lite igår kväll på höns och blev lite förälskad i dvärgkochin (vilket jag först inte trodde att jag skulle bli). Men, de hade så många fördelar åtminstone av det jag kunde läsa mig till: bra värpare, bruna-ljusbruna ägg (Vet inte varför jag tycker bruna ägg smakar godare än vita. ), lugna och sociala och lite större än sebright men ändå inte för stora (tänker lite på katterna och hundarna och interaktionen dem emellan), finns i en massa färger och väldigt söööta!
Funderar lite på dvärgwyandotte också som verkar ha liknande egenskaper som dvärgkochin ovan fast den är lite större men nästan ännu söööötare . Sedan verkar det som att det är lättare att få tag på dvärgkochin än dvärgwyandotte. Men det skall jag låta vara osagt då jag nog inte letat tillräckligt ännu.

Jag kollade lite på vad det fanns för andra burar och fastnade lite för den här också:

Den tar mindre plats på terrassen men har ändå ungefär samma kvmyta fast på två olika nivåer. Dessutom skall de ju få kunna komma ut på hela terrassen också. En fördel är med den är ju också att de blir ännu mer skyddade från väder och vind.

Eller den här:

Samma yta fast högre burdel om man t ex vill sätta in en trädgren för dem att sitta på - fast det kanske inte dvärgkochin och dvärgwyandotte är intresserade av?

Den här känns lite liten men ändå praktisk både vad gäller storlek och konstruktion:

Den kanske kunde funka om de även får vara ute på terrassen. Sedan finns det lösa inhägnader att köpa till om man tycker att det blir för litet eller om man gör en själv av kompostgaller.


Till alla burarna finns det överdrag som man kanske skulle kunna använda vid dåligt väder och på vintern. Men, jag är lite tveksam p g a plasten.
Några ex:



Sedan kan man fylla en del av utrymmet direkt under taket på alla med t ex halm som isolering (löst innertak). Jag har dessutom så att jag kan sätta upp någon form av tak ovanför buren om det behövs så att det inte snöar på den.

Vad gäller växter tänkte jag nog mer på sådant de kan sprätta omkring i och äta som de vill t ex grästuvor, groblad, maskros, sallad etc. Allt i kruka och/eller låda (glassboxar eller sådan där blå champinjoner brukar ligga i kanske?). Inget som odlas för prydnadsvärdet m a o utan utbytbart.

Vad härligt! Nu har jag något att tänka på, planera och drömma om hela vintern.

Edit: Nu hittade jag den här hemsidan med en familj som föder upp båda raserna inte så långt från mig. Och dvärgwyandotten i precis den färgen jag är så förtjust i.
http://www.baath.nu/Rashonsen/Rashonsen.htm

Detta är 2 x 1,5m som du skrev att den första buren var. Kanske lättare att få en uppfattning när man ser ytan med höna på så lilla sebrighten fick ställa upp på lite fotografering.



Dvärgwyandotte är vackra.

Åh, vad bra! Tack! Då får man ju genast lite mer proportion på det hela. Vad snällt av dig och vad snällt av lilla sebrighten att ställa upp som modell!
Är det ok om jag sparar ner den bilden för framtida planerande?

Vad söt hon är lilla sebrighten! Hon ser ju inte ut att ha det trångt i sin ruta i alla fall.
Men, visst hade du en guld också? Eller hur var det?

Det var så lite och visst får du spara ner bilden. Hon promenerade därifrån sen Ja, jag har en guld också men hon är hispigare av sig, hon hade inte passat för det här uppdraget.

Tack!
Man får vara glad att hon var kvar så länge att du hann ta bilden i alla fall.

Vad tror du om mina tankar kring de andra burarna?
(Jag hoppas att du säger ifrån om jag kommer med alltför många (och dumma?) frågor.

Finns det dumma frågor? Aldrig hört talas om. Fråga på bara, det är kul att kunna hjälpa till.
Jag tycker nog att så stor bottenyta som möjligt är att föredra. En underlägsen höna som vill gå undan för en dominant springer nog mer rakt fram, gör sig liten, ställer sig i ett hörn eller bakom någonting, i nödfall fladdrar hon upp. Jag tror inte att hon normalt i den stressiga situationen tänker på att det finns en våning till som hon kan gå upp på, dessutom kan ju en dominant stå där och kontrollera uppgången. Men jag vet inte säkert, jag bara försöker tänka som en höna. Snart börjar jag väl kackla också eftersom jag bara umgås med höns.
Mina är i ju olika storlekar och åldrar med en väldigt utpräglad rangordning, jag har en känsla av att syskon är snällare mot varandra, så du bör kanske satsa på systrar ur samma kull som har växt upp tillsammans, då blir det nog lugnare och mindre stressigt för dem på den lilla ytan.

Det var en grann tupp du lånat in.
Svarthöns har funnits här på gården i närmare 20 år.

Det är ju lite sent att avla nu men har hönan gått utan den andra tuppen i tre veckor så slipper du ju vänta på det och kan tuta & köra direkt. Det kommer säkert att gå finfint.

Jaså har du också svarthöns vad kul! Anledningen att jag lånat honom är att min tupp verkar vara steril. Bara äggen blir befruktade spelar det ingen roll vem som är pappan, så nej, ingen väntetid. I fjor trodde jag att det inte var bra att försöka en gång till så sent på säsongen efter att första försöket misslyckats, men sen hörde jag att det inte var några problem. Vi får väl se, jag tror hon funderar på att börja rugga istället.

Just nu har jag bara en svarthöna kvar. Jag gjorde mig av med nästan alla djur för två år sedan inför en operation.

Jag visste att jag inte skulle orka med allt och ville lägga det på någon annan att ta hand om mina djur. Gamla Berta kunde jag däremot inte göra mig av med.

Min systers sambo har fastnat för rasen och fick en kvartett i födelsedagspresent av systeryster så nu finns det fler på gården igen. Berta ska lånas ut till honom till våren. Hon är större än hans djur så hennes blod behöver blandas in för att bättra på hans djur.

Tyvärr är det för mycket inavel i rasen och iom det så har djuren krympt i storlek.

Eftersom att det är lätt att se om djuren är inavlade så tar jag alltid tuppar så långt som möjligt ifrån. Förhoppningsvis har blodet blandats ut rejält så tuppen och hönsen inte är för nära i släkt.

Jag har börjat få lite mer ork nu så Svarthönsen är på intågande hit igen. Berta kommer att få utgöra grunden i mitt avelsarbete med rasen så jag får in bättre storlek på avkommor framigenom.

Intressant! Är det bara på storleken man ser att de är inavlade? En bekant till mig har en svarthöna med röd kam (som kommer från en genbanksbesättning, så hon är renrasig. För övrigt är det nog en syster/halvsyster till tuppen på bilden), tyder det på hur stor grad av inavel det är? Bör man avla på en sån?
Detta med sterilitet kan väl också bero på inavel?

Nej, storleken ser du det bara på om du vet hur stora de egentligen ska vara. Jag tittar på vingpennorna. Jag ska ta kort på några av djuren så ska du få se där. Det är lättare att förklara och förstå när man får se det.

Genbank ger jag inte så mycket för. Där avlas det på djur som inte är helt rastypiska och röda kammar kan t.o.m tillåtas ibland.
Jag är stenhård med vad jag avlar på. De ska vara svarta på kroppen, benen, kam & slör. När de slaktas ska även köttet vara mörkt.
En tupp som har svart kam Kan ibland på våren/försommaren bli en aning mörkt purpurfärgad i kan och slör. Detta är naturligt. Tittar man på ett djur med röd kam så der man när vårkänslorna trillar ner att de blir mycket rödare.

Avla inte på djur som inte är helt svarta.

Får jag avkommor som inte är korrekta så får de gå på tillväxt för att sen hamna i frysen. Jag säljer inte några sådana djur.
Första och andra kläckningarna på våren (detta gäller svarthönsen) har jag djuren gående en & en under den vecka som jag samlar ägg. De läggs också separat i kläckarna. Detta för att jag ska ha koll på om nån höna ger ifrån sig röda kammar. Detta gör jag bara när det handlar om nya avelsindivider. De gamla går tillsammans.

Du kan avla med den tuppen och hönan men bör skaffa in en ny tupp inför nästa vår.

Sterilitet kan påverkas av inavel ja, om den är inavlad i generationer men det är inte säkert att det är orsaken till varför din tupp inte funkar.
Har din höna haft kycklingar tidigare? Hur gammal är din tupp? Den på bilden är ca 2 år?

Djur i det vilda har sällan inavel. De lever på ett annat sätt än vad våra domesticerade djur gör. Hos oss har de inget val.

Du får gärna börja kackla massor för min del. Det är ju precis dina "hönstankar" man är ute efter när man inte har haft höns på över trettio år och då bara på somrarna.
Jättebra tips och "hönstankar" - de läggs till anteckningarna.

En undran - även om jag går händelserna lite i förväg:
Hur vet man att det verkligen är hönor man får? En tupp kan/får/vill jag inte ha. För man behöver väl egentligen inte en tupp i det läget som jag är i? Köper man dem vid en speciell ålder för att vara säker och kan det i så fall innebära svårigheter att hitta hönor? Jag lever nog i ett slags vanföreställning att man köper kycklingar som växer upp till höns, men jag kanske - hoppas att jag - har fel? Eller kan man se redan när de är små?