Tack tack

Ibland kan man fråga sig vad man håller på med egentligen

Håller med!

Idag ska jag GÅ (hör du det Stina ) i uppförsbacke ett tag på löpbandet. Kommer inte ha så mycket tid för först har vi personalmöte nu på fm och kl 13 ska jag sitta i telefonkonferens. Kl 15 bär det av till Gröna lund.... Det ska faktiskt bli kul med grönan även om jag inte är någon karusell-åkare (åksjuk ) Däremot har Alice, 11 år, lovat att hänga med in i spökhuset (det med levande spöken). Det ska bli kul att se!

Stina och GÅ hör inte ihop

Lady G
Du får lära mig lite grundövningar i din kampsport någon gång. Verkar kul.

Håller med, det låter inte som Stina.

Gärna, Krellus. Vi har jättekul, och de flesta fys-övningarna är nog så enkla att göra

Undrar när Stina är tillbaka med rapport om hur ryggen mår idag?

Hej, hej, nu är jag här!

Jag har suttit i möte hela förmiddagen och ett nytt möte efter lunch.

Vet inte om jag törs uttala orden - men det känns faktiskt lite bättre!

Jäkligt öm i baken är jag, men har inte kännt några nervilningar ner i benet alls sedan igår. I och för sig äter jag ibuprufen, men det gjorde jag under semestern också och då hjälpte dom inte mot nervsmärtorna.

Jag var i alla fall jätteduktig på lunchträningen. Sprang inte ett endaste steg! Utan jag gick, iofs fort och i uppförsbacke en stor del av tiden. Men ändå.... Jag hade inte så mycket tid, men det var jätteskönt att få röra på sig, häcken hade stelnat till ordentligt efter mötet på förmiddagen. Till slut visste jag inte hur jag skulle sitta, skruvade mig som en mask och det är så trångt i vårat sammanträdesrum så det går inte att resa på sig, då skymmer man för andra.

Men jag är i alla fall otroligt glad att nervilningarna inte känns. Kanske tyder det på att det inte är något med diskarna, eller så lyckades kiropraktorn få disken att pluppa på plats igen. Han gjorde vad han kunde för att försöka fixa det (om det nu var något sådant problem) för jag fick bland annat ligga på rygg, nerkasad längst ner på bänken så att ändan var i slutet på bänken. Ena foten i golvet och andra foten på hans bröstkorg. Och så hängde han upp över mej och tryckte allt vad han kunde! Tur att man inte var nödig!

Hälsar en försiktigt glad Stina!

Törs man jubla lite försiktigt än, eller är det för tidigt?

Så duktigt att du lyckades avhålla dig från att springa förresten! Måste erkänna att jag trodde att du skulle jogga lite åtminstone, men det var jättebra att du lät bli!

Nu får vi hålla tummarna för att det går över helt, även smärtan i baken.

Jag begriper inte hur jag ska klara av att träna idag, så här stel har jag inte varit på länge. Undrar om det är löpningens fel, jag är ju inte van vid att springa så länge. Fast det ska gå, måste gå helt enkelt!

Jag har lovat flera stycken att jag ska komma och hjälpa dem, om vi hinner för alla andra övningar.

Jag vill så himla gärna att det här ska gå över fort, för nästa vecka börjar alla höstterminspassen. Därför beslöt jag mig för att vara klokare än vanligt idag och dessutom var jag så himla öm i baken så det var helt enkelt skönare att bara gå. Men baksmärtan tar jag med glädje - bara jag slipper nervsmärtorna. Tror att det till stor del är "kiropraktorns fel" att jag är så öm. Dom är INTE lätta på handen! Min låsning i höften satt tydligen också väldigt hårt och djupt inne så den här gången fick han använda hela kroppstyngden när han "knäckte" höfterna. Tacka sjutton för att man blir öm!

Jag jublar lite tyst och försiktigt i smyg - du får gärna stämma in!

Stackars dej också som är så stel! Värm upp riktigt ordentligt bara så att inte du också gör illa dej!! Tänk på dej själv och låt bli att ta ut dej för att hjälpa andra om det inte känns OK - det hinns väl med en annan gång...

Nu ska jag sticka till Grönan och "åka karusell å äta karamell". Nej, jag bara skojade - ska inte åka karusell. (Och inte äta karamell heller för den delen, det blir nog en kall öl. Jag har ju semester imorgon!)

Vill gärna ha en rapport om hur din träning gick LadyG!

Och så vill jag få dregla mer över dina löprundor Krellus!

Hälsar Stina

Jag varnade han som skulle hålla i träningen för att vi körde stentufft i tisdags, så vi fick en underbar lagom uppvärmning som sakta ökade i intensitet tills man var i full fart och hade kul.

Det var minst lika intensivt idag, men på ett annat sätt. Vi sparrades, brottades och körde tekniker och jag var minst lika trött efteråt som i tisdags fast på ett behagligare sätt, om ni förstår vad jag menar?

Och jag lyckades för första gången att göra alla 50 situps i rad utan vilopaus! I vanliga fall gör jag 20*3 eller 25*2 beroende hur pigg jag känner mig men aldrig 50*1

Jag tror att träningen faktiskt går frammåt lite, ett litet steg i taget!

Jag har petat på magen halva kvällen, förundrad. Vid 30 brukar jag få mjölksyra och sen slår det snabbt. Men idag gick det jättebra och jag fick inte mjölksyra förrän sista tio!

Nu ska jag titta på TV och mysa en stund, jag känner mig ganska belåten med mig själv.

Undrar hur många i rad jag kommer orka göra när min stora trumma till mage har försvunnit!? 2 kanske!

Jag misstolkade dig i 180, men bilden jag fick i min förvirrade hjärna var att du kastar dig ner på golvet och börja göra situps samma dag ni kommer hem

Lite tidigt kanske, eller hur?

Du kommer att komma tillbaka i god form så småningom, men ge kroppen tid att hänga med i svängarna

Det viktigaste är att ni mår bra, bägge två, imho

Haha! Inte samma dag kanske! Men allvarligt talat....hur lång tid efter en normal förlossning kan man börja träna? Förra gången blev det ju snitt och då var det flera månader man måste vänta. Jag antar att det tar ett tag innan magmusklerna gått ihop igen efter graviditeten vare sig det blir snitt eller inte. Men efter en vaginal förlossning har man ju iallafall inga sår rakt igenom alla bukens hinnor.

Det beror helt på hur jobbig förlossningen blir, om foglossningen går tillbaka som den ska och magmusklerna hunnit hämta sig.

Sats skriver så här om saken:

"Efter förlossningen vill de flesta kvinnor komma igång med träning av magen. Hårdare träning av magmuskulaturen bör undvikas innan Linea alba separationen har gått tillbaka, detta varierar från kvinna till kvinna. Öka träningen gradvis."

(Linjen från naveln och ner mot blygdbenet kallas linea alba, den vita linjen.)

Man kan enligt sats kontrollera hur det står till:
"Kontroll av separationen kan man göra genom att i ryggläge med fotsulorna i golvet, placera händerna vid naveln så att fingertopparna möts mitt på magen. Därefter lyfter man huvud och skuldror från golvet så att bukmuskulaturen spänns lätt. En normal separation brukar ligga på ca 1,5-2 cm. Vid separation på mer ska bukens muskler inte tränas på traditionellt sätt."

Jag skulle vilja förenkla hela rubbet genom att säga: träna bäckenbottenmuskulaturen först, promenera och rör dig så mycket som känns bra men vänta med magträning tills bäckenbenets fogar och magmusklerna känns stabila igen (och det känner bara du).

Somliga är igång och tränar igen efetr 3-4 veckor, men det kan i vissa fall vara för snabbt. Men det hänger som sagt på hur lätt eller svår förlossningen blir.

Hoppas jag lyckades svara lite iaf, det är så individuellt att det är svårt att komma med bra tips och råd.

Tjipp! I dag cyklade jag till skogen o joggade. Första halvan körde jag som vanligt. Jogga ungefär halva sträckan o sen gå.
Tillbaka provade jag att köra med att räkna o jogga o gå varannan intervall. o så la jag in 50 snabba mot slutet. fy attans vad det br'ände i kroppen då. men jag varvade ner lugnt o tog en vanlig joggingtempo efter dessa snabba.
vilken färg jag fick i ansiktet!!

Grattis, vad dukitg du är! Intervall är bland det tuffaste du kan ge dig på, men det ger också snabbaste resultaten på kondisen. Starkt jobbat!

Jättebra att du "joggade ner" ordentligt också, det är inte bra för kroppen att man tvärnitar efter ett så intensivt pass.

Bra kämpat!

Det var ett bra svar tycker jag. Jag antar att man inte ens kommer att orka tänka på träning på ett bra tag efter förlossningen. Man har nog fullt upp ändå. När träningslusten så småningom kryper på så ska jag nog boka tid med en tränare på gymet. Det finns sjukgymnaster tillgängliga också så man kan säkert få hjälp med att bedöma om bukmusklerna gått ihop.

Tack Första tiden kommer du nog inte ha så mycket lust eller ork att träna, gissar jag. Det brukar bli lite för lite nattsömn och oregelbundna mattider, för att inte tala om en helt ny och spännande liten person att bekanta sig med

Och jag tror det finns gym där man kan ha med sig bebisen, mamma-barn gympa och liknande, det kanske vore något?

Hej på er träningskompisar!

Kul att läsa om era bedrivfter med löpningen anna_rispan och med magen LadyG!

I torsdags tränade jag skrattmusklerna på Grönan. Jag har ju besök av en kompis och hennes två barn (9 och 11 år) och vi var på Grönan. Barnen åkte som galningar och vi två vuxna tittade på och njöt av deras glada skratt! Susanne och jag avnjöt en jättegod måltid med ett gott glas vin nere vid vattnet medan barnen fortsatte åka. Sen gick vi alla fyra in i spökhuset. Attans vad kul vi hade! Det tog ett tag att övertyga barnen om att dom skulle våga gå med in, men sen fick vi göra det två gånger! Spökena (som ju är levande, utklädda människor) terroriserade oss hela tiden med att försöka skrämma livet ur oss!

Igår tränade jag uthållighet eftersom vi var i Skärholmen och där hade Stadium total utförsäljning på alla sina grejer. Tog säkert en halvtimme att bara komma in i affären! Men jag fick tag i ett par gympadojor (inte att träna i) för 45:- och ett adidaslinne för 45:- Susanne hittade massor till sig själv och barnen.

Jag är i alla fall väldigt glad, för baken och benet känns mycket, mycket bättre. Känner inga ilningar ner i benet, och ömheten i baken är också mycket bättre. Blev lite rädd efter besöket i spökhuset för då kändes det rejält, men det försvann till nästa dag.

Ikväll ska jag träna hörseln, för vi ska in till Kungsträdgården. Barnen vill se en konsert som radiokanalen "the Voice" anordnar med Petter och en massa andra artister. Fram med öronpropparna!

Tror att jag ska försöka ta det försiktigt med träningen tills återbesöket är gjort hos kiropraktorn. Ska kontakta honom i början på veckan för att boka in en tid. J

ag är så himla rädd att det ska bli sämre igen...

Hälsar Stina

Det är mycket bättre att ta det lugnt och låta kroppen läka helt innan du börjar träna på allvar igen. Låt kiropraktorn ta en titt igen och bedöma läget innan du gör något, även om jag vet hur frustrerande det är att inte få sin endorfinkick. Jag tänker på dig och håller tummarna för dig!

Idag klättrade maken och jag, och jag satte nytt höjdrekord, rejält. Det som fick mig att vilja komma ner var inte höjden utan den brutala mjölksyran som höll på att fräta sönder mina underarmar

Maken klättrade som om han aldrig gjort annat och klarade av flera leder idag. Det är dags för honom att byta svårighetsgrad känns det som. Det går för lätt för honom på de vi testat hittils. förvisso är han längre och lättare, men å andra sidan blir det svårare för hans större händer att få tag om de små greppen osv så jag tror inte han har så myket fördel egentligen, han är helt enkelt begåvad med envishet och tillräckligt sega muskler för att klara av lederna

Det firade vi med en rejäl Gusto-burgare (restaurang Gusto i Sumpan)

Jo, jag ska vara förnuftig och göra som du säger LadyG! Tack för att du tänker på mej. Det är i alla fall roligt att läsa om dina och er andras träning även om jag får hålla igen själv. Det påminner mej om vad som strax komma skall!

Igår fick jag i alla fall träna ryggen ordentligt (ja, jag vet att jag inte borde, men vad gör man inte för en liten 11-årig tjej). Jag och min kompis med två barn 9 och 11 år som är här på besök från Dalarna var i Kungsträdgården på konsert som The Voice ordnat. Det var 40 000 personer där och vi lyckades hamna nästan längst fram. Barnen såg ingenting så vi hade dom på axlarna stora delar av tiden. Jag som är starkast av oss två hade 11-åringen som väger 35 kg. Idag är jag lätt mörbultad! Dock inte i onda baken utan i övre ryggen. Hon kunde ju inte sitta still heller utan diggade hej vilt. Men vilken upplevelse för henne, jag tar lite ryggstelhet utan knot för att kunna ge henne det minnet! Hon råkade dessutom dänga till mej i ansiktet med digitalkameran så mitt ögonbryn sprack. Blodet rann vill jag lova! Lite läbbigt var det ibland för flera tjejer svimmade mitt i folkhavet.

Må så gott allihopa!

Hälsar Stina

Då var ni ju i mitt hemmakvarter! Jag bor precis ovanför Synsambutiken (mitt emot bingohallen). Vi var också på Gusto igår och tänkte äta, men dom öppnade inte förrän 16.00 och vi skulle ju in till Kungsan så vi gick på en indisk restaurang istället på Järnvägsgatan. Den var kanon, rekommenderas!!!

Kul för tjejen att få vara med om en sådan sak, det är ju ett minne för livet

Och i den positionen tror jag trycket på ryggen blir rätt, dvs inga konstiga böjningar eller något (ni stod väl rakt upp och ner och tittade på scen?) så det enda du lär lida av är träningsvärk förhoppningsvis

Maken tycker att du och din kille ska följa med och klättra på Salveo någon gång och jag är böjd att hålla med. Det vore jätteskoj imho. Du som styrketränar borde klara dig suveränt, i synnerhet som du är lätt samtidigt. Det är en fördel att vara stark och lätt om man ska flänga omkring på en vägg

Idag blir det ingen träning för jag är så öm i underarmarna att jag får mjölksyra av att gulla med katten...

idag blev det ett "dubbelpass" på skjutbanan. det andra kändes bättre rent poängmässigt, fler tioettor, men musklerna började klaga på obekväm ställning. undrar när jag kommer på hur jag ska bete mig så att det inte spänner sååå mycket i dem.

Spänner du dig? Morsan tävlingssköt förr (pistol och jaktskytte) och brukade prata om hur viktigt det var att man var avslappnad, vilket var ironiskt eftersom hon oftast var så nervös att hon skakade före en tävling

Det kanske bara är så att de musklerna som klagar först är de som blir trötta först, så att det går över när de blir lite mer vältränade?

Hur som helst håller jag tummarna för att du kommer på vad det är, så du vslipper klagande muskler

Ja vi stod rakt upp och ner och tittade på scenen så det är nog som du säger. Dessutom gick jag rakt ner med böjda ben och med ena benet framför det andra (som utfall fast med mycket mindre avstånd mellan fötterna) när hon skulle klättra upp och sedan reste jag mig spikrakt upp. Så det gick nog bra.

Jag tycker det skulle vara jättekul att hänga med och klättra någon gång, men tyvärr har jag en sambo som jag aldrig i livet skulle lyckas få med på det! Han gillar inte träning över huvud taget.

Men "flänga omkring" veti gudarna om jag skulle greja, jag är inte den där smidiga typen. Glöm inte vad kiropraktorn sa till mej: "men människa vad stel du är" Jag tror att det är träningens "fel", jag blir stelare och stelare tycker jag. Men jag kämpar på med dina stretchövningar och så ska jag ju masseras. Hoppas dom töjer och drar också, men det kan man kanske be om.... Undrar om man inte kan gå till kiropraktorn och få massage förresten, har för mig att jag hört att han ger det också. Det kanske vore en bra idé?

Oj, oj, ont av att gulla med katten! Då är det illa!

/Stina

Du som bor så centralt i Sumpan har ju gångavstånd till Salveo förresten

Man kan ju flänga med måtta också, jag blir stel som en pinne eftersom jag är höjdrädd. Fast jag vägrar ge mig också, och jag har bestämt mig för att komma högst upp en dag.

Vi kan ju klättra utan sambon också, han kan plåta eller dricka kaffe (de har en kafeteriadel med utsikt över väggarna) så han får se vad han missar

ja förmodligen är det oträning. när jag gick gevärsskyttekurs så läste vi om träning bland annat. att konditionen är viktig eftersom andningen och så påverkar. samt styrka för att ha stabiliteten i kroppen.

Ja vem är inte höjdrädd! Men allt som inte dödar härdar, eller hur!

Det vore verkligen kanonkul att hänga med en gång och testa! Jag vill bara bli riktigt, riktigt OK i ändalykten först så att jag inte sabbar något. Kan tänka mig att jag kommer att vara spänd som en fiolsträng i hela kroppen (av skräck) och det mår nog inte min akter så där jättebra av just för tillfället. Men senare följer jag jättegärna med om jag får!

Idag ska jag gå och prova att jogga en LITEN bit på löpbandet. Jag har inte sprungit ett steg sedan senaste kiropraktorbesöket! Efter det ska jag träna lite överkropp.

/Stina

Lägesrapport: Joggade 5 km på löpbandet idag. Kändes riktigt OK. Skippade styrketräningen eftersom jag ska köra det imorgon. Lite svårt att slappna av när jag springer, eftersom jag gärna vill "känna efter" hela tiden och då tycker man sig känna... Men som sagt, det gick bra - fast jogga är kanske en lätt överdrift, jag "lufsade" snarare. höll 8 km/tim.... Glad ändå!

/Stina

Suveränt, då säger vi det!

Jag ska ta det lugnt några dagar, har opererat ut en visdomstand (så tomt det känns där den varit!) och är lite rädd att sparring och sånt ska slå upp stynget. De där rötterna sitter verkligen som berget även om resten av tanden var kass. Undrar varför visdomständerna är sämre än de andra?

Om en månad ska nästa visdomstand ut också, innan den blir ett problem.

Hoppas du inte får fan för träningen nu, utan att det bara blir bättre och bättre. Bättre att lufsa och inte göra sig illa imho

Säkert bra att du tar det lugnt! Jag har också opererat ut två visdomständer, fast mina kom aldrig upp utan dom växte framåt och tryckte på dom andra tänderna. Det var inte kul - i alla fall inte efteråt! Dom fick ju gå ner i benet för att få fram tänderna och jag såg ut som en hamster efteråt!

Så här står det på vår sida om visdomständer:

Platsbrist i käken
Visdomständerna bildas och bryter fram sist av tänderna. Det är vanligt att det inte finns någon plats kvar i käkarna när visdomständerna ska komma upp.

Platsbristen har blivit vanligare under människans utveckling. Det beror på flera orsaker, till exempel att dagens mat är lättare att tugga så att vi använder våra käkar och tänder mindre. Då behåller tänderna sin ursprungliga storlek och nöts inte ner.

Betr gårdagens lufs så känns det helt OK i aktern!

No worries Stina, jag skriver något läcker inom kort. Vem vet, jag kanske lägger till ett litet foto från halvmaran.

Gör det!!!

Idag är jag öm som om någon fläskat till mig med en riktigt rejäl höger! Ingen träning för min del, jag kan knappt gäspa ordentligt...

Oj oj, stackars dej!

Jag tränade lite styrketräning på lunchen. Det kändes bra, fast jag känner att jag svagat till mej i benen! Ville inte ta i för mycket ännu med benen, så jag körde försiktigt, dock lite tyngre/mer än förra gången. Känns bra!

Har fått en tid för återbesök hos kiropraktorn imorgon 11.30.

Bra att du tog det lugnt, så kiropraktorn får komma med ett utlåtande innan du går för fullt igen. Jag är imponerad av din självdisciplin.

Tack! Normalt har jag dålig självdisciplin, men jag blev riktigt rädd när han började prata om diskpåverkan - alltså början till diskbråck! Vill att han ska säga att "det är lugnt - det var inte det - kör på nu" innan jag gasar på för fullt. Annars kan man ju bli paj för lång tid framöver. Har sett alldeles för många som aldrig blir riktigt bra igen efter diskbråck - i alla fall inte bra nog för att träna så hårt som jag vill....

Dessutom har jag haft riktigt rejält ont hela sommaren trots att jag verkligen gjort vad jag kunnat för att ignorera det - men nu gick det inte längre. Och så ont vill jag inte ha igen.

Därav disciplinen alltså - ren självbevarelsedrift.

/Stina

Det finns folk som inte har varken självdiciplin eller självbevarelsedrift, så försök inte förringa sin insats nu. Det är starkt av dig att hålla igen och vara klok, för ryggens skull.

Vilken tur att det finns potatismos förresten, annars skulle jag knappt kunna äta

Tack vad du är gullig!

Det är tur att potatismos är gott. Sen kan man göra potatisbullar också, gott med lingonsylt! Å glass är bra "sjukmat" som doktor Stina kan ordinera om du vill!

Nej - skämt å sido - stackars, stackars dej! Jag vet hur ont det gör....

Imorgon tänker jag försöka "lufsa" lite igen efter kiropraktorbesöket. OM han inte gjort mig alltför mörbultad. Fast det brukar inte kännas så mycket direkt efter - blir värre framåt kvällen...

/Stina

Glass smaskade jag på igår, det var svalt och skönt för en nyopererad mun. Det blir nog en skål ikväll också, på doktorns ordination

Som tur är läker man fort i munnen, så det är väl ganska snabbt över. Fast jag vet inte om jag törs sparras denna veckan, det tål att fundera på.

Förra gången gjorde han väl dig ganska illa, fast det kanske satt hårdare då? Så om det inte sitter lika hårt denna gången kanske... Man kan ju hoppas

Ät inte för mycket bara

Sprang hem från jobbet igår och har ett långpass på 2 mil i helgen men sedan lugnar det ner sig inför St Eriksloppet. Hoppas man inte blir förkyld eller nåt bara för jag har varit lite "snuvig" senaste veckan *suck*

När jag opererade ut mina visdomständer (en i taget) så tog det en vecka sedan var jag OK. Så om dom inte borrat ner i benet så borde det snart ge med sig för dig. Jag såg ut som en blågul hamster och kunde inte ens jobba... Gick hemma i Tumba och såg hur folk tittade på mig när jag gick ut på dagen "stakckars arbetslösa misshandlade kvinna" såg det ut som om dom tänkte....

Jo, han är jädrigt hårdhänt så jag har faktiskt bestämt mig för att skippa all träning idag och låta aktern vila. Jag har ett möte på eftermiddagen också så det blir till att välja: träning eller mat. Eftersom jag bestämt mig för att bli en förnuftig människa så väljer jag mat idag.

Dessutom har jag ett dubbelpass inplanerat imorgon (step-up + poweryoga) och på fredag ska jag lufsa/jogga så det får räcka den här veckan.

Vad jag mindes av värken efter tandutdragningen så fick jag jädrigt ont så fort jag ansträngde mig - alltså när pulsen gick upp. Då dunkade det i hela huvudet. Så var försiktig LadyG!

Vi håller tummarna allt vad vi kan för att du ska hålla dig pigg!!!!

Hurra, hurra, jag har fått klartecken att gasa på igen!

Var hos kiropraktorn och han har helt avfärdat risken för diskpåverkan! I aktern kände han bara en viss svullnad så han tyckte att jag kunde träna på nu. "Du kan väl vara LITE måttlig i början i alla fall" sa han. Poweryoga, plankan, rygglyft, sit-ups - allt var OK nu när vi fått bekräftat att det inte var något fel på någon disk!

Blev så glad så jag firade med att boka in en timmes massage hos en massör på gymmet! Hon ska vara väldigt duktig. På måndag kl 16.00 är det dags. Är det skönt ska det bli min melodi en gång i månaden i fortsättningen.

Imorgon är det 1 timmes step up och 1 timmes poweryoga. Ska bli spännande att testa poweryogan (aldrig testat det tidigare).

Hälsar en jublande, hjulande, steppande, visslande Stina!

Jag känner igen mig i din beskrivning Stina. Det är inte så farligt nu längre, men tanken på att göra om det är inte speciellt uppmuntrande. Fast sen borde de vara nöjda för den fjärdje har jag aldrig sett.

Nej, jag tänker inte träna förrän tidigast på söndag har jag bestämt. Jag är alldeles för rädd om stygnet för det. "Better safe than sorry" som de säger i amerikat

Härligt!

Så skönt att det inte var diskarna, då blir det ingen stor sak av det. Hoppas massösen kan hjälpa dig med muskleknutorna, så kanske det lättar lite till?

Men vilken glad nyhet!

Nu är jag glad också

Tack!

Ja, det är min tanke också - muskelknutorna kan ju massörskan lika gärna hjälpa mig med, det behövs det ju ingen kiropraktor för. Om jag sedan går regelbundet till henne så kan ju hon hålla lite "koll" på att det inte hoppar snett någonstans igen. Gör det det kan jag ju gå och rycka mej direkt så att det kanske inte hinner uppstå någon inflammation pga felbelastning.

Jag har insett att man är tvungen att ta hand om sin kropp ordentligt om den ska hålla för hård träning. Det här är ett sätt som förhoppningsvis är bra. Jag är ju tyvärr lite dålig på att vara lyhörd när kroppen protesterar och då kanske hon kan hjälpa till som "bevakare". En sak är att säga att något känns fel när man ändå är hos någon, det är ett mycket större steg att ringa och boka en tid för besök bara för att det känns fel. Det sitter långt inne hos mig.

Nu börjar det bli dags för dagens träningsrapport, väl?

*väntar*

Hej på er!

Nu är jag tillbaka från träningen. Först körde jag 1 timme step-up. Samma tempo som vanligt, dvs järnet var det! Nog kändes det att man inte tränat som vanligt på ett tag, fast det var jätteskönt ändå.

Sen körde jag 1 timme poweryoga. Har aldrig testat det tidigare, men det var häftigt! Väldigt mycket statisk träning och stretchningar. Jobbigt var det faktiskt. Dessutom fick jag fruktansvärda sendrag i tårna i början av passet. Jag brukar få det när jag kört ett hårt kondispass och det var svårt att försöka få bort krampen utan att störa dom andras meditativa stämning. Stillsam musik och läraren hade en väldigt suggestiv, lugn röst. Vi avslutade 15 minuter liggandes på mattan med stretch och någon form av meditation då hon med lugn stämma fick oss att tänka oss att vi lämnade kropparna och åkte iväg långt bort till en strand. När vi varit vid stranden en stund åkte vi tillbaka, svävade över våra kroppar och avslutade med att glida in i kroppen igen och sakta, sakta börja röra på oss.

Det låter kanske flummigt, men det var otroligt skönt. Jag är alldeles mosig och loj, känns som bomull i hela huvudet.

Aktern känns helt OK!

Hur mår du i tanden då LadyG?

Oj, att du bara orkade köra poweryoga efter stepup! Det måste varit jättejobbigt!

Fast det låter ganska skönt med yoga också, i synnerhet det om att sväva. Jag skulle nog bara somna

Idag känns spöktanden ganska bra, jag hade tändvärk igår kväll, fast när tungan skulle dit och peta så fanns det ingen tand som kunde värka

Läskigt. Men inget som inte en voltaren och en alvedon kunde hantera. Så sova får jag, jag begränsar värktabletterna till när de verkligen behövs, och sova är nödvändigt.