Poweryoga låter verkligen häftigt!

Ja det ÄR häftigt! Känns verkligen som power när man kör det! En kombination av stretch, styrka och kontrollerad djupandning. Det är tungt och drar i musklerna när man står i dom olika positionerna, men det är som sagt häftigt. Man känner sig stolt, stark och riktigt vacker när man står i "krigaren" exempelvis. Total kroppskontroll! Har du inte testat det så gör det (fast utan maggen naturligtvis - den skulle garanterat vara i vägen! )

Skulle vilja se Magdis köra "plogen"

För den oinvigde

Ojojoj! Det där såg avancerat ut! Frågan är om man nånsin kommer upp igen...ner går nog alltid!

Får ont i ryggen av att se...

Visst är det en skön ställning Maria!

Det ser ut som att hon försöker kolla efter vad hon har där nere!

Ja, för oss som inte har en bulle i ugnen, Stina, är den underbar

Nja, då är det bättre med denna ställningen!

Förlåt att jag bombarderar er, men jag blev så yogasugen.......

Snacka svåra asanas!



Eh......

[QUOTE]

Måste finnas enklare sätt .... hi hi

Häftigt! Betr första bilden tycker jag det räcker gott med den när man sitter med korslagda ben och lyfter sig själv från golvet. Jobbigt tycker jag!

Det där var väl inge märkvärdigt! Jag gör sådär varje morgon innan jag går till jobbet!

Det vill vi också se (förutom tajtsen alltså! )

Nu kom jag precis tillbaka från veckans millöpning. Ska bli skönt med två dagars vila nu för nu är jag trött!

Innan löpningen fick jag en snabbgenomgång av maskinerna jag inte kört på tidigare så nu har jag lite mer att variera träningen med.

Hälsar Stina

Jag visste inte att Matrix-filmerna egentligen var instruktionsfilmer för yoga.

Men hur jag än tränar kommer jag nog aldrig att bli så här bra!

Jag grunnar mycket på det här med endorfiner och har en fråga till er andra som tränar:

Får ni en endorfinkick när ni tränar och i såfall när ni tränar vad och hur mycket träning krävs för att ni ska få det?

Ni som får det, hur skulle ni beskriva känslan?

Får ni det under tiden ni tränar eller efteråt?

undrar
Stina

Jag drabbas av effekterna efteråt för det mesta, när adrenalinet börjar lägga sig.

För det mesta blir jag varm, glad, sprittande i kroppen (sockerdricka i nervsystemet) och minst 30% mer energisk än vanligt.

Det där kan iofs vara adrenalinkick också, jag har grymt svårt att skilja dem åt.

Min gissning är att det är endorfinerna du känner, men det är ett ytterst ovetenskapligt påstående. Kan föreställa mej att du har ett mycket större adrenalinpåslag i träningen än vad jag har i och med att du sysslar med kampsport och att kanske adrenalinet överskuggar endorfinerna just när du tränar?!

Jag brukar känna av precis samma sak som du beskriver, fast för mej kommer det under träningen, ofta när jag börjar bli trött. Först kommer en känsla av trötthet, sen är det precis som om kroppen lägger in en överväxel med alla dom känslor du beskriver. Precis när jag slutar träna och pustar ut är dom som starkast. Efter min millöpning, när jag stretchar, ser jag ut som ett flinande, svettdrypande fån.

Ägnade gårdagen åt annat än träning (födelsedagsfirande av brorsdotter) och idag är det också träningsvila. Imorgon ska jag springa.

Senast jag fick en rejäl adrenalinrush var när jag klättrat riktigt högt. Då kunde jag inte stå still, kroppen kändes överladdad på något vis och jag kunde inte slappna av. Annars är det vanligare med adrenalin på ju-jutsun, vi slåss ju trots allt och ibland rusar adrenalinet till. Då har inte endorfinerna så mycket chans att göra sig hörda.

Appropå det, jag ska slåss idag

Din beskrivning på adrenalinrushen vid klättningen låter precis som när tandläkaren råkade ge mej för mycket adrenalin inför en tandutdragning. Inte farligt, men när väl tanden var utdragen skulle jag sitta still i tandläkarstolen och bita om en sudd i 15 minuter. Det var helt omöjligt. Så fort jag var ensam i rummet for jag upp ur stolen och stod och trampade på golvet. Snacka om myrkrypningar! När jag hörde att tandläkaren var på väg in kastade jag mej ner i stolen direkt.

Lycka till med slagsmålet idag LadyG! Hoppas du får en riktig "adrenalinfylla"

Tack, det gick ganska bra. Både maken och jag är ömma och blå nu, vi lyckades demolera varandra ganska duktigt. Jag råkade sparka och armbåga honom i skallen och sparka honom tvärs över armbågen vilket förmodligen var värst. Å andra sidan armbågade han mig i pannbenet och sparkade mig gul och blå på smalbenen så vi är väl kvitt antar jag. Han fick nog mer stryk än jag, men han klagar mindre.

Synd att vi hade skydd, det var nog därför vi gick så illa åt varandra. Vi är vana att köra oskyddat, man visar mer hänsyn då.

Fast lite deppig blev jag i bänken efter träningen, orkade bara

10*20Kg som uppvärmning
10*30Kg kändes helt ok, sista två var tunga
3*35Kg sen var det tvärstopp!!!

Lite surt när jag vet att jag varit starkare än sådär.

Oj vad våldsamt det där lät!
Bäst av allt lät "synd att vi hade skydd"

oroa dej inte, har just spikat i fyra timmar och känner att min muskelstryka också är halvt borta just nu

Oj, oj, aj, aj! Jag förstår iofs att man blir mer "oförsiktig" med skydd. Utan måste man ju kunna skada varandra riktigt ordentligt!

Jag vet ju inte hur mycket du brukar orka i bänken, men det låter ju som om ni kört ett rejält "prygel-pass" innan och då är det väl inte konstigt om man är mör!

Inte deppa!!!!!

Mjo, iofs och det har varit ont om tid att träna senaste månaden så jag borde väl inte vara förvånda, men lite putt är jag fortfarande.

Det har varit mycket sparring och kamp på sistone och det är jobbigt!

Men Farbrorn, vad har du gjort förresten?

Men varför är du putt? Hur mycket brukar du köra i bänkpress?

Sist klarade jag 40Kg, jag tror jag bara gjorde fem repetitioner eller så iofs men idag hade jag inte ens varit i närheten om jag hade försökt, jag höll inte på att klara 35 ens...

Det är ju så ibland det vet du... För inte så länge sedan när jag var och tränade skulle jag göra chins. Jag la på den motvikt jag brukar köra nu dvs 15 kg, 3x8 repetitioner. Pyttsan, jag orkade inte ens 1x8! Fick krypa till korset och lägga på mer motvikt. Men nästa gång gick det hur bra som helst igen.

Jo, det har du rätt i. Alla har vi våra dagar, man kan inte prestera lika mycket varje gång.

Idag är jag mindre putt, antagligen för att jag har ganska skön "nästan-träingsvärk" (den där milda typen som bara är skön)

Bravo, upp med hakan LadyG!

När man tränar riktigt hårt (som både du och jag gör) så pressar man ju kroppen väldigt hårt och då behövs det så himla lite för att det ska gå mindre bra. Att man ätit lite för lite - att man ätit lite för mycket - att man ätit lite för nära inpå - att man ätit lite för långt innan - att man sovit lite för lite - en korva på strumpan - eller att man som för mej idag blir nödig mitt under löpningen!

Nåja, förutom det lilla påtvingade stoppet vid 5km så gick löpningen kanon idag. Jag fick springa fort-fort på slutet för att känna mej färdig med springningen vid 10 km.

Nynnar "just idag är jag stark..."

/Stina

Oj, det är verkligen jobbigt och du har ju turen att ha vettiga kläder på dig. Ska jag gå på lådan måste jag först snöra av mig bältet och jackan för att komma åt byxorna

Det kasnke är dags att öka till 12 km istället, så du blir riktigt trött?

Aj, aj, aj - det blir till å knipa då? Jag behövde bara koppla loss hörlurarna från mp3-spelaren och be grannen passa mina grejer. 2 minuter max.

Ja jag har faktiskt funderat på att öka på sträckan lite snart. Ännu så länge blir jag ju trött i och med att jag kör intervallträning sista halvmilen. Men snart är det nog dags. Ska testa 12 km nån dag när jag har gott om tid. Det tar ju ca 1 timme för mej att springa milen inkl uppvärmning och ett par minuters drick-paus och svetttorkning vid 5 km och sedan måste jag eftersvettas och stretcha ca 15 min innan jag kan duscha.

Knipa är ingen bra idé, det kan blipinsamt om man blir kastad Då är det bättre att dricka måttligt och om man ändå måste smita så får man bita i det sura äpplet och trassla sig ut ur dräkten

Jag tror att det kommer att gå jättebra att öka ett par kilometer, du har kondition så det räcker, det är bara en fråga om tempo och energi-ekonomi egentligen.

Jag brukar klara mej eftersom jag alltid går på muggen precis innan jag ställer mej på löpbandet och inte dricker en massa timmen innan jag ska springa. Men idag glömde jag....

Om det går bra att öka får vi se - det är ju mentalt påfrestande att springa på löpbandet länge.... Mycket, mycket bra och medryckande hög musik krävs och en livlig fantasi! Jag måste också bestämma mej för vilken distans som är "gott nog" annars finns nog risken att jag kör slut på mej själv. Jag har en tendens att inte se något tak och har lite dålig spärr på mej själv.... Men 1,5 mil kanske är någon slags gräns, vem vet.... Jag tränar ju annan kondition också. Men visst vore det kul att någon gång testa om jag pallar typ 2 mil....

Varför inte en halv-mara, Stina?

Det borde nog funka, en halvmara skulle nog passa Stina

Behöver ju inte vara i tävlingsform heller?

Jag vet faktiskt inte om jag vågar ge mig på att tävla... Jag har sådan tävlingsinstinkt så jag skulle förmodligen springa tills jag stupade. Allvarligt alltså!!! Annars kanske halvmara skulle vara en bra distans. Men som sagt, jag skulle nog få spelet om jag blev ifrånsprungen av en massa löpare! Springer jag själv kan i alla fall ingen springa om mej. Men vi får se om jag repar mod någon gång... Vi pratar här på jobbet lite löst om att springa midnattsloppet nästa år.

Idag är det styrketräning, modell längre pass som gäller. Ska försöka hinna fixa till ett lämpligt program nu på förmiddagen mellan jobbinsatserna.

muskelstina

Påminner mig om i början på 80-talet... från balkongen såg vi jämt
folk som sprang på motionsspåret, unga och gamla.
Maken och svåger bestämde sig för att också börja träna...
sagt och gjort, de sprang 2,2km flera dagar/vecka under en tid.

Men så en dag blev de omsprungna av en kvinna i kjol och sandaler
på fötterna
Efter den rundan började dom springa motsols =
ingen risk att bli omsprungen
Snacka om fega karlar

Senast i förrgår blev han påmind om det

Numera går han 1 tim varje morron... säkrast så.

Dagens styrketräningspass avklarat. Jag körde några nya maskiner och hade skrivit upp ett ganska digert program. Visste dåligt vilka muskler jag skulle bli trött i när jag körde det nya så jag kroknade faktiskt vid dom två sista övningarna. Dom nya apparaterna är fokuserade på överkropp och det var just armarna och ryggen som fick vad den tålde. Men jag grejade i alla fall 21 av 23 övningar och dom gick bra så jag är nöjd i alla fall.

Gillade speciellt en av maskinerna där man sitter ner och drar ner en stång från raka armar uppåt och ner mot hakan. Ska tydligen ge v-formad rygg och det gillar jag! Himla skön att köra var den också.

Hej

Sprang som jag nämnt tidigare Hässelbyloppet i söndags.
Fick en tid på 51 minuter vilket jag inte är helt nöjd med.

Jag hade en mindre bra dag. Starten var stressig så jag öppnade lite för hårt och tröttnade.

Men det var himla kul!

Huvudsaken var ju att det var kul, eller hur!?

Det där med stress i starten kan jag förstå mer än väl. Det är det som antagligen skulle hända mej varje gång. Järnet och krokna...

/Stina

Jo, det är ju det viktigaste.
Man försöker ju att inte öppna för hårt men det är svårt.
Man hänger med i massans "flyt" så att säga.

När jag löptränar tar det ca 10 min innan jag kan gasa på ordentligt utan att bli trött. Måste ligga på ca 10 km/tim då för att inte bli trött. Sen kan jag springa på bra, men det tar alltså tid innan jag får upp flåset. Hur är det för er andra som löptränar? Har jag onormalt lång startsträcka? Vad kan det i så fall bero på tror ni?