Stina: Verkligen imponernade. Visst pratade du om höjdskräck??


O det som Suddis nämnde det är sånt jag inte riktigt tänker på i det här forumet. Jag menar folk här skojar ju om allt möjligt. Att de ska göra en massa saker. O de verkar bo betydligt längre ifrån varandra än i samma hus...

Till alla: Nån som har en träningskalender som har lust att skriva upp lite olika saker man kan ta med i den. Förutom vad o hur mycket som tränats. Puls?? Hur när var?? Nåt mer rent faktamässigt som kan vara kul att följa över tid?? Har en liten fickalmanacka över som jag tänkte knåpa i helt själv, men tänkte att det kan behövas lite faktastöd liksom.
Tack på förhand!

vilken vältränad rygg

Farbror Blå: Verkligen! Men hon är så jäkla högt upp att jag får svindel av att titta på bilderna!

Och ang LG& FG så kanske jag hade sett snacket i recepttråden som LG nämner men glömt av det. Eller också har jag öga för löööööv! (jag tror mer på det förstnämnda.. )

/suddis.

hoppas lady också kommer med bilder sen då=)
Klättring är skoj, jag tittade på sele i veckan

Åh jesses vad högt.
Höjdrädda jag får kramp i låren när jag tittar på bilderna.

hmm fakta i kalendern?

ja, alla aktiviteter förstås, pulsen som du sa..
vikterna vid styrke.. hmm
vilka set..
muskelmått? ben- och armdiameter tex... vikt om man vill gå ner/upp?


nyanser i ansiktet vid ansträngning?=)

Hallå Farbrorn! Så du har överlevt julen? Trevlig Nyårsafton på dig!

Om ni tittar på fjärde bilden uppifrån, där Stina bara är en grodspottning från toppen, den väggen är 16 meter hög.

Jisses va högt det är. Jag skulle nog bara komma nån meter och få svindel sedan... om jag ens kom så högt, jag skulle antagligen inte orka.

WHAOW, Stina!!!! Imponerande!

Tack igen! Jag är faktiskt fortfarande eurforisk efter klättringen - fattar inte att jag gjorde det. Tur att jag har bilderna som bevis för mej själv! Det var inte sista gången - skriv upp det!

Men är det någon ni ska vara imponerad på så är det faktiskt LadyG! Som trots sin nu före detta extrema höjdskräck gav sig tusan på att bota sig själv på detta brutala vis! Otroligt starkt jobbat. Man kan ju annars välja att resa en hög stege som man klättrar upp på och behöver inte välja väggklättring. Men inte LadyG inte - som den sanna kämpe hon är valde den hårda vägen direkt och nu är hon botad.

Idag har jag träningsvärk i precis hela kroppen. Fast det är en skön träningsvärk, inte förlamande utan bara ett skönt "dirrande".

Visslingar och applåder Stina! Jag är mäkta imponerad!

Bra jobbat Stina!!!

hehehe, ja det vore kanske intressant att lägga till den noteringen. nu får jag en härligt blåröd ton. fast den lär väl inte ändra sig. kanske att den dyker upp senare i passet när jag blir mer tålig så att säga...

Öga för lööööv tror jag på (jag dräller små lyckliga smileys omkring mig så fort han kommer i närheten ju!!)


Jag hoppas på fler klättresessioner jag, det är alltid kul att vara några stycken som klättrar, man orkar änså inte vara uppe på väggen hela tiden och den som säkrar behöver någon att prata med

Dessutom är det extra kul att klättra med någon som är så duktig som du Stina, och som kan ge sig på ledklättring så fort som du gjorde!

Jag väljer inte lättaste vägen om den inte är den som ger bäst resultat och det är inte så ofta "bäst" och "smidigast" går hand i hand. Det är inte så mycket kämpe som resultatorienterad målmedvetenhet (Yes!!! Nu fick jag äntligen använda det utrycket i text också!!)

Snart ska jag iväg och jogga, jag är helt häpen över det. Andra gången på en vecka. Jag som inte ens tycker om att springa till bussen

Det är faktiskt inte jag - häpen alltså. Klart att du om någon övervinner det psykiska motståndet mot löpning också LadyG!

Lycka till - återkom med rapport!!!

Och jag FICK faktiskt svindel - när jag var nästan högst upp på den där 16-metersleden. När jag var så där högt uppe så tyckte jag att jag tappat kontakten med LadyG och F där nere. Man fick skrika för att höras och kände inte lika tydligt stödet i linan från den som säkrade (tyckte jag alltså - vet inte om det stämmer). Alldeles ensam där uppe i det blå med dom attans små plopparna som man skulle hitta och sedan balansera på!

vad gulligt!

Det är starkt att övervinna det och inte bara ge upp, blunda och hojta "släpp ner mig". Att våga ta ta ett grepp till, visa kroppen och hjärnan att det inte finns någon anledning till panik och sakta men säkert övervinna höjdrädsla och svindel, det är styrka.

Det är fint runt Lötsjön, och plan mark att jogga på så motståndet är minimalt. Det gick bra idag, 16:59 på 2,3 kilometer (förra gången tog det 18:44 på samma sträcka)

Visst är kontakten lite sämre när man är så högt uppe, och det är ingen naturlig situation man befinner sig i direkt heller Sen tror jag svindeln kan bero på att man får tydliga anvisningar om hur högt man faktiskt är med tanke på att man ser kafeterian och de andra våningsplanen om man sneglar åt sidan. fastd et är samtidigt oerhört tillfredsställande när man kommer upp, jag kan förstå varför folk bestiger berg.

Det skulle vara intressant att försöka ta sig runt båda sjöarna en gång, både Lötsjön och Råstasjön. Det borde bli 5 kilometer ungefär, det kan vara lämpligt att sträva efter till sommaren

Ja, visst är han gullig

Ja det låter så mysigt! Hur länge har ni varit gifta? Har ni kanske några tips till andra äkta par?

Inte så länge som det kan verka men jag tror att oavsett om man lever ihop med någon eller dejtar någon så är nyckeln för att ha en chans att få förhållandet att hålla kommunikation och ömsesidig respekt (respekt nog att lyssna till den andre, respekt för h*ns åsikter, respekt för skillnaderna osv) . Diskutera saker innan de blir spöken som förgiftar tankarna. Allt annat kan man lösa, tillsammans.

Som min farmor (gift med farfar i över 60 år) brukar säga: "Låt inte solen gå ner över din vrede". Det ligger nog mycket i det.

(Sen ska man nog inte glömma att det faktiskt finns inkompatibla persontyper där hela förhållandet bygger på nyhetens behag. Sådana förhållanden kan man nog inte göra så mycket åt, tror jag.)

Nu är ni tramsiga.

Japp!

Instämmer med föregående talare. *Duh, vilken överraskning*

Det enda jag kan tillägga är att jag tror att det är bra om man är intresserad av partnern. Att lära känna bättre och intressera sig för åsikter och idéer. Man kanske inte alltid är helt överens men med respekt och om bägge är prestigelösa nog att kunna kompromissa går allt mycket lättare.
Och en sak som jag tycker är bra är om man kan strunta i könsroller (i brist på bättre benämning) och koncentrera sig på det man är bra på och hjälpa varandra oavsett vad det gäller. Ibland står jag och viker tvätt medan hon konfigurerar brandväggen eller pysslar med programmering. Nästa gång kan hon ta hand om tvätten medan jag gör något manligt som att... gå och handla eller nåt.
Man måste kunna tramsa och vara allvarliga tillsammans, intressera sig för partnern och framför allt aldrig tveka att erbjuda ett varmt ord, en varm famn eller en puss vare sig det behövs eller inte (egentligen behövs det alltid, ibland är det bara mer uppenbart).

Bra, då är vi eniga.

vinki vink. jag citerar mig själv. om de är nån som har ytterligare förslag än de som farbror blå bidrog med.

det var bland annat muskelmått

Grattis till springningsframgången LadyG! Det är väl ett jättebra mål att sätta upp - att springa runt båda sjöarna!

Fast med tanke på hur långt du cyklar så tror jag inte du pallar med att vänta till sommaren med att testa "långa varvet"

Jag förstår också det där med bergsbestigning (nu i alla fall ) Adrenalin, med efterföljande endorfin, är skönt....

Det häftiga är att för nybörjare (som är det enda jag kan relatera till) är att det kan vara lika häftigt att vara fyra meter upp på en vägg som sexton meter. Man behöver inte bestiga hus och berg för att uppleva det. Med det sagt tycker jag att alla som aldrig har klättrat vägg och förlitat sig på argument som "skulle vilja men kan inte, vågar inte, jag är inte duktig, jag kommer inte att komma högt, det är livsfarligt, skorna är inte snygga, tänk om jag ramlar ner, just den dagen är det en reklamfilm jag vill se, för gammal" osv osv ska masa sig iväg till en klättervägg och testa. Jag har för mig att Astrid Lindgren var närmare 90 än 80 när hon och väninnan satt i ett träd med argumentet "vad är det som säger att gamla kärringar inte får klättra i träd".
Gör er en tjänst och ge er upp på en klättervägg, ni kommer inte att ångra er. Kanske när ni är uppe på väggen, tittar ner och tycker att "fy f*n vad högt, hur hamnade jag här?!?!" men känslan efteråt är underbar.

just den dagen är det en reklamfilm jag vill se!!!

Himla bra beskrivet - precis så är det kan jag som den mesta nybörjare man kan vara upplevde det!

Man växer i själen efteråt liksom... Känslan när man klarat något som man tidigare ansett vara fullständigt omöjligt är obeskrivlig! Salighet är nog ett bra ord. När väl nyfikenheten är väckt för hur någonting är att uppleva är det liksom kört för mej - jag är fast eftersom jag vägrar dö nyfiken!

Jag brukar anteckna vilka övningar jag gör när jag styrketränar, antal sets och repetitioner per övning, vikter, genomsnittspuls samt hur lång tid det tog. Cyklar eller joggar jag blir det antal kilometer, genomsnittspuls och tid.

En gång i veckan kollar jag vikt, mått och vilopuls.

tack!! nu har jag lite o plita ner i kalendern.
ska lägga upp grunden för kommande styrekträning också.

Så, då har man varit och tränat!

Stina jag tog en bild på mig själv denna gång!

Nämendrapåtrissor! Där ligger man i lä!

Hur göööör du!!!!!!!1

flitigt att va o träna på nyårsafton. bra jobbat

Jag har kört lågintensiv träning idag. Var först ute på en morgonpromenad på 40 min. Senare kom jag på att jag behövde en grej på apoteket och då passade jag på och tog en långpromenad till ett öppet apotek. 80 minuter tog det.

Imorgon funderar jag på att följa LadyG´s exempel och springa runt Lötsjön och Råstasjön och därefter lite styrketräning hemma + efterföljande spabehandling. Men först ska julen ut! Sambon ska hjälpa en kompis att flytta svärmor så jag är ensam. Men Orsa kompani lovar ingenting bestämt, får se hur det känns imorgon.... Attans att alla gymmet är stängt imorgon.

Gott nytt år alla hurtbulle-odlaiter!

Det blir ingen löpning idag.

Ursäkt:

Jag har fel träningsskor hemma, mina på löplabbet utprovade skor är på jobbet. Törs inte springa i dom jag har hemma, för dom får jag ont i benen av. Dom är för sladdriga - på löplabbet kallade dom skorna för "disktrasor" . Och jag som tyckte dom var så snygga....

Så det får bli en långpromenad istället - helt OK det också!

Jag buggade högintensivt halva natten.

Vad kul! Det ser så himla roligt ut, tyvärr kan jag inte bugga...

Nej, idag blir det ingen löpning - för ett ligistgäng sköt raketer raketer så det stod härliga till vid 4-tiden på morgonen. Förstörde nattsömnen fullständigt så idag har jag stans skallebank pga sömnbrist.

Det är inte samma gäng som skjuter, men det smäller fortfarande.

Nytt år - nya insatser!

Igår gick jag en långpromenad på 2 timmar - tror det var ungefär en mil. Körde lite senare 20 minuters magträning.

Idag är det löpbandet som gäller - har spring i benen!

Kan tänka mig det Ha det så kul!

Cyklade 25 kilometer på 75 minuter igår, får väl se vad som händer idag. antingen ger jag mig ut och joggar eller så cyklar jag.

Attans - det blev ingen löpning idag. Ett av dom två löpbanden var trasiga, så det var kö på det enda som funkade.

Istället blev det:
30 min Trappmaskin
30 min Aerobics
30 min Core

Helt ok det också - kul med Aerobicsen, det var länge sen nu....

/Stina

Det blev lite längre idag, 1,5 timme är lång tid

Själv cyklade jag igen, 17 kilometer på 50 minuter och stretchade ut ordentligt i 20 minuter efteråt. Det satt inte fel, i synnerhet som jag känner att jag börjar bli llite vig nu, det är roligare att stretcha då när man inte känner sig som ett kylskåp.

Ja, det blev lite länge..... Allra helst eftersom det var j-igt jobbig träning. Men det känns gott efteråt!

Vad skönt det måste kännas att ha blivit vigare - det måste ju betala sig när du klättrar också. I alla fall tyckte jag att det verkar som om vighet är en himla bra egenskap att ha när man ska få tag i plopparna med framför allt fötterna....

Aerobics har jag fått för mig är superjobbigt, och mycket att hålla reda på

Vighet är absolut en fördel på väggen, i synnerhet om man kan kombinera det med styrka. Fast mest nytta har man nog av uthållighet, mjölksyratolerans och det tar tid att skaffa sig (och det gör ont, mjölksyraträning).

Det beror helt på ledaren hur jobbigt eller hur krångligt passet är. Idag var det mer krångligt än jobbigt.

Ja det kände jag att man fick "uthärda smärta" om man ville komma sig upp! Nåt annat jag tänkt på så här i efterhand är att det nog gäller att "spara på krafterna". Att inte stå och dega om man är på en lätt del av leden utan "pinna på lite" där för att sedan orka stå still när man måste tänka hur man i hela fridens namn ska komma vidare. Det är ju inte nån vila att stå stilla heller direkt. När man var där längst uppe skakade ju kroppen som om man skulle ha elström i kroppen Om man vill träna sig att uthärda smärta har jag upptäckt att poweryoga är kanonbra. Det går ju ut på att stå stilla i jobbiga positioner, att koncentrera sig på andningen istället och bara acceptera mjölksyrasmärtorna. Sånt gillar jag! (Var nog fakir i mitt förra liv )

Då är klättring helt klart något för dig

Ska man kunna ta sig upp gäller det att ha lite jäklar i kroppen och sätta sig över vad armarna tycker om saker och ting