Jag var där den 16:e mars men gången innan det var den 18:e februari och innan det hade det också dröjt en månad ungefär. Så två gånger på ca 2 månader...inte mycket

nej det är inte regelbundenhet enligt en vettig träningstanke i allafall. typiskt. jag trodde du hade kommit gång sen den 16 mars då.

Surt när sjukdom sätter käppar i hjulet. Hoppas ni kommer igen tjejer, det är roligt att läsa om hur det går för er på träningen.

Själv ska jag på spinn/core ikväll och ska träna lugnt denna veckan eftersom jag ska springa Vällingby Maraton i helgen. Hoppas det blir vacker väder!

Jag har varit och sprungit lite idag. Ska också träna lite lugnare, framför allt mot slutet av veckan eftersom jag också ska stå på startlinjen till Vällingby marathon på lördag.

Känner du dig taggad?

Nu äntligen har jag varit och tränat. Inga konditionsmaskiner utan gick direkt på styrkemaskinerna, valde bort fria hantlar också.
Tog det väldigt lugnt med låga vikter, började med ben för att känna efter lite och det gick bra, men oj vad jag skakade! Fortsatte med mage, rygg och armar.
Längtar framförallt efter att kunna springa igen.

Absolut! Har börjat operation energiintag ikväll.
Du då?

Heja LadyG och Stina! Vad duktiga ni är som skall springa marathon! Jag har varit i fjällen på påsklovet, visserligen blev det några mil i spåret under veckan, men mest åkte jag ju utför, det ger inte så himla mycket när man samtidigt äter och dricker en massa gott varje kväll. Skulle tränat söndag, måndag, tisdag... men först idag kom jag iväg till gymmet. Började på löpbandet, tänkte springa 6 km men det kändes bara helt fel från början. Hade glömt vatten, fick kliva av och hämta. Hade glömt handduk... Efter en liten stund blev jag SUPERkissnödig!! ALLT var emot mig, jag kom aldrig igång liksom. Så efter 2 km klev jag av bandet och gav mig på maskinerna i stället. Körde axlar, två övningar, och dips. Kom sen till stora ryggmaskinen, "total back" som jag kallar den. Man sätter vikterna på sidan om maskinen. Killen som hade haft den före mig hade (förstås) inte tagit bort vikterna som man skall, utan jag fick lyfta av hans vikter. På ena sidan satt det en 20-kg:s platta, jag skulle ha 10 kg på varje sida. Så jag lyfte av den och gick över till andra sidan. Lyfte av även den 20-kg:s plattan, men SÅG INTE att det satt en 2,5 kg:s platta framför den stora! Varpå jag fick den "lilla" viktplattan på min stortå........
Jag har så jävelusiskt ont nu så jag kan inte ens ha skor på mig! HUR SKA JAG NU KUNNA TRÄNA?? Förb-de typer som inte kan sätta tillbaka vikterna efter sig. Hade han gjort det så hade detta aldrig hänt.

Tack snälla Citrona!

Men vilken j-a träningsdag du fick då..... Snacka om otur. Hoppas tån läker snabbt och att det inte hände något allvarligt med den.

Jo, efter att ha fått ett lugnande besked när det gäller vädret så är jag betydligt mer taggad.

Fast det är en nervös tagg... taggning... taggighet... vad heter det egentligen?

Ish, jag vet inte ens vad jag ska ha på mig mer än skor...!

Jag skickar en spark i baken till er båda som ska springa lopp!!


Idag gick jag ut på promenad kvart i åtta! Det är en bravad för mig. Sen gick jag nog i nästan en timme. Jag glömde kolla vad klockan var när jag kom hem för det var så spännande på radion men halvnyheterna hade passerats med marginal. Det var skönt men lite kyligt för det har varit minus i natt och frosten låg på växterna när jag var ute. När jag promenerade kände jag tyvärr att min rygg är lite slapp och slö så jag måste börja styrketräna snart också.

LadyG och Stina: när jag skrev "spark i baken" menar jag alltså lycka till! Inget annat.

Tack Anna, det kan behövas

Det ska bli väldigt spännande, startskottet går 11 så ni får tänka på oss då!

Tack Anna!

Urk vad mätt jag är! Jag äter och äter och äter och äter. Konstig känsla att inte träna och äta så här tung mat. Men energin lär behövas imorgon! Hmmm, lite våfflor ikväll kanske.....

Lycka till i spåret!!

Tack Estet!

Tack estet

Ikväll blir det blodpudidng, energirik och nyttig mat. Imorgon får det bli grötfrukost komplett med dinkelbröd och ägg.

Om jag ska få i mig en sån frukost lär jag behöva stiga upp vid 7...

Vi har ätit pasta med köttfärssås ikväll. Imorgon blir det fil och flingor, ägg och smörgås. 7! Jag tänkte sätta klockradion på 6, för jag måste vara vaken läääänge innan jag kan äta!

Jag är rätt morgontrött av mig så vi får väl se hur glad jag är imorgon vid 7-8 snåret...

För säkerhets skull köpte jag marzinpanbrön och en snickers, massor av energi, till loppet imorgon. Den kanske kan komma att behövas...

Jag ska inte gå upp klockan 6! Då ska jag ligga i sängen och dricka kaffe och lyssna på radion ett bra tag och vakna i lugn och ro. Jag har köpt Snickers, nötcreme och druvsockertabletter. Druvsocker/resorb i vattnet så har man gjort det man kan.....

Ja, mycket mer kan man inte göra. Jag ska också ligga och gona mig imorgion bitti, fast jag lär väl vara för nervös för att kunna ligga still så väldigt länge

Är inte du nervös?

Nej, faktiskt inte.... Jag vet inte vad som skulle kunna hända som jag borde bli nervös för. Förstår att jag kanske borde vara det eftersom så många brukar vara det, men nej. Jag kommer göra så gott jag kan, vet att jag orkar ta mig runt på något sätt om inget händer och har inga krav på mig själv att springa på en speciell tid för att "lyckas". Måste jag bryta så är det ingen katastrof och framför allt inget jag kan påverka. Det ska bara bli kuligt att få springa tillsammans med andra "löparnördar"! Är jag konstig????

Fast jag är fokuserad och målinriktad så det räcker och blir över!

Lite konstig är du nog alls

Jag är nervös för oss båda tror jag

Idag är det dax. Ligger i sängen och dricker kaffe och vaknar så sakteliga.

Allt känns bara bra. Ute är det 7 grader redan - bådar gott.

Nu vet jag varför jag inte är nervös. Redan i förrgår, när jag påbörjade operation uppladdning, beslutade jag att min hjärna inte får vara med och lägga sig i den här löpningen. Den har absolut ingenting att tillföra - det här sköter min kropp bättre utan hjärnspöken och funderingar på hur ont det kommer göra mot sltuet och hur j-a lååååångt jag faktiskt ska springa. Så min hjärna är alltså utestängd sedan i förrgår - det e bar å spring och hur jag gör det vet jag utann att tänka.....

Åhhh, så imponerad jag blir av er Stina och LadyG...................jag ska hålla tummarna för er hela dan . Hur man nu gör det med kratta och sekatör i händerna, men det löser sig nog

Stina, risken finns ju också att du inte blir nervös förrän du står där men det får vi väl hoppas att du slipper

Tack Gillan, det börjar bli dags att göra sig iordning och åka snart. Fjärilarna är ute tidigt i år...

Ja, tjejer, jag håller också alla tummar och tår (inkl den blåröda, svullna, onda...). Här i Uppsala är det soligt och vackert men ganska kyligt och blåsigt. Skönt att det inte regnar iaf!! Nu ser vi fram emot rapporter, det blir jättespännande att höra hur det har gått för er. Har någon av er sprungit en mara förut?

Herre min je!!! Jag har fått träningsvärk i röven av att gå!!!! Jag började ju gårdagen med en timmes promenad. Sen packade jag ryggsäcken inklusive sovsäck o gav mig av till min studieort. Där gick jag till min partnerskola. Sen ner till centrum och en bit till. Allt detta med tung ryggsäck. Efter att ha lämnat ifrån mig ryggsäcken gick jag ännu en sväng på stan i flera affärer. Väl tillbaka där jag lämpat av säcken så hade stegräknaren skakat fram till dryga 19000 steg. Så många steg har jag inte gått på flera veckor tror jag. hehehehehe.

Nu är jag hemma igen efter maran.

Det gick bra, men sista halvan blev väldigt kämpig för jag fick en gräslig hosta. Så jag fick helt sonika dra ner rejält på tempot för att över huvud taget kunna ta mig i mål.

Tiden blev 4 timmar och 30 min. Ca 30 min långsammare än vad jag hoppats på, men jag är ändå nöjd och stolt att jag tog mig i mål trots hosta så att jag sista milen hade kramper i magmusklerna. Fick tidvis springa som en fällkniv, hostandes och tryckandes på magen. Urk!!!!

Summa:
Det var en väldigt häftig upplevelse
Man lär sig sannerligen stå ut med smärta
En mara är fruktansvärt långt
Det här var bara en av måååååånga maror jag tänker springa - det gav absolut mersmak

Hälsar en minst sagt stel Stina

Härligt Stina, underbart att du tyckte om det!!!

Ta hand om din hosta nu bara! Jag är orolig för dig, du såg plågad ut.

Jag har lärt mig så mycket idag att jag inte kan vara helt missnöjd med att jag fick stiga av vid 22km. Tiden så långt blev runt 2:40 men det hade kunnat sluta illa om jag hade envisats. Det som felades mig, fick jag veta av mer rutinerade löpare, var salt. I min iver att ladda med vatten och kolhydrater glömde jag saltet, normalt saltar jag inte maten när jag lagar den och jag saltar inte när jag äter. Det skyller jag livsmedelseverket för, eftersom det är de som säger att en svensk får i sig 2-3 gånger saltbehovet per dag.

Jag trodde det var vätskebrist, så jag trattade i mig mängder av vatten - och sen var det ju kört.

Vilken tur att jag lärde mig det idag och inte i maj, när jag ska springa Lidingö Ultra..!

Tack ladyn - det lovar jag. På onsdag åker jag ju till Kanarieöarna i en vecka och då ska jag ligga i solstolen och pilla mej i naveln mest hela dagarna. Möjligen vara med på något yoga- och pilatespass och kanske jogga lite lugnt längs Atlantstranden.

Tråkigt att du fick bryta, men det var mycket klokt av dej! Jag tror faktiskt inte det där med att låta bli att salta på maten gäller dej som tränar så himla hårt. Du blir av med enorma mängder salt när du svettas. Prova att slicka på armen när du sprungit - det smakar ettersalt!!!!

Jag mådde lite illa sista biten, men jag har köpt mig en påse saltgodis att mumsa på nu ikväll.

Hoppas du mår bättre nu!!!!

Så underbart det låter, och det tycker jag du är värd!

Du kanske såg Peter, han var precis snöig i ansiktet av salt, det var då jag började inse hur mycket salt man egentligen behöver. Och det var nog därför jag nästan fick kramp i vaderna på ultraseminariet, jag som (då också) trodde det var vätskebrist för jag sprang milen helt utan vatten.

Huvudvärken är kvar, jag törs inte ta Ipren för jag tror att så länge skallen bankar vill kroppen ha något av mig. Så jag fortsätter äta salta saker och väntar ut den. Den är mindre nu, vi åt lasagne innan och jag saltade lite faktiskt. Men inte mycket, jag vill inte chocka kroppen.

Men du gjorde ju ett strålande lopp! Du fick ju till en riktigt bra tid, i synnerhet om man tänker på hur du hostade! Snacka om stålvilja :-)

Vår egen Stål-Stina :-)

Tack gulle, gulle dej!

Ja, jag såg Peters ansikte. Såg ut som mej när jag lagt en ansiktsmask!

Nej, ta ingen ipren ännu tycker jag. Tryck i dej lite mer salt är mitt råd - jag tror inte du chockar kroppen eftersom du har sådan saltbrist. Har du inga salta jordnötter? En näve sådana skulle säkert göra susen.... Ramlösa, är inte det saltat? Skicka älsklingen till kiosken kanske????

Det enda jag är grymt missnöjd med är att jag var gruvligt sugen på chips igår... Det var förmodligen kroppens sätt att säga "ge mig salt", men jag tog det för gottegrisens rop på gottis..! Hade jag inte varit så envis så hade jag förmodligen inte fått saltbrist alls.

Förr drack jag mycket Ramlösa, och då hade jag aldrig såna här problem. Men det har kommit sen vi bytte till Soda Stream och gör eget bubbelvatten... Tänk det tänkte jag inte på förrän nu när du säger det!!!

Nästa gång ska jag se till att ha chips eller nått hemma till både före och efter ett långt lopp. Ikväll får det gå bra med salta kex och mögelost

Vad duktiga ni har varit stina och ladyG . Med tanke på stina som tar sig i mål med sån hemsk hosta, får man nog hålla med LadyG om "Stål-Stina". Klart du var duktig du med L! Springa så pass långt utan salt i kroppen är ingen lek det heller. Men så får du absolut inte göra igen ........farligt, farligt. Hoppas det känns bättre idag. Nu får vi se fram mot rapporter från Lidingö då..........



Det var bara några ord från en som är mycket imponerad av er och som själv nöjer sig med att gå

Jag är också otroligt imponerad av Stina och LadyG!

Tack vad snälla ni är, idag har jag i princip ingen träningsvärk alls. Anar att Stina lider lite mer, men hon sprang ju den dubbla sträckan.

Man ska inte lyssna så mycket på Livsmedelsverket om man tränar, har jag lärt mig. Man ska lyssna på erfarna löpare som redan gjort mina misstag och som vet vad som måste göras. Så i fortsättningen ska jag ha lite salt på maten, det är inte mig de menar SLV när de säger 2-3 gånger för mycket salt per dag.

Läste på om saltbrist igår, och det är tydligen lika farligt som vätskebrist!
Fånigt att symptomen är så lika, jag trodde att det var vätskebrist så jag drack ju ännu mer.

Starkt jobbat löparkvinnor!

LadyG: jag fikc solsting en sommar och fick tipset att helt sonika ta en tesked salt. Det enda som hände var att huvudvärken gav med sig. Inget farligare. Jag tor inte man chockar kroppen. Den fixar sånt där så snillrikt.

Heja Stina och LadyG! Mycket starkt jobbat av er båda två. Trist att du måste bryta LadyG, men klokt att du tog rätt beslut. Saltbrist är inte att leka med. Mitt ex fick saltbrist när vi var i Grekland och det var över 40 grader varmt, han blev jättesjuk men repade sig när han fick i sig en sked salt.

Jag tog en sked gröna ärtor med lite salt på lite pö om pö igår, försökte dosera det lite under kvällen och GUD så gott det var!!! Det var ju ren njutning, och det var ju bara kalla ärtor med salt...!

Solsting är väl salt och/eller väskebrist? Det kan man väl få feber av?



Jag är mest nöjd att jag inte gjorde det här misstaget i maj, när jag ska springa så mycket och intensivt. Lidingö vill jag inte sumpa för något!
Blev ditt ex också jättetörstig, trots att det var saltbrist?

Ja jag hade en jobbig huvudvärk och hela min skalle var kokhet så det är möjligt att jag hade feber. Man kan inte gärna bli kall i solen. hehehe. jag släpar inte omkring på febertermometer så jag vet inte vad jag hade för temp. Saltet löste huvudvärken i allafall. Saltet försvinner så det hjälper ju inte att bara dricka vatten. Osmosen du vet.

Frossa kan man iofs få men då bara tror man att man är kall, jag frös ju duktigt igår men det trodde jag berodde på att det var kallt.

Fick veta att man kan dricka sig till vätskebrist, man dricker för mycket och späder ut saltet i kroppen. Då försöker kroppen reglera det där genom att man kissar mycket, så att saltet ska bli koncentrerat igen, så då kan det sluta med att man har vätskebrist istället.

Nu är i alla fall huvudvärken helt borta, men det tog i pricnip resten av dagen att få bukt med den. Jag tror inte att värktabletter är bra mot sådant.

"Jag är mest nöjd att jag inte gjorde det här misstaget i maj, när jag ska springa så mycket och intensivt. Lidingö vill jag inte sumpa för något!
Blev ditt ex också jättetörstig, trots att det var saltbrist?"

Jag minns inte nu om han blev törstig, skulle tro att vi drack en hel massa vatten pga värmen. Jag har rest jättemycket och varit i många tropiska länder, men den där resan (till Mykonos i början av 80-talet) går till historien. Det var så jävelusiskt varmt så man kunde knappt vara utomhus. Vi stod i skuggan vid en husvägg och sprang över till andra sidan gatan för att få ny skugga när vi skulle förflytta oss. Unga och fattiga var vi och bodde förstås på enkelt hotell utan AC. Fy, jag trodde nästan vi skulle stryka med av värmen...

Bra kämpat LadyG & Stina!!

Alltså jag har träningvärk i underarmarna och händerna "tummuskeln" från att hacka is ute igår. Händerna känns som disktrasor. Vi ska fortsätta idag med hackandet, MC:n ska fram om två veckor hoppas vi...hm.

Tack snälla ni för hurraropen!

Jag känner mig faktiskt lite snuvad på konfekten idag. Dagen efter en mara ska man hasa fram! Det ska synas att man har ont i kroppen och alla ska fråga vad man gjort. Då ska man med stolthet i rösten förklara "du förstår, jag sprang en mara igår". Men icke sa nicke - ingen frågar, för det syns ingenting.

Känner mej lite öm i magmusklerna som krampade sista milen pga hostan och en svag ömhet i ljumskarna. Inget mer. En endaste liten ynka blåsa på vänster stortå har jag som bevis för att jag sprungit och den syns ju inte eftersom jag har skor på mig ute. Prutt rent ut sagt vad trist - jag VILL stappla fram idag!

LadyG: Jag tror faktiskt det är lika viktigt att lyssna på kroppen när den säger att den vill ha något speciellt att äta som att lyssna på den när man tränar. Kroppen är en sinnrik konstruktion - tusenfalt smartare än livsmedelsverket! När man tränar på din nivå behöver man inte hålla igen på godissug, saltsug och vad det nu kan vara för sug man får. Låt kroppen få vad den skriker efter så tror jag den mår som bäst.

(Jag klämde en hel påse bilar igår kväll + ett antal salta gottisar - det skrek min kropp efter)

Det har du nog rätt i Stina, kroppen vet på ett ungefär vad den vill ha. Men ibland vill hjärnan ha saker som inte kroppen alls behöver, och jag tror inte jag är immun mot vanligt hederligt godissug Fast eftersom jag tränar kanske jag borde unna mig det någon gång. Du vet ju varför det bär mig emot, jag är nog lite nojjig fortfarande.

Fast ägg med extrarökt kaviar, gröna ärtor med salt och salta kex med lite grönmögelost går bra, det stillade saltbehovet och dessutom smakade det gudomligt gott!

Enda fördelen med att du inte fick så ont i benen är väl att du slipper sitta på flyget och ha skitont, den upplevelsen är du förskonad ifrån i alla fall. Du får spara den där handikappade känslan till efter Stockholmsmaran istället. Då knäcker du drömgränsen också?

Jo jag känner igen det där med nojjor. Jag har också varit sådan (och är det delvis fortfarande), men jag har släppt på gränsen mer och mer och insett att det händer faktiskt ingenting alls - jag blir bara lite gladare och nöjdare.

Ja det bådar ju gott för flygresan förutom att jag periodvis låter som en tbc-sjuk - jag kanske skrämmer slag på grannarna....

Betr drömgränsen så bryr jag mig inte så mycket om den just nu. Jag har bestämt mig för att vara stolt och glad att jag kom i mål och ska försöka komma in snabbare än i lördags - det räcker gott! När man springer så långt kan precis vad som helst hända som påverkar resultatet (det är ju både du och jag levande bevis på....) och om man ser det som ett misslyckat lopp om man inte når drömgränserna blir det ju inte så kuligt. Det är en sanslös prestation att bara orka en mara försöker jag banka in i mitt huvud mellan hostattackerna. I Stockholm vill jag också orka njuta av folklivet och inte bara med tunnelseende och ihopbitna käkar kämpa mot smärtorna och målet.

Idag ska jag gå och bli knådad i alla fall - det ska bli skönt. Visst sjutton känner jag av att jag sprungit - det är klart - och lite massage gör nog gott i en gammal, trött, sliten och hostande kropp.

Det låter klokt! Visst sjutton ska du vara stolt, en mara är 42km och det har du sprungit!
Det är det inte så många som gjort, det är inte en bred folksport direkt. Några hundra i Sverige, om man inte räknar dem som bara springer Stockholm Marathon för att "ha gjort det" utan räknar dem som springer lite mer än bara den.
Vi är få som faktiskt springer andra maror än SM
Så det tycker jag du ska gotta dig i!

Och massagen förståss, passa på att mysa ordentligt för det är du värd!

Tack gulle dej!

Hoppas du är fit for fight igen! Du har ju några riktigt skojiga grejer att se fram emot inom kort.

Jodå, det gick bra på spinn/corepasset så nog har saltet tagit skruv. Ett frukostägg med salt och en macka med kaviar på morgonen verkar räcka, fast nu kommer jag nog salta lite på maten ändå. Upptäckte att den där spända, nästan krampaktiga känslan jag haft i vaderna är borta - den jag trott berodde på mycket vad-belastande träning... Idag fick jag inte heller huvudvärk när spinnpasset kom till den där sektionen när han jagar upp pulsen till max. Det var fullt ös idag, så nu är jag trött och lite nöjd.

Faktiskt mår jag lite för bra, känns det som. Kan man må för bra?