Bra jobbat av honom med då.

Och jag bara sitter och känner hur all kondis och styrka rinner av mig .... Sitter med högerfoten i paket och kan inte göra någonting mer än att ligga i soffan. Man blir så uttråkad dessutom och så blir det konstigt med aptitregleringen. Jag tycker att jag är alltid hungrig fastän jag inte borde vara det - jag förbrukar ju inte mer än basalt för tillfället.

Men, men, jag får väl drömma mig framåt när jag kan börja träna igen. Som jag skrev i en annan tråd så planerar vi att ha cykelsemester i Provence till sommaren så jag ska arbeta upp kondisen ordentligt under våren!

När kan du börja träna igen då?

Bowlingträningen kan jag nog börja med så smått om en månad i och med att det inte är avstampsfoten jag har opererat. Eventuellt börjar jag tävla i december igen annars definitivt i januari.

Golfen har jag lagt på hyllan för säsongen men jag misstänker att vi någon gång under jul- och nyårsledigheten ger oss ut på en runda.

Jag har alltså opererat min Hallux Valgus på högerfoten (gjorde motsvarande operation på vänsterfoten ifjor). Ifjor minns jag att det tog ungefär två månader innan jag kände mig någotsånär OK. Men jag kan inte börja jogga och anstränga foten optimalt förrän efter nyår misstänker jag. Det borde vara lättare att komma igång med cykling lite tidigare.

Men jag är försiktig. Nästa tisdag (30 oktober) tas gipsskenan bort och stygnen tas och då börjar rehabiliteringsträningen - jag måste öva upp rörligheten i tåleden och det tar sin tid och gör ont men det är bara att bita ihop.

Usch vad tålamodsprövande Rossi! Jag har en arbetskamrat som gjorde en Hallux-operation men hon fick ingen gipsskena. Hon tyckte att det äckligaste var att det kraschade i foten när hon gick på den efter op. Och gå på den skulle hon.

Ja Anna, jag håller med dej. Har sagt det förut och säger det gärna igen: Vi andra som inte har småbarn kan träna å stå på hur mycket som helst - Magdis som får ihop det trots småknoddarna är i alla fall träningstrådens segrare i tävlingen "bästa kämpe"

Tack! Fast jag kan inte låta bli att känna mig lite ego som åker iväg två ggr i veckan och lämnar man och barn. Trots att jag vet att det inte finns nån anledning till att känna så.

Rossi, du kommer snart igen. Du har nog så pass bra grundkondition och styrka att du kan ta igen konvalescensen rätt snabbt.

Nej Magdis - det är absolut inte ego! Att däremot INTE ge sig själv någon "egen tid" för att ladda batterierna (och därmed bli en bla gladare mamma) - det är ett fundamentalt fel! Hellre lite, lite mindre tid tillsammans, men av god kvalitet än all tid tillsammans med en trött och otillfredsställd mamma!

Så kasta offerkoftan på brasan och kör på Magdis!

Det finns så många olika operationsmetoder och min läkare sa att man aldrig ska jämföra sin operation med andra som har gått igenom vad man tror är samma operation. Dessutom - vissa har bara en knöl utan att ha felvinkling av stortåleden och då blir det ett lättare ingrepp (bara att såga av knölen - man behöver inte justera vinkeln på stortån).

I båda mina fall har jag behövt både såga av knölarna och justerat vinkeln på stortåleden men felvinklingen var större på foten som jag fixade ifjor så den här gången har jag inte känt någonting nu efter OP när jag har gått. Ifjor kändes det i stortåleden för varje steg jag gick på hälen.

Operationsmetoden avgörs ofta av hur många graders felvinkling man har. Ibland måste de använda stift och spik för att få rätt på stortån. Vissa har ju sådana problem så att stortån lägger sig över de andra tårna.

Ja, man kan belasta foten snart efter operationen men det är väldigt viktigt att hålla foten högt så mycket som bara möjligt. Allt för att påskynda läkningen och undvika att den blir svullen. Läkningstiden är 4-6 veckor efter OP. Tänk på att de har sågat av en bit av skelettet. De första dagarna ska foten vara över hjärthöjd. Läkaren sa till mig att t.om. när jag gick på toa så skulle jag ha en stol med mig in och lägga foten på. Så viloläge gäller de 3 första veckorna och sen kan jag successivt öka på belastningen.

För ett par år sedan så trodde jag aldrig, aldrig att jag skulle genomgå de här operationerna och det må vara hänt att det tycks som små ingrepp men för mig är det jättestort och det är skönt att snart ha det över och jag är lite stolt över mig själv för att jag har fixat det - så pjoskig som jag är när det gäller sprutor och annat.

Ja, jag förstår att det finns olika grad av problem. Jag vet inte hur stora problem min kompis hade, men jag mindes också att hon hela tiden satt med foten i högläge. Hon var sjukskriven ett tag och när hon jobbade hade hon en pall under skrivbordet som foten vilade på. Hade någon slags specialsko som bara bestod av en tjock sula. Hon opererade båda fötterna efter varandra och är nu helt besvärsfri. Tränar på som sjutton helt utan trassel alltså, men det tog ett tag tills hon var där.

Lova vara försiktig och inte sätta igång för hårt sen!!
=)

Jag lovar! Du ska tro att jag får mycket läst nu när jag ligger hemma på soffan i fyra veckor men det kan du ju se i boktråden!

Jag tycker du är jättetuff som vågar göra en sån sak, jag är våldsamt rädd för allt vad vård heter: tandvård, sjukvård, alla med nålar och vassa saker som de kan/vill stickas med.

Jäpp, jag förstår hur du menar. Fast den här gången fick jag inte ens en antydan till svimningskänsla när jag fick bedövningssprutorna i foten. (Och de kändes faktiskt rätt ordentligt.)

Däremot - och håll i dig nu LadyG - så kände jag den här gången under två korta tillfällen när läkaren sågade i benet. Men det var så korta ögonblick så jag hann inte ens reagera utan blev bara vansinnigt rädd. Jag fattar inte hur jag kunde känna något eftersom jag ju var bedövad och jag kom mig inte för att nämna det för dem heller. Sen började det dessutom att lukta metalliskt i rummet och när jag sa det så sa läkaren att det antingen berodde på slöa sågblad eller på att jag hade ett starkt skelett och han hade kommit fram till att det var mitt skelett som var starkt. När jag berättade det för min man så började han fryna. Han visste precis vilken lukt jag menade - samma lukt som när man bränner bort hornen på små kalvar ...

Usch Rossi - förstår precis vilken lukt du menar. Jag har opererat ut två visdomständer som satt nere i benet och växte rakt framåt istället för uppåt. Då sågade dom i käkbenet och det luktade fruktansvärt illa. Munnen hade dom fyllt med vatten så jag var tvungen att andas med näsan och kom inte undan lukten alltså. Isch!!!!!

Å fy bubblan! Såga i benet, bara det låter ju hur läskigt som helst! Men att behöva känna det också! Jag skulle ju få mardrömmar av en sån grej..!
Den där lukten vet jag vad det är för en, jag råkade ut för en visdomstand som sprack och satt så jäkligt till att de fick såga i kindbenet. Jag hade så ont då att bedövningssprutorna faktiskt inte verkade skrämmande. Kinden var enorm och svullen så sprutorna kom som en välsignelse den gången, då slapp jag känna den dunkande smärtan i skallen. Fast lukten när de hackade/sågade/bände loss det som var kvar av tanden kommer jag inte att glömma. Jag trodde inte att man kunde ha så mycket verktyg i munnen utan att käken ramla av, men odontologen var faktiskt ännu duktigare på att stuva in saker i munnen. Och inte fick jag se något heller eftersom jag låg under en illandes grön duk...!

Nu har jag varit och tränat styrketräning. Jätteskönt som det för det mesta är. Som vanligt körde jag koncentration överkropp och mittkropp. Överkroppen för klättringens skull och mittkroppen för löpningens skull. Nu brummar det mysigt i musklamentet vill jag lova.

Lady G, det där låter ju som min värsta mardröm!!! Såna fruktansvärda ingrepp i tandregionen, det skulle jag bara inte stå ut med. Jag föder hellre barn 100 gånger utan bedövning. O den där lukten ni pratar om, det måste ha varit hemskt! Jag har tack o lov aldrig varit med om det, men lukten när de bränner med en "lödkolv" för att stoppa småblödningar under operationer, den är horribel den med. Lukten av stekt människofläsk...blääää.

Idag har jag sprungit 15 km. Det gick helt otroligt lätt att springa idag - en ren fröjd. Försökte trimma löpsteget i perioder under löpningen men man blir trött i nya muskler när man förändrar sitt löpsteg så jag varvade med den "gamla vanliga stilen". Allt i ett jämnt och skönt tempo - kalaset tog 1 timme, 25 minuter och x antal sekunder som jag inte kommer ihåg (inte så j-a noga! )

Nu ligger jag på sängen, försöker smälta blodpuddingen och laddar om för ikväll ska jag, LadyG och Fizzgigg gå en ledklättringskurs. I ledklättring, till skillnad från topprepsklättring som vi ägnat oss åt hittills, så säkrar man sig själv medan man klättrar. Har för mig att krokarna man säkrar sig i sitter på ca 1,5 meters avstånd. Kan alltså bli ett maffigt bungyjumpfall om man missar när man krokar i - skulle trosisådär en 3 meter. Gulp!

Är man puckad eller????

Just hemkommen från gymet, har styrketränat. Känner mig rejält mör i armarna.

Jag skadade foten igår på kursen. Vi skulle träna fall och mitt fall blev lite väl dramatiskt. Smackade i väggen jättehårt och tog emot mej med foten och den bräcktes uppåt. Svullet och ömt är det idag - adjö löpning på ett tag kan jag tänka mig.....

Magdis: bra jobbat

Stina: aaaaaajjjjjjj.

Mmmmmm.

Är det så illa? Hoppades ju på att det skulle gått över till idag

Åhneeeeej Stina, vilken himla otur!!

Skador är så himla jobbiga...
Jag behandlar hälsporre i vänstra foten just nu men gjorde comeback på spinningen i förrgår vilket var kul!

Ja Krellus, inte är det kul.... Hoppas din hälsporre fixar sig snabbt!

Jag var på gymmet på lunchen och körde lite roddmaskin och styrketräning för överkroppen. Träffade kiropraktorn som tittade på min fot. Det är inte så farligt som det ser ut tydligen, ingen fraktur utan fotleden och ligamenten runtikring leden har fått sig en smäll. Svullet och blått och svullnaden är vätska. Vila helt 3 dagar och sedan försiktig träning, framför allt rörlighet och balans. Börja springa så smått kan jag ev göra i slutet av nästa vecka. Enligt honom är det inte farligt att träna om det gör lite ont, men om man börjar träna och det börjar göra ont av träningen ska man sluta direkt - man ska inte träna sig in i smärta enl honom.

Känns skönt att någon kunnig kollat foten - vi har ju massor av sjuksköterksor och en handfull läkare här på jobbet men jag litar mer på sjukgymnaster/kiropraktorer när det gäller skador i rörelseapparaten. Här på jobbet sa dom bara "svårt att säga utan röntgen". Det krashar så äckligt i foten när jag rör leden och det gjorde mig lite orolig, men enl kiropraktorn är det inget farligt - det är bara för att det är svullet som det känns så. Nu är jag lite glad igen - ska åka till Dalarna över helgen och vila min fossing. Men sen kommer jag igen så smått.

Är i alla fall sjukt stolt över att jag numera kan kalla mig licensierad ledklättrare även om det kostade lite i smärta.......

Bra att du vilar foten nu. Lova verkligen att du gör det nu också, annars kanske du drar på dig ännu värre skada i foten!

Den här gången garanterar jag att jag håller vad jag lovar! Kan inte så mycket annat heller för jag kan inte röra mig fortare framåt än sakta "link"....

Stina vila och krya på dig.


Snart så är du så här igen [attachment=8776:BiggrannyDance.gif]

Tack Alba!

Stackare, det var ju tur att inget gick av. Vågade inte ens tänka tanken, men nu när du säger det hade det ju varit gräsligt om det blvit så!!! Nu kanske det går ganska fort att komma tillbaka?

Idag ska jag och Fizzgigg på Häslo och Träningsmässan i Älvsjö

Jaaa. Det måste ha smällt rätt bra när jag dunkade i väggen eller? Du såg ju eländet - för mej gick det så himla fort så jag hann inte tänka så mycket. Såg bara väggen komma emot mej i en rasande fart och jag hann bara tänka - jävlar nu kommer det göra rejät ont om någon sekund! Tror att jag hade en gräslig tur egentligen. Dessutom har jag starka senor och leder och ett bra "läkkött". Så mycket som jag dråsat i backen i allsköns konstiga vinklar från hästryggen borde jag brutit eller stukat något flera gånger tidigare - men det har jag inte gjort. Jag har både ägnat mig åt voltige (akrobatik på hästryggen) och inridning av hästar i många år. Då får man sina luftfärder - jag lovar!!!!

Jag ska också till hälso- och träningsmässan idag. Fast inte förrän efter jobbet vid 3-tiden.

Jag har precis kommit hem från en promenad på dryga timmen. Svalt! Jag måste gräva fram mössor nu alltså.

Nu är jag hemkommen från hälso- och träningsmässan. Det var skoj. Och skönt.... Testade klassiskt massage och tog en halvtimme Thaimassage. Thaimassage är verkligen annorlunda. Inget för den som inte gillar "hårda tag". Jag fick bland annat ligga på sidan och blev upplyft i skulderbladen och skakad medan jag hängde upplyft ovanför dynan. Mystisk känsla, men skönt. Sen gick hon på mina mig och sedan blev jag ihopknöglad. Hon, liksom andra som "klämmer på mig" konstaterade att det kändes att jag tränar mycket i kombination med att jag slarvar med uppmjukningsträningen... Det var i alla fall grymt skönt!

Köpte en kasse Paulunprylar. Två brödmix (4 limpor), en musli och sex nötpåsar för 100:- Bra pris för det är goda grejer.

Imorgon bitti åker vi till Dalarna - himla tur, annars hade jag blivit träningsavsaknadstokig!

Hur som helst så blir foten bättre och bättre tycker jag. Svullnaden har gått ifrån att vara en puckel på utsidan av foten till att bli mer som ett jämnt band runt fotleden. Ett stort snyggt svart blåmärke har jag fått på insidan av foten. Det går jättebra att gå om jag har stödstrumpan på och inte trampar snett.

Träffade kiropraktorn på mässan och han sa att jag kunde börja träna så smått på måndag. Motionscykel, balansbräda etc. Det är så konstigt att inte orka lätta på hälen och gå upp på framfoten (om jag inte har stödstrumpan). Undrar varför det blir så, att muskeln inte orkar lixom..... Innan det fixar sig går det ju inte att springa.

Var också på mässan i fredags, det där betonggolvet dödar mina ben helt enkelt. Eller så berodde benvärken på att vi blev kvar där i säkert sex timmar. Hur som helst köpte jag ett par löpartights, rabatterade dagen till ära, som jag aldrig kommer att våga löpa i trots att de är rätt storlek. Man visar ju massor av ben!! *pryd*
Eller så kommer jag att våga av ren självbevarelsedrift när temperaturen klättrar uppåt nästa sommar

I övrigt tittade vi mest och gjorde en massa hälsotester. Vi hade jättekul i den där avdelningen där man kune mäta sin hälsa genom ett antal olika test, hoppa, handstyrka, magstyrka, balans och vad det nu var. Testerna var uppenbarligen anpassade för människor som aldrig tränar, men vi hade jätteskoj ändå och testpersonalen verkade roade de också så som de log.

Igår cyklade jag två timmar istället för löpning, för att skona mina stackars bem och idag ska vi klättra hade vi tänkt. Sen börjar en ny spännande vecka, förhoppningsvis utan vadvärk

Har styrketränat ikväll men jag kände mig spak, märktes att jag inte fått i mig tillräckligt med bränsle innan träningen.

Och jag har sprungit lite för första gången sedan fotskadan. Iofs bara korta snuttar varvat med powerwalk, men det kändes hur bra som helst så imorgon ska jag försöka mig på mitt första lite längre löppass. Inte långt som man normalt menar med långt, men kanske, kanske en mil i lugnt tempo. :-D Men det får fossingen avgöra - vill han inte fortsätta så slutar jag direkt.

Efter löpningen körde jag lite styrketräning för över- och mittkropp + lite balansövningar på balansplattan för att träna min fossing. *lycklig*

första gången på länge som tråden varit lugn en hel dag!

Tråden ja, men inte vi

Nu är jag helt färdig, har precis avslutat och skicat in en text för korr. Fick göra den nu ikväll eftersom jag vikt dagen åt andra aktiviteter och eftermiddag/kväll gick i träningens tecken (vem är förvånad?)

Vi klättrade, Fizzgigg, Stina och jag och vi hade väldigt roligt imho. Nu får vi ju ledklättra och det är ju helt annorlunda jämfört med topprep. När man leder tar man med sig repet upp s a s som bergsklättrarna gör. Vid topprepsklättring kommer repet uppifrån. Fast nu är jag trött i kroppen, riktigt sliten faktiskt. Det ska bli skönt att inte träna styrka på ett tag nu.

Hej-hej, här är jag!

Ska försöka summera vad jag gjort "sen sist"....

Mina planer att igår köra mitt första riktiga löppass sedan fotskadan gick om intet. Om jag springer för långt i ett sträck så får jag ont i foten. Så igår varvade jag gång och kortare löppass i 7,7 km. På kvällen var vi och klättrade som LadyG berättat om. Det var jättekul som alltid! Idag har jag gått 3 km på löpbandet och sedan kört 30 min core. Corepassen är verkligen suveräna för bålstabiliteten. Och en stabil bål är a och o för löpningen (och för träningen överhuvudtaget förresten).

Hej-hej, här är jag!

Ska försöka summera vad jag gjort "sen sist"....

Mina planer att igår köra mitt första riktiga löppass sedan fotskadan gick om intet. Om jag springer för långt i ett sträck så får jag ont i foten. Så igår varvade jag gång och kortare löppass i 7,7 km. På kvällen var vi och klättrade som LadyG berättat om. Det var jättekul som alltid! Idag har jag gått 3 km på löpbandet och sedan kört 30 min core. Corepassen är verkligen suveräna för bålstabiliteten. Och en stabil bål är a och o för löpningen (och för träningen överhuvudtaget förresten).

Åå jag var så laddad för att träna ikväll men nu håller jag på att bli förkyld. tror ni jag kan träna ändå men ta det lugnt med konditionsbiten?

Jaha, igår togs min gipsskena bort och stygnen togs. Den här gången var foten inte alls lika svullen som ifjor med den andra foten. Mindre ont har jag också. Skönt! Men att de inte kunde bemöda sig om att tvätta bort blodet. Inte så kul att komma hem och se att den såg ut så här:

[attachment=8980:HalluxValgus1.jpg]

Hursomhelst, idag har jag tagit bort det lilla bandaget över ärret och kunnat granska hur det ser ut och det kommer att bli lika fint som på den andra foten så småningom.

[attachment=8981:HalluxValgus2.jpg]

Så nu är det träning som gäller. Stortån är stel som en pinne och jag har 2-3 veckor på mig att få upp rörligheten - sen stelnar den i sin position. Läkaren sa att jag skulle ta ett par glas vin och sedan forcera smärtan. Och ont gör det när jag ska tvinga tån till rörlighet. Det lilla jag mjukade upp den igårkväll hade stelnat tillbaka över natten. Jag töjer och tänjer varje halvtimme och försöker att vara ihärdig för att resultatet ska bli bra. Läkaren påpekade att rehabträningen var minst lika viktig som hans operation för att jag ska bli nöjd i slutändan.

Jag tänkte att det här inlägget kanske även kan inspirera andra till att skriva i tråden. Träning kan ju vara så mycket mer än konditions- och styrketräning - som t.ex. nu i mitt fall rehabträning.

Rossi: Vad snyggt det blev!

Magdis: Du kan väl prova och känna efter hur det känns. Så länge du inte anstränger hjärtat för mycket är det OK tycker jag. Är man van att träna känner man ganska snabbt om det inte känns bra tycker jag.....

Rossi: Lycka till med rehabiliteringen! Hoppas det inte kommer göra så ont. Jag tror verkligen det stämmer som läkaren sa om att träningen är lika viktig som operationen. Det låter ganska kul att ta ett par glas vin och sen röra på sig. Bara man inte tar för mycket så man inte känner om man bryter tån av sig!

förresten, det blev ingen träning för mig idag. Jag blev snurrig och feberhet bara av att resa mig upp här så jag insåg att det inte vore så klokt att åka o träna.

Rossi, vad fint det blir vid tån. hoppas du är smärtfri nu så att du kan börja bowla!

Magdis, klokt att avstå men du känner ju till riskerna med att träna sjuk eller hur?

Magdis: Inte fattade jag att du var SÅ dålig eftersom du ändå övervägde att gå och träna. Om jag är tveksam brukar jag testa och istället bryta direkt om det inte känns som vanligt. Men febrig och snurrig - knäppfia!!!!!

Hurra, hurra, idag har jag sprungit 5 km på raken utan att känna något i foten! Första gången sedan fotskadeeländet. Tog det lugnt, sprang på 28 minuter ungefär, men det var så otroligt glädjande så jag tyckte jag dansade fram! Sen körde jag en timme poweryoga och förutom i några övningar när vi skulle belasta foten med kraftigt flexad fotled då jag fick fuska så gick det bra med yogan också.

Stina: till mitt försvar måste jag säga att när jag skrev inlägget så mådde jag inte sååå dåligt, jag hade bara börjat känna av lite i näsan och halsen. Sedan gick det snabbt utför och jag insåg att jag inte orkade. Jag går ofta omkring och är lite snuvig, nästan för jämnan känns det som, men jag brukar ändå kunna känna mig pigg. Det grämer mig dock att jag skulle bli för dålig just nu, det är höstlov och maken har tagit pappaledigt för Caroline hela veckan o jag hade kunnat välja vilka träningstider jag ville.

usch vilken osis - ja ibland kan det gå fort utför.... Hoppas det går lika fort uppför igen!

Du får ägna dig åt att istället när du nu har hjälp med barnen...

Nja, det dröjer ett antal veckor tills det går. Får knappt på mig den mjukaste, största skon jag äger. Foten är svullen och tån är ju stel och öm.