Klart du är seg i benen, konstigt vore väl annars!

Idag har jag köpt mej ett par nya fina löparskor, avsedda för asfaltlöpning - allt för att skona mina knän.... Och dom skorna måste helt klart vara trimmade! Nytt personbästa på halvmilen - 23 minuter. Jag är lite mallig, för jag sprang om en tjej precis när jag började springa, och jag mötte henne när jag sprungit ungefär 4 km, då hade hon hunnit ca 1 km..... Nej, hon sprang nog så sakta man överhuvudtaget KAN springa, men jag är mallig ändå!

Stina, du är grym .......snyggt! Grattis!

Tack Maria!

Japp, du e grym! Frågan är om du själv inser "hur" grym du är???

Tack Krellus - men njaaaa - grym tycker jag inte att jag är.... Jag är så himla ostrukturerad i min träning egentligen. Har inga konkreta mål annat än att jag tycker det är kul när det går fortare att springa och när jag orkar lyfta tyngre vikter......

Äger inte ens en pulsklocka - jag bara springer tills det blir jobbigt och lite till för att jag tror att jag utvecklas då. Jag springer på känn: Varierar långa pass i hastigheten "inte så jobbigt" med milpass "lite jobbigt" med halvmilpass "jobbigt" och intervaller "nära-döden-upplevelse"

Har inget direkt styrketräningsshema - jag bara lyfter "skrot" tills musklerna blir trötta och lite till för jag tror att dom blir starkare då.

Fast jag har kul!

Ni som är målmedvetna och tränar fokuserat - det är NI som är grymma tycker jag! Jag bara leker.....

Jaha, så var semestern gången för i år.... Vad fort tiden går! Enda trösten är att det blir mer ordning på träningen från och med imorgon. Vi har slitit så hårt på landet så jag har inte orkat träna så mycket annat också. Men nu får jag sitta på rumpan på jobbet och vila upp mej. Och imorgon skakar jag liv i gymkortet igen!

Hoppas det är riktigt bra med er andra!

Busade med tonårsdottern, vi är ganska starka båda två och medan vi brottades måste jag sträckt axeln (baksidan, strax ovanför skulderbladet) för nu har den värkt oupphörligt i två dagar! Ipren och mjuka rörelser så den inte stelnar fungerar bara för stunden, och sitter jag stilla för länge med axeln blir den stel och ohyggligt öm. Värst är det precis på morgonen när man är nyvaken och musklerna stela av att ha legat stilla under natten.

Värst är det att hålla masken så att inte dottern får veta, hon skulle bli förkrossad om hon trodde att det var hennes fel. Och det skulle hon tro, även om jag försöker förklara. Så då är det bäst att inte avslöja något.

Tonåringars samveten kan vara så otroligt ömtåliga.

Så ingen träning för min del tills det gått över - inte ens löpning

Usch vad trist! Krya på dig!!!!

Är inte målet att bli bättre, MÅ bättre och LEVA bättre?
Istället för att vara snabbast, tävla och så väl?
Att vi vill förbättra våra resultat, beror ju främst på att vi vill MÅ bättre i längden och DET är grymt.
Sen att Stina är grymmast, det vet vi redan

Tack, jag känner mig ganska gring och kinkig just nu så jag är nog inte världens bästa sällskap precis...

Förstår precis hur du känner det. Och du, du FÅR vara grinig och kinkig! Koncentrera du dig bara på att ta hand om dig själv så att du blir piggelin igen.

När man är en "träningstok" är det en fullständig katastrof när något inträffar med kroppen. När jag fick veta felet jag hade i mina knän trodde jag på allvar att jag skulle kräkas rätt ut på golvet - jag fick nästan panik. Men som tur är känns det mycket, mycket bättre nu. Det blir helt klart löpband i stället för asfalt ett tag framöver....

Idag får jag träffa mitt kära löpband!

Vill härmed rapportera att jag frotterat mej med löpbandet i en mil nu. Varmt var det som attan, så det gick inte så fort (57 min). Men knäna känns jättebra och det är jag så glad för!

Det var ju för väl!

Är det du eller Pulsklockan som gör jobbet?
Det är din attityd till din träning som är grym...

Tack snälla - nu blev jag riktigt, riktigt glad!

Det är faktiskt annars som jag skriver, att jag känner mej som en "tramsande lek-lolla" i jämförelse med er andra som är så målmedvetna. Som räknar bpm (eller vad sjutton det nu heter), som kollar maxpuls, som laddar med korrekt ennergi innan träning (jag GLÖMMER ibland att äta innan jag tränar! ), som äter proteiner, snabba kolhydrater och annat direkt efter träning (jag drar i mej en Gainomax efter träning och käkar allt som oftast lite blandat jox på Hornsgatan under min promenad tillbaka till jobbet efter träningen alternativt vid skrivbordet) och som läser vetenskapliga artiklar om vad som är absolut bäst.

Det funkar faktiskt bäst för mej med träningen om jag tar den med "en klackspark". Börjar jag fundera på allt som kanske krävs runtikring för att jag ska klara av det så kroknar jag nog. Att inte göra så stor affär av träningen och istället tänka "det här är väl ingenting, att springa är bara att röra sig lite fortare än att gå" - när jag tänker så så brukar det gå som bäst. Jag grejar heller inte att anpassa min träning efter vad som enligt vetenskapen är bästa praxis - jag vill göra på mitt sätt, annars blir det inget kuligt.

Hälsar
"röriga Stina"

du är vår träningsidol

Testade att cykla igår, har haft en sträckning i axeln som bråkat, men nu verkar det som att jag kanske kan börja springa igen. Ni anar inte hur viktiga axlarna är i en mängd rörelser - det har jag fått lära mig! Så lätt man vaknar förresten, när man vänder sig och lägger sig på den ömma axeln..!




Du har hittat din modell för att bli både stark och uthållig, det är väl ändå inget att förakta? Hur många lever hela livet utan att hitta något de tycker är ens hälften så kul? Jag tycker inte du är rörig eller tramsig, du vägrar låta dig tyngas ner av en massa krav och förväntningar och det är något helt annat. Det är bara bra

Kul att det är bättre LadyG! Jag har ju också haft "axel-trassel" tidigare och vet hur totalt handikappad man blir... Betr min träning är det väl kanske så - att jag som i övriga livet är en egensinnig rackare som vill göra på mitt eget sätt... Jag får väl acceptera mig själv som jag är och inse att det är OK att vara sån också....

Idag blev det lite annorlunda träningsupplägg än vad jag planerat. Hade tänkt köra 30 min mage/rygg för mig själv och sedan gå ner och köra ett step/styrkepass. Step/styrkan var utbytt mot aerobics/core och jag ville inte utmana mina knän ännu med en massa snurrar så jag körde styrketräning för överkroppen först i 50 min i gymmet (puh, jag kommer få träningsvärk!) och sedan gick jag ned och var med på coren efteråt. Coren var grymt tung, det var en kille som höll den och vi körde massor av plankan där man ska stå på händerna istället för på armbågarna och ömsom lyfta, ömsom dra fram ena benet + att vi stod rakt i "på-händerna-plankan" för att sedan sakta rulla över i sidoplankan. Bahhhhhhh!!!!! Nu sitter jag och mumsar på ett jättelass pasta med olivtapenade, kapris och rostad vitlök. Mmmmmmmm....

Så har man lyckats bli skadad igen då.
Slog (i nyktert tillstånd) i lilltån så illa att det nog är en spricka i den.
Foten blev delvis blå under ett dygn men just nu gör det bara ont och det är svårt att gå.
Så hiiiimla klantigt...

Nej men stackars dej! Så himla onödigt!!!! Förstår hur ont du har, för min sambo råkade slå sig själv över tummen med en järnkratta för 3 veckor sedan och han har nog en spricka i tummen. Fruktansvärt ont har han fortfarande.....

Då ska väl inte jag pipa om min träningsvärk idag. Jag körde hård styrketräning för överkroppen igår och det känns minsann idag att det var ett tag sedan jag besökte gymmet.... Och jag som ska på massage i eftermiddag! Träningen idag ska i alla fall bestå av löpning har jag tänkt, men jag kan tänka mig hur det kommer att kännas när massören börjar knåda! Men det är nog bara bra för mina stackars muskler och jag får be henne ta det lite piano. Och det är tur att jag inte är så välrustad "framtill" för jag har grym träningsvärk i bröstmusklerna men som sagt turligt nog i det här läget att det inte är så mycket som "guppar omkring" när jag springer

Nu har jag varit och sprungit och det gick sisådär idag. Det var så fruktansvärt varmt i lokalen, dom har visst stängt av ventilationen helt nu (renovering).

Jag sprang först 5 km, pustade en bra stund, och sprang sedan 3,5 km intervaller. Hade planerat att intervallpasset också skulle vara 5 km, men jag kände att det var så varmt och jobbigt så att det inte var ett dugg uppbyggande - snarare tvärt om. Så jag slutade helt enkelt efter 3,5 km. Inte så ofta jag gör så, men idag var det nödvändigt.

Igårkväll var jag på massage. Massören hade ingen kund efter mej så jag fick 1,5 timmes massage - en halvtimme extra alltså!!! Ett himmelrike för mina muskler, jag lovar! Det är så skönt för massören känner mej nu och hon vet precis vad jag tränar och kan angripa mina muskler exakt där det behövs. Kände mej alldeles drogad nästan när jag hasade hem.

Idag är det styrketräning för nederkropp och mittkropp samt poweryoga som står på programmet. Ska bli kul med yogan, det var länge sedan nu....

Oh vilken lyx!

Det var du väl värd!

Hur gick det nu med träningen?

Styrketräningen blev bara "mittkropp" för jag var rejält mör i kroppen efter massagen faktiskt. Det kände jag när jag satte igång. Poweryogan däremot var bara skön.

I fredags sprang jag för första gången med energidryck. Jag gjorde min egen av druvsocker, salt, vatten och ett par msk saft (för smakens skull). Det kändes minsann att det funkar. Trots dåligt med syre i lokalen och grym hetta så gick det hyfsat lätt att springa. Imorgon ska jag springa en mil har jag planerat, ska bli kul att testa det med "duracellvatten".

Då gjorde massagen nytta om du inte villa träna de masserade musklerna.

Jag har ett problem - jag vill träna styrketräning, löpning, cykla, klättra och kampsport. Det finns dock bara sju dagar i veckan. Tre av dem viks automatiskt till kampsporten. En dag borde vara vilodag. Återstår tre, att fördela fyra sporter på och löpningen i sig borde få tre dagar. Det betyder två pass på några dagar, annars måste jag avstå från något och det vill jag inte

Jag får ta mig en seriös fudnerare på hur jag vill ha det helt enkelt...

Ja visst är det ett elände med alldeles för få dagar i veckan! Sen är det ju en massa annat kuligt förutom träningen som man vill hinna med....

Jag har samma problem - alldeles för många olika skojiga träningsgrejer. Men jag har iofs inget mer än löpningen som tar mycket tid. Tror dock att det bara blir "skit och pannkaka" av alltihopa om man pressar sig för hårt. Tyvärr.....

Vet inte ännu hur passen kommer att ligga from september när mitt gym öppnar igen efter renoveringen. Då blir det till att klia sig i huvudet och ta sig en rejäl funderare. Jag körde ju dubbelpass allt som oftast förra terminen även om jag inte tror det är det optimala för utvecklingen.

Kan du inte skippa cyklingen om du springer? Eller cykla istället dom gånger du inte kommer iväg till löpningen? Både och verkar lite väl mycket benträning tycker jag det låter som.... Kampsporten, är det mest styrka eller mest kondition eller mycket av båda?

Ja, bortsett från alla måsten så vill jag ju hinna med mina blommor och det var evigheter sedan jag faktiskt hann sätta mig ner och brodera... Men det är jättekul när man väl kommer igång!

Kampsporten är både uthållighet, styrka och kondition och det brukar bli en del fys också, även om jag hade tänkt fokusera på teknik på ju-jutsun, styrka, kondition och uthållighet tränar jag ju på andra dagar i veckan så då behöver jag inte slösa dyrbar tid på mattan med sådant. Vi kör som vanligt tisdag, torsdag och söndag, så Szalkais schema, som också ockuperar de dagarna, får fungera som en fingervisning om hur mycket jag ska springa för att nå målet. Jag KAN inte springa samma dag som jag kör ju-jutsun helt enkelt.

Jag får nog tyvärr strunta i cykeln eller se den som reserv till de dgaar när jag inte hinner/kan springa.

Ja men visst är det skojigare att springa än att cykla?!

Jag är precis hemkommen efter att ha haft det skojigt ett tag. Joggade ner till sjöarna som uppvärmning (1,2 km), stannade till och stretchade benen lite och tryckte i mej 2 dextrosoltabletter och kutade sedan runt sjöarna. Det är 5 km och tog idag 22:45. Nytt personbästa! Visserligen bara med 15 sekunder, men det är i alla fall det snabbaste jag tagit mig runt den rundan.

Sedan lyxade jag med att gå hem dom 1,2 kilometrarna, pustade och svettades, hade vrålhög musik i spelaren och bara njöt och kände mej vansinnigt stark, vacker och odödlig.

GRATTIS

Visst är det kul att förbättra ett personbästa, oavsett om det är med femton sekunder eller fem? Man har ju just visat att man är bättre än förra gången

Jag putsade till min tid på samma runda (runt råstasjön och lötsjön) med två minuter och några sekunder, förra gången jag sprang runt sjöarna tog det 38:40 och idag gick det på modiga 36:32 så jag har blivit snabbare även om jag är långt ifrån lika bländande snabb som du Stina

Det är jätteskoj att känna att man utvecklas, även om jag faktiskt inte blev glad förrän jag kom hem. Jag visste nämligen inte att jag slagit personbästa på den rundan, jag hade för mig att jag sprungit snabbare där men det hade jag inte

Grattis till ditt rekord också LadyG!

Det var samma sak för mej, jag trodde mitt tidigare rekord var 22 minuter, men jag blandade ihop det med milrekordet som jag trodde var 53 minuter. Men det var tvärt om 23 minuter och 52 minuter. Jag var iofs nöjd ändå, men blev extraglad när jag kom på mitt misstag.

Tack

Ibland är det kul att vara virrig, då får man positiva överraskningar

Tänker nog styrketräna imorgon, springa på tisdag och onsdag (intervaller och kort distans) istället så jag inte är för trött för klättringen på torsdag

Oh, nu är blodpuddingen klar!! MUMS!

Det låter väl som en klok planering LadyG. Ska själv fundera över min träning runt torsdagen så att jag inte sabbar vår klättring.

Nu har jag varit och sprungit en mil på löpbandet. Vet inte vad som tagit åt mej, men det gick helt otroligt lätt att springa idag också. Jag började springa i 11 km/tim. Hade bestämt mej för att inte hålla på och fippla med hastigheten för det brukar jag vara duktig på. Jag höll 11 km/tim i 8,5 km, sen insåg jag att jag var tvungen att öka för att överhuvudtaget bli något andfådd. Så jag ökade stegvis och avslutade i 12,5 km/tim. Fortfarande nästan helt opåverkad i andningen - jag hade alltså klarat betydligt fortare än så! Milen tog 54:10 och det trots syrebristen i lokalen och den grymma värmen.

Jag har en egen teori: Jag springer ju med druvsockerblandning nu och jag känner att jag nästan blir "hög" av den. Det är nog egentligen inte att jag orkar så mycket mer, utan det mesta av löpningen sitter ju i huvudet och eftersom jag blir positivt påverkad i hjärnan så orkar jag så mycket mer. Men det är min amatörmässiga fundering.....

Hursomhelst så är det ju himla kul!

Åh, vad ni är duktiga som tränar och står i!

Jag försöker varje dag att inte "se" den här tråden... Jag har jättedåligt samvete för att jag har tränat kanske 2 pass sedan i april....

Men det ska tydligen bli ändring på det, sambon har bestämt sig för att bygga Carport till bilen och bygga om garaget till gym. Han har redan börjat med ritningar och kollat ut redskap på nätet, och jösses vad det kommer att kosta!!!!
Men, men det kostar att ligga på topp....

(jag låter honom handla jag, så har jag alltid det som hållhake sedan när jag vill handla något.... )

Leia, du kommer igen. En vacker dag har du snörat på dig löpardojorna du också

Stina, jag tor att det kan vara för att hjärnan får kolhydrater (det enda bränsle den klarar av) som den signalerar till kroppen att allt är ok och det är bara att ösa på. Jag läste i runners world att hjärnan signalerar trötthet (varför har jag glömt) till musklerna och stryper energitillförseln innan man byggt upp någon mjölksyra eller förbrukat energin som lagras i musklerna (det var något institut som testat det där). Om hjärnan för för sig att energin börjar ta slut så kommer den att strypa energitillförseln till musklerna som arbetar och då upplever vi trötthet, trots att det kanske finns krut kvar. Det kunde man träna bort, precis som allting annat. Jag tror att du helt enkelt gav hjärnan det den behövde för att den skulle signalera "gott om energi, ös på bara" till musklerna i stället.

Fast jag resonerar bara baklänges utifrån en artikel i en tidning så jag kan ha superduperfel

Det låter väl troligt. Känner tydligt att det är hjärnan som påverkas.

Tänk att det skulle ta två år för mej att komma på det....

Jag hade ingen aning om det heller, inte förrän igår iaf när jag läste edn där artikeln. Jag hade t ex ingen aning om att man kan träna hjärnan när det gäller löpning, så att den inte signalerar trötthet så tidigt.

Det är säkert massor jag inte vet om löpning, men det är ju delvis det som är kul. Man lär sig nytt hela tiden och utvecklas

Men hur i hela fridens namn tränar man upp hjärnan att sluta med dom dumheterna???? Springa å springa å springa kanske.....

Ja, det kan man väl säga

I mars-numret av Runners World har de ett schema för distanserna 5km, 10km, halvmara och mara med olika pass och hur man kan bygga upp sin träning för att få ut så mycket för både knopp och kropp som möjligt.

Om man ska träna för en mara t ex bör man ha en grundfas om cirka 6-8 veckor då man springer ett tempopass (3-6x600meter i 3000meterstempo, vila 3 minuter) och ett distanspass (9-18km i jämt distanstempo) samt så många korta distanspass man vill.
Sen går man över till uppbyggnadsfas 1 i cirka 4 veckor med ett tempopass (2-5x1000meter i 5000meterstempo, vila 3 minuter) och ett distanspass (16-24km i jämt distanstempo). Fortfarande så många korta distanspass man vill.
Uppbyggnadsfas 2 ska också vara cirka 4 veckor och innehåller ett tempopass 4-8km i miltepo och ett distanspass i 9-18km i varierat tempo (börja sakta och öka stadigt, sista kilometrarna ska gå i halvmaratempo) och ett distanspass om 22-32km i jämnt distanstempo.
Sista fasen är formtoppnigen om 6 veckor och då är tempopasset 5-12km i halvmaratonfart och diostanspassen 6-18km i marathontempo och 24-36km jämnt distanstempo.

Det ser ut ungefär som de schema man kan hitta på marathon.se tycker jag, ungefär samma upplägg och mina amatörögon tycker de verkar vara inriktade på ungefär samma sak. Att vänja kropp och knopp vid hårt arbete under lång tid.

Jag tycker det är svårt för skillnaden i farten jag kan hålla i 5 km jämfört med 15 km är hårfin.... Har heller aldrig tänkt på att man tränar hjärnan när man springer. Om det ska vara någon större skillnad måste jag ner på någon kilometer.

Tanken är att man ska dressera hjärnan att förstå att man orkar en distans i ett visst tempo, som jag förstod det skulle man succesivt under träningen låta distanspasset och tempopasset närma sig varandra tills de möts på mitten s a s. Då har man hittat det där läget då man sprungit långt och fort och hjärnan vet om att kroppen klarar av det, även om sträckan till en början hackades upp i intervaller.

Avancerat självbedrägeri låter det kanske som, men det fungerar ju

Det är, inbillar jag mig, den principen som Szalkais scheman bygger på på marathon.se fast han har redan räknat ut träningsfarterna beroende på vilket sluttempo man siktar på. Det är nog därför schemat för marathon på 5 timmar har andra löptider och sträckor än marathon på 6 timmar skulle jag tro.

Fast jag gissar bara fortfarande, jag KAN egentligen inget om det här. Är bara en glad novis som drar en massa (förhastade?) slutsater

Det är alltid lättare om man begriper tanken bakom, då kan man ju korrigera träningschemat så att det passar en själv och ändå nå målet. Om vi säger att jag skulle vilja kunna springa en mil i farten 12 km/h till exempel så att milen tar 50 minuter. Då kan jag hacka upp milen först i 4 st 2,5-km intervaller med vila emellan. Sedan minska till 3 osv. Var det så du menade???

Ungefär så ja, först kanske du till och med väljer att springa 6*1000 meter i ditt önsketempo 12,5km/h med ståvila emellan, och ökar antalet intervallet till 10 under några veckors tid, samtidigt som du springer din vanliga mil (distanspass) i ditt komforttempo eller strax över. Så småningom kanske du springer 5*2000meter med ståvila emellan och ditt komforttempo (eller din uppfattning om vad som är komforttempot) har kanske ökat något under tiden. Tillsist kanske du ger dig på 2*5000meter i 12,5km/h med ståvila emellan och då är du väldigt nära slutmålet, för då borde distnspasset inte vara speciellt mycket långsammare fast utan ståvilan.

Så uppfattade jag det iaf

Edit: kom på att 6*1000 kallas tusingar av de mer erfarna, det kanske går att googla på?

Aha, tack!

Jag har fortfarande lite svårt att svälja det här mne jag ska faktiskt delta i Stockholm Marathon 2008. De ni! Jag tordes naturligtvis inte anmäla mig själv, så mina älskade släktingar tog tag i saken och anmälde mig. Jag hade säkert kommit till skott och anmält mig själv, om tio år eller så

Ja... stockholm marathon? *fniss* Ja jösses amalia, här ska springas

Härligt LadyG !!!!!
Jag lovar att det blir en upplevelse utöver det vanliga!

Tja, det är ju inte varje dag man springer 42km

Plötsligt känns Tjejmilen mindre hotfull och läskig på något vis

Kul!!!! Får se om vi ses i spåret....

Det vore jätteskoj!